Chapter 60 - The End.
Filed under: A vampire's story


Det hade nu gått två dagar sedan striden hade varit och jag var nu ute och gick längs stratfords tomma gator, klockan var runt 8 så dom fleste var hemma och satt med sina familjer vid tv:n eller något. Jag tänkte tillbaka på hur dom senaste månaderna har varit i mitt liv, dom har varit hemska men det hade också funnits visa stunder då jag har varit lycklig. Men jag skulle aldig vilja uppleva dom igen, det var alldels för mycket sorg, svek och ilska. Jag fortsatte gå och utan att jag tänkte mig för så gick jag förbi Justins hus, jag tittade åt det stora huset och såg hur det lyste genom några av fönstrerna. Undra hur det var med dom nu, hade dom hittat Justins misshandlade kropp eller inte?
Trots att jag aldrig såg honom så skapades ändå en bild i huvudet på mig hur han kunde ha sett ut, jag skakade bort bilden och fortsatte gå.

Jag tittade ner i marken och bara gick och var helt inne i mina tankar och ryckte till då min arm stöttes till i en annan.
"Förlåt." mumlade en röst som jag mycket väl kände igen, det kunde väl inte vara han...? Hoppet spreds inom mig och jag tittade upp och mötte Justins vackra ögon.
"Va...? Är inte du död?" frågade jag chockat.
"Nej, jag och några till lyckades fly..." började han men pressade ihop läpparna då han insåg att han kanske hade sakt för mycket.

"Du ska bara veta hur glad jag är! Trots att jag hatar dig så kan jag ändå inte stå ut med att du är död." sa jag och såg hur han rykte till när jag sa att jag hatade honom.
"Tack tror jag..." mumlade han och skulle just börja gå när jag tog tag i hans arm och hejade honom.
"Justin... Även om du har svikit mig flera gånger så villl jag ändå att vi ska vara vänner. Vi har ett band mellan oss, och sen vill jag inte bara kasta bort allt vi hade, ett tag var jag faktiskt riktigt lycklig." sa jag och tittade djupt in i hans ögon.
"Även om det kommer bli svårt att bara vara din vän så är det bättre det än att kanske aldrig se dig igen." sa han hest. Jag log mot honom och omfamnade honom i en kram.
this is not new
"Förlåt för allt, jag vet att jag har sårat dig flera gånger nu." sa han sorgset när vi släppte varandra.
"Vi glömmer bort det nu Justin, det kanske inte var mening att vi skulle vara tillsammans. Men vi har i alla fall bevisat att varulvar och vampyrer visst kan vara vänner, och vem vet i framtiden så kanske vi slutar vara fiender för gott?" sa jag leendes.

Jag läste nyhets tidningen med ett stort leende på läpparna, det fanns en artikel där som visade hur Justin stolt höll upp sin dotter, på bilen fanns öven hans fru Sandra och hans son Liam. Så fort Justin hade fått reda på att Sandra var gravid med en flicka så hade han bästmet namnet, hon skulle få hete Allison. Justin och jag hade fortfarande kontkakt med varandra och vår vänskap var stark, jag kunde berätta allt för honon. Och striden mellan varulvarna och vampyrerna höll på att lösas upp, och förhoppningvis om några år skulle den vara borta helt.

"Vad tänker du på älskling?" viskade Olliver och kysste mig i nacken.
"Allison." sa jag skrattades och visade honom tidningen.
"Så söt." sa han och en tanke som for igenom mig var att Olliver och jag skulle aldrig kunna få små barn då jag aldrig skulle kunna bli gravid. Det var en sak jag hatade, men jag måste acceptera det.
Jag reste mig upp ur stolen och ställde mig så att Ollivers och min blick möttes, han log mjukt mot mig och jag ställde mig på tå så att våra läppar möttes i en passionerad kyss.
Tumblr
"Jag älskar dig." viskade han sen mot mina läppar.
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaka.


