Hej, tycker ni ska kika in på min novellblogg istället! jojjesnoveller.blogg.se 

Satt igång med en ny spännande novell

Har faktist slutat bry mig om denna bloggen. Har precis skapat en ny blogg.

www.jojjesnoveller.blogg.se

Känns som fanny slutat bry sig också. Ni får gärna följa MIN blogg. Där BARA jag bloggae. Tack Johannes

 

Det var fredagsmorgon och jag vaknade av min mobil som vibrerade och ringde min jättejobbiga signal till alarmet. Jag satte mig långsamt upp och gäspade. Jag reste mig upp och gick in i garderoben och valde en enkel lila tröja med tryck på och ett par vita halvlånga byxor. Jag klädde på mig och sminkade mig lätt. Jag satte sedan upp håret i en tofs och sprang sedan ner till köket med väskan över axeln och mobilen i handen.
"Godmorgon Bailey" Hörde jag Gastons stämma och tittade på honom under luggen som hamnat för ögonen.
"Godmorgon Gaston, jag tar en vanlig macka idag om det är okej för dig" Jag tog en macka på fatet med mat han hade lagt upp. Jag tog glaset med juice och drack snabbt upp det. Jag satte glaset och hade mackan i munnen mär jag sa hejdå till Gaston och sprang ut till bilen och åkte ner genom de vita grindarna och bort till Wills hus där han stod och väntade.

Jag hade precis haft min svenska lektion när jag gick bort mot gymnastiksalen där jag skulle ha idrott. Jag avskydde min lilla medianisse Will som hade annat schema än jag, särskilt var han opopulär på fredagarna. Då han lämnade mig till alla bimbos i klassen. Stegen jag styrde mot omklädningsrummet var sega och tunga. Jag deppade med musik i mina öron då ljudet pausades och en liten ton spelades upp och mobilen vibrerade. En symbol av twitter visades och jag låste snabbt upp min mobil.
"1100" Mumlade jag när jag låste upp den. Jag klickade på twitter symbolen och såg att Will hade postat ett tweet med mig taggat i. Jag la ner mobilen och tänkte inte mer på det. Jag fortsatte lyssna på musik och gick genom den folktomma korridoren. Jag tittade upp och såg att jag skulle ta dörren till höger för att komma in i tjejernas omklädningsrum. Jag puttade till dörren och klev in och tittade upp.
Jag ryckte till då jag såg att jag var i fel omklädningsrum. Jag var i killarnas! Jag vände snabbt och sprang ut och ställde mig jämte dörren och andades ut. Jag hade just sett snygg Jake byte om mitt framför mina ögon. Jag hade sett hans mage. Framförallt. Han hade bara kalsongerna på sig. Jag var tvungen och andas ut då jag hörde de dova skratten inifrån killarnas.

              "I just saw the hot Jake change clothes infront of my eyes"

Jag klampade bort mot rätt omklädningsrum och öppnade dörren och sjönk ner på bänken jämte dörren. Jag suckade och drog handen genom håret. 'Var har du nu gjort Bailey' tänkte jag.

Martin, vår gymnastiklärares visselpipas tjut ven genom luften.
"Goddag ungdomar!" Han väntade tills han fick ett svar av oss. Jag tittade upp lite och såg Jake och hans killkompisar stå och viska och syna mig från topp till tå.
"Idag hade jag planerat parboll" Alla elever suckade och himlade med ögonen. "Så para ihop er två och två!" Jag visste direkt att det var jag och Emil som skulle bli tillsammans. Det var ALLTID så, men jag hade vant mig i alla fall. Jag gick mot Emil när jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om och där stod Jake. Snygga Jake.

 

       "Do you want me to be with me?"

"Hej, Bridget. Vill du vara med mig?" Han log och vinkade med ögonbrynen. Jag tittade på honom där han stod.
"Hej Jake, för det första. Visst, sen heter jag Bailey. Inte Bridget" Jag var nöjd med mitt svar. Han höll ut sin arm så jag bara kunde kroka i min arm i hans.
"Bind fast era ben och armar i varandra" Martin kastade en hög med hopprep i en hög på golvet. Alla var snabbt där. Ingen ville ha plastrepen utan tygrepen, de mjuka. Jake kom gående mot mig och stoltserade med att han hade fått två tygrep. Vi knöts fast i handlederna och fötterna. Vi radades upp och leken kunde börja.

"Vi tar den!" Skrek Jake och slängde sig åt sidan för att fånga ärtpåsen som kom flygande i luften. Jag följde med i fallet och innan jag visste ordet av låg jag på Jake, tätt. Jag låg och kollade in i hans blåa ögonen. Martin blåste av och sprang fram till oss.
"Hur gick det?" Jag får inte fram. Inte Jake heller.
"Hur gick det?" Martin upprepar frågan. Jag ser på hans busiga leende och rullar snabbt av honom.
"Det gick jättebra" Jag reste mig upp med Jake vid min sida. Jag sneglade på honom och såg att han sneglade på mig också. Vi fortsatte leken.

"Det var allt för idag!" Martins visselpipa ekade följt av hans mening. Jag lutade mig nedåt för att knyta upp repet mellan våra fötter. Samtidigt som Jake böjde sig fram. Mitt huvud slog i hans och jag skrattade till. Medan jag knöt upp benen knöt han upp våra händer.
"Så. Ehum, Bailey?" Frågade han och gned om sin handled där repet suttit när vi gick mot omklädningsrummet.
"Ja?" Svarade jag och kollade på honom.
"Skulle du vilja ta en fika efter skolan eller något sådant?"

---

Eventuella stavfel rättas senare. Just nu ska jag plugga :C

Men vi hörs senare.

JojjeA

Update; Stavfel rättade och kapitel ändrade rätt. Tack för att du påpekade det! :)

"Vänta! Jag hämtar min kamera sa jag och gick fram till min värdeskåp och öppnade och tog ut min systemkamera. "Ställ er på balkongen så jag får solen på er" De gick snällt ut på balkongen och jag tog säkert hundra bilder i olika vinklar.
"Haha, Ta't lugnt paparazzi. De är inte SÅ kul att bli fotad när man ser ut så här" Sa Justin och pekade på sina kläder.
"Förlåt då Sa jag och log. "Vänta. Jag ska bara hämta något och dricka!"

---

Jag satte mig på min säng och slängde mig sedan bak. Jag hade precis varit och släppt av Justin vid hans hotell och släppte av Will vid pizzerian där det skulle vara en stor Belieber träff nu på kvällen. Så nu var jag hemma igen. Jag sträckte mig och tog min kamera och började bläddra igenom bilderna från idag. Det var kort på Will och Justin och det var filmen som vi gjorde när vi var uttråkade. Jag playar igång den och Justin med en mikrofon i handen dyker upp på den lilla skärmen.

"Like this?"
"Le mot kameran Justin!" Jag hörde min röst som kom bakifrån kameran och skrattandes..
"Så här?" Han tittade upp och mötte min blick och ler ett jätte dumt leende.
"Tönt!" Jag skrattar åt honom och han bara ler.
"Kom hit då så får du se att det inte är så lätt" Han ler ett snett leende och blinkar och klappar på platsen jämte honom. Jag tar en mikrofon och sätter mig jämte honom.
"Så Justin. Hur går karriären? Spikrakt uppåt?" Jag satte mig och började intervjua honom.
"Jodå. Det går bra. Är ju på väg att göra min Believe turné nu så det går galet bra"

"Men Justin, vad är detta? Seriöst, slappna av. Det där säger du i VARJE intervju. Vi är ju dina vänner var speciell istället för Business Justin. Vi kommer inte visa någon" Jag och Justin ryckte till av Wills stämma och vi såg förvirrat på varandra. "Kom igen. Svara helt ärligt"
"Jo, ehum. Det är väldigt körigt. Alla fans man ska förväntas le mot, ställa upp och vara trevlig mot. Att alltid behöva säkerhets vakt. Jag kan inte ens gå och handla med min familj utan att papparazzis anfaller mig och min familj. Mina morföräldrar har blivit mordhotade och sådant. Det tär på psyket men jag försöker hålla mig upprätt. Jag fick kämpa för att nå hit där jag är. Så jag tänker inte ge upp detta. Men ibland önskar jag att jag hade fått en normal dag. Bara en dag, that's all I ask for..." Jag nickar intressant. Och låtsas anteckna.
"Så, Justin. Du vill ha ett normalt tonårsliv? Hur skulle det då gå med din kärlek? Selena Gomez?" Jag satte igång min intervju röst och satt med en grubblande blick.
"Alltså. Jag vill inte bli av med allt detta" Han svepte med handen för att symbolisera ordet allt. Men tack vare mitt yrke fick jag chansen att lära känna en fantastisk person, Selena. Och vi är riktigt bra vänner"
"Men är ni tillsammans Justin, eller är det som en hel del tror, ett Pr-trick?" Justin drar lite besvärat i kragen.
"Nå Justin? Hur är ert förhållande?
"Ursäkta" Han reser sig och går ur skärmen med en glansig blick.

Jag stängde av filmen och mår dåligt. Hur fruktansvärt elakt jag betedde mig var sjukt. Vi hade låtit filmen rulla i 10 minuter efter jag hade sprungit iväg efter Justin som hade sprungit ut ur mitt rum. Jag hade hittat honom sittandes på en solstol ute vid poolen, snyftande. (Kanske inte det rätta ordet precis)

  

"No Bailey, It isn't your fault"
"Ursäkta att jag bara lämnade er sådär. Det var inte meningen" Han drog handen under ögonen och torkade bort en tår som hade åkt ner på kinden.
"Justin, jag är..." Jag påbörjade meningen men Justin bara ruskade huvudet.
"Nej Bailey, det är inte ditt fel. Jag har själv försatt mig i denna situationen. Det är mitt fel." Han suckade och tittade på mig med gråtmilda ögon.
"Nej Justin, det är mitt fel. Jag som pushade på för mycket" Jag satte mig jämte Justin och la min arm på hans lår.
"Jo Bailey. Det är mitt fel alltihop. Hade jag inte sagt ja så hade det inte blivit så kaotiskt med Selena" Han suckade och tittade på sina fötter.
"Nej, Bailey. För ett tag sedan gillade jag Selena. Ungefär två år sedan för att vara exakt. Vi började dejta och då skapades alla rykten och sådant. Scooter snappade ju upp det. Och vi gjorde en deal med hennes manager. Vi skulle vara ett par. Det ökade bådas omskriverier. Och jag var överlycklig då, men nu vet jag inte. Vi ska spela lyckliga och glada. Men jag ser bara Selena som en syster eller en riktigt bra vän. Inget mer. Och jag har så svårt. För jag vill bli tillsammans med någon som jag verkligen älskar. Men det går bara inte. För då blir alla besvikna. Och jag kan inte svika dem. Förstår du vad jag menar?" Jag satt som i chock. Justin hade precis förklarat för mig något som säkert var topp hemlig stämplat säkert. Och jag satt här som ett fån och visste inte hur jag ska skulle reagera. "Bailey?" Han tittade på mig med orolig blick. "Hur är det?"
"Jag mår bra, men wow. Jag hade ingen aning." Jag satt och tittade honom i ögonen. "Att du vågar lite på mig"
"Han nickade lite försiktigt, det är något speciellt med dig Bailey, jag kan inte sätta fingret på vad, men något är det."

