Chapter 54 - THE END!
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'6månader senare.'

Jag tittade ut över solen som långsamt steg och log, har ni någonsin känt er så lycklig att ni inte kan sova? Så var det för mig, nu var det exakt ett halvår sedan jag förlåt Justin, Wille och Lia. Jag tänkte tillbaka på allt som hade hänt sedan dess, när Justin och jag kom dit så berättade både Wille och Lia hur Carro kom dit och om alla lögner hon hade sagt till dom. Och eftersom dom aldrig hade ljugit för mig innan så trodde jag på dom. För varför skulle jag intetro dom? Dom har alltid, och kommer alltid att vara mina bästavänner.
Och jag berättade för dom att jag hade förlåtit Justin, dom blev faktiskt riktigt glada för min skull. Fast såklart hotade dom honom om han skulle såra mig igen. Sen flyttade jag tillbaka hem när Lia och Wille skulle åka tillbaka, det var riktigt skönt att kunna komma hem. Just det, Kevin... Vi är vänner nu, jag förlät honom också för han tillhör en viktig del i mitt liv. Han var en av dom som stöttade mig under min jobbiga tid, och jag vet inte hur det hade gått om han inte var där.

Sen när jag kom hem igen... Ja, jag har nog aldrig sett mamma så lycklig, hon hade verkligen saknat mig. Men när jag berättade att Justin och jag var tilsammans igen... Där blev hon inte lika glad, men hon accepterade motvilligt det. Och mitt crew tog också emot mig med öppna armar, och nu förstår jag inte hur jag kunde lämna dom alla. Dom är min familj, vi alla behöver varandra. Fast precis som mamma var dom kritiska mot Justin, men vad kan dom göra? Det är mitt beslut.
Men Justins crew tog emot oss båda med öppna armar, dom hade saknat mig sa dom vilket gjorde mig glad. Det var roligt att höra att man var saknad.
Och jag kan säga att nog har varit det bästa beslut jag någonsin har tagit, att jag förlät Justin. För han hjälpte mig så mycket! Han stöttade mig när jag slutade röka, tog tillbaka min karriär och allt annat. Jag vet inte vad jag skulle göra honom, han betyde så mycket för mig.

Jag tog upp min iphone och bläddrade bland alla mina bilder och log, Justin hade tagit med mig på flera överraskningar. Som nu, som present för att vi hade varit tilsammans i ett halvår tog han med mig till Bahamas. Jag stannade på en bild på Lia och Wille, och tro det eller ej, dom kysstes!
Ja, bara någon vecka efter att jag flyttade hem så erkännde Lia för mig att hon var kär i Wille. Och jag hade ju självklart stöttat henne och sa att hon skulle säga det till Wille med hon vägrade. Sen bara någon dag senare kom Wille till mig och sa att han var kär i Lia och han hade gjort slut med Daniella. Wille vägrade också att erkänna, det låter kanske lite elakt men det var rätt roligt att se hur dom kastade blickar efter varandra. Men till slut erkännde dom äntligen för varandra vad dom kände, och jag har nog aldrig sätt dom lyckligare! Så söta!

Plötsligt kände jag hur ett par armar slingrades runt mig och jag stelnade till, men slappnade sedan av när jag hörde hans underbara hesa röst.
"Vad gör du här ute shawty?" frågade han och kysste mig i nacken.
"Tänker." sa jag och vände mig om och mötte hans underbara läppar. Det var såna här tillfällen då jag verkligen insåg hur mycket jag älskade honom, han var verkligen min själsfrände.
"Vet du? Så länge jag har dig behöver jag inget annat. Det är dig jag vill gifta mig med, skaffa små söta barn som ser precis ut som dig, det är dig jag vill sitta på verandan och så våra barnbarn springa runt och leka. Jag älskar dig Demelza Lucy Stewart." viskade han och jag log stort mot honom.
"Jag älskar dig också Justin Drew Bieber." viskade jag och våra läppar möttes.


Vad tyx? :D


Så nu var detta den sista kapitlet på denna novellen. Hur har ni tyckt att den har varit? Betygg sätt den gärna. Sen hoppas jag att ni kommer fortsätta att läsa nästa novell jag nu kommer att skriva på. Prologen kommer att komma upp imorgon. :)
Älskar er.

Puss!


Chapter 53 - There is still hope.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Jag gick längs vägen hem och tårarna rann längs mina kinder, hur kunde han? Han visste att jag hade blivit sviken flera gånger, så hur kunde han? Han hade gett mig löftet som så många andra hade, och han bröt det så som alla andra. Jag snyftade och torkade bort tårarna, och som att det inte kunde bli värre så började det att rengna. Jag drog jackan tättare intill mig och ökade på stegen. När jag kom hem så gick jag upp till badrummet och tog en varm dusch, jag fönade sen håret och satte upp det i en enkel hästsvans och drog på mig ett par mjukisbyxor och en varm tröja. Jag gick sen ner och satte på tvn och försökte att koncentrera mig på en film som gick på tvn. Dörren öppnades och kort där efter kom Hanna in, när hon såg mig så rusade hon fram till mig och kramade om mig.
"Demelza vad har hänt?" frågade hon mig oroligt.
"Var du på festen igår?" frågade jag och tittade tomt på henne.
"Ja, det var jag?" sa hon och lät förvirrad.
"Visste du om det?" frågade jag.
"Demelza jag vet inte om vad du pratar om?" frågade hon och såg nu riktigt förvirrad ut.
"Om Kevin och hon där Sanna?" sa jag irriterat.
"Ja, Sanna flirtade med honom hela kvällen?" sa hon osäkert.
"Visste du att dom hade sex?" frågade jag henne argt.
"Hade dom?" sa hon och såg nu ännu mera förvirrad ut om det gick. Jag suckade och reste mig upp och gick till mitt rum och bytte om till andra kläder, jag kunde inte vara kvar här inne. Jag tog på mig ett par jeans och en enkel tröja, jag släppte ut håret och sminkade mig lätt. När jag var klar så gick jag ner och tog på mig ytterkläderna och skorna, från vardagsrummet kunde jag höra hur Hanna berättade allt för Rebeccca. Jag suckade irriterat, snart skulle alla veta om det.

Jag började att gå mot min favorit park, och som tur väl var så hade det slutat regna. När jag kom fram så satte jag mig ner på en bänk, jag skulle precis ta fram mitt cigarett paket då jag hejdade mig. Justin hade kanske rätt i lite, jag var inte personen som rökte.
"Dee..." jag rykte till och tittade bakåt och såg hur Lia kom emot mig med tveksamma steg. "Får jag sätta mig ner?" fortsatte hon och nickade mot platsen brevid mig.
"Visst, det är inte min bänk." sa jag, hon log mot mig och satte sig ner. Vi småpratade lite och till slut kunde jag inte hejda mig längre, tårarna började rinna längs mina kinder.
"Dee vad är det?" frågade Lia mig oroligt och kramade om mig.
"Kevin..." snyftade jag och började att berätta allt.
"Vilket svin!" utbrast Lia argt när jag hade berättat klart.
"Ja det är han." sa jag och skrattade och torkade bort tårarna.
"Får jag slå honom?" frågade hon och jag log mot henne.
"Gör du det." sa jag och hon log och jag log tillbaka. Det kändes så rätt att sitta här med Lia, kanske dom inte ljög för mig.
"Jag är glad att du är här." sa jag och hon log stort mot mig.
"Jag med." sa hon.

"Men vad sover du och Wille då?" frågade jag.
"I huset Justin körde dig till, det är Willes farbrors hus. Du vet han som alltid är och reser?" frågade hon och jag nickade.
"Just det han, det är väl han som alltid har med presenter till oss alla?"
"Ja, han." sa Lia och log.

'Nästa dag.'  


Jag satt spänt och väntade på att klockan skulle slå 12, för då skulle Justin komma och hämta mig och köra mig till Lia och Wille. Lia och jag hade bestämt att vi alla, jag, Lia, Wille och Justin skulle ses för att reda ut allt. Jag hoppades verkligen att det skulle funka, för domma senaste månaderna hade varit hemska! När klockan var 5 i 12 så gick jag till hallen och tog på mig ytterkläderna och gick ut och väntade på att han skulle komma, vilket inte dröjde särskilt länge.
"Hej Demelza." sa han och log mot mig när jag hade satt mig i bilen.
"Hej Justin." sa jag och log tillbaka.
"Vänta stanna!" utbrast jag när vi hade åkt i några minuter och Justin stannade genast.
"Vad är det?" frågade han mig förvirrat men jag svarade inte utan gick bara ut, jag hörde hur Justin klev ut ur bilen och ställde sig brevid mig. "Vad är det?" frågade han mig igen.
"Titta." sa jag och pekade på ett gammalt par som gick längs vägen. "Titta, man ser verkligen hur mycket dom älskar varandra. Det ger mig hopp om att kärlek kan vara för evigt." sa jag och log.
"Ja, det finns fortfarande hopp för kärleken." sa Justin och tittade intesivt på mig, jag tittade inte bort utan behöll ögonkontakten med honom.
"Finns det fortfarande hopp för oss?" frågade Justin och jag tänkte efter, jag tittade in i hans ögon och det pirrade till i magen.
"Ja, det finns fortfarande hopp." viskade jag och Justin tittade lyckligt på mig, där efter möttes våra läppar i en underbar kyss.
Favim.com-27023_large

Vad tyx? :D


Detta var nog sista chaptert på novellen, eller vill ni har ett till fast typ 6 månader senare? Det är ni som väljer om ni var nöjda med slutet eller inte. :)
Men vad tycker ni om novellen, var den bra eller dålig? Vad kan jag göra bättre i nästa?