Vad tyx? :D

Ja, som ni läste var detta det sista kapitlet av denna novellen.
Men var slutet som ni hade tänkt er? Hur har novellen varit, vad var bra och vad kunde jag ha gjort bättre? Vad får novellen för slutbetyg? :)
Och ja, jag kommer börja på en ny novell nu, har faktiskt redan börjat på den. Men prologen och allt kommer ut imorgon, och jag hoppas att ni kommer läsa den novellen med.
Sen vill jag tacka er alla som har läst novellen och för alla kommentarer jag får. Det hade aldrig gått utan er! :)

Puss!


Chapter 59 - Fight.
Filed under: A vampire's story

Runt en timme senare så stod vi alla nu redo för strid, fysiskt i alla fall. Inom mig var striden redan i gång, jag var inte redo för det här. Jag bet mig nervöst i läppen och kände hur en hand fattade tag i kramade den tröstade. Jag tittade ner på dom sammanslingrade händerna innan jag tittade upp och möttte Ollivers blick och han log ett litet leende mot mig, men jag kunde se att han nästan var olika nervös som jag. För detta kunde sluta hur som helst. Jag tittade på Alexander som tog upp sin mobil och kollade på klockan innan han sken upp i ett leende.
"Dom kommer vara här när som helst." sa han och han hade rätt, några minuter senare såg vi hur en massa andra vampyrer kom och mötte oss i gläntan i skogen där vi såg. Alla vampyrer var säkert flera hundra år gammla, men dom såg bara ut att vara runt 16-25 år gammla, fast ögonen talade om att man inte skulle låta ögat lura en.
"Så Allison, du vet vad du ska göra." sa Anna och jag letade fram min mobil och ringade Justin. Det var bestämt att jag skulle lura varulvarna hit, och vi skulle överreaska dom med hur många vi var.

"Hej det är Justin." svarade han och jag tog ett djupt andetag.
"Hej Justin."
"Allison!" sa han och jag kunde höra hur chockad han blev.
"Justin, jag och min familj orkar inte fly. Det är vårt hem lika mycket som erat! Kom till skogen till den platsen vi hade strid förra gången, vi alla måste prata." sa jag och la sen på. En hand kramade om min axel och jag vände mig om och mötte Seths lugna blick.
"Jag är stolt över dig, och jag vet att mamma och pappa också skulle ha varit det." viskade han och jag orkade inte säga något utan kramade bara om honom. När vi avslutade kramen så gick jag och ställde mig brevid Olliver och Seth ställde sig på min andra sida, alla andra vampyrer ställde sig också beredda på striden som skulle komma.

Varulvarna kom efter några minuter, några var skiftade och andra var människor och jag kunde se hur chocken spreds över deras ansikte när dom såg hur många vi var. Men bara efter några sekunder efter att dom hade dykt upp var striden redan igång. Jag tittade mig omkring och såg hur Seth dödade en av varulvarna, hur Anna hjälpte en annnan vampyr från att inte vara dödad. Jag tittade mig runt efter Olliver och såg hur han och en varulv höll på att försöka döda varandra, jag såg hur varulven skiftade tillbaka till människa och la armarna runt hans hals och skulle precis döda Olliver när jag sprang fram. Jag drog honom bort från Olliver och lät mina huggtänder borra sig igenom huden på hans hals för att döda honom, jag slängde sedan honom iväg och tittade orolig på Olliver.

"Hur gick det?" frågade jag och torkade bort blodet från min mun.
"Det gick bra." sa han och jag nickade kort innan jag gick bort för att hjölpa Seth som hade två varulvar som attackerade honom.