Jag tänkte tillbaka på den stunden. Ett fånigt leende lekte på mina läppar. Jag minns hans läppar som han bet sig i. En stund efter vi bara suttit och snackat om allt möjligt kom vi på att Will var kvar i huset. När vi kom upp på mitt rum så stod Will och bara flinade. Han sa inget utan flinade bara. Jag log tillbaka och tänkte på Justins haka som var på mitt huvud. Dock stod han sträckt, men ändå.

---

Så, FÖRLÅT! Jag har faktist skött min lilla raggarrunda ;)))) Nej, men skolan. Läxor ni vet. Gymnasiet är ingen barnlek. Så nu fick ni någorlunda långt kapitel. Hoppas ni inte hatar mig för att det är 8 dagar efter det förra.

Puss JojjeA

Usch. Mår sämst varenda gång jag behöver skriva att jag inte kan uppdatera. :(

Men alltså. Jag känner inte mig på G för detta.

Har prov. Har precis börjat gymnasiet och rätt mkt tuffare än ni som går på högstadie. Ni har fett lyxigt. Ha det bra ni fina.

Och hur du än ser ut finns det alltid någon som älskar dig. <3

"Jo, det ska jag. Men åker senare idag. Och tänkte mingla runt lite här i Los Angeles och se om det finns något att fördriva tiden med." Han log och tittade på mig. Alltså. Han ögon var att dö för.
"Vi kan Guida dig!" Sa Will och sken upp i ett leende.
"Haha. Okej, då säger vi så" Justin log och räckte fram handen och skakade den med Will som tittade på mig med ögon stora som golfbollar av lycka.

---

Vi reste oss upp och Justin drog åt sin luvtröja och jag slängde på mig min jacka och hängde väskan över axeln. Justin tog sin kopp och fatet som bullen stått på och satte det på vagnen. Vi gick sedan mot utgången och dörren plingade till när vi gick ut genom den. Stan som i vanliga fall var helt öde var nu full med folk. Överallt var det folk åt höger, åt vänster. Jag suckade drog handen genom håret som jag släppt ur min fläta. Jag suckade och fattade tag i Justins hand som var kall och drog honom genom massan. Justin var helt tyst. Will höll jag i andra handen. Det måste sett rätt roligt ut, som en mamma dragandes med två barn. Fast i detta fall var båda killarna längre än mig. Men strunt samma. Massa små tjejer som kollade överallt. Målade med lila på kinderna och I ♥ JB t-shirt. Och rätt var det så hör vi Baby spelas på radion. Mitt på torget så står det ett hundratals tjejer och dansar och gör olika rörelser (som jag inte vet om man kan kalla rörelser). Jag vänder mig om och kollar på Justin som flinar. Vi stannar mitt bland folksamlingen och småler. Tjejer (och killar, typ två stycken) i alla åldrar står där. Höger hand åker upp och formar ett hjärta med vänster hand när refrängen i Love Me kommer igång. De åker ner på knän och lägger sig på mage och snurrar runt ett varv och kliver upp och vänder sig mot publiken.
"Justin" Väser Will mellan tänderna. "Jag vet vad du kan göra!" Justin vrider sitt huvud mot Will och nickar att han ska förklara vad han menar.
"Filma detta och lägg upp på youtube och länka på twitter. Jag lovar och svär att du kommer göra deras dag!" Justin nickar gillandes åt Wills idé och tog upp mobilen och förbedder så han kunde filma till nästa låt som kom. Tjejerna(och de två killarna) avslutade låten med händerna för ögonen. Då började introt till den låt som jag på sätt och vis minst hoppades att den skulle komma. Boyfriend. Justin började filma och kollade på mig med "hans" leende.

Och jag förstod varför miljontals tjejer i världen skulle döda för att leendet var mot dem. Jag vred bort blicken från Justin och fäste dem på gruppen igen. Jag kände en hand i mitt hår som rufsade om min redan väldigt "vackra" frisyr. Jag tittade på Justin som log sitt busiga leende. Jag suckade men log. Jag drog handen genom mitt hår och tittade på honom. Han log och tittade sen tillbaka på den dansande gruppen. Han plockade upp mobilen och gjorde något. Jag ägnade ingen vidare tanke på det. Jag kände hur det vibrerade i min hand jag kollade på mobilen där det bara stod ett nummer. Jag låste upp mobilen och läste medelandet jag fått. 'Hej Bailey. Jag visste inte att du var här. Gillade ditt smile nyss. Du borde le så ofta. Gillar särskilt din klädstil idag. Kram" Jag läste texten om och om igen och kollade runt i folkhavet. Vem hade mitt nummer? 'Hej, tack? Vem är du? Kram?' Svarade jag och la ner mobilen i fickan.
"Ska vi gå vidare undrade Will och både jag och Justin nickade.
"Ursäkta. Ursäkta. Förlåt." Vi trängde oss genom folkmassan och kom äntligen ut från den stora samlingen.
"Puh" Justin drog handen över pannan för att symbolisera att det var jobbigt och varmt. Jag skrattade och kollade runt vart vi skulle gå.
"Vi kan dra hem till dig Bailey?" Wills påstående var ner ställd som en fråga. Jag nickade och kollade på Justin och han nickade också.
"Jag har bilen där borta sa jag och nickade mot det stora parkeringshuset några hundra meter längs gatan åt höger. Vi började gå mot bilen och snackad om allt möjligt.

Justins hus                                                                       Baileys hus (Egentligen Will Smith's hus :D )
"Wow, ditt hus är ju större än mitt. Och mitt är stort!" Justin gapade när jag körde genom de enorma grindarna. Och genom den långa allén till huset. Jag klev ur bilen och blickade de andra tt göra detsamma. Genast kom Mr Amble fram och körde iväg den och parkerade. Jag tog min kassar och gick uppför trappan där Eddie stod. Vår säkerhets chef. Han var riktigt stark. Var till och med starkare än Kenny. Och lång. Men trots hans utseende med ärre ovanför vänster kind så var han enormt snäll.
"Hej Bailey och Will. Och den ”gömda” typ bakom Bailey." Sa han när han såg Justin bakom mig. Justin fattade blicken jag gav honom. Han drog ner luvan och räckte fram ena handen för att presentera sig.
"Justin. Justin Bieber. Popstjärnan" Sa han och flinade ett lite halv stöddigt leende. Jag himlade med ögonen för visste vad som härnäst skulle hända.
"Eddie. Eddie Varvie. Fördetta Maffiaboss. Numera säkerhets chef. Skadar du Bailey på något sätt är du ingen popstjärna längre" Eddie log och skakade vänligt Justins hand och Justin ögonen blev stora när han sa Maffiaboss.
"Jag ska inte ska-aa-da henne. Ja-aa-jag lovar" Stammade Justin fram oroligt.
"Bra. Välkommen kid." Sa Eddie och log och öppnade dörren åt oss.
"Eddie" Sa jag och gav honom en 'var-du-tvungen'-blick och han nickade och log. Vi gick in i den enorma entrén som det var.
"Maaaaaamma. Paaaaaappa!!!" Ropade jag och gick uppför trappan till övervåningen med Will och Justin i hälarna.
"Ja gumman?" Hörde jag pappa från sitt rum.
"Nej, jag bara undrade om ni var hemma" Sa jag och öppnade pappas kontorsrum lite på glänt.
"Okej Gumman. Mamma är på möte så du vet det."
"Okej pappa. Jag är med några kompisar bara så du vet" Pappa nickade och jag stängde dörren igen.
"Så. Ska vi gå till mitt rum grabs?" Frågade jag och de nickade. Jag följde korridoren mot mitt rum.
Jag öppnade dörren och klev in i mitt rum. Jag slängde in kassarna med sakerna jag köpt i garderoben.
"Så, ehum. Här är mitt rum eller vad man ska säga?" Jag skrattade och tog vänster hand och la på högerarm. Justin kollade runt och nickade gillandes. "Ska vi sätta oss på balkonegen?" Undrade jag och de nickade. "Ni säger inte mycket. Will, du som alltid pratar?" Sa jag och log mot WIll som studerade varje fotsteg Justin tog. Justin log mot Will och la handen på hans axel.
"Glömde fråga. Ville du ta ett kort med mig?" Frågade Justin och log mot honom och jag trodde Wills huvud skulle gå så sönder så ivrigt han nickade.
"Vänta! Jag hämtar min kamera sa jag och gick fram till min värdeskåp och öppnade och tog ut min systemkamera. "Ställ er på balkongen så jag får solen på er" De gick snällt ut på balkongen och jag tog säkert hundra bilder i olika vinklar.
"Haha, Ta't lugnt paparazzi. De är inte SÅ kul att bli fotad när man ser ut så här" Sa Justin och pekade på sina kläder.
"Förlåt då Sa jag och log. "Vänta. Jag ska bara hämta något och dricka!"

---

Gillar ni när bilderna är mitt i kapitlet eller ska de vara längst upp. gjorde de mitt i nu. Men säg till om ni vill ha dem längst upp. :)

Så, nu pallade jag inte mer. Men deras dag är inte slut än ;)

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM(IS)

JojjeA på kik :)

"Din beställning" Sa servitrisen och slog in på kassapparaten. Jag kunde inte slita ögonen ifrån tjejen och killen. De kändes så bekanta, men jag kunde inte placera dem. Jag stoppade i mitt kort i kortautomaten och slog min kod och tog mitt fika och gick åt vänster istället för höger där tjejen och killen satt. Jag gick till bordet längst bort som var som ett bås. Där ingen kunde se in om man inte satt på andra sidan eller skulle till toaletten. Jag slog mig ner och plockade upp mobilen som jag hade hittat. Jag slog koden 1100 och skärmen låstes upp. Jag gick in på killen och ringde.

 

 

"Varför ringer du mig?" frågade Will mig förvånat.