Sen tack till alla er som har läst och kommenterat. Jag skulle aldrig ha kunnat klara det utan er.
Älskar er!

Puss!

Chapter 52 - Misunderstandings and mistakes.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Vad gjorde dom här? Varför var dom här?
Innan dom han säga något vände jag mig om och rusade ut ur rummet, men någon av dom tog tag i mitt arm och hejdade mig.
"Dee, vi måste prata." Wille, hans röst väckte upp en massa minnen inom mig. Alla roliga stunder vi hade haft tilsammans, men även dom dåliga som när dom skrek på varandra.
"Jag har inget att säga dig." väste jag.
"Snälla Dee, vi är så ledsna! Allt var bara ett missförstånd." sa Lia och kom fram till mig, Wille släppte taget om min arm och vi stod bara och tittade på varandra en stund.
"Det var Carro, hon sa saker till oss som fick oss att vända oss mot varandra. Jag lovar Dee, det är sant." sa Lia och jag skakade på huvudet, hur kunde dom ljuga så?

"Varför ljuger ni? Så som det låter försöker ni få mig att vända mig mot Carro." sa jag argt.
"Ja det låter så, men vi ljuger inte." sa Wille och tittade sorgset på mig.
"Jag litar inte på er, för varför skulle ni komma hit flera månader efter att det hände?" sa jag och gick sen ut ur rummet. Jag gick ut där Justin nervöst väntade på mig, jag blängde på han innan jag gick till hans bil som vi hade åkt hit med och satte mig.
"Varför körde du mig hit för att prata med dom?" frågade jag han när han hade satt sig brevid mig.
"För att dom vill att du ska förlåta dom, lika mycket vill jag att du ska förlåta mig." sa han och jag vände blicken mot honom och tittade in i hans ögon.
"Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta er, helst dig Justin. Jag litade verkligen på dig, men du sårade mig." sa jag och han tittade plågat på mig.
Tumblr_lv0fo2ythj1qfskroo1_500_large
"Jag vet men man måste hoppas, för vad ska man göra utan hoppet?" sa han och jag log svagt.
"Du har rätt." sa jag och han log mot mig innan han startade bilen och körde mig hem.

 
'Nästa dag.'


Jag tittade oroligt på min mobil, Kevin hade inte svarat på några sms eller när jag hade ringt honom. Tänk om något hade hänt honom, det skulle jag aldrig kunna klara av! Efter en stund bestämde jag mig för att gå hem till honom och se om han var där, jag tog på mig ytterkläderna och skorna och började att gå. Det tog inte särskilt lång tid att gå, så jag var snart framme. Jag knackade på dörren och det var Kevins mamma som öppnade.
"Hej är Kevin hemma?" frågade jag och log mot henne.
"Ja han är där uppe och sover fortfarande, men kom in du." sa han och log varmt mot mig. Jag klev in och tog av mig ytterkläderna och gick upp till Kevins rum, jag öppnade försiktigt dörrne och klev in där han låg på sängen och sov. Jag log för mig själv och gick fram till honom och pussade honom lätt på kinden, han öppnade ögonen och log svagt när han såg mig.
"Hej, vad gör du här?" frågade han hest.
"Jag var orolig för dig, du har inte svarat värken när jag smsade dig eller ringde."  sa jag och han fick något i blicken som jag inte riktigt kunde tyda, men det försvann snabbt.
"Okej men jag mår bra, lite ont i huvudet bara." sa han och skrattade tyst.
"Det förstår jag, men gå du och ta en dusch så fixar jag huvudvärks tabletter och lite att äta." sa jag och han log tacksamt mot mig och gav mig en lätt kyss.

Jag gick ner till köket och fixade igordning frukost till Kevin som jag tog med mig till hans rum, det dröjde inte länge förens han kom ut från badrummet och såg lite piggare ut.
"Tack sötnos." viskade han och tog tabletten och började att äta. Vi pratade medans vi åt men jag märkte direkt att något var fel.
"Kevin jag märker ju att något är fel, så snälla säg det." sa jag och tittade bedjande på mig. Han tittade plågat på mig och jag kände hur paniken kom, jag ville inte längre höra vad det var han hade att säga.
"Demelza... Jag har gjort ett misstag, snälla förlåt mig." viskade han.


Chapter 51 - The surprise.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

"Så du ska följa med honom på middag?" sa Kevin och tittade på mig med ett ansiktsutryck jag inte kunde tyda.
"Ja, han sa att vi behövde prata." sa jag och tittade mig in i speglen och satte i ett öronhänge i örat.
"Då missar du festen." sa han och jag nickade.
"Tyvär så gör jag det." När jag var klar så tittade jag mig nöjt in i spelgen. Jag hade en underbar rosa klänning med ett svart skärp på mig, jag hade plattat håret lite och var helt nöjd.

Kevin reste sig upp och kramade om mig bakifrån, han kysste mig lätt i halset och jag rös till.
"Så vacker är du." viskade han sen i mitt öra, jag log och vände mig om och våra läppar möttes. När klockan blev 7 så gick jag ner och tog på mig mina skor och ytterkläder och gick ut till limosinen som stod där som bestämt, jag satte mig i den och den körde iväg till resturangen. När den stannade så klev jag ut och där stod Kenny som hjälpte mig in då en massa paparazzi stod där. Han ledde mig till ett bord där Justin satt, när jag kom fram lös han upp i ett stort leende och reste sig upp och drog ut stolen till mig.
"Tack." sa jag och log svagt och satte mig ner, han satte sig mitt emot mig och Kenny gick iväg för att låta oss vara ifred. Vi beställde maten och dom kom snabbt ut med den och vi började äta.
"Jag har en överrasknig till dig sen..." sa Justin tveksamt och jag tittade nyfiket på honom.
"Vad då för något?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Det får du se, jag hoppas att du kommer att gilla det." sa han osäkert. Och trots att jag inte ville, så blev jag riktigt nyfiken på vad det var han hade hittat på.


'Kevin's perspektiv.'


"Ska vi gå upp?" frågade Sanna mig och log sexigt.
"Visst." sa jag och blinkade med ena ögat och följde med henne upp. Trots att jag borde ha tackat nej och sagt att jag hade flickvän, så kunde jag inte. Sanna hade varit på mig hela kvällen och flirtat, dansat med mig och allt. Vi gick in i ett rum och Sanna satte sig på sängen.
"Är det inte varmt?" frågade hon och drog av sig tröjan. Jag tittade på henne och bet mig i läppen, jag kan inte necka det, hon var snygg!
"Stå inte där borta, kom hit." fortsatte hon och klappade på platsen brevid henne. Tveksamt gick jag fram och satte mig brevid henne. Vi tittade varandra djupt i ögonen och hon lutade sig mot mig och kysste mig, hon lutade bakom och jag följde med så att jag låg över henne. Trots att allt inom mig skrek nej så kunde jag inte sluta kyssa henne.
Tumblr_lr2hn635xc1qhr5rwo1_500_large



'Demelza's perspektiv.'


'Hej är det rolitgt på festen? Inte allt för många tjejer flirtat väl med dig? ;)
Du vet att jag hellre hade velat vara med dig, älskar dig.
Puss!'
Jag skickade det till Kevin och väntade spänt på ett svar, men den kom inget. Äsch, han märkte det väl sen. Bilen stannade och vi klev ut, det var ett fint hus vi hade stannat vid.
"Vem bor här?" frågade jag nyfiket.
"Du får se." sa han och jag märkte att han var nervös. När vi kom fram så stannade han och jag tittade frågande på honom.
"Gå in du, jag kommer sen." sa han och nu började jag verkligen undra vad det var han höll på med. Jag öppnade dörren och tog av mig skorna och ytterkläderna. Jag började gå in i ett rum som var vardasrummet, när jag kom in stelnade jag till...

Chapter 50 - This is not you.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

När konseren var slut så ville Hanna att vi skulle gå backstage men jag vägrade.
"Snälla?" frågade hon och tittade bedjande på mig.
"Jag ville inte." muttrade jag men som alltid struntade hon i det och drog med mig backstage.
"Vad var det för mening att fråga om du ändå drar med mig?" frågade jag och hon ryckte på axlarna och skrattade.
"Jag vet inte." sa hon och när vi kom fram hälsade alla glatt på mig. Jag hälsade tillbaka innan jag gick och satte mig i en av sofforna som stod där. Jag letade fram min iphone och såg att jag flera missade samtal och sms från Wille och Lia, utan att läsa några av sms raderade jag dom alla.
"Hej..." jag tittade upp i hans underbara ögon, men innan jag han fastna i dom så tittade jag ner i marken.
"Vad vill du?" mumlade jag trött, jag orkade inte med att prata med honom.
"Jag trodde faktiskt inte att du skulle komma..." sa han tveksamt och satte sig ner brevid honom.
"Jag ville inte heller, Hanna lurade hit mig." sa jag, fortfarande utan att titta på honom. Vi satt tysta en stund innan jag reste mig upp och började att gå mot utgången, jag hörde hur han följde efter mig men struntade i det. När jag kom ut så letade jag fram mitt ciggaret paket i väskan och tände en ciggaret.
Pinger - strona 13 - świetni ludzie
"Du borde verkligen inte röka." sa Justin och jag vände mig om och tittade på honom som tittade missnöjt på mig.
"Jag får väl göra det om jag vill?" sa jag kaxigt.
"Såklart att du får göra vad du vill, men det bertyder inte att du måste." sa han. Jag suckade trött och drog ena handen genom håret.
"Demelza... Detta är inte du." sa Justin och jag tittade smått irriterat på mig.
"Det vet väl inte du? Jag får vara vem jag vill!" sa jag högt.
"Ja med det här är inte du!" sa Justin frustrerat. Det han sa fick mig att tänka tillbaka till killen som jag mötte i Rebeccas skola, han som sa att jag hade varit hans syster förebild.
"Som jag sa till honom, människor förändras." mumlade jag tyst.
"Vad sa du?" frågade Justin mig förvirrat.
"Inget." muttrade jag.