Efter två timmar så tittade jag runt i gläntan och på alla döda vampyrer och varulvar som låg spridda över hela gläntan. Alla varulvar var döda och min familj hade klarat sig, jag borde vara glad men jag kunde inte vara det.
"Bra strid, alla varulvar är döda och inte många vampyrer alls dog." sa Alexander glatt och torkade bort blodet från munnen.
"Ja, nu slipper vi oroa oss för dom. Tack för hjälpen, vi skulle aldrig ha klarat det utan er." sa Anna och tittade tacksamt på honom.
"Ja, men kom ihåg att följa lagen nästa gång Allison. Bara för att vi ignorera det du gjorde denna gångnen betyder inte det att vi gör det nästa gång." sa han och tittade varnade på mig innan han gick bort till dom andra äldsta innan dom återvände hem, lika så dom andra vampyrerna.

"Hur mår ni?" frågade Eric oss dystert där vi satt hemma hos honom. Jag kunde inte fatta att han var så feg som hade tvingat mig, Chaz, Ryan, Adam och Hampus att lämna striden.
"Hur tror du? Du tvingade oss att lämna striden medans restan av flocken dog där!" skrek Ryan frustrerat.
"Jag räddade era liv, jag såg ju hur dom slaktade oss en efter en!" morrade han.
"Men vi skulle mått bättre om vi hade stannat, dött där med vår familj." sa Adam.
"Hur vet ni det, ni skulle vara döda." sa han kallt.
"Jag drar, jag står inte ut med att se dig." väste Ryan och reste sig upp och lämnade huset.
"Jag drar också." sa jag och reste mig och lämnade huset, jag hörde hur dom också reste sig upp och följde efter mig.


Vad tyx? :D

Men vad tror ni händer nu? Vampyrerna tror att varulvarna är döda, men några av dom finns faktiskt kvar!
Men nur är det inte alls många kapitel kvar av novellen, hur tror ni att den kommer sluta? :)

Puss!


Chapter 58 - New plans.
Filed under: A vampire's story

"Ryan?" sa jag och blev lite förvånad över att se honom här.
"Ehm... Är inte du och Justin tillsammans?" sa han och slängde en sabb blick på Olliver innan han vände blicken till mig igen.
"Nej, har han inte sagt det till dig?" sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
"Nej, hur mår du då?" frågade han sen och skruvnade nervöst på sig.
"Det funkar själv?" frågade jag och tittade misstänksamt på honom, om han nu var så obekväm med att stå och prata med mig, varför gick han bara inte?
"Det är bra." sa han och tittade ner på sina skor.
"Men Olliver och jag ska gå nu, hejdå." sa jag och tog Ollivers hand och vi reste oss upp och lämnade Ryan med snabba steg.

"Okej det var inte lite obekvämt." sa Olliver när vi hade lämnat parken.
"Håller med dig." sa jag skrattade till.
"Är ni kompisar eller?" frågade han mig och tittade på mig och höjde frågade ena ögonbrynet.
"Nej, han är en varulv och är en av Justins bästakompisar. Han vet att jag är varulv och hatar mig för det." sa jag och rykte på axlarna för att visa att jag inte brydde mig om det.
"Förstår inte hur dom kan hata dig, ser dom inte hur underbar du är?" sa han och log ett gulligt leende mot mig.
"Jag är inte underbar!" sa jag och kände hur kinderna hettade till.
"Jo det är du." sa han och kysste mig på huvudet.

"Hej bro!" sa Ryan när han kom in i mitt rum.
"Hej." sa jag och loggade ut från twitter och stängde av datorn för att gå och hälsa på honom. Vi småpratade lite innan han kom in på ämnet som var andledningen till att han kom hit.
"Jag såg Allison och han vad var det han hette... Just det, Olliver!" sa han och jag tittade frågades på honom.
"Okej?" sa jag.
"Dom kysstes..." sa han och jag kände hur det högg till i hjärtat när han sa det. "Jag frågade henne om ni var tillsammans och hon sa att ni hade gjort slut, har ni det?" fortsatte han.