"Jag ringer inte dig, min mobil är ju borta." sa jag och han höll fram mobilen så att jag kunde se skärmen där det stod att det var jag som ringde. "Svara, det kanske är någon som har hittat min mobil." sa jag och han tryckte på svara. Jag andades tungt och Will satte på högtalaren.
"Hallå?" Sade jag frågandes när jag inte hörde något från luren.
"Hej..." Svarade personen på andra sidan drygt.
"Vem är du och varför har du min mobil?! Har du inte råd med en egen eller?!" Nästan skrek jag och alla i cafét, som hade fyllts på med folk, tittade på mig.
"Haha. Jo, det har jag nog. Vill du ha tillbaks mobilen eller?" Sa killen som hade min mobil och kvävde ett skratt.
"Klart jag vill?! Eller nej, jag ger bort den till en total främling bara för jag är snäll!" Skrek jag nästan igen och tittade argt på mobilen och folket i lokalen småskrattade lite åt mig. Men jag för arg för att bry mig.

"Vad heter du?" Sa killen och log vilket man hörde på rösten.
"Bailey, Bailey Morgans" Sa jag och lugnade ner mig lite när jag förstod att det inte påskyndade processen av att vara arg. "Och du?" Sa jag och suckade och strök en hårslinga bakom örat.
"Haha. Heeeeej Bailey. Jag är Justin Bieber" Sa killen och jag kände hur irriterad jag blev.
"Lägg av. Jo men visst att du är Justin Bieber. Jag är Selena Gomez då!"
"Aha, hej Selena. Längesedan!" Sa killen och jag märkte först nu hur hes han egentligen var.
"När och var kan jag få tillbaka min mobil? Sa jag och ignorerade hans fråga,
"När, idag kanske. Och var säger jag inte än. Men hur du ska göra är att ta av dig dina skor och ställa dig på bordet och dansa till "Justin Bieber"s låt, valfri låt" Jag la märket till hur han la en extra betoning på Justin Bieber.
"Vänta lite. Hur ve...." Jag hann inte längre innan jag hörde en porslins mugg vältas och följt av två skrik. En från lokal och en 1 sekund senare i mobilen. Då slog det mig. Killen med mobil måste befinna sig i lokalen. Jag reste mig snabbt upp och gav mobilen tillbaka till Will som också han reste sig lika snabbt som jag. Vi gick mot toaletterna vilket var där ljudet hade kommit ifrån och jag stannar tvärt när jag ser en person med grå huvtröja stå med ryggen emot oss och torkar upp kaffet som han har spillt ut på bordet. Vi ställer oss en bit ifrån och låter han torka upp. Han sätter sig ner vid bordet igen och då passar vi på.
"Hej, kan jag få min mobil nu, "Justin Bieber"? Säger jag och gör kaninöron när vi satt oss mitt emot honom. Jag ser hur han rycker upp men tittar fortfarande ner i mobilen.
"Varsågod" Mumlar han och sträckte fram mobilen och tittade ner.
"Tack, men tycker inte du jag förtjänar att få veta vem du är eller?" Frågade jag spydigt när jag hade tagit emot mobilen.
"Nej. Eller, om ni lovar att inte säga något" Mumlade han fortfarande.
"Vi säger inget" Will tittade på mig med en menande blick.
"Precis. Vi säger inget" Instämde jag. Killen rätade på sig och drog sakta av sig luvan.
"HOLY COW. ÄR DET DU?!" Will spärrar upp ögonen när han ser vem det är som sitter framför oss. Justin Bieber.
"Ja, eller. Vem är jag?" Säger han och ler.
"Omg, är det seriöst du Justin. Får jag peta på dig eller något?" Will var helt salig. Justin skrattade med sitt hesa skratt. Han nickade och Will började ta på hans arm. Jag satt och studerade Justins ansikte. Hans tydliga kindben. Hans smilgropar som syntes varenda gång han skrattade. Hans hasselbruna ögon. Jag tänkte tillbaka på konserten hur det var när han rörde mig. När hans hand gled längs min kind. Jag rös av välbehag och Justin och Will som suttit och snackat kollade konstigt på mig.
"Fryser du?" Frågade Will och kollade på mig med undrande blick.
"Nejdå. Inte alls" Svarade jag med ett skratt.
"Så, Justin. Varför är du här? Trodde du skulle vidare till Fresno?" Jag suckade åt Will. Han hade hela Justins turné i huvudet.

"Jo, det ska jag. Men åker senare idag. Och tänkte mingla runt lite här i Los Angeles och se om det finns något att fördriva tiden med." Han log och tittade på mig. Alltså. Han ögon var att dö för.
"Vi kan Guida dig!" Sa Will och sken upp i ett leende.
"Haha. Okej, då säger vi så" Justin log och räckte fram handen och skakade den med Will som tittade på mig med ögon stora som golfbollar av lycka.

Förlåt mig för att jag inte har uppdaterat på evigheter!
Men har ingen mottagning här där jag bor, kan alltså inte gå in på internet, skicka sms eller ringa... Så därför har jag inte kunnat kontakta Louise och så :/ Men dom sa att det skulle varit fixat i fredags, men nej, kan fortfarande inte göra något. Så skriver nu från min kompis dator och jag lovar att jag ska skriva ett kapitel imorgon :)
Och förlåt igen!
Kram Fanny.

Jag gick in på hans nummer och var nära på att ringa. Men bestämde mig för att låta bli och göra det på morgonen dagen efter. Klockan var ju faktist redan halv ett. Jag låste mobilen och la den på golvet och släckte lampan på nattduksbordet. Jag såg fram emot en natt med mycket sömn vilket jag inte haft på flera veckor. Ju mer jag tänkte. Desto tröttare blev jag och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Det dröjde inte länge innan John Blund kom på besök

---

Jag vaknade sakta av att tusentals skrik. Jag vred på mig och plockade upp mobilen och kollade. Klockan var bara 10 över 10. PÅ MORGONEN?! Jag stönade och tryckte ner huvudet i kudden. PÅ något märkligt sätt lyckades jag somna om för nästa gång jag vaknade var klockan halv 12. Jag satte mig upp och suckade. Jag gick fram till det lilla kylskåpet i mitt rum som var ganska stort. Jag tog fram en colaburk och öppnade den och klunkade i mig den och satte den på bänken ovanför. Men jag fortfarande hungrig. Jag gick fram till min kläd hög på golvet och drog på mig samma kläder som igår. Jag gick fram till mitt fönster där tjejskriken var ännu högre än innan. Jag kollade lite försiktigt ut och möttes av att tjejskriken ökade. Jag backade snabbt undan. Jag gick fram och denna gång kollade jag ner förbi gardinen. Det stod ett hundratals tjejer med plakat där det stod Justin Bieber och massa annat. Jag fnös och drog åt min munktröja. Jag gick mot dörren och satte på mig mina skor. Nu var det dags för frukost. Jag låste dörren och stoppade min nyckel i min stora väska och gick längs korridoren mot hissen och åkte ner. Jag gick genom den stora entrén och ut genom glasdörrarna och tjejerna ägnade inte en blick mot mig där jag gick och troligtvis såg rätt mystisk ut. Jag gick längs gatan och letade efter någonstans att äta. Då såg jag symbolen. Subway. Jag ökade stegen och gick in och slogs av matlukten.
"En subspecial" Beställde jag och kassörskan såg mystiskt mot mig men jag fick min macka och gick ut mot stan och åt den. När jag var klar med det jag inte orkade så såg jag en gammal man stå och tigga utanför en matvaruaffär. Han var smal. Mycket smal och hade vitt långt skägg. Jag tittade på min macka och honom. Jag styrde stegen mot honom och när jag stod framför honom tittade han upp på mig. Han måste sett livrädd ut där jag stod. Han var så spinkig.
"Vill farbror ha resten av min macka?" Frågade jag och jag såg hans ögon bli stora som golfbollar då det var mycket kvar av mackan.
"Om du inte vill ha den så tar jag den. Men är du säker att du vill slösa bort dina pengar på en gammal skruttig gubbe som jag? Han tittade upp på mig och fick kisa med ögonen på grund av solen. Jag nickade och gav han den och önskade trevlig dag innan jag fortsatte gå längs med gatan. Jag fick många blickar på väg från mannen. Både beundrande och "vilken-knäpp-person"blickar. Jag gick runt i staden och letade inte efter något särskilt, fönstershoppade med andra ord. Då såg jag ännu en av mina favoritskyltar, en café skylt. Café mignon Juan. Jag nästan sprang fram till cafét och slogs av en stark doft av kaffe och bullar. Jag andades in och gick fram till cafédisken och beställde en bulle och espresso. Medans servetrisen gjorde i ordning espresson såg jag mig om i lokalen. Det var en mamma med en barnvagn, en äldre herre som satt ensam och läste tidningen och två ungdomar. En tjej och en kille. Jag såg killens ansikte och kände direkt igen honom. Det var killen som hette "Den supersnygge vackraste hetast killen ever". Tjejen kände jag inte igen, hennes ansikte var mot killen och inte mot kassan.
"Din beställning" Sa servitrisen och slog in på kassapparaten. Jag kunde inte slita ögonen ifrån tjejen och killen. De kändes så bekanta, men jag kunde inte placera dem. Jag stoppade i mitt kort i kortautomaten och slog min kod och tog mitt fika och gick åt vänster istället för höger där tjejen och killen satt. Jag gick till bordet längst bort som var som ett bås. Där ingen kunde se in om man inte satt på andra sidan eller skulle till toaletten. Jag slog mig ner och plockade upp mobilen som jag hade hittat. Jag slog koden 1100 och skärmen låstes upp. Jag gick in på killen och ringde.

---

Helt ärligt så pallade jag inte skriva mer. Haha. Louise har fått ångest över skolan och klarar inte sätta sig ner och skriva och Fanny får vi inte tag på. Men jag hoppas detta duger. Puss och Kram / JojjeA på kik

"Det kommer du säkert få göra, någon dag." sa jag och log. Will's mobil började ringa så han tog upp den ur fickan och stirrade på skärmen och tittade sen frågande på mig.

"Varför ringer du mig?" frågade han mig förvånat.

"Jag ringer inte dig, min mobil är ju borta." sa jag och han höll fram mobilen så att jag kunde se skärmen där det stod att det var jag som ringde. "Svara, det kanske är någon som har hittat min mobil." sa jag och han tryckte på svara.