Jag fimpade ciggareten och gick tillbaka in där Hanna stod och pratade med någon av Justins dansare. Jag gick och satte mig i soffan och Justin följde som innan efter mig.
"Varför följer du efter mig?" frågade jag irriterat.
"För att jag försöker prata med dig, men du går hela tiden iväg." sa han och jag suckade.
"Det är för att jag kanske inte vill prata med dig." sa jag.
"Men det struntar jag i. Men du är trött nu, vilket jag också är. Vi kan ju... Om du vill så kan vi gå ut och fortsätta prata imorgon? Jag betalar." sa Justin och tittade hoppfullt på mig.
"Vi har inget att prata om." sa jag och tittade tomt på Justin.
"Jo det har vi!" utbrast Justin.
"Du kommer inte att ge dig, eller hur?" sa jag och suckade.
"Nej det kommer jag inte." sa Justin bestämt.
"Okej jag följer väl med, men det är ingen dejt Justin. Jag har pojkvän." sa jag och reste mig sen upp och gick bort till Hanna.
"Jag är trött, kan vi inte åka hem?" frågade jag henne.
"Självklart." sa hon, vi sa hejdå till alla innan vi åkte hem.

Vad tyx? :D


Så nu börjar novellen att gå mot sitt slut, men hur tror ni att det kommer att gå på dejten? Glöm inte bort att kommentera sötnosar!

Puss!

Chapter 49 - You were her role model.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Jag tittade chokat på Wille som tittade chockat på mig.
"Ehm... Hej." sa jag osäkert.
"Hej..." sa Wille minst lika oskäkert. Han skrapade med foten i marken som jag visste att han alltid gjorde när han för nervös. Min ena hand började att snurra en slinga av mitt hår runt fingret, och ingen av oss visste vad vi skulle säga. Till slut bröt äntligen Wille tystnaden.
"Jag har bara en fråga... Varför tyckte du att jag tog Demelza ifrån dig?" frågade han och jag tittade förvånat på honom.
"Det har jag aldrig gjort! Men varför tycker du att jag är irriterade?" frågade jag och nu såg han förvånad ut.
"Det har jag aldrig tycket!" utbrast han.
"Carro sa det till mig, och lite annat..." sa jag.
"Va? Carro sa det till mig också." sa han och jag tittade chokat på honom.
"Va? Så allt var en lögn?!" utbrast jag och Wille nickade sakta.
"Jag kan inte fatta det... Tror du att hon har sakt löngner till Dee också?" frågade jag och han skakade på huvudet igen.

'Demelza's perspektiv.'


Jag satt och tittade på tvn när min mobil började att ringa, jag tog upp den och stelnade till då det stod Lia på skärmen. Varför hade jag inte raderat hennes nummer? Jag tryckte bort samtalet och fortsatte att titta på tvn. Efter en stund började det ringa igen och denna gången stod det Wille, irriterat tryckte jag bort samtalet. Vad var det med dom? Så som dom har bettet sig kan dom inte tro att dom bara kan ringa och allt ska bli bra igen!

'Nästa dag.'


Det var nu måndag och jag var på väg till skolan för att möta upp Rebecca där, vi skulle gå till stan och shoppa! När jag kom fram så började jag att gå till hennes skåp för att vänta på att hon skulle sluta. Jag kände en hand på min axel så jag vände mig om och tittade på en rätt snygg kille.
"Hej." sa jag och log prövnade mot honom.
"Hej, du är Demelza va?" frågade han.
"Ett fan?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Nej, men min lillasyster var. Du var innan en underbar förebild för henne, hon ville bli precis som du, men inte längre. En fråga, vad hände igentligen med dig?" frågade han.
"Förlåt om jag har har förstört hennes förebild, men människor förändras." sa jag.

Han tittade sorgset på mig.
"Du hade allt det flera människor vill ha, jag hoppas att du hittar tillbaka till ditt rätta jag." sa han innan han gick iväg med snabba steg. Jag tittade efter honom, han både rätt och fel. Ett tag hade jag allt jag ville ha, jag hade det bästa jobb men någonsin kunde ha, jag kunde nå ut till folk, jag hade dom bästa vännerna man kan önska sig, en underbar pojkvän och en fantastisk mamma. Men allt det försvann.


'En vecka senare.'


"Nej Hanna vart ska vi?" fnissade jag. Hanna hade sagt att jag skulle ta på mig något snyggt men hade vägrat att säga något mera.
"Säger jag inte, vänta jag ska bara ta på dig denna." sa hon och höll upp en ögonbindel. Jag började gensat att protestera men hon struntade i det. Hon ledde mig ut och vi satte oss i en bil som började att köra. När bilen stannade så klev vi ut och hon ledde min in någon stans. Jag hörde hur folk viskade runt mig men jag hade ingen aning. Till slut hörde tog hon av mig ögonbindlen och jag såg var vi var, jag stod backstage på en konser. Och det var på JUSTINS! Jag blängde argt på Hanna och kände hur paniken kom. Jag ville inte träffa honom!
"Kom igen Demelza, vi kan väl bara titta på konseren?" frågade Hanna och tittade bedjande på mig.
"Jag vill inte!" sa jag men hon struntade i mig. Hon ledde mig in i publiken till platser som vi tydligen hade. Jag skulle precis försöka smita där ifrån, men då började det. Och när Justin kom ut stirrade jag på honom, han var så snygg. Hela min plan försvann så jag stannade kvar och tittade, för det kunde väl inte skada att bara titta?



Kommentarer?
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Hej ni, vad har hänt med alla kommentarer?
Jag saknar dom!
Men tycker ni att novellen är seg? För isf får ni komma med tips hur jag gör den bättre!
Men jag har ingen skriv lust nu, men troligen kommer nästa chapter upp imorgon.
Puss.


Chapter 48 - Memories...
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'Demelza's perspektiv.'



Jag öppnade sakta ögonen och vände mig om så att jag tittade på Kevin. Jag log, han var alltid så söt när han sov! Jag låg och tittade på honom och efter ett tag öppnade han ögonen och log mot mig.
"Godmorgon." viskade han hest.
"Godmorgon." viskade jag och han lutade sig emot mig och kysste mig mjukt.
"Hur länge har du varit vaken?" frågade han och jag rykte på axlarna.
"En kvart kanske?" sa jag.
"Varför väcke du mig inte?" frågade han.
"För att du är så söt när du sover!" sa jag och fnissade. Efter en stunds mysande i sängen gick vi till badrummet och duschade tillsammans. När vi var klara så tog vi på oss lite kläder innan vi gick ner till köket och gjorde igordning frukost. Det blev pannkakor med jordgubbar, mums!
"Vad är Hanna förresten?" frågade Kevin medans vi åt.
"Hon sov över hos Rebecca." sa jag.
När vi hade ätit upp plockade vi undan efter oss, och sen var Kevin tvungen att gå hem. Han föräldrar ville tydligen att hela familjen skulle umgås.

Jag gick upp till mitt rum och letade fram några pärmar jag hade, dom var fulla med bilder på mig, Lia, Wille och Carro. Jag log när jag såg dom, vi hade så roligt under den tiden! Dom var fulla med bilder på oss när vi var små, till bilder som bara var tagna någon vecka innan allt hände. Det fanns till och med bilder på Carro när hon var blond! Jag bläddrade igenom första pärmen innan jag gick över till nästa. Jag kunde inte hejda tårarna, varför var inte allt som förr? Vi hade svurit på att vi alltid skulla vara vänner, vad som än skulle hända! Men se så bra det löftet gick... Jag fortsatte att bläddra och leendet var kvar på mina läppar trots tårarna.
När jag tittade på bilderna väcktes en massa minnen upp, som när jag och Lia åkte ner för en backa i en kundvagn, när vi var på stranden, när Wille ströp Lia på skoj...

Jag stängde igen boken med en smäll, varför plågade jag mig själv genom att titta på bilderna? Dom hade säkert gått vidare genom att hitta nya vänner, så varför skulle jag hänga mig fast vid dom?

'Amelia's perspektiv.'


Jag gick med osäkra steg till platsen som alltid var våran mötes plats innan. När jag kom fram satte jag mig på stenen och tog ett djup andetag. Denna platsen hade så många minnen, men varför var jag här? Jag hade inte ens mött Willes blick i skolan, jag hade inte ens försökt kontakta Dee. Men trots det höll jag koll på dom, Wille var fortfarande tillsammans med Daniella, han hade börjat umgås mycket med någon kille som hette David. Dee... Ja, hon var inte sig själv! Hon har aldrig rökt innan, struntat i fansen och allt vad hon gjorde.
En gren knäcktes bakom mig så jag ryckte till och vände mig om...