"Jag vet inte... Eller jag tror det." rättade jag mig själv då jag minns hur våran senaste konservation slutade.
"Men det är nog bäst det, varulvar och vampyrer är inte menade att vara med varandra." sa han och jag visste att han hade rätt, men varför var jag tvungen att känna såhär för henne? Men jag kunde väl aldrig ha betytt särskilt mycket för henne då hon redan hade gått vidare. Och med Olliver av alla människor, eller just det, vampyrer. Jag hade sett hur han hade kastat blickar efter henne när vi var tillsammans, och jag hade njutit av att veta att han aldrig skulle få henne. Men jag hade visst fel...

"Men Justin du vet vad som händer ikväll, är du verkligen stark nog?" frågade han mig oroligt och jag visste vad han menade. Han menade attacken som skulle ske mot Allison och hennes familj ikväll, och jag visste att jag aldrig skulle klara av och se dom slita henne i styck men det kunde jag ju inte säga. Men sedan om jag hade tur så var dom borta när vi kom dit, för jag hade ju varnat henne och flocken visste ju inte det.
"Klart jag är." ljög jag och jag såg hur Ryan försökte se om jag ljög eller talade sanning.
"Hoppas det Justin, vi ränkar med dig nu." sa han och jag nickade som svar.
"Vi syns ikväll då, bro!" sa han sen och gav mig en snabb 'killkram' innan han lämnade rummet.

Jag suckade och lutade huvudet mot händerna, varför var allt tvunget att gå så fel? Det var inte meningen att jag och Allison skulle göra slut, det var inte meningen att jag skulle bli tvungen att välja mellan henne och flocken, och det var absolut inte meningen att jag skulle svika Allison igen. Ett tag var mitt liv verkligne på topp. Jag hade en underbar familj som stöttade, jag fick skriva musik och spela den, underbara vänner och en fantastisk flickvän. Men nu hade jag förlorat Allison för gott, och min familj skulle hata mig om dom visste vad jag hade gjort mot henne.
"Du har verkligen sabbat allt Justin." viskade jag för mig själv.

När vi kom hem gick vi direkt till vardagsrummet där alla satt som vi hade lämnat dom.
"Så vad händer?" frågade jag dom och dom vände blicken till mig och Olliver där vi stod.
"Vi ska stanna." sa Anna leendes och jag såg att Seths ögon tindrade av iver.
"Vad menar ni?" frågade jag osäkert.
"Vi ska slåss All." sa Seth ivrrigt.
"Va?" sa jag och jag var säkert på att jag såg ut som ett ända stort frågetecken då Alexander skrattade lågt.
"Dom andra äldsta kommer, plus några till vampyrer. Vi ska inte fly längre utan nu ska vi ge igen för alla dom har dödat, vi ska visa att vi inte längre lika svaga som dom har trott." sa hon och kände hur mina tankar snurrade och for kors och tvär, skulle vi verkligen slåss?


Vad tyx? :D

Förlåt för att uppdateringen verkligen suger! Men det är så mycket som händer just nu, jag har massor av prov, läxor, sen måste jag planera inför min konfirmation, hästarna och sedan måste jag ha tid att umgås med mina vänner. Så som ni ser är jag ganska uppbokad. Men jag lovar att jag ska försöka få in ett kapitel så ofta jag kan!

Puss!