 

 

Jag stoppade ner händer i min gråa munkjackas fickor och satte på kepsen. Jag tryckte ner mina fötter i mina vita sneakers. Och tittade mig i spegeln och rättade till mitt hår i spegeln. Jag pluggade i mina hörlurar i min iPhone och satte på AWOLNATION's Sail på högsta volym. Jag tog min väska och slängde den över axeln och jag tog ner min svarta skinnjacka från kroken och tog den i handen. Jag gick mot dörren och tryckte upp dörren och gick den långa korridoren mot utgången. Jag mötte flera personer som log mot mig och tittade på mig. Sen såg jag folk som rörde på munnen. Jag kunde inte höra dem för musik. Men det brydde jag mig inte om. Jag var helt slut. Jag passerade dörr efter dörr. Plötsligt smälldes en dörr upp mitt framför mig och jag trillade baklänges och hamnade på golvet.
"Oh!. I'm so sorry!" Jag tittade upp på vem som hade bett om ursäkt på halvknaggig engelska. Det var en gammal dam som höll en sopvagn i handen. Jag reste mig upp och rättade till min väska.
"It's okey" Svarade jag henne och log. Hon log tacksamt tillbaka och drog ut städvagnen och jag höll upp dörren och hon skyndade sig snabbt iväg förbi mig.
"Stackars gumma, så gammal och städar fortfarande" Tänkte jag då jag böjde mig och plockade upp min jacka. Då fick jag se någonting liggandes under en stor röd gardin. Jag gick närmare och lyfte upp gardinen lite så jag såg vad det var för något. En iPhone med rosa skal. Jag plockade upp den och tryckte på homeknappen. En bild av James Vincent McMorrow syntes på skärmen. Jag drog längs med den blinkande pilen och möttes av sifferlås. Jag hörde steg komma ekande i korridoren. Jag la snabbt ner mobilen i min ficka och fortsatte längs korridoren och stegen blev allt tydligare. Jag tittade upp när jag hörde att de bara var någon meter ifrån mig. Jag mötte en kvinna med svart kostym och ett par svarta högklackade med en stram bulle uppsatt på huvudet. Hon pratade i telefon och märkte inte mig. Eller, det gjorde hon nog men hon ägnade inte en blick på mig utan hade blicken fäst långt borta. Jag svängde åt höger istället för att ta den vanliga utgången utan gick den lilla smala trånga gången som ledde till en enkel dörr. Jag vred om nyckellåset och öppnade dörren och klev ut på den mörka bakparkeringen som endast var upplyst med 2 lampor hela parkeringen. Jag tog upp mina bilnycklar ur min jacka och låste upp bilen och gick fram och hoppade in i den och åkte iväg.

Med en duns landade jag på sängen. Jag hade slängt väskan och kastat jackan precis innanför dörren och gått direkt fram till sängen. Jag var så sjukt trött. Jag reste mig upp och klädde av mig och gick in på toaletten. Musik dunkade fortfarande i huvudet. Jag tog fram tandborsten och tandkrämen och började borsta tänderna. När jag var klar tog jag fram en handduk och la på handfatet. Jag satte på kranen och vattnet strömmade. Jag kupade händerna och lutade fram huvudet och sköljde av ansiktet. Jag tog handduken och torkade mig och kollade mig sen i spegeln. Här stod jag. Tittade på min spegelbild. Hur hade jag hamnat här? Vem förtjänade sånt här liv egentligen? Gjorde verkligen jag det. Jag slängde handduken på golvet och gick ut till sängen och kröp ner. Jag tänkte igenom dagen. Hur stressigt det hade varit idag. Hur nära det var att jag försov mig. Det fick inte hända igen. Jag slöt ögonen och började planera inför morgondagen. Min första lediga dag på hur länge som helst. Och jag njöt i fulla drag. Men samtidigt kunde jag inte undgå att låta mina tankar fara iväg till mobilen jag hittade. Vems tillhörde den? Mitt i allt började det vibrera. Jag tog upp min mobil när jag såg att det inte var min började jag leta efter den upphittade telefonen. Jag fick upp mig munkjacka och drog ur den. "Emphie" Stod det och lyste och en vältränad svartbrunhårig kille visades på skärmen. Jag tryckte bort samtalet och gick in på kodlåset och satt och stirrade på den ett tag innan mobilen slocknade. Jag gick in på den igen och slog av ren nyfikenhet min egna kod, 1100, och såg hur skärmen låstes upp. Jag stirrade på mobilen och insåg att vi hade precis samma kod jag och den mystiska personen. Inte ens denna bakgrundsbilden var på mobilinnehavaren. Det var en bild på en bild på ett hjärta där det stod Bailey och Will och ett datum. 2008-08-27.Jag antog att den som ägde mobilen gifte sig eller förlovade sig det datumet. Jag log och tänkte var härligt det måste vara att ha någon att prata med. Det kanske var deras barn till och med? Jag kände med ens mitt dåliga samvete tränga sig fram. Hade jag tagit en mammas mobil? Så hennes barn inte kunde få kontakt med sin mamma. Jag bestämde mig för att lämna tillbaka mobilen dagen efteråt. Men hur skulle jag komma i kontakt med henne. För jag hade vi detta laget insett att det måste varit en tjej. För hur många killar hade egentligen en kille som bakgrundsbild. Jag hade för mig det var han som spelade i Magi På Waverly Place med Selena Gomez. Jo, just det! Det var han. Men varför skulle en mamma ha honom som skärmsläckare? Nej! Nu fick jag sluta fantisera här. Skulle jag ringa? Men hur skulle jag kunna det? Jag skulle kunna lämna in mobilen till polisen. Det var ju ett alternativ som fungerade. Men jag ville inte göra det. Jag gick in på kontaktlistan och bläddrade bland kontakter och fann till slut en som måste vara en nära vän eller en partner till "mamman" som jag valt att kalla henne. "Den supersnygge vackraste hetast killen ever" och en bild på en kille jag kände igen på något sätt men inte kunde placera. Jag gick in på hans nummer och var nära att ringa. Men bestämde mig för att låta bli och göra det på morgonen dagen efter. Klockan var ju faktiskt redan halv ett. Jag låste mobilen och la den på golvet och släckte lampan på nattduksbordet. Jag såg fram emot en natt med mycket sömn vilket jag inte haft på flera veckor. Ju mer jag tänkte. Desto tröttare blev jag och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Det dröjde inte länge innan John Blund kom på besök.

---

Detta har jag David Skrivit. Jag orkade inte mer så jätte kort. Kom hem för någon timma sen och nu vill jag sova. Hoppas ni gav låten en chans. Detta är en av mina favoritlåtar. Och jag är så sjukt taggad att få ha en annan låt med :D Men nu ska jag sova. Puss och Godnatt "mina" läsare :)

Snälla! Give Me some Kritik :)

P.s Rubriken betyder dåligt samvete D.s

---

När vi hade ätit upp våran frukost gick vi upp till mitt sovrum där vi bytte kläder. Jag tog på mig en snygg t-shirt och ett par jeans. Inget speciellt. Men för att 'piffa' upp det lite tog jag på mig några smycken och gjorde en sidofläta. Jag gick sen till badrummet där jag sminkade mig snabbt och gick sen tillbaka till sovrummet där Will också var klar.

"Snygg du är." sa Will när han såg mig.

"Du med." sa jag och log mot honom. "Men vad ska vi göra?" frågade jag och han tänkte efter en stund innan han svarade.

"Kan vi inte gå till stan? Jag behöver köpa nya skor." sa han och jag skrattade.

"Har inte du tillräckligt med skor?" frågade jag.

"Nej, och man kan aldrig ha för många skor." sa han och flinade.

"Men okej jag hänger med, måste bara hitta min mobil." sa jag och började leta runt i rummet men hittade den ingen stans. Jag försökte komma på vad det var jag la mobilen sist men kom inte ihåg. Jag letade igenom min väska och jacka, men den fanns ingen stans.

 

"Mamma har du sett min mobil?" frågade jag när jag kom in i köket efter att ha gett upp med att leta i mitt rum. Hon skakade på huvudet.

"Nej gumman, jag har inte sett den här nere. Ligger den inte uppe i ditt rum?" frågade hon och jag suckade.

"Nej, både jag och Will har letet men det ligger inte där. Jag har letet igenom min väska och jacka också." sa jag då jag visste att hon skulle fråga om jag hade letat där.
"Då har jag ingen aning om vad den kan vara. Men var inte orolig, den dyker nog snart upp. Och om det skulle vara något viktigt så ringer jag Will's mobil." sa hon och log.

"Okej, men Will och jag går till stan nu, han behöver nya skor." sa jag och mamma skrattade.

"Har inte han tillräckligt med skor?" frågade hon och jag log.

"Han säger att man inte kan ha för många skor. Men vi syns ikväll." sa jag och kramade om henne och hon kramade om mig tillbaka.

"Ja det gör vi gumman, ha så roligt."

 

"Baylie, vilken ska jag välja?" frågade Will mig och höll upp två par skor. Jag granskade dom båda kritiskt men båda var lika snygga så jag ryckte på axlarna.

"Ta dom du gillar mest." sa jag och han suckade och tittade irriterat på mig.

"Om jag visste vilken jag gillade mest så skulle jag aldrig fråga dig." sa han och granskade själv båda skorna igen.

"Ta den som är skönast då." sa jag log och han provade skorna ytterligare en gång. Medan han provade dom tittade jag själv på några skor men la tillbaka dom. Jag hade tillräckligt med skor och behövde inte några till. När jag gick tillbaka till Will hade han provat klart och suckade igen. "Vad är det nu då?" frågade jag.

"Dom är lika sköna!" sa han frustrerat och jag suckade. Det fanns nog inget så svårt som att prova skor med Will, han kunde aldrig bestämma sig för villka han skulle välja.

"Ta båda då." sa jag för att jag visste att det skulle sluta så ändå. Han skulle aldrig kunna välja och skulle till slut ändå köpa båda paren.

"Jag tror jag gör det." sa han och log. Han tog på sig sina skor och gick sen till kassan för att betala för dom andra två.

 

Vi gick runt lite i olika affärer och det slutade med att jag köpte en ny klänning, två t-shirt och ett par jeans. Och Wil också lite kläder. Vi satt nu på ett café och vi båda hade köpt varsin dricka och en muffins var.

"Tänk om vi skulle få se Justin här på stan." sa Will och tittade sig omkring som för att försäkra sig att han inte satt här.

"Ja fast det skulle nog vara svårt att få prata med honom." sa jag och Will nickade.

"Jag är så avundsjuk på dig som faktiskt har fått träffa honom. Jag hoppas att jag får göra det någon dag, det är min dröm." sa han och försvann in i sin egna lilla värld.

"Det kommer du säkert få göra, någon dag." sa jag och log. Will's mobil började ringa så han tog upp den ur fickan och stirrade på skärmen och tittade sen frågande på mig.

"Varför ringer du mig?" frågade han mig förvånat.