Chapter 47 - One month later.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'En månad senare.'



"Mycket har verkligen hänt dom senaste månaderna" tänkte jag medans jag tände cigaretten. Som att jag hade börjat röka, festa, flyttat till Londom med Hanna, jag pratade inte längre med verken Justin, Lia eller Wille, jag brydde mig inte längre om min karriär och jag hade blivit tillsammans med Kevin. Jag log för mig själv där jag satt på bänken, trots förändringen var jag glad. För jag brydde mig inte längre om vad folk skrev om mig, jag hade vuxit upp och för dom som inte kunde acceptera det var det synd om. Min mobil pep till och jag tog upp den och mitt leende blev större då jag såg att det var från Kevin, jag tryckte upp det och läste det.
'Hej sötnos, lust att hitta på något? ;)'
Jag skrev snabbt in ett svar att jag kunde komma till honom. Jag drog ett sista bloss på cigaretten innan jag släckte den och började att gå mot Kevin, när jag kom fram så knackade jag på dörren och Kevin öppnade med ett leende.
"Hej sötnos." sa han och log mot mig och kramade om mig.
"Hej snyggig." sa jag och kramade honom tillbaka innan jag gick in och tog av mig ytterkläderna. När dom var av böjde sig Kevin ner och gav mig en lätt kyss.
"Du har rökt igen." sa han och tittade missnöjt på mig.
"Förlåt..." mumlade jag och tittade ner i marken. Trots att jag visste hur mycket han hatade ville jag inte sluta, rökandet fick mig att slappna av konstigt nog.
"Demelza... Du vet att det är farligt, så varför gör du det?" frågade han.
"Jag vet inte, det får mig väl att slappna av." sa jag och rykte på axlarna. "Men nu vill inte jag prata om det." fortsatte jag.

"Ska vi titta på film?" frågade han och jag nickade som svar. Han tog min hand och vi gick till vardagsrummet och började leta bland alla filmer han hade innan vi valde en och satte igång den. Efter ungefär halva filmen tröttnade jag på den utan vände blicken till Kevin som mötte den. Jag lutade mig mot honom och våra läppar möttes, våra tungor lekte med varandra och mina händer lekte i hans hår. Jag flyttade mig så jag satt med ett ben på var sida av honom och hans händer vilade på min midja. Efter någon minuts kyssande avslutande vi kyssandets och reste oss upp och gick till hans rum, jag la mig ner på sängen och Kevin la sig över mig. Våra läppar möttes igen och vi drog sen av varandra tröjorna och byxorna, Kevin smekte mig över magen upp till brösten där han drog av mig 
bhn.
Piccsy :: le petit français
Mina trosor och hans kalsonger drogs sen av och han tvekade sen.
"Är du redo?" viskade han och jag nickadade och kysste honom lätt.
"Jag älskar dig Demelza." viskade han och där började en natt som jag aldrig ville skulle ta slut.

'Justin's perspektiv.'



Hon tittade på mig och log busigt på mig.
"Kom hit, jag vill ha en kyss." sa jag och tittade bedjande på henne.
"Om du vill ha det, ja... då får du fånga mig först." sa hon skrattandes och började springa runt i hotell rummet vi delade. Jag började springa efter henne och det dröjde inte länge innan jag fångande henne., jag kramade om henne bakifrån och drog in hennes underbara doft.
"Nu vill jag ha en kyss." mumlade jag och kysste henne henne i nacken innan jag vände henne om. Hon slickade sig sexigt om läpparna vilket fick mig att bita mig i läppen, jag lutande mig långsamt fram och hejdade mig när jag bara var någon centimeter kvar.
"Jag älskar dig Demelza, jag kommer inte vilja ha någon annan än dig." viskade jag och sen möttes äntligen våra läppar.

Jag vakande med ett leende på läpparna och sträckte mig efter henne för att dra henne närmare mig, men jag kom sen på att hon inte fanns där. Jag fattade inte hur jag kunde vara så dum att förlora henne, för det jag hade sagt var sant. Jag skulle aldrig vilja ha någon annan än henne. Jag satte mig upp och gick fram till min dator som var full med bilder på henne, trots att det inte var vi längre ville jag inte radera bilderna på henne. Jag bläddrade igenom dom och log genom tårarna, hon var verkligen underbar.

När bilderna var slut så stängde jag av datorn med satt ändå kvar. Dom bilderna jag hade på Demelza, det var inte samma Demelza som fanns på dom bilderna som var utspridda över hela internet. Det var bilder på henne när hon röke, var full och en massa. När jag först såg dom trodde jag att dom var redigerade, Demelza skulle ju aldrig göra något sånt. Men jag hade fel.

Jag reste mig sen upp och gick till badrummet och tog en dusch och fixade till mig. När jag var klar så knackade det på dörren så jag gick och öppnade och där stod Melinda som log mot mig.
"Hej älskling!" sa hon och kysste mig.
"Hej." sa jag och log snett mot henne.
"Scooter ville prata med dig, du skulle komma till hans hotellrum." sa hon och jag nickade och drog på mig mina skor. Vi skulle väl prata om vart vi skulle nu när vi skulle vidare imorgon, Melinda hade fått följa med en stund men nu skulle hon hem igen. Allvarligt talat var det rätt skönt... Visst jag gillade henne och så, men jag skulle aldrig kunna besvara hennes känslor helt för Demelza hade mitt hjärta.
Vi kom fram till Scooters hotellrum så vi knackade på och han öppnade så vi gick in där nästan alla redan satt. Vi satte oss på lediga platser och alla började prata, jag lyssnade bara halvt men reagerade när någon sa Londom.
"Va? London?" sa jag och Scooter nickade.
"Ja, London kommer att vara stället där du har din sista konsert." sa han och tittade frågande på mig.
"Och när är det?" frågade jag ivrigt.
"Om 3 veckor. Hurså?" frågade han och men jag struntade i det utan log stort, om 3 veckor kanske jag har turen att träffa henne!

Vad tyx? :D

Denna delen blev rätt dålig men kom gärna med förslag. Kommer Justin att få träffa henne? Vad händer då? Hur kommer det att gå med Lia och Wille? Kommer dom alla att bli vänner igen? :)

Puss!

Chapter 46 - Best friends don't lie.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'2 veckor senare.'


"Äntligen hemma!" skrek jag och sprang runt i huset. Jag hade haft hur kul som helst dom senaste veckorna, stått på scen och sjungt, träffat mina underbara fans och fått nya vänner, slog inget att få vara hemma och träffa sina bästavänner.
"Demelza nu får du lungna ner dig!" sa mamma och skrattade.
"Ja, jag ska ändå dra ut och träffa Wille och Lia." sa jag glatt. Jag drog på mig mina skor och ytterkläder och gick med snabba steg bort till en park samtidigt som jag skickade ett sms till Lia och Wille, jag skrev att jag var hemma och att vi skulle träffas på den vanliga platsen. 'Den vanliga' platsen var ett ställe vi alltid träffades på, den var en undanskymd plats i en park som låg nära oss alla. När jag kom till parken gick jag bort till vårat ställe och satte mig på en stor sten som stod där jag väntade och det dröjde inte länge innan Wille kom och några sekunder senare Lia. Jag märkte direkt att något var fel för dom hälsade inte på varandra eller mig, men jag låtsades inte om det utan reste mig upp för att krama om dom men dom backade. Jag tittade oförstående på dom, vad var det som var fel...?
Tumblr_lrgyka4z4i1r1qgqzo1_500_large
"Hej... Var är det som är fel?" frågade jag dom.
"Som att du inte redan vet det!" sa Lia och tittade kallt på mig.
"Va? Jag vet inte..." sa jag och kände mig sårad, jag visste ju inte...
"Ja, jag som trodde att vi alla var bästavänner, men man hade ju fel där." sa Wille och tittade hårt på Lia och mig.
"Ja och bästavänner ljuger inte för varandra!" sa Lia argt.
Lia och Wille började skrika på varadra medans jag stod tyst kvar, hände detta verkligen? Efter några minuter skrikade sprang Lia iväg och Wille gick med snabba steg några sekunder där efter, men jag stod kvar på samma plats. Jag gick sen och satte mig på stenen och hoppades att ett mirakel skulle hända och att dom skulle komma tillbaka och säga att allt var ett skämt, men innerst inne visste jag att det inte skulle hända. Efter en stund började mobilen hända och jag letade fram den med stelna fingrar och när jag såg att det var mamma så bet jag mig i läppen och tvingade tillbaka tårarna. Jag hade verkligen hoppats på att det skulle vara Lia eller Wille, men jag svarade och mamma var verkligen orolig då det visade sig att i flera timmar. När hon hade lungnat ner sig kom vi överrens om att hon skulle hämta mig vid början av parken, så när vi hade lagt på reste jag mig upp med stela ben och började att gå.

"Behövde inte William eller Amelia hjälp hem?" frågade mamma mig och jag skakade på huvudet och knäppte bältet.
"Nej..." mumlade jag och tittade ut genom fönstret. Mamma tittade oroligt på mig men jag struntade i det och tittade envist ut genom fönstret. När vi kom hem så gick jag med snabba steg in och tog av mig skorna och ytterkläderna.
"Demelza... Vad hände?" frågade mamma mig och då kunde jag inte hålla det inom mig längre, tårarna började rinna längs mina kinder och mamma kom direkt fram till mig och kramade om mig.
"Såja gumman, såja." sa hon och strök mig över håret. När jag hade slutat gråta så satte vi oss ner i soffan och jag började att berätta om hur dom hade skriket på mig, på varandra.
"Ni kommer nog snart att bli vänner med varandra ska du se." sa mamma och strök mig över kinden men jag skakade på huvudet.va
"Vi brukar aldrig bråka mamma det vet du, men när vi har gjort det har det aldrig likat det här. Detta var tusen gånger värre." sa jag tyst.