Chapter 57 - The kiss.
Filed under: A vampire's story

"Allison vem var det?" frågade Anna mig, då jag inte svarade så kom hon för att kolla och stelnade till när hon såg Alexander.
"Vad vill du?" frågade hon sen och kom fram och ställde sig brevid mig.
"Jag har hört att ni har fått problem och kom för att hjälpa." sa han och lungt.
"Vi vill inte ha din hjälp." sa hon irriterat.
"Du kanske inte vill ha den, men du kommer att behöva den." sa han, fortfarande lika lungt.
"Jag är inte så säker på det." sa Anna.
"Jag måste prata med Evelina, är hon här?" frågade han och jag tittade förvånat på honom, hur kunde han inte vetra vad som hade hänt henne?
"Är det inte erat jobb att hålla koll på saker och ting?" frågade jag.
"Ja det är det, varför undrar du?" frågade han mig.
"Då borde du väl veta att Evelina blev mördad av varulvarna inatt?" sa jag och jag såg att han blev riktigt förvånad.
"Det hade jag ingen aning om, vad tragiskt." sa han och satte sen på masken av lugn.
"Ja, men du måste gå nu." sa Anna och var på väg för att stänga dörren men han satte för handen och hindrade dörren att stängas.
"I så fall får jag komma in, som jag har sagt, ni behöver min hjälp." sa han och öppnade dörren igen och klev in.

Han gick till vardagsrummet där Olliver och Seth förvånat tittade upp när han klev in i rummet, han tittade sig runt omkring innan han satte sig i en av fortöljerna.
"Så vad är er plan?" frågade han oss lungt.
"Det har du inget att göra med!" sa Anna irriterat.
"Jo nu är det så att jag har det, det är min plikt att hålla koll på Allison." sa han och log avspänt mot mig.
"Ja, du håller koll på henne så att du kan döda henne sen." konstraterade Seth.
"Ja men som Olliver väl har sagt till er så kanske Allison inte behöver dö." sa han och jag såg hur Anna och Seth tittade förvånat på Olliver.
"Nej det har inte nämnt." sa Seth.
"Nej det var för att jag förbjöd honom att säga det." sa jag och nu tittade dom förvånat på mig, till och med Alexander.

"Varför inte, vill du inte leva?" frågade Alexander mig nyfiket.
"Jo såklart jag vill det, men inte om Justin fortfarande måste dö." sa jag.
"Du har fortfarande känslor för varulven, trots att han skyddar mördaren för din bästavän." konstraterade han och han hade rätt. Mot min vilja fanns fortfarande känslorna kvar där för Justin, trots att jag ville bli av med dom.
"Du kunde väl ändå ha berättat något Allison." sa Seth och tittade anklagande på mig.
"Ja, men ni skulle ha tvingat mig att göra det." sa jag och jag såg att Seth insåg att han hade rätt.
"Men du borde göra det, han svek dig igen." sa han.
"Men jag kan inte, jag kan inte leva med att veta att jag var andledningen till att han dog." sa jag tyst.

Jag och Olliver var nu ute och gick medan Anna, Seth och Alexander var hemma och diskuterade. Vi skulle komma tillbaka om en halvtimme för då skulle vi ge oss av, vart visste jag inte.
"Vad tänker du på?" frågade Olliver mig.
"Vart vi ska åka." sa jag och mötte han blick.
"Okej, jag hoppas att vi åker till någon stor stad." sa han och log gulligt.
"Ja, det är lite roligare i större städer." höll jag med. Vi kom till en park där vi satte oss ner i en bänk och bara pratade, vi pratade om varit vi ville åka, hur vi ville bo och så vidare.

"Söt du är Allison." sa han plötsligt och jag kände hur kinderna hettade till.
"Det säger du bara." sa jag och drog bort en hårslinga från ansiktet som hade trillat ner.
"Nej men jag menar det, du förkännar någon bättre än Justin." sa han och jag kunde se att han var allvarlig.
"Tack tror jag." sa jag och tittade blygt ner i mina händer, jag förstod inte varför jag rodnade. Men det var så Olliver ofta fick mig att reagera, han visste vad han skulle säga.
"Du är så gullig när du rodnar." sa han och tog försiktigt sin hand under min haka och lyfte upp mitt huvud så att jag kunde möta hans blick. Han log mot mig och jag log blygt tillbaka, men plötsligt blev allvarlig. Hans blick blev lite osäker och han böjde sig långsamt fram så att jag kunde få chansen att vända bort blicken, men jag gjorde inte det. Våra läppar möttes i en trevande kyss som fick det att pirra i hela kroppen.