"Jag ringer inte dig, min mobil är ju borta." sa jag och han höll fram mobilen så att jag kunde se skärmen där det stod att det var jag som ringde. "Svara, det kanske är någon som har hittat min mobil." sa jag och han tryckte på svara.

---

Vad tyx? :'D

 

Så vad tycker ni? Och vem tror ni det är som ringer? Kapitlet blev rätt kort, men jag kände att jag behövde avsluta där. :)

 

Kram Fanny.

"Will, dags att vakna!" kvittrade jag och reste mig upp i sängen och började hoppa. Han muttrade något vilket jag inte riktigt hörde. "Vad sa du?" skrattade jag.

"Varför är du så jobbig?" sa han och satte sig upp och gnuggade sig trött i ögonen. "Varför har jag på mig samma kläder som igår?" frågade han mig sen förvånat.

"Jag vet inte, vi somnade väl." sa jag och ryckte på axlarna och gick sen till min gaderob för att leta fram kläder som jag kunde ha på mig.

 

Jag kollade in i min garderob och kände en hake på mitt huvud. Det var Will. Han andades tungt.
"Du Bailey, vet du hur avundsjuk jag är på din garderob" Han suckade och tittade drömmanade på alla plaggen som hängde på galgerna i min garderob.
"Ja Will, det vet jag. Du har sagt det ofta" Jag skrattade och log och vände mig om och kittlade honom precis under revbenen. På det stället jag visste att han var kittligast.
"Sluta Bailey" Bönföll han först men jag slutade inte utan fortsatte skratta åt honom. "Bailey lägg av din lilla...råtta!" Jag skrattade åt hans ordval. Han tog tag om mina handleder vilket han fick plats med i en hand.
"Släpp mig!" Sa jag medans jag skrattade. Han tog tag om mig och slängde upp mig på hans axel. "Will, släpp genast ner mig. NU!" Sa jag och spärrade upp ögonen då jag såg att han gick mot dörren. Jag slog med min knytnävar mot hans rygg och skrek att han skulle släppa ner mig.
"Haha, aldrig! Som man bäddar får man ligga" Will skrattade och öppnade dörren ut till korridoren.
"Will, släpp genast ner mig!" Sa jag. Eller snarare beodrade.
"Godmorgon Will, och eh. Bailey?" Jag hördes mammas röst och Will vred sig så jag kunde se henne.
"Eh, godmorgon mamma." Sa jag och log.

"Godmorgon mrs Morgans. Jag tänkte att Bailey har inte hunnit duscha sen igår och då tänkte jag att hon ville ta ett bad istället. Vad tycker du om det?" Jag hörde leendet på Wills läppar när han pratade. Jag hörde också hur mamma skrattade.
"Ja Will, jag tycker det låter som en utomförträffligt bra idé." Sa hon och önskad mig lycka till och gick förbi och tog korridoren till höger och klappade mig på axeln. Will tog korridoren mot  vänster och styrde stegen mot de stor glasdörrarna i slutet av korridoren som ledde till en sak. Baksidan med poolen. Han tryckte upp dörren och klev ut i trägården. Det var ovanligt varmt för att vara september. Han styrde stegen mot poolen.
"Några sista ord innan du blir blöt Bailey?" Jag hörde hur Will flinade.
"Ja Will! Snälla släpp ner mig..." Jag hann inte mer förräns jag var i vattnet. Jag dök upp från vatten ytan och krängde av mig min tröja och slängde den på Will. "På marken" Avslutade jag och blängde surt på honom.
"Förlåt Bailey, men. Jag hörde inte det sista. Han stog där och skrattade åt mig.
"Hjälp mig upp Will" Sa jag och gjorde valpminen mot honom.
"Aldrig, du. Jag vet vad du planerar. Jag sträcker fram handen och du rycker ner mig. Kan den valsen nu." Han skrattade och korsade armarna över bröstet.
"Will. Allvarligt. I won't do that." Sa jag och kollade han i ögonen och räckte upp handen mot honom.
"Okejdå" Han svarade och räckte ner handen. Men vid det här laget borde han veta att han inte kan lita på mig. Endast några få sekunder senare var han nere i vattnet.
"Din lilla apkorv!" Var det första Will säger när han kom upp ur vattnet. Han skvätte genast vatten mot mig och jag skvätte tillbaka. Efter ett tag skvättande så hörde vi en harkling och vi slutade genast. Vi såg upp på mannen som stog där med vit kockmössa och kockkläder, Gaston.
"Önskar ni lite frukost?" Frågade han artigt och vi kollade på varandra och nickade. "Bra för det finns en färdigfrukost på vagnen där borta" Han pekade bort på en serveringsvagn i silver. "Och det finns handukar också" Sa han och nickade åt våra dygnsura kläder.
"Tack Gaston" Vi klättrade upp ur poolen och gick mot vår frukost.
"Giiiiiiiiirltalk now biatch" Utbrast Will när vi satte oss i solstolarna med frukosten

 

---

Ett litet mellankapitel sådär. Tråkigt händelselöst. Men jag få bjuda på det. Förlåt att jag varit så inaktiv. Men har helt enkelt haft sommarlov. Hehe :) Men ni får förlåta mig.

Louise

---

"Visst var den bra? Hur var det att stå på scenen? Hur kändes det när han rörde dig? Hur var kramen?" Will öste en massa frågor över mig när vi var på väg hem. Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara hur det var att stå på scenen. Att veta att det kunde ha varit jag som stod där.

"Det var konstigt att stå på där igen... Och när det gällar Justin så verkar han vara snäll..." sa jag och tvekade, jag visste inte hur jag skulle förklara mig på ett bättre sätt.

"Snäll? Han är mer än snäll! Han är underbar, snygg, söt..." sa Will med en drömmande blick.

"Jaja, kom nu vi är framme." skrattade jag och vi klev ut ur bilen och gick in i mitt hus.

 

"Så vad ska vi göra?" frågade jag när vi satt i mitt rum. Will såg sig omkring i mitt rum innan hans blick fastande på min tv.

"Kan vi inte titta på en film?" frågade han och jag nickade.

"Visst! Letar du fram en film så går jag och fixar dricka och allt?" frågade jag och han nickade som svar.

Jag gick ner till köket och letade fram läsk, godis och popcorn. Medan jag väntade på att popcornen skulle bli klara kom mamma in i köket.

"Så hur vart konserten?" frågade hon. Jag berättade om hur det var och mamma blev lite förvånad när jag berättade om att jag hade fått stå på scenen med Justin och allt. "Men hur var det? Att stå på scen igen inför en sån stor publik efter alla år?" frågade hon mig nyfiket.

"Det var konstigt... Det fick mig att fundera lite på hur jag kunde ha haft det nu." sa jag.

"Ångrar du ditt val?" frågade hon mig och jag tänkte efter lite innan jag svarade.

"Nej det gör jag inte. Att vara känd är inte riktigt min grej." sa jag och mamma nickade försående.

 

"Vilken tid det tog!" sa Will när jag kom upp till mitt rum igen.

"Du det tar faktiskt lite tid att fixa popcorn, sen pratade jag med mamma." sa jag och satte mig ner i sängen brevid honom.

"Du och dina ursäkter." skrattade han. "Men det är fortfarande okej att jag sovar här?" frågade han sen och jag nickade.

"Såklart det är, du vet att mina föräldrar älskar dig." sa jag och log. Det var verkligen tur att dom gjorde det, jag vet inte vad jag skulle ha gjort annars.

 

Jag öppnade långsamt ögonen och suckade irriterat då solen lös rätt in i dom. Jag satte mig upp och gäspade och blev riktigt förvånad då jag såg att jag hade samma kläder på mig som igår. Jag tittade på Will som också hade samma kläder på sig. Vi måste ha varit riktigt trötta, eller så var filmen riktigt dålig då vi hade lyckats somna under tiden vi såg den.

"Will, dags att vakna!" kvittrade jag och reste mig upp i sängen och började hoppa. Han muttrade något vilket jag inte riktigt hörde. "Vad sa du?" skrattade jag.

"Varför är du så jobbig?" sa han och satte sig upp och gnuggade sig trött i ögonen. "Varför har jag på mig samma kläder som igår?" frågade han mig sen förvånat.

"Jag vet inte, vi somnade väl." sa jag och ryckte på axlarna och gick sen till min gaderob för att leta fram kläder som jag kunde ha på mig.

Var kapitlet inge bra? Eftersom ni inte ger någon över huvud taget feedback :(

/ "David"

Det var en grå septembertorsdagsmorgon och jag och Will gick över skolgården. Från höger kom The Platinos. Bimbosarna. De tryckte ner alla som inte var "good enough" som de sa. De hade dock aldrig gått på mig eller Will. Men det kan bero på att Jasmine som är "ledaren" är kusin med Will.
Skoldagen segade sig framåt men till slut är den slut. Vi har exakt 3 timmar på oss innan konserten började. Jag och Will rusade ut ur klassrummet när lektionen slutade. Slängde in grejerna i mitt skåp och stack direkt mot bilen. Jag släppte av Will och åkte sen hem till mig. Vi bestämdes att mötas hos mig om en timma.

 

 

Jag slängde väskan innanför dörren och skrek att jag var hemma till mamma. Jag sprang längs med korridoren bort till mitt rum. Jag krängde av mig tröjan och byxorna och hoppade mot badrummet. Där kom jag på att jag glömt sätta på musiken. Jag sprang fram till min radio och satte på den. Jag hade ännu inte fått av mig byxorna helt. Ena byxbenet var fortfarande i. Och tröjan hände runt halsen. Tack och lov att ingen kom in i det ögonblicket. Haha, de hade dött av synen. Jag satte på radion och mitten av Awolnations låt Sail spelades. Jag vred upp volymen och började dansa för mig själv mot badrummet. När jag kollade till på min stora väggklocka insåg jag hur bråttom jag hade. Om 50 minuter skulle Will komma. Jag drog av mig byxorna och tröjan. Tog ur toffsarna ur håret och klädde av mig helt och hoppade in i duschen. Jag tvättade av håret och stog och masserade in shampoot när Want U Back började spelas. Jag log för mig själv. Jag hade så många minnen med den låten. Jag och Will hade tråkigt en dag så vi valde att göra en musikvideo. Helt spontant. Så vi gjorde det. Och ja. Vi kan säga så mycket som att Cher Lloyd såg den och inbjöd oss till hennes konsert där vi fick V.I.P. Jag hade faktist fått hennes nummer. Hon var bara 2 år äldre än mig. Och hon var jättesnäll, vi hade snackat nån gång. Men det var ingen i skolan som fick veta att vi hade hennes nummer, så kunde tyvärr inte skryta med den. Men det behövdes inte. Fast hade varit kul och sätta dit The Platinos.

