"Will, dags att vakna!" kvittrade jag och reste mig upp i sängen och började hoppa. Han muttrade något vilket jag inte riktigt hörde. "Vad sa du?" skrattade jag.

"Varför är du så jobbig?" sa han och satte sig upp och gnuggade sig trött i ögonen. "Varför har jag på mig samma kläder som igår?" frågade han mig sen förvånat.

"Jag vet inte, vi somnade väl." sa jag och ryckte på axlarna och gick sen till min gaderob för att leta fram kläder som jag kunde ha på mig.

 

Jag kollade in i min garderob och kände en hake på mitt huvud. Det var Will. Han andades tungt.
"Du Bailey, vet du hur avundsjuk jag är på din garderob" Han suckade och tittade drömmanade på alla plaggen som hängde på galgerna i min garderob.
"Ja Will, det vet jag. Du har sagt det ofta" Jag skrattade och log och vände mig om och kittlade honom precis under revbenen. På det stället jag visste att han var kittligast.
"Sluta Bailey" Bönföll han först men jag slutade inte utan fortsatte skratta åt honom. "Bailey lägg av din lilla...råtta!" Jag skrattade åt hans ordval. Han tog tag om mina handleder vilket han fick plats med i en hand.
"Släpp mig!" Sa jag medans jag skrattade. Han tog tag om mig och slängde upp mig på hans axel. "Will, släpp genast ner mig. NU!" Sa jag och spärrade upp ögonen då jag såg att han gick mot dörren. Jag slog med min knytnävar mot hans rygg och skrek att han skulle släppa ner mig.
"Haha, aldrig! Som man bäddar får man ligga" Will skrattade och öppnade dörren ut till korridoren.
"Will, släpp genast ner mig!" Sa jag. Eller snarare beodrade.
"Godmorgon Will, och eh. Bailey?" Jag hördes mammas röst och Will vred sig så jag kunde se henne.
"Eh, godmorgon mamma." Sa jag och log.

"Godmorgon mrs Morgans. Jag tänkte att Bailey har inte hunnit duscha sen igår och då tänkte jag att hon ville ta ett bad istället. Vad tycker du om det?" Jag hörde leendet på Wills läppar när han pratade. Jag hörde också hur mamma skrattade.
"Ja Will, jag tycker det låter som en utomförträffligt bra idé." Sa hon och önskad mig lycka till och gick förbi och tog korridoren till höger och klappade mig på axeln. Will tog korridoren mot  vänster och styrde stegen mot de stor glasdörrarna i slutet av korridoren som ledde till en sak. Baksidan med poolen. Han tryckte upp dörren och klev ut i trägården. Det var ovanligt varmt för att vara september. Han styrde stegen mot poolen.
"Några sista ord innan du blir blöt Bailey?" Jag hörde hur Will flinade.
"Ja Will! Snälla släpp ner mig..." Jag hann inte mer förräns jag var i vattnet. Jag dök upp från vatten ytan och krängde av mig min tröja och slängde den på Will. "På marken" Avslutade jag och blängde surt på honom.
"Förlåt Bailey, men. Jag hörde inte det sista. Han stog där och skrattade åt mig.
"Hjälp mig upp Will" Sa jag och gjorde valpminen mot honom.
"Aldrig, du. Jag vet vad du planerar. Jag sträcker fram handen och du rycker ner mig. Kan den valsen nu." Han skrattade och korsade armarna över bröstet.
"Will. Allvarligt. I won't do that." Sa jag och kollade han i ögonen och räckte upp handen mot honom.
"Okejdå" Han svarade och räckte ner handen. Men vid det här laget borde han veta att han inte kan lita på mig. Endast några få sekunder senare var han nere i vattnet.
"Din lilla apkorv!" Var det första Will säger när han kom upp ur vattnet. Han skvätte genast vatten mot mig och jag skvätte tillbaka. Efter ett tag skvättande så hörde vi en harkling och vi slutade genast. Vi såg upp på mannen som stog där med vit kockmössa och kockkläder, Gaston.
"Önskar ni lite frukost?" Frågade han artigt och vi kollade på varandra och nickade. "Bra för det finns en färdigfrukost på vagnen där borta" Han pekade bort på en serveringsvagn i silver. "Och det finns handukar också" Sa han och nickade åt våra dygnsura kläder.
"Tack Gaston" Vi klättrade upp ur poolen och gick mot vår frukost.
"Giiiiiiiiirltalk now biatch" Utbrast Will när vi satte oss i solstolarna med frukosten

 

---

Ett litet mellankapitel sådär. Tråkigt händelselöst. Men jag få bjuda på det. Förlåt att jag varit så inaktiv. Men har helt enkelt haft sommarlov. Hehe :) Men ni får förlåta mig.

Louise