"Allison?" sa en bekant röst som fick mig att direkt avbryta kyssen.


Vad tyx? :D

Okej, detta kapitlet blev jag inte alls nöjd med men jag hoppas att ni åteminstonde gillar det! Men vad tror ni händer nu mellan Olliver & Allison? Och vem var det som sa hennes namn? Kom med tips och ideér! :)

Puss!


Chapter 56 - Problems.
Filed under: A vampire's story

Jag och Justin satt nu på ett café och jag såg hur han hela tiden tittade sig oroligt omring. Om det var för att han var orolig för att fans skulle komma fram eller någon annan, det visste jag inte.
"Så vad var det?" frågade jag och han bet sig löst i läppen och tittade sig omkring innan han svarade.
"Efter stiden så samlades flocken för att sörja dom som dog och gratta den som dödade Evelina..." började han.
"Vem var det?" frågade jag då jag märkte att han undvek att säga vem det var.
"Varför vill du veta det?" frågade han stelt och mötte min blick.
"Hämd såklart, han dödade min bästakompis och Seths flickvän." sa jag irriterat.
"Men tänk på dom ni dödade, dom hade också familjer och flickvänner. Tänk på deras föräldrar som kanske har förlorat deras ända barn, Evelina hade bara er, hon hade ingen familj." sa han irriterat, jag kände hur chocken for igenom mig, hur kunde han säga så?

"Men då kunde dom lika gärna tatt mig också, jag har inte heller någon familj." sa jag hårt.
"Förlåt, jag menade inte så..." började han ångestfullt och tittade upp från bordet där hans blick hade hamnat igen.

"Jo det gjorde du." sa jag och reste mig upp för att gå där ifrån men Justin tog tag i min handled.
"Nej gå inte Allison, jag har något viktigt att berätta." sa han och jag stannade och tittade på honom med höjda ögonbryn.
"Så vad är det?" frågade jag.
"Sätt dig." sa han och släppte taget om min handled. Jag suckade och satte mig motvilligt ner, allt jag ville just då var att gå där ifrån.

"Som jag sa innan så samlades flocken efter striden för att sörja och gratta, och där vi grattade så kom dom in på att jag skyddade den andra varulven. Och något dom alla reagerade på var att du inte attakerade mig och dom frågade då om jag kände dig och dom andra vampyrerna." sa han och jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.
"Och vad sa du då?" tvingade jag mig själv att säga.
"Jag sa ja..." viskade han.
"Och vad berättade du mer?" frågade jag och kände hur massa känslor sköljde över mig. Mest var det hat, ilska och sorg. Justin hade valt varulvarna framför mig...
"När jag sa era namn så kände några igen er från skolan, dom tvingade mig också att säga vad ni bodde." sa han, det sista nästan viskade han. Just då ville jag inget annat än att slita upp hans strupe, hur kunde han? Hur kunde han svika mig igen, och min familj? Hur kunde jag vara så dum att lite på honom igen?
"Jag ångrar att jag lärde känna dig, jag gör verkligen det." sa jag innan jag flög upp från stolen och skynade mig hem. När jag kom hem så tog jag av mig skorna och gick till vardagsrummet där Olliver satt och tittade på tv.

"Vad har hänt?" frågade han oroligt och skyndade sig upp ur soffan om omfamnade mig i en kram.
"Vi måste lämna huset, nu." sa jag och han drog mig en bit ifrån sig och såg riktigt förvånad ut.

"Jag förstår inte vad du menar Allison." sa han.
"Justin har berättat för dom andra varulvarna vad vi bor, vi måste lämna huset nu!" sa jag högt vilket fick både Anna och Seth att reagera så dom kom ner från sian rum till vardasrummet.
"Vad har hänt Allison?" frågade Anna mig.
"Justin har berättat för dom andra varulvarna vilka vi är och vad vi bor." sa jag tyst.
"Vi måste lämna allt genast, ingen av oss är i form för att slåss." sa hon och hon hade rätt, alla var fyllda av sorg och alla behövde blod.