  Jag sköljde ur shampoot och masserade in balsamet. Jag tog fram rahhyvel (heter det så för er?) Och rakade mig på behövliga ställen. Sköljde ur balsamet och klev ur duschen och lindade en handuk om kroppen och en om mitt hår. Jag kollade in mig i speglen på toaletten och klev ut ur badrummet och gick fram till min garderob och drog med fingrarna på höger sida denna gång. Den sida alla byxor och väskor var på. Jag hade ett stort behov i livet. Och det var handväskor. Jag hade miljontals. Okej, kanske inte bokstavligen men till stor del. Jag tog fram ett par vita trekvartsbyxor med silvriga detaljer på bakfickan. Jag gick över till andra sidan för att leta upp den perfekta tröjan som matchade. Och jag visste redan vilken jag skulle ha. Den svarta paljetttröjan jag fick av Will i födelsedags present. Jag tog på mig kläderna och gick och satte mig vid sminkbordet och sminkade mig. ENkel svart eyeliner och lite glittrig neutral ögonskugga och läppglanset. Sen var jag klar med utseendet. Jag hade en kvart på mig att fixa mitt hår innan Will skulle komma. Jag tog ur handuken ur håret och satte i hårfönen i väggen och satte samtidigt in min locktång. Jag började blåsa håret och en stund senare vad det torrt. Jag lockade ändarna på mitt hår och sen i med lite hårspray i. Jag drog ur sladden och sprang in i garderoben och tog en vit kuvertväska och stoppade i min mobil och lite pengar i den. Jag tog ut ett par vita ballerina skor med en svart rosett på. Sen var jag klar. Jag han precis stänga av radion innan det ringde på dörren. Jag sprang ut med korridoren och ut till entrén.
"Hej!" Sa jag och öppnade. "Ska vi åka?"
"Hej, visst." Will kollade på mig med en broderlig syn. "Fin du är syster" Sa han och log.
"Tack du med bror" Sa jag och log. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg.

"Will..?" Sa jag och kollade på honom.
"Aa?" Han kollade undrande på mig.
"Jag måste svänga in på McDonalds. Jag är hungrig" Sa jag och skrattade.
"Hahah, visst. En Drive In då eller?" Will skrattade och log.
"Japp" Jag svängde in på McDonalds Drive in och beställde. Några minuter senare var vi tillbaka på motorvägen och fortsatte mot arenan.

Där stog han. Justin Bieber, hans hade sprungit in och skriken hade varit ännu högre än innan. Om det var möjligt. Will blev helt i extas. Jag kunde inte få kontakt med honom. Jag skrattade och log. Vi stog längst fram till vänster. Tonerna i All Around The World började tonas ut och Die In Your Arms började. Och döm min förvåning när publiken började röra sig i takt till musiken. Alla Beliebers, och jag började sjunga med. Den är väl en okej låt ändå. Även tonerna till denna tonades av och Justin sprang av scenen. Tjejernas skrik blev allt högre. Jag kunde knappt höra min egna tankar. Trycket bakifrån blev större. Tjejerna försökte pressa sig så nära scenen de kunde. Men lika tjurigt som de pressade sig framfåt tryckte jag bakåt. Will märkte också det och började pressa. Sen hörde vi de första tonerna av Be Alright. Och tjejerna skrek så högt så jag trodde jag skulle få tinitus. Okej. Kanske inte. Men nästan i alla fall.

Jag stog och gungade i takt till musiken och kollade på scenen där Justin satt på en pall och spelade gitarr och sjöng. Han kollade ut på publiken och sen tittade han åt mitt håll. Och jag kunde nästan svära på att han satt där och sjöng till MIG! Men självklart, alla tjejer och killar kände nog precis samma sak. När tonartshöjningen kom kände jag en hand som pickade på min vänstra axel. Jag vände mig mot personen som hade knackat på min axel. Det var en medelålderskvinna med just hår. Jag tyckte jag kände igen henne. Men kunde inte sätta fingret från vart. Hon vinkade till mig med sitt finger.
"Hej. Skulle du vilja vara på scenen tillsammans med Justin under Boyfriend?"
"Ja! Ja!! Ja, det vill hon absolut. Självklar! Det är klart!" Will som hade följt efter mig som hade fattat vem det var direkt började kippa efter andan och börja ropa. Jag kunde inte annat än skratta åt Will.
"Nja, jag vet inte. Känner inte för att bli mordhotad precis. Och det finns säkert folk som förkänar det mer." Den egentliga orsaken var att jag var rädd att bli igenkänd. Igenkänd för den jag verkligen var. Eller för mitt förflutna.
"Snälla söta underbara Bailey. Gör det här för båda oss? Jag ber dig!" Will tittade på mig och han såg på mig med hundvalpsminen.
"Okej då, för din skull Will" Sa jag och såg hur han sken upp i ett leende. Kvinnan visade mig vägen till backstage. Där sa hon åtmig att vänta lite. Tonerna till boyfriend började och man hörde hur Justin började viska den välkända texten.

Swag swag swag, on you

Jag stog där och såg Justin dansa runt på scenen och sjunga. Han hoppade och sprang på trapporna och hans dansade var ena stunden nere på golvet och andra stunden upp i luften. När jag stog här vid sidan av scenen såg jag alla fansen som stog och skrek. Det var fullsatt överallt. Jag tänkte på åren jag var så här stor. Om jag ens var så stor som Justin är nu. Jag tvivlar på det. Jag for in i mina egna tankar. Jag stog och tänkte på mitt kändisliv. Jag undrar hur det hade varit nu. Hade jag kunnat arbeta upp mig från botten? Troligtvis inte. Jag hade nog inte haft någon chans. Men hade nog varit kul. Hade fått arbeta med stora artister. Justin Bieber, Lady Gaga, One direction och så vidare. Jag kom på mig själv med att stå och snurra håret och ha huvudet på sne och kolla in Justin. Haha. Har aldrig känt mig så divig innan.
"Du ska in nu" Sa kvinnan och petade till mig och jag tittade upp och såg att det stog en pall på scenen. Precis som hon informerat gick jag fram och satte mig och jag såg ut över havet att tjejer. Jag möttes av både hat, avundsjuka och glädje. Jag såg Justin komma dansande ifrån höger med en stor bukett med röda rosor. Jag kände genast hur jag började rodna. Han kom framåt medans han sjöng. Jag mötte Wills blick som va helt lyrisk.

 

I just want to love you, and treat you right

Justin tog mikrofonen från munnen och höll ut mikrofonen mot publiken. Publiken sjöng med och Justin stog nu bakom mig och han satte mikrofonen i en mirkofonstativ och forsatte sjunga med mikrofonen som han hade framför munnen. Hans högerhand drog längs med min vänster kind. Han stog jämte min vänstra sida och tittade på mig och sjöng. Han överlämnade blommorna och gav mig en kram. Sen hoppade han tre hopp åt höger och triggade i gång publiken. En av hans dansare ledde ut mig backstage och jag kände hur jag skakade. Boyfriend tonades ut och Fall började spelas. Jag klev ut och ur backstage dörren och Will stog och hoppade jämfota av lycka. Jag log och vi gick tillbaka till våra platser och kollade klart på konserten. På vägen ut fick jag höra massor av kommentarer. Både hat och glädje.

---

Okej, jag kan inte skriva mer. Hihi. Det andra måste komma i ett nytt kapitel. Annars lär detta bli en mil långt.

Men FÖRLÅT. Alltså. Inget internet, tjuriga gravid mamma, o.s.v har hindrat mig från att uppdatera. Men nu är den här! Wohoo.

Kommentera nu annars blir jag ledsen i ögat :'( (Mobba inte hur jag säger, vet att man inte säger så. Men ändå)

Tjo Long Babilong "David"

Hej, nu var det tänkt att jag "David" skulle skriva ett inlägg. Men jag har 7 minuter på mig innan jag måste stänga av datan om jag vill ha kvar den efteråt.
Ett tips, åk aldrig på semester med en höggravid mamma. Men ni får den imorgon? Hoppas ni inte blir allt för sura.

Och under tiden ni väntar, ni som känner för att vara sociala kan ju skicka ett meddelande på Kik till mig. JojjeA heter jag där. Så jag hoppas vi hörs och ni får kapilet imorgon. Kraaaaaaaaaam. Och jag kan intyga. Jag är inte bög ;)

"Snälla underbara Bailey, kan vi inte se?" frågade han och tittade bedjande på mig.

"Okej då." sa jag och han log stort och pussade mig på kinden.

"Tack! Nästa gång ska du få välja, det lovar jag." sa han och jag log. "Det ska jag komma ihåg." sa jag och vände sedan blicken mot tvn där Justin höll på att uppträda. Jag kunde inte neka det, killen hade talang. Och snart skulle jag få se det med egna ögon.

 

Lyssna medans du läser :) Om du känner för det förstås. :)

 

Jag vaknade direkt av väckarklockans höga signal. Jag snoozade i 5 minuter innnan jag långsamt satte mig. Jag drog handen genom mitt ljusbruna självlockiga hår och klev upp ur sängen och gick fram till min radio och satte på musik. Jag kunde inte vara utan musik. Det var mitt liv. Jag lyssnade på det från att jag vaknade till att jag gick och la mig. I skolan gick jag med mina hörlurar i öronen hela dagen. Jag hörde att Glee spelades på radion. Mitt absoulta favoritprogram. Jag hade faktist varit erbjuden att vara med i Glee. Men jag tackade nej då, jag valde att gå till mitt hemliga liv då. Men jag ångrar det aldrig.

 

He took the midnight train goin' anywhere"

Sjöng jag med i låten och hade min hårborste som mikrofon när jag dansade runt på golvet i mitt rum. Jag måste sätt rolig ut med tanke på att när de inte sjöng utan bara doade så borstade jag håret och rörde höfterna i takt. Jag hade äntligen borstat klart håret och satte upp håret i två tofsar och dansade in i min stora garderob. Den var förr gömd. Ungefär som Hannah Montanas. Eller Miley Cyrus i Hannah Montana serien på Disney Channel. Det var för vänner till mig inte skulle misstänka något. Men hålhaken var att det blev inte riktigt som jag hade tänkt sig. Så nu förtiden hade jag skjutit undan garderoben som stod framför garderoben. Jag drog med fingrarna bland mina kläder och gungade med i huvudet i takt till musiken som var på högsa volym. Jag blundade och tog ett kliv framåt och valde ett klädesplagg det blev en rosa tröja och ett par vita jeans. Jag tog ut dem ur garderoben med en rosa bh och ett par trosor. Jag gick in på toaletten och klev in i dushen och sköljde av kroppen.Och klädde sedan på mig. Jag klev ut ur mitt badrum och gick fram till mitt enorma sminkbord och började sminka mig med diverse shönhetsprodukter. Det jag la mest engagemang på var ögon. Det var ju trots det killarna föll för. Haha. När jag var nöjd med ögonen och hyn tog jag lite läppglans och "smackade" med läpparna. Det fick duga för idag. Skulle trots allt sminka om mig till ikväll. Jag kan fortfarande inte förstå att jag skulle se självaste Justin Bieber live. Visst var ingen "Belieber" som de kallar sig. Rätt silly name. Dumt namn alltså. Låter så knäppt. Jag prövade säga det högt.
"Belieber" Okej, nej.Det var inget jag skulle kalla mig. Någonsin!