Jag öppnade ögonen och kände mig arg till skillnad från igår. Hur kunde dom vara arga på mig? Jag hade inte gjort något som dom hade någon andledning till att vara arga över. Jag reste mig upp ur sängen och tog en dusch och tog sen på mig ett par jeans och en varm tröja och sminkade mig lite. Jag gick sen ner till köket där mamma satt och åt frukost.
"Godmorgon." sa mamma och jag satte mig mitt emot henne.
"Godmorgon." sa jag.
"Är du inte hungrig?" frågade hon och jag skakade på huvudet.
"Nej, men mamma... Jag pratade med Hanna igår och hon känner några som lånar ut sin lägenhet i London. Dom skulle vara utomlands i ett halvår och Hanna ska bo där under tiden, och jag får gärna göra det också. Och jag känner verkligen att jag behöver en paus, och jag har ingen andlednig att vara här så längde då. Så snälla?" frågade jag och tittade bedjande på henne.
"Jag vet inte... Vi får åka och prata med Sefan då." sa hon tveksamt.
"Tack!" sa jag och log stort och reste mig upp och kramade om henne.
"Det var inte ett ja." sa hon och tittade strängt på mig.
"Jag vet." sa jag och satte mig ner, men ändå började jag planerna på vad Hanna och jag skulle göra.

Chapter 45 - that was not my fault that I fell in love?
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'Nästa dag'



Jag och Hanna åkte ner dit frukoten serverades, vi tog lite frukost innan vi satte oss vid bordet där alla andra satt.
"Godmorgon." sa vi innan vi satte oss vid bordet.
"Gormorgon." sa dom och vi småpratade lite medans vi åt. När vi var klara så hade vi kommit fram att vi alla hade 4 timmar på oss att göra vad vi ville innan vi var tvungna att vara på arenan där konserten skulle vara. Hanna och jag bestämde oss för att vi skulle vara med Kevin och Rebecca innan konserten. Hanna smsade dom och vi bestämde att vi skulle mötas vid ett café, vi började driekt att gå dit. När vi kom fram stod redan Rebecca och Kevin där.
"Hej!" sa vi och jag kramade först om Rebecca och sen Kevin.
"Hej." sa dom.
"Så vad ska vi göra?" frågade Hanna.
"Ingen aning, vad vill ni?" frågade Kevin och tittade på mig.

"Jag vet inte, vi har ungefär 4 timmar på oss." sa jag och efter en stund kom vi fram till att vi bara skulle gå runt på stan och se om det fanns något där att göra.

'Amelia's perspektiv.'



Det knackade på dörren så jag gick och öppnade och där stod Carro som väntat, vi hade bestämt att hon skulle komma till mig, det var tydligen något viktigt hon hade att berätta.
"Hej Lia!" sa hon och kramade om mig.
"Hej!" sa jag och släppte in henne. Hon tog av sig sina ytterkläder och vi gick upp till mitt rum och satte oss på sängen.
"Lia... Gillar du Wille?" sa hon tveksamt.
"Ja såklart?" sa jag och hon skakade på huvudet och bet sig i läppen.
"Jag menar... Gillar du honom mer än som en vän?" sa hon. Jag kände hur jag blev alldeles kall i kroppen, hur visste hon?
"Va...?" viskade jag.
"Jag lovar att jag inte kommer att berätta något." sa hon snabbt.
"Men hur visste du? Jag har inte sagt det till någon, inte ens till Dee." sa jag tyst och tittade ner i sängen.
"Bara gissade, men det gör ont att säga detta... Men dom visste det redan. Wille tycker det är jätte irriterade och Dee fattar inte hur du bara kan gå och bli kär i din bästavän." sa hon och jag tittade förvånat på henne.
"Menar du det? Har dom sagt det?" frågade jag och skakade på huvudet, jag fattade inget.
"Ja, jag är ledsen men dom har tröttnat på dig." sa hon och jag kände hur tårarna brändes. Detta var min mardröm, att få reda på att mina bästavänner hade tröttnat på mig. Långsamt kände jag hur ilskan började växa inom mig, det var väl inte heller mitt fel att jag blev kär?

'Caroline's perspektiv.'



Jag lämnade skrattades Amelias hus, det hade nästan gått för enkelt att lura i henne allt. Och jag hade verkligen tur i att jag hade listat ut att hon var kär i William. Men jag fattade inte hur inte Demelza och William hade listat ut det, hade dom inte sett hennes blickar på honom? Och dom skulle vara hennes bästavänner! Jag styrde mina steg mot William, nu var det bara att lura honom med. Demelza behövde jag inte lura, hon skulle inte fatta något när hennes vänner helt plötsligt hatade både henne och varandra.

Vad tyx? :D


Så nu har äntligen ett nytt chapter kommit upp, och jag ska direkt ta och börja skriva på nästa. I nästa chapter har jag troligen spolat fram 2 veckor, så vill ni veta vad dom händer då? Kommentera så kommer det upp! :D

Puss!

Förlåtförlåtförlåt!
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Ja, förlåt för att uppdateringen just nu suger! Men min dator är helt knäppt så kan då inte skriva, bloggar nu från min iphone.
Men troligtvis är allting bra igen på fredag. Hoppas att ni står ut att vänta tills dess. Älskar er.

Puss!


Chapter 44 - London.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Jag var nu hemma igen och jag satt med Lia i mitt rum. Hon satt i vad man kan kalla 'min mys hörna' och jag satt i min säng. Hon var tvungen att göra läxor så hon tog med dom till mig.
"Så nu får du berätta vad som hände där borta." sa hon och jag började att berätta vad som hade hänt medans jag var borta.
"Så hon Matilda kallade verkligen Justin sin älskling?" sa hon chokat.
"Ja, hon är säkert med honom nu." sa jag och suckade. Varför var det så svårt att komma över honom? Fast jag visste ju varför, Justin var perfekt! Han kunde köpa underbara presenter, hans underbara ögon, han visste hur man skulle behandla en tjej. Fast han var otrogen mot mig... Var han verkligen så perfekt då? Mian tankar avbröts av att något träffade mig i armen, jag rykte till och såg att Lia hade kastat ett gosedjur på mig.

"Varför kastade du ett gosedjur på mig?" utbrast jag chokat.
"Du var ju inna i din egna lilla värld, jag var tvungen att väcka dig." sa hon och flinade.
"Och då var du tvungen att kasta på mig? Tänkte du aldrig på att du kunde ha ropat eller något?" frågade jag och hon skakade på huvudet.
"Inte lika roligt, du skulle ha sett ditt ansiktsutryck." sa hon och fnissade.

'1 månad senare.'


Det var nu November, och jag var iväg på min lilla tour. Jag hade varit det nu i runt 2 veckor och det var riktigt roligt! Vi var nu i London och det riktigt fint, fast kallt. Jag, Joe (hennes livvakt om ni har glömt) och min dansare Hanna gick runt på stan.
"Hit in vill jag." sa Hanna glatt och pekade på en affär vi gick in i. Hanna köpte en klänning, ett par jeans och en kofta. Jag köpte en snygg tröja och en klänning. Efter en stund gående gick vi in på ett mysigt litet café då vi började bli hungriga och satte oss på ett undanskymt ställe.
"Jag är sugen på att festa, jag känner en här i London som ska ha fest. Kan vi inte gå Demelza?" sa Hanna och tittade upprymt på mig.
"Jag vet inte Hanna..." sa jag tveksamt.
"Snälla? Vi behöver inte dricka, jag vill bara dansa." sa hon och jag skrattade.
"Du dansar hela tiden." sa jag.
"Jaja, men du vet vad jag menar." sa hon och skrattade också.
"Okej, vi kan gå och pratat med mamma och Stefan." sa jag och log, det skulle faktiskt bli riktigt roligt att gå på fest.

Hanna och jag stod och fixade oss i hennes rum, vi fick gå och konserten var inte förens imorgon kväll. Så vi gick då gå om vi lovade att inte dricka.
"Jag önskar att jag såg ut som du, du är så snygg Demelza." sa Hanna och tittade avundsjukt på mig.
"Du är mycket snyggare än jag Hanna." sa jag och tittade på henne, hon såg riktigt snygg ut.

Vi gick in igenom dörrarna och jag kände mig lite nervös, jag hoppades att det inte skulle vara massa här som skulle be om autogafer hela tiden. Hanna gick direkt fram till en söt brunett, det måste vara Rebecca som hade festen idag. Rebecca och Hanna hade träffats igenom en gemensam vän till dom.
"Demelza, det här är Rebecca. Rebecca, det här är Demelza." sa Hanna och vi hälsade på varandra.

Klockan var nu runt halv 12 och det kändes som att jag hade dansat i en evighet, så jag gick till köket som var tomt och satte mig på en av stolarna som fanns det. Efter en stund kom Hanna in och satte sig mitt emot mig.
"Trött?" frågade hon och jag log ett snett leende.
"Lite, du då?" frågade jag.
"Lite." sa hon och vi satt där och pratade och och skämtade med varandra och jag vet inte hur mycket vi skrattde, som jag har alltid har sagt, man kan ha roligt utan alkohol. Medans vi satt och skrattade kom Rebecca in och följd av en riktigt snygg kille...
"Vad skrattar ni åt?" frågade Rebecca vilket igentligen inte var roligt, men det fick oss ändå att skratta ännu mera.
"Jaja, om ni inte tänker berätta så kan jag presentera Kevin för er. Kevin detta är Demelza och det är Hanna." sa hon och Kevin hälsade på Rebecca och kom sen fram till mig. Han tittade intresserat på mig och jag försökte hålla mig för skratt och hälsa artigt på honom.
"Hej Kevin, jag heter Demelza då." sa jag och log mot honom.

"Hej, och det visste jag förresten. Du är den där snygga tjejen som Justin var tillsammans med." sa han och log ett gullligt leende mot mig.


Vad tyx? :D


Så nu har det kommit in 3 nya personer i novellen. Vad tycker ni om dom? Kom gärna med förslag om hur ni vill att dom ska vara och vad som ska hända. Jag har lite ideér om vad som ska hända, men jag älskar verkligen när ni kommer med förslag. För det är ju för er jag skriver! Så glöm inte att komma med det. :)

Puss.

Chaper 43 - It's not her I want.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'Justin's perspektiv.'

'En stund innan.'


"Älskling du behöver inte henne, du har ju mig." sa Matilda och log mot mig och drog sina fingar genom mitt hår och kysste mig. Jag vände direkt bort huvudet, allt detta var ju ett misstag! Det var Demelza jag älskade, inte Matilda. Men hur skulla jag kunna förklara det för Matilda, och hur skulle jag få Demelza att förstå? Jag tittade på Matilda, det var inget fel på henne, hon var riktigt vacker, men det var inte henne jag ville ha. Men om Demelza aldrig skulle förlåta mig, vad skulle jag göra då? Kanske, kanske kunde jag vara med Matilda tills jag visste att hon hade förlåtit mig. Nej, det var fel! Men kanske...
"Varför gjorde du sådär?" frågade Matilda mig sårat och avbröt mina tankar.
"Vad då?" frågade jag.
"Drog bort huvudet när jag kysste dig, gjorde jag något fel?" frågade hon och jag skulle precis förklara för henne att det var Demelza jag ville ha, men något hejdade mig.
"Nej, jag hade bara tankarna på annat håll." sa jag och kände hur jag blev arg på mig själv, varför kunde jag inte säga det?
"Okej." sa Matilda och log stort mot mig.

Nästa dag så bestände jag, Kenny och några av mina dansare att vi skulle gå till stan innan konserten. Och jag hoppades verkligen att jag skulle få syn på Demelza, fast jag visste att det inprinsip skulle vara omöjligt. Efter en stunds såg jag någon gå en bit fram med långt blondt hår, jag kände hur hjärtat började banka snabbare och hur hoppet tändes. Kunde det vara hon...?
"Demelza!" ropade jag och hon vände sig om och tittade frågandes. Även om hon inte såg särskilt glad ut gick jag med ett leende på läpparna fram till henne, nu kanske jag kunde reda ut allting mellan oss!

'Demelza's perspektiv.'


"Är du dum eller?" väste jag när Justin kom fram till mig, jag tittade menade på alla människor som tittade på oss som antingen filmade eller tog kort på oss.
"Så långt tänkte jag inte..." erkände Justin och jag suckade trött.
"Jag måste gå." sa jag och vände mig om, men Justin hindrade mig genom att ta tag i min handled och vände mig om vilket fick mig att komma närmare honom.
"Kan vi inte prata? Vi kan gå till ett fik eller något." sa han och tittade mig djupt in i ögonen.
"Varför då? Vi har inget att prata om." sa jag och drog låss min hand och tog ett steg bak.
"Jo, vi har en massa, snälla?" sa han och tittade bedjande på mig och jag nickade sakta, jag visste att han aldrig skulle ge sig annars.
"Kom, jag vet ett perfekt ställe!" sa han och sken upp i ett stort leende och tog tag i min hand. Jag ryckte snabbt tillbaka och såg Justins sårade min, men han låtsades sen som att inget hade hänt. Justins dansare bestämde sig för att fortsätta gå runt på stan, medans Kenny följde med oss in på ett mysigt litet fik. Vi beställde det vi ville ha och satte oss sen på en undanskymd plats och Kenny satte sig några bord ifrån.

"Så vart har du Matilda då?" frågade jag.
"Hemma tror jag." sa han och tittade ner i bordet så att jag inte kunde tolka hans ansiktsutryck.
"Mitt plan går hem om några timmar, så om du ville prata är det bäst att göra det nu." sa jag kallt, jag orkade inte med denna leken igen. Att vi skulle leka att allt var bra...
"Jag vet att jag har sagt det förr, jag är ledsen. Men du ska veta att jag verkligen menar det! Jag kysste henne för att jag saknade dig, jag vet att det är en dålig ursäkt men det är sant." sa han och tittade nu upp.
"Det måste ju ha varit mera, du är ju hennes lilla älskling." sa jag och kände hur ont det gjorde att säga det, men det var bara för mig att insé det, att han var Matildas nu.

"Jag vill inte ha henne, förstår du inte det? Det är dig jag vill ha! sa han frustrerat.
"Justin, jag var bara bort i några få dar, tänk när vi behöver vara borta från varandra längre? Hur har du tänkt att klara dig då?" sa jag.
"Jag vet inte, men vi klara det. Så snälla ge mig en chans till." viskade han och jag skakade på huvudet.
"Nej, du har redan krossat mitt hjärta en gång. Du får inte göra det igen. Jag måste gå nu." sa jag och reste mig upp och gick med snabba steg ut. Men inte snabbt nog, för jag han se hur Justins ögon blev tårfyllda och hur en tår sakta rann ner för hans kind.

Vad tyx? :D

Vad jag känner mig duktig, jag hann att skriva en del trots allt jag behöver göra. Tack för alla kommentarer jag få, fortsätt så sweeties!

Puss.

Kanske inget chapter idag.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Förlåt, men jag tror inte att jag kommer hinna skriva något kapitel idag. :(
Har prov och ett viktigt förhör imorgon, men jag LOVAR att jag ska försöka hinna skriva ett om jag får tid över.
Tack för att ni står ut med uppdateringen som ibland kan suga. Älskar er!

Puss!


Chapter 42 - I promise, it was a mistake
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'2 dagar senare.'



Jag kände hur nervositeten kom när mamma, Stefan och jag klev av planet. Vi var tvungna att åka dit Justin var för att hämta dom sista sakerna vi hade i bussarna. Igentligen kunde dom bara ha skickat dom, men mamma behövde skriva under några saker. Justin och Kenny väntade på oss där och när jag såg Justin sköljde massa olika känslor över mig.
"Hej." mumlade jag när jag såg dom.
"Hej." viskade Justin.
Dom andra hälsade på varandra sen gick vi till bilen och åkte till dom andra. Jag gick direkt till stället där mina saker var och började att plocka ihop dom, jag hörde hur någon klev in i rummet men jag brydde mig inte om det.
"Demelza..." jag hörde direkt att det var Justin så jag avbröt honom.
"Snälla sluta, jag vill inte höra dina ursäkter." väste jag.
"Jag ångrar det, det var ett dumt misstag. Snälla lite på mig." viskade han.
"Du ljög för mig, så jag litar inte på dig." sa jag och tårarna började då att rinna längs hans kinder.

"Jag vet och du har andledningar för det också... Men jag älskar dig Demelza, och jag vet inte vad jag ska göra utan dig." sa han och jag skakade trött på huvudet.
"Jag litade på dig Justin, du sa att du aldrig skulle såra mig. Men här står vi... Du ska veta en sak, jag älskade dig innan också." sa jag och Justin stelnade till och tittade plågat på mig.
"Älskade...?" viskade han och jag nickade.
"Älskade. För hur ska jag kunna älska någon som har krossat mitt hjärta?" frågade jag och tog sen väskan som jag hade packat klart och gick förbi, medans jag gick kändes det som att mitt hjärta krossades igen.

Jag gick ut och sätte mig utanför bussarna då jag inte orkade vara i samma rum som Justin, för jag visste inte hur mycket smärta jag skulle orka ta till. Medans jag satt där kom en blond vacker tjej fram till mig och jag kände direkt igen henne, Matilda.
"Hej." sa jag och hon ställde sig framför mig och tittade ner på mig.
"Hej Demelza, hur mår du nu när du har förlorat Justin till mig?" sa hon och flinade.
"Du, allavarligt talat orka jag inte bry mig." sa jag.
"Du vet, han saknade aldrig dig på riktigt. För nästan varje gång du eller han ringde så satt jag i samma rum, och efter varje samtal... Ja, det dröjde väl bara några sekunder innan vi började hångla." sa hon och tittade triumferand på mig när hon såg mitt ansikte.
"Du skojar väl?" sa jag tyst och hon skakade på huvudet.
"Men nu måste jag gå, min älskling saknar nog mig." sa hon och gick sen med snabba steg bort till bussen. Efter en stund kom mamma och Stefan ut och vi åkte till ett hotell som vi skulle bo på innan vi nästa dag skulle åka hem.