 

Jag var på väg till köket. När jag hörde pappa hosta från arbetsrummet. Jag backade två tre steg och tittade in på hans kontor. Han satt och rörde om sin kaffekopp med en sked medans han kollade fundersamt på dataskärmen.
"Hur går det pappa?" Frågade jag och han tittade upp från skärmen och mötte min blick och jag gick mot skrivbordet.
"Jag sitter fast" Han suckade och tittade upp på mig. "Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Tom hittar Ein död i badrummet. Det ser ut som hon har tagit en överdos med tabletter. Men sen, jag kommer inte mer."
"Jag får se pappa" Jag lutade mig fram och läste. "Vad sägs om. 'När han såg hennes kalla kropp ligga i det kala badrummet frös hans blod till is. Hans käresta. Den han skulle älska till döden skiljer dem åt. Vad hade hänt.Tom kunde inte annat än att klandra sig'" Pappa nickade och skrev ner allt.
"Det är därför du är min bästa kritiker Bailey!"  Det var inte första gången jag fick hjälpa pappa när han hade fastnat.
"Och det är darför du är min favoritförfattare, pappa" Jag kramade om pappa bakifrån och lämnade rummet för att låta han arbeta i fred.

"Godmorgon Bailey" Sa Gaston när jag kom insläntrande i köket.
"Godmorgon" Sa jag och satte mig vid bardisken.
"Duger pannakakor till frukost?" Frågade han och nickade på pannkakorna framför mig. Jag nickade och åt snabbt upp.
"Tack för maten Gaston!" Ropade jag på väg till mitt rum för att hämta skolväskan. Jag plockade ner mina läxor och stack ut till min bil. Jag hade en vit BMW. En vanlig bilmodell. Dock inte för High School elever. Men det var ju inte samma sak. Jag körde vant vägen hem till Will. Det enda var att det bara var 50 meter mellan våra hus. Men endå envisades han med att jag skulle hämta honom. Jag svängde in på hans familjs garageuppfat och tutade. Will kom ut springandes med väskan i handen och vinkade glatt. Jag var tvungen och erkänna för mig själv. Will såg bra ut. Hade han inte varit bög hade han nog kunnat få vilken tjej som helst i skolan. Hans mörka hår och hans vita tänder. Smal och vältränad. Det blev som en chock för skolan när han kom ut med att han var bög. Det var strax efter att vi blev vänner. Jag kanske mer eller mindre övertalade honom att verkligen visa vem han var. Och nu var han som en lyckligare människa.
"Hej" Will ler och hoppar in i bilen och jag nickar till svar, jag backar sedan ut från uppfarten och kör iväg mot skolan. Wills mun går stupalöst. Han pratar och pratar det tar aldrig slut.
"Haha, Will. Vill du lämna din Justin bubbla och kliva ur bilen och följa med ut ur bilen?" Han tittar upp från mobilen och stiger ur bilen. Och återigen återupptar han sitt snack om inte självaste Justin Bieber.

Det var en grå septembertorsdagsmorgon och jag och Will gick över skolgården. Från höger kom The Platinos. Bimbosarna. De tryckte ner alla som inte var "good enough" som de sa. De hade dock aldrig gått på mig eller Will. Men det kan bero på att Jasmine som är "ledaren" är kusin med Will.
Skoldagen segade sig framåt men till slut är den slut. Vi har exakt 3 timmar på oss innan konserten började. Jag och Will rusade ut ur klassrummet när lektionen slutade. Slängde in grejerna i mitt skåp och stack direkt mot bilen. Jag släppte av Will och åkte sen hem till mig. Vi bestämdes att mötas hos mig om en timma.


Haha. Då var denna del kvar. Hade velat få in konserten. Men den är så sjukt lång konserten. Jag är i alla fall nöjd och nästa kapitel får vi se vem som skriver.

NU SKA JAG DROPPA BOMBEN!

 

Ni vet min kompis "David" som gästbloggade en och en halv gång. Det är nu officielt att han...

SKA BÖRJA BLOGGA HÄR! Kul tycker jag iaf. Men Godnatt nu. För nu ska jag sova.

// Louise

---

Jag satt och åt frukost med mina föräldrar när min bästavän Will helt plösligt kom in springande i köket. Han hade ett stort lyckligt leende på läpparna och såg ut kunna sprängas när som helst om han inte fick berätta. Mina föräldrar skrattade roat och brydde sig inte det minsta om att Will bara sprang in i huset, det var inte direkt första gången.

"Vad är det Will?" skrattade jag och log nyfiket.

"Du kan inte fatta vad jag precis lyckades skaffa, två golden circle biljetter till Justins konsert som är om 3 dagar!" sa han och nästan hoppade omkring.

"Hur lyckades du få tag i dom nu? Och du fick ju inte gå för dina föräldrar?" sa jag förvånat men log ändå stort, jag var så glad för hans skull.

"Det visade sig att mina föräldrar ändå hade köpt biljetter, dom ville bara överraska mig." sa han och jag skrattade, så typiskt hans föräldrar att göra något sånt.

"Jag sa ju att du skulle få se honom." sa jag och reste mig upp och kramade hårt om honom och han besvarade kramen.

 

Will hade blivit så deprimerad när han hade trott att han aldrig skulle få se sin stora idol. Han var en stor belieber, och Justin var ett av hans stora samtalsämnen.

"Du ska gå med mig." sa han sen och gav mig en av biljetterna.

"Tack." sa jag och tog emot biljetten och kramade om honom ytterligare en gång.

Jag älskade inte Justin som Will gjorde, jag gillade bara hans musik och tyckte att han var snygg, inte mer än det.

"Kom nu, vi måste till skolan." sa han och jag nickade.

Jag dukade undan och sprang till badrummet och borstade snabbt tänderna. Jag gick sen till hallen och tog på mig skorna och tog min jacka och vi gick sen till skolan.

"Varför bestämde dina föräldrar att ge dig biljetten just idag?" frågade jag medan vi gick.

"Vet inte... Dom tyckte väl att jag inte behövde lida mera." sa han och log. "Men visst ska det bli roligt? Och jag kan fortfarande inte riktigt förstå det, jag ska få träffa Justin Bieber!" det sista nästan skrek han och några som gick framför oss vände sig om och tittade på oss och himlade med ögonen innan dom tittade fram igen.

 

När vi kom fram till skolan så gick vi till våra skåp, vi hade skåpen nästan brevid varandra vilket vi båda älskade. Jag öppnade skåpet och slängde in väskan och letade fram matteboken, penna och suddigum innan jag stängde den igen.

"Matte, visst suger det." suckade Will och jag nickade.

"Ja, helst när vi har henne i matte." sa jag och grimaserade.

I matte hade vi mrs Stewart, alla kallade henne för sur kärringen. Hennes man hade vi kemi och han var helt okej, så dom var som natt och dag.

 

Skolan var nu äntligen slut så jag och Will var på väg hem till mig. När vi kom in tog vi av oss skorna och lämnade våra väskor innan vi gick till köket.

"Vad vill du ha?" frågade jag och öppnade kylskåpet.

"Kan vi inte göra smoothie?" frågade han.

"Visst." sa jag och tog fram jordgubbar.

Vi gjorde smoothie och gick sen och satte oss i soffan i vardasrummet och slog på tvn. Will hade fjärkontrollen och började bläddra och stannade vid en kanal där dom visade Justins film 'Never say never'.

"Snälla underbara Bailey, kan vi inte se?" frågade han och tittade bedjande på mig.

"Okej då." sa jag och han log stort och pussade mig på kinden.

"Tack! Nästa gång ska du få välja, det lovar jag." sa han och jag log.
"Det ska jag komma ihåg." sa jag och vände sedan blicken mot tvn där Justin höll på att uppträda. Jag kunde inte neka det, killen hade talang. Och snart skulle jag få se det med egna ögon.

 

 

---

"Bailey, vi älskar dig!", "Bailey kan jag få din autograf?", "Kan vi få ta en bild med dig?" skrek mina fans och och jag kände hur huvudet bultade av alla skrik och blixtrar. Jag kände hur paniken ökade och jag kände en stor lättnad när jag äntligen kom in på hotellet.

"Gumman, hur är det?" frågade mamma då jag troligen var blek i ansiktet.

"Det är bra. Men hur lyckades dom hitta vilket hotell jag ska bo på?" frågade jag förvirrat. Vi hade precis landat i Paris då jag skulle ha min nästa konsert där.

"Jag vet inte, jag har verkligen ingen aning." suckade pappa trött.
"Ska vi gå upp till rummet, du ser lite trött ut." sa mamma och strök mig över kinden.

"Gärna." sa jag och hon nickade. Vi tog hissen upp till vånigen där vårat hotellrum låg och jag öppnade dörren till det överdrivet lyxiga rummet.

 

När jag hade tittat mig omkring gick jag till badrummet och tog en dusch. Det brukade jag alltid göra när jag hade åkt långt, det spelade ingen roll hur trött jag var, jag skulle aldrig kunna somna utan en dusch. När jag hade duschat klart ställde jag mig och tittade in i speglen. Jag såg verkligen utmattad ut. Jag torkade till håret och tog på mig min pyjamas och klev sen ut ur badrummet och gick fram till min säng. Jag la mig ner och gäspade trött. Men trots att jag var trött så kunde jag ändå inte somna utan tankarna snurrade runt i huvudet. Var det verkligen detta jag ville? Gå runt och vara orolig hela tiden för att jag skulle bli attackerad av något fan? Ville jag vara känd? Svaret på den frågan var enkel. Jag ville inte vara känd, allt var bara för mycket. Men det var ju inte direkt så att jag kunde sluta. Och även om jag skulle sluta så skulle jag aldrig kunna få ett normalt liv. Men det var det jag önskade mig så innerligt, ett normalt liv. Utan massa fans, utan alla paparazzi, utan all press...

 

"Bailey du ska upp på scenen om 10 minuter." sa min manger stressat innan hon sprang iväg, troligen för att skrika på någon annan.