Jag öppnade ögonen och satte mig upp i sängen och sträckte på mig, idag skulle vi åka hem men inte förens först sen på kvällen. Jag gick in i badrummet och tog en snabb dusch, jag gick sen till min väska och tog på mig ett par underkläder, ett par jeans och en snygg tröja till. Jag gick sen tillbaka till badrummet och plattade håret och en naturlig sminkning. Jag gick sen ner där det serverades frukost och satte mig vid bordet där mamma och Stefan redan satt och åt.
"Får jag gå till stan?" frågade jag dom efter en stund och tog sen en tugga av min macka.
"Jag vet inte... Joe är ju inte med." sa mamma tveksamt.
"Men snälla? Jag kan dölja mig lite, jag behöver inte alltid en livvakt." sa jag och tittade bedjande på henne.
"Okej, bara om du lovar att ta det lungt och ringa någon av oss om något skulle hända." sa hon och tittade strängt på mig.
"Jag lovar! Tack mamma." sa jag och log mot henne, jag åt snabbt upp och gick sen upp till mitt hotellrum och hämtade saker jag skulle behöva för stan. Jag åkte sen ner och gick ut, jag gick in i några affärer men köpte inte så mycket utan tittade mig mest runt omkring.
"Demelza!" ropade någon och jag stelnade till, varför? Varför ropade han på mig? Varför var han tvungen att vara här? Jag vände mig sen om och tittade frågades på honom.



Vad tyx? :D


Så nu har ni fått 2 chapters idag, så jag hoppas att ni kommentera en massa! ;)

Puss.

Chapter 41 - I'm most angry and hurt.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Mobilen började vibbrera igen, men som alla gånger lät jag den vara. Jag visste redan att det var Justin, men vad skulle jag säga? Hur kunde jag låta mig vara med honom? Jag visste ju att han skulle såra mig, så hur kunde jag tro att det skulle bli anorlunda? En tår började rinna längs min kind och jag torkade irriterat bort den, han förtjände inte att jag grät över honom, så varför kunde jag inte sluta? Wille och Lia var i skolan så jag hade inget att göra, men jag klev upp ur sängen som jag inte hade orkat göra innan, trots att klockan redan var rätt mycket. Jag gick in i duschen och tog en snabb dusch, jag tog sedan på mig och gick ner till mamma.
"Hur mår du gumman?" frågade hon mig och gav mig en varm kram, hon hade också sätt bilderna.
"Sådär, jag trodde att han var anorlunda." sa jag och suckade.
"Du kommer hitta den rätta det lovar jag dig." sa hon och log medlidsamt mot mig.
Jag satte mig sen framför tv:n och började att bläddra bland alla kanaler för att hitta något att titta på utan resultat.
"Jag måste till Stefan och prata om hur vi ska göra, vill du följa med?" frågade hon och jag skakade på huvudet.
"Inte på humör för alla frågor, inte ens från Stefan." sa jag och hon nickade förstånde och kom fram och gav mig en kram.
"Jag kommer tillbaka så fort jag kan gumman." sa hon och gick sen.
Efter en stunds letede på tv:n lyckades jag inte stå emot det utan jag letade fram min telefon och tryckte upp det senaste smset från Justin och läste det.

'Snälla Demelza förlåt! Det var ett misstag, jag kommer aldrig att göra om det, jag lovar! Snälla förlåt mig... Du vet att det är dig jag älskar, inte Matilda!"
Jag stirrade på smset, så det var Matilda den blonda tjejen hette? Hoppas att dom kommer bli lyckliga tillsammans. Jag tryckte bort smset la ifrån mig mobilen. Han skulle inte få mig att sitta här och gråta över honom, som sagt han var inte värd det!

Jag bytte om till nya kläder och gick sen ner och drog på mig en mössa och allt som skulle göra så att någon inte skulle känna igen mig. Sen gick jag ut och gick runt lite för att tänka igenom allt som hade hänt och hur jag skulle gå vidare. Efter någon timmes gående gick jag till hem då Wille och Lia snart slutade och vi hade bestämt att dom skulle komma hem till mig, Carro hade tydligen inte tid idag heller.
"Hej Dee, hur mår du? Jag fattar inte hur han kunde göra så emot dig!" sa Wille när jag hade släppt in dom och kramade hårt om mig, så fort han hade släppt mig kramade Lia om mig.
"Jag mår sådär, jag har kommit över den värsta choken. Nu är jag mest arg och sårad." sa jag och dom kollade förstående på mig, dom förstod mig alltid. Det vibbrerade till i fickan igen och utan att jag han hejda mig själv klickade jag upp smset. Smset kom från någon anonym person och den innehöll en länk, jag klickade mig in på länken som innehöll en artiken.
'Justins nya tjej?'
Var rubriken och innehöll en massa bilder på Justin och hon där Matilda...
"Titta..." viskade jag och höll upp mobilen så att Lia och Wille kunde se.


'Caroline's perspektiv.'


"Så nu är det fixat.' sa jag njöt och log mot Daniella. Smset med bilderna på Justin och hans nya tjej var skickade till Daniella och nu kommer hon aldrig att vilja se honom.
"Så nu är det bara att splittra deras gäng?" frågade Daniella ivrigt.
"Jajamäm, men det kommer att bli det svåra." sa jag och Daniella nickade. Jag hade sån tur att Daniella var beredd på att hjälpa mig, men jag förstod henne. Hon ville ha Wille för sig själv, och det skulle hon aldrig kunna när Amelia och Demelza bara stod där och klängde på honom. Sen blev det ännu lättare nu när Justin gick och var otrogen mot Demelza. Och ännu bättre var det när någon kom på dom och bilderna spreds runt över hela internet. Jag log för mig själv, jag skulle aldrig ge mig förens allt skulle bli som jag ville.


Chapter 40 - The funeral ...
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'1 vecka senare.'



Prästen pratade på men jag lyssnade inte, jag tittade på kistan och en massa minnen som jag hade med farmor flög genom hjärnan. Jag älskade min farmor, vi förstod varandra. Tårarna rann längs mina kinder, men jag hade ingen ork att torka bort dom. Till slut blev det vår tur att gå fram och lägga blommor på kistan. Mamma tog min hand och vi gick sakta fram och la varsin vacker blomma på kistan.
"Jag älskar dig farmor, glöm aldrig bort det." viskade jag och vi gick sen tillbaka och satte oss. Mamma snyftade till och jag kramade om hennes hand. Mamma och farmor kom varandra riktigt nära när pappa gick bort.

När vi kom hem gick jag upp och bytte om till andra kläder, begravningen hade varit på morgonen så Lia och Wille gick fortfarande i skolan. Dom hade verkligen velat komma, men dom hade ett viktigt prov dom var tvungna att göra. Så när jag hade bytt om gick jag bort till skolan. Jag log svagt när jag kom fram, så många minnen man hande när man gick här. Några tjejer skrek till när dom såg mig och sprang fram till mig.
"Du är Demelza!" sa en av dom och jag nickade sakta som svar.
"Du är en förebild för mig, du är så himla vacker och sjunger så bra!" sa en av dom andra.
"Tack så mycket, du är också riktigt vacker." sa jag och hon spack upp i ett stort leende.
"Kan vi få din autograf?"
"Självklart." sa jag och skrev ner den på papparena dom höll fram, jag gav dom varsin kram och gick sen in i skolan för att leta reda på dom. Jag letade men hittade dom inte så jag skickade ett snabbt sms till Lia som sa att hon hade lektion men att den slutade om 5 minuter, så jag gick bort tilll hennes skåp och väntade. När Lia kom så lämnade hon in sina böcker och kramade sen om mig.
"Hur är det gumman?" frågade hon och jag log svagt.
"Det funkar." sa jag.
"Wille har lunch samtidigt så han kommer snart. Ska vi gå och äta så länge?" sa hon och jag nickade. Vi satte oss ute då det var rätt så fint väder, och en kort stund efter kom Carro och satte sig vid samma bord.
"Hej, hur var det på begravningen?" frågade hon när hon hade satt sig.
"Den var riktigt fin, men sorlig såklart." sa jag och hon tittade medlidsamt på mig.
"Jag tycker synd om dig." sa hon men bytte sen ämnde. "Jag kan själv inte tro det, men har ni hört att det sägs att Wille är otrogen mot Daniella?" frågade hon och Lia och jag stirrade på henne.
"Vad pratar du om?" utbrast Lia och jag tänkte efter, det måste vara ett dumt rykte.

"Det är säkert bara ett rykte, vi känner Wille och han skulle aldrig göra något sånt." sa jag lungt.
"Du har rätt Dee." sa Lia och vi släppte ämnet och då kom Wille.
"Jag är så ledsen Dee, jag ville verkligen vara med på begravnigen." sa han direkt när han hade satt sig och jag kunde inte låta bli att le. Hur underbara vänner hade jag igentligen? Dom alla var så oroliga för mig. Jag var med dom under resten av dagen, vi gick sen hem till mig och tyvär kunde inte Carro följa med.
"Så hur är det mellan Justin och dig?" frågade Lia och jag log.
"Det är toppen." sa jag.
Vi satte oss vid tv:n och satte på en film, och efter runt halva filmen var Wille tvungen att gå. Lia och jag såg klart resten av filmen sen så satte vi oss vid datorn och tog en bild på oss och la ut den på twitter.

Telefonen började sen ringa så jag sprang ner och svarade medans Lia satt kvar vid datorn. Det var mamma som undrade vad jag gjorde och hur det var med mig, hon hade stannat hos farfar som var helt krossad.
"Jag är med Lia så allt är bra." sa jag lungnade åt henne.
"Vad bra, jag är så glad att du har såna underbara vänner." sa hon och vi fortsatte prata en stund och vi la sen på och jag gick sen upp till Lia.
"Dee... Du vill nog se det här." sa Lia tyst så jag gick fram till datorn och tittade på skärmen. Det första jag la märke till var att det var en skvaller sida, det andra var att Justin var med och det tredje var att han kysste en tjej, en tjej som inte var jag...

Vad tyx? :D


Så här har ni ett till kaptiel, jag har en massa planer nu om vad som ska hända. Men såklart älskar jag om ni kommer med massa förslag! Och om ni kanske kommentera en massa, så kanske jag är snäll nog att ge er ett till chapter idag. ;)
Så glöm inte bort att kommentera sötnosar!

Puss!

Chapter 39 - I love you...
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

'Demelza's perspektiv.'



"Maten var jätte god." sa jag och log mot Justin när vi hade ätit upp.
"Vad bra." sa han och vi dukade undan och satte oss sen i en soffa som stod i vardagsrummet.
"Ska vi se en film?" frågade han mig och jag nickade.
"Du kan välja." sa jag och satte mig i soffan. Justin gick fram och letade bland alla filmer, och sen när han hade valt så startade den.
Vi kollade på filmen som var rätt så bra, sen när eftertexten började rulla gäspade jag stort.
"Trött?" frågade Justin och kysste mig på pannan.
"Lite." sa jag.
"Vill du sova här med mig?" frågade han.
"Mamma vet inte och jag har inte heller några gläder." sa jag besviket och Justin sken upp.
"Redan fixat. Jag har faktiskt pratat med din mamma, så du har en väska här med kläder om du vill stanna." sa han.
"Så smart du är då." sa jag och lutade mot mig och kysste honom. Efter en stunds kyssade gick vi och bytte om till pyjamas och la oss i sängen. Vi låg och tittade på varandra djupt i ögonen, och då och då lutade sig Justin och kysste mig lätt någon stans i ansiktet.
"Jag älskar dig Demelza." viskade han och jag log stort.
"Jag älskar dig med Justin." viskade jag och han log och lutade sig sen fram och kysste mig passionerat. Jag la mig över honom och hans händer smekte mig över ryggen och ner.

Vi kysstes ett stund till innan vi avslutade den. Justin kysste mig lätt på kiden och la sen armen om mig och det dröjde inte länge innan jag somande där i hans famn.

Jag vakande och tittade på Justin som fortfarande sov, det hade verkligen gått fort men jag älskade honom. Han bettyde så mycket för mig, undra hur det kommer gå när jag inte längre ska följa med på hans tour? För jag kan ju inte följa med för alltid, jag hade en egen karriär. Jag bet mig löst i läppen, det var då mitt förhållade med Taylor slutade. Känslorna svalnade när vi var tvungna att vara ifrån varandra hela tiden. Men vi skulle komma på något sätt, det var vi tvungna till.
"Vad tänker du på shawty?" viskade Justin och jag tittade förvånat på honom innan jag log.
"Jag märkte inte att du vaknade." viskade jag tillbaka och kysste honom lätt. "Jag tänkte bara på framtiden." fortsatte jag sen.
"Vi kommer på något, det lovar jag." sa han och kysste mig på pannan. Vi klev sen upp ur sängen och fixade sen till oss, vi gick sen ner till köket och gjorde igordning frukost.

När vi var klara gick vi till arenan där Justin skulle ha sin sista konsert i denna stan, sen skulle vi åka vidare till någon ny. När vi kom dit möttes jag av en förtvivlad mamma.
"Vad är det mamma?" sa jag och paniken kom, Justin som höll i min hand kramade om den och jag kramade tacksamt tillbaka.
"Det är din farmor..." sa hon och snyftade. Jag kände hur allt började snurra och det kändes som att jag skulle svimma. Inte farmor... var det sista jag tänkte innan allt blev svart. Jag vakande långsamt till och tittade in i flera tomma ögon men jag brydde mig just då inte om det, allt jag tänket på var farmor. Räckte det inte med att jag hade förlorat min mormor.
"När mamma?" frågade jag henne hest.
"Precis innan ni kom, hon hade varit med om en bilolycka." sa hon och tårarna rann längs mina kinder.

"Jag har bokat biljetter hem, planet går ikväll." sa mamma och kramade tröstande om mig.
"Bra." viskade jag.

Vi stod nu på flygplatsen och jag kramade om Justin som tittade sorgset på mig.
"Jag kommer sakna dig enormt." sa han.
"Jag kommer sakna dig med, men jag kommer snart tillbaka." sa jag och vi kysste sen varandra.
"Jag måste gå nu." sa jag sen, jag lyfte upp min väska som och gick till mamma som väntade på mig.

Vad tyx? :D


Så kommentera nu en massa så kommer nästa chapter som jag nu direkt kommer att börja skriva på. Det ända ni behöver göra för att få det är att kommentera lite. ;)

Puss.

Chapter 38 - Fun to see how this ends.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Jag la en svart klänning på sängen och gick sen till badrummet och tog av mig kläderna för att ta en snabb dusch. När jag var klar så torkade jag kroppen och tog på mig underkläderna som jag hade tagit med mig till badrummet, jag gick sen och tog på mig klänningen. Jag fixade sen håret och sminkade mig och tittade mig sen i speglen. Blev det bra? Jag tog ett djupt andetag och försökte lungna ner mig, Justin hade bjudit mig på dejt och jag var så stressad! När jag hade lugnat ner mig lite tog jag på mig armnad och sen ett fint halsband. Det började knacka på dörren så jag tog på mig mina svarta klackarskor och gick sen och öppnade där man stog.
"Hej?" sa jag och log tveksamt.
"Hej miss, Justin har bett mig att hämta dig och köra dig till stället han väntade." sa han och jag nickade.
"Okej." sa jag och tog min väska och följde sen efter honom till en limosin. Han öppnade dörren till mig och jag satte mig i den, så typsikt Justin att inte vilja säga vad vi ska! Vi körde i runt en timme, han stannade sen och gick runt och öppnade dörren för mig igen.
"Så nu är vi framme." sa han och log mot mig. Jag klev ur bilen och tittade mig runt, vi var vid en sjö där en liten gullig stuga stod. 
"Han är där inne." sa han och jag nickade och tackade honom och gick sen till stugan och knackade på dörren, dörren öppnades och Justin stod där, han var verkligen snygg! Han lutade sig fram och gav mig en mjuk kyss innan han lutade sig tillbaka och jag log mot honom.
 
(Tänk er henne fast utan bakgrunden.)

"Hej, vad vacker du är." sa han och släppte in mig.
"Du ser inte så dålig ut själv Bieber." sa jag och blinkade med ena ögat och han började skratta.
"Kom." sa han sen och tog min hand och ledde in mig i ett rum där ett bord stod dukat för två, och hela rummet var super mysigt! Det var ljus och ja... Hela stämmnigen var mysig.
"Sätt dig." sa han och drog sen ut stolen till mig.
"Tack." sa jag och satte mig försiktigt på stolen.
"Kommer strax med maten." sa han och försvann in i ett annat rum och kom sen tillbaka med två tallrikar med mat.
"Hoppas att du gillar det." sa han och ställde ner ena tallriken till mig.

'Amelia's perspektiv.'



'Hur går dejten med Bieber? ;)'

Skrev jag och skickade sen smset till Dee.
'Super bra! Han är hur gullig som helst mot mig! :D'
Skrev hon tillbaka och jag log, hon var värd att få en kille som Justin. En kille som kommer att ta hand om henne när inte Wille eller jag kan vara där.
'Okej bra, ta det lungt bara och använd kondom. ;)'
Skrev jag och som väntat svarade hon inte, jag skulle nog få igen för det jag skrev senare.

Det började att knacka på dörren så jag reste mig från soffan jag satt i och gick till hallen och öppnade dörren, och där utan för stod Wille och Carro!
"Carro vad gör du där?" sa jag förvånat och kramade om henne.
"Jag har faktiskt flyttat tillbaka hit." sa hon och log stort.
"Menar du det? Varför har du inte sagt något?" utbrast jag och hon skrattade glatt.
"Jag ville överraska er." sa hon.


'Caroline's perspektiv.'



Jag fake log att dom, låt dom tro att allt är toppen fast det inte är det. Fast det kunde ha varit det om dom inte hade glömt bort mig efter att jag hade flyttat, jag som trodde att vi hade varit bästavänner! Men så fel man kan ha... Men jag hade min lilla plan, jag skulle krossa dom! Jag hade kommit på min plan då jag läste att Demelza spelade in en film nära mig och att Amelia och William också var där. Jag skulle krossa deras lilla 'gäng', dom skulle få känna på hur det kändes att vara ensam. Och Demelzas kändisskap... Ja, hon kunde gå och säga hejdå till alla hennes fans. Ett elak leende lekte på mina läppar, det skulle bli så roligt att se hur det slutade.
ashley tisdale. | Flickr – Condivisione di foto!


Så vad tyx? :D


Men hur tror ni att detta kommer att gå? Demeza och Justin verkar stå varandra närmare, och nu har Carro flyttat tillbaka. Och hennes lilla 'plan' hur tror ni att det kommer att gå? Och vad är det hon tänker göra?

Puss.

Tidigare inlägg