"Vad fin du är gumman." sa mamma och en av mina hårslingor som hade hamnat fel.

"Tack mamma." sa jag och log svagt.

"Är det något som är fel?" frågade hon mig och jag skakade på huvudet.

"Nej, är bara lite trött." sa jag och hon nickade.

"Orkar du uppträda då?" frågade hon. Nej tänkte jag men det skulle jag aldrig svara.

"Självklart, men jag måste gå nu." sa jag och hon nickade och pussade mig på kinden innan jag gick. Jag tog ett djupt andetag och pressade fram ett glatt leende innan jag klev upp på scenen.

 

Detta har jag, Fanny skrivit helt själv. Och detta är då prologen på den nya novellen som kommer att heta Please don't stop the music. Hoppas att ni gillar den än så länge! :)

 

Så nu har vi nästan fixat klar allt angående den nya novellen! :)

 

Bailey Morgans, 17 år, är en f.d artist. Hon var då en artist som liten men fick sen panik av alla paparazzi och alla fans, så hon 'försvann'. Och nu lever hon ett helt vanligt liv och den ända som vet om hennes hemlighet är hennes familj och hennes bästavän Will James. Will är bög och har en hugh crusch på Justin Bieber. Och en dag lyckas han komma över biljetter till Justins konsert och drar med Bailey till den. Och detta kommer förändra hennes liv föralltid och kommer göra att hon kommer att få fatta många svåra beslut.

 

Bailey kommer att spelas av Debby Ryan:

---

Så vad tycker ni? :)
Vi har lite svårt att komma fram till namnet till novellen. Just nu har vi bara kommit på 'Once upon a time.' Så kom gärna med förslag! :'D

 

Puss!

Hej ni!

Nu är det så att jag har inga idéer alls till novellen! Och inte Louise heller. Så vi har bestämt oss för att börja om helt, på en ny novell! :) Så vi försöker nu komma fram till en bra handling, namn och vem som ska 'spela' huvudpersonen. Ni får gärna komma med förslag! :)

Och sprid gärna bloggen då vi har förlorat många läsare. Men det är lite vårat eget fel då uppdateringen har varit sämst... Men det kommer ändras nu när en ny novell kommer upp!
Och jag ska försöka få upp prologen och allt idag. :)

 

Puss!

Jag återvände in i mina tankar och försökte komma på en lösning men hittade igen. Du har verkligen lyckat ställa till det Chaz, tänkte jag och suckade tungt.

"Chaz, hur kunde du?" frågade Caitlin mig och jag hoppade till då jag inte hade märkt att hon hade kommit.

"Vad menar du...?" frågade jag osäkert.

"Bella berättade precis... Hur har ni tänkt förklara det för Justin? Att du har gått och kärat ner dig i din bästaväns flickvän." sa hon och tittade strängt på mig.

"Jag är inte kär i henne." sa jag och hon tittade förvånat på mig. "Varför sa du då att du älskade henne?" frågade hon mig.

"Jag vet inte... Jag vet inte varför jag gjorde det." suckade jag.

Justins Perspektiv

"Hej det är Justin" Svarade jag när jag hade rest mig och gått bort från gruppen för att ta samtalet från Scooter.
"Hej Justin, det är Scooter" Hörde jag Scooter säga på andra sidan luren. Han lät bekymrad. "Så, hur har ni det?" Försökte han inleda en konversation med.
"Scooter, försök inte. Jag hör att något har hänt. Vad har hänt?" Jag hörde Belles vackra skratt klinga till borta vid borden. Jag log bara jag tänkte på henne. Hon var så vacker.
"Så, det är det som är problemet" Avslutade Scooter och jag kom på mig själv med inte lyssna på vad han hade sagt.
"Förlåt Scooter. Jag hörde inte vad du sa. Dålig teckning. Jag ska flytta på mig" Jag ljög för Scooter men jag kunde väl inte säga att jag ignorerade min manager för en tjej. Eller kunde jag?
"Så, nu lär jag nog höra dig bättre" Jag hade bara flyttat mig ett steg åt sidan och räknat till 5.
"Justin, det finns bilder." Scooter avslutade meningen svävande. Jag svalde en klump i halsen.
"Vad för bilder" Viskade jag ut i luften. Och jag hörde min darrande stämma.
"Bilder på dig och en viss Isabelle Kennedy. Papparazzina är som galna i dig. Du är på framsidan av varenda skvaller tidning! Särskilt ingående om henne finns i Belieber News. Och det är den mest sålda numret av den tidningen i år. 23 miljoner! Och då har den varit släppt i två dagar?! Justin, TVÅ JÄVLA DAGAR! Och vet du varför den har sålt så mycket? Det är på grund av att du har twittrat 5 tweet under 17 dagar. 17 dagar Justin. Dina fans är galna!" Scooter pausade i hans utbrott ich man hörde hur han andades tungt.
"Men" Mer hann jag inte för äns Scooter började prata igen.
"Och det är på grund av det Jack Kennedy. Isabelles far. Har hamnat i koma!" Jag frös till och stirrade rakt ut i luften. Sa han verkligen koma?
"Vad ska jag göra?" Jag hörde hur ostadig min röst lät.

"Jag, Pattie och din prproducent har snackat ihop oss. Och du har två alternativ. Det ena är att ni kommer ut i median och säger att ni är ett par, eller..." Scooter blev tyst.
"Eller vad Scooter?" Jag kände mig desperat. Jag ville skydda Isabelle från denna världen. Men om hennes pappa låg i koma. Ja, vad skulle hända?
"Eller, så kommer ni ut i media att det är Chaz flickvän, eller Ryans. Det är antingen eller Justin. Du har inget val" Scooters mörka stämma tystnade.
"Jag får prata med henne. Jag ringer upp dig!" Scooter hinner inte svara innan jag klickar honom. Jag lägger ner mobilen i fickan och styr stegen mot bordet på hotellresturangen vi satt vid.

"Isabelle?" Alla tystnade när de hörde min röst. Chaz, Christian och Caitlin som satt med ryggen mot mig vände sig om.
"Ja?" Svarade hon och såg på mig med sina bruna vackra ögon.
"Kan vi prata?"
"Nu?" Frågade hon och jag nickade.
"Okej." Hon reste sig och sköt ut stolen och gick runt bordet så hon kom fram till mig.
"Kom" Sa jag och tog hennes hand. Jag drog med henne bort till hissen. Jag såg vårt sällskaps nyfikna blickar.
"Justin, vad är det?" Isabelle stannade och tittade upp på mig och la sin hand på min kind. Jag fick rysningar längs hela ryggraden.
"Isabelle" Jag försökte desperat komma på hur jag skulle säga det hela.
"Ja?" Hon tittade på mig med sina oroliga ögon
"När hade du tänkt berätta för mig att din pappa ligger i koma?!" Det var inte men minfråga lät så arg. Jag röt nästan mot henne. Hon spärrade upp ögonen och blev som förstenad. Hennes ögon blev mattare och jag såg en tår rulla ner för hennes kind. "Förlåt Isabelle. Det var inte mening att låta så arg..."

Och då har den varit släppt i två dagar?! Justin, TVÅ JÄVLA DAGAR! Och vet du varför den har sålt så mycket? Det är på grund av att du har twittrat 5 tweet under 17 dagar. 17 dagar Justin. Dina fans är galna!" Scooter pausade i hans utbrott och man hörde hur han andades tungt.

 

---

Vi hade precis ätit frukost och jag hade gått och satt mig ner en bit ifrån alla andra för att försöka komma på varför jag hade gjort det. Varför hade jag varit otrogen mot Justin med Chaz? För att han påmminde så mycket om Justin vid det tillfället, viskade en röst inom mig. Jag suckade högt och begravde huvudet i mina händer. Huvudet bultade för allt gav mig sån huvudvärk. Jag hatade mig själv så mycket för att jag hade gjort det. Jag hade ju själv varit med om det så hur kunde jag gå och vara otrogen själv? Varför hade jag varit otrogen mot Justin som jag älskade, med hans bästavän, när jag egentligen borde vara hos min skadade pappa?

"Bella?" jag tittade upp och mötte Caitlins oroliga ögon. "Vad är det som har hänt?" frågade hon och satte sig ner brevid mig. Jag tittade ut över havet och suckade.

"Mycket har hänt." mumlade jag och hon la sin ena hand på min axel.

"Berätta." sa hon. Jag tittade bort mot dom andra innan jag mötte Caitlins blick och tog ett djupt andetag och började att berätta.

 

Hur kunde jag göra det? För att du är desperat, viskade en röst i huvudet och jag ville skrika åt den att hålla tyst då det var den rösten som fick mig att göra det från första början. Allt jag ville var att komma över Sophie då jag visste att hon inte hade några känslor för mig. Och då slog det mig att jag kunde 'försöka' bli kär i Bella, för hon var ju tillsmmans med Justin och då blev det säkert lättare att komma över henne. Men nej, nu hade jag lyckats trassla in mig ännu mera. För tänk om Bella berättar det för Justin... Han kommer aldrig att förlåta mig! Och tänk om jag blir anledningen till att dom gör slut.... En klump börjar bildas i min mage och jag vet inte vad jag ska göra.

 

Jag tittar bort mot Bella och ser att hon sitter och pratar med Caitlin. Jag ville så gärna gå bort dit och be om ursäkt för allt och bara försöka glömma bort allt.

"Chaz, har något hänt?" frågar Sophie som hade kommit fram till mig, och jag tittar in i hennes underbara ögon.

"Nej, allt är okej." sa jag och log ett fejkat leende.

"Okej, men vill du inte komma bort till oss andra?" frågade hon då jag hade gått och satt mig en bit ifrån dom andra.

"Nej jag sitter bra här." sa jag och hon nickade sakta.

"Okej, men det är bara att komma om du ändra dig." sa hon och log mot mig innan hon gick bort och satte sig ner brevid Tilda.

 

Jag återvände in i mina tankar och försökte komma på en lösning men hittade igen. Du har verkligen lyckat ställa till det Chaz, tänkte jag och suckade tungt.

"Chaz, hur kunde du?" frågade Caitlin mig och jag hoppade till då jag inte hade märkt att hon hade kommit.

"Vad menar du...?" frågade jag osäkert.

"Bella berättade precis... Hur har ni tänkt förklara det för Justin? Att du har gått och kärat ner dig i din bästaväns flickvän." sa hon och tittade strängt på mig.

"Jag är inte kär i henne." sa jag och hon tittade förvånat på mig.
"Varför sa du då att du älskade henne?" frågade hon mig.

"Jag vet inte... Jag vet inte varför jag gjorde det." suckade jag.