Men vi for upp till våra rum och packade ner våra viktigast ägodelar i varsin väska innan vi gjorde oss beredda på att lämna kanada. Precis innan vi skulle lämna huset så knackade det på dörren så jag gick och öppnade, och där stod Alexander.
"Jag har hört att ni behöver hjälp." sa han leendes och allt som for igenom mitt huvud var, inte han också. Hade vi inte nog med problem alla redan?


Vad tyx? :D

Vad tror ni kommer hända nu när Justin valde att vara lojal mot varulvarna och svek Allison? Och vad är det Alexander vill? :)

Puss!


Chapter 55 - We need to talk.
Filed under: A vampire's story


Smärtan inom mig var hemskt, allt var mitt fel! Jag borde ha skyddat Evelina, sett till så att inget hade hänt henne. Men ändå hade jag stått på andra sidan av gläntan när allt hände. Minnet spelades upp inom mig, hur Allison skrek och sedan hur varulves tänder sjönk genom Evelinas hud... Jag knöt mina händer som skakade av ilska och tog ett djupt andetag. Som tur väl var så satt jag ensam på mitt rum, jag stod inte ut med Allisons oroliga och sorgsna blick. Det räckte med att hon själv saknade Evelina, inte skulle hon behöva vara orolig för mig också. Jag slöt mina ögon och bilder på Evelina började spelas upp i mina tankar, hennes underbara ögon och leende, hennes skratt, känslan när vi kysstes...

 Hon hade dött fortfarande i tron om att jag hatade henne, skuldkänslorna sved inom mig.
Jag tog ett till djupt andetag i ett försök att lugna känslorna lite, men det hjälpte inte mycket. Smärtan var för stark.

Jag och Olliver satt fortfarande nere i vardagsrummet medans Anna och Seth hade gått upp till sina rum. Jag var riktigt orolig för Seth, han såg riktigt förströrd ut.
"Vad tänker du på?" frågade Olliver mig tyst.
"En massa, som Steh, Evelina och Justin." svarade jag och tittade ner i mitt knä.
"Seth kommer att klara sig, och Evelina... Hon har det säkert bra." sa han och jag lutade mig mot hans axel.
"Jag har sånt dåligt samvete... Efter att Evelina berättade om mig och Justin för dom äldsta har inte jag riktigt pratat med henne." sa jag och tyst och Olliver drog mig tröstande närmare honom.

"Jag tror att hon vet att du älskar henne Allison." sa han och hoppet steg lite inom mig.
"Tror du?" viskade jag.
"Ja, eller rättare sagt jag vet! När du har varit med Justin har jag ofta suttit och pratat med Evelina, och hon berättade alltid en massa saker som ni hade hittat på tillsammans. Du skulle bara sett hur hennes ögon lyste av lycka när hon berättade." sa han och ett litet leende spreds på mina läppar men dog snabbt ut igen.
"Jag saknar henne så..." sa jag och en tår började rinna längs min kind. Olliver sköt mig försiktigt från dig så att han kunde möte min blick.
"Jag vet, men det är nu du får vara stark och leva för henne." sa han och strök mjukt bort min tår. "Det är vad hon hade velat." fortsatte han och han hade rätt, det var nu jag skulle leva för Evelina. Jag log ett prövade leende mot honom som han besvarade.

Efter en stund så började jag att berätta en massa saker som jag och Evelina hade hittat på tillsammans för Olliver. Så vi satt och skrattade en hel del, någon gång hände det att jag bröt ihop och då var Olliver snabb med att trösta mig igen. När klockan började närma sig 11 på eftermiddagen så knackade det på dörren så jag reste mig upp och gick till dörren och öppnade, där stod Justin.
"Hej." sa jag, jag var fortfarande arg på honom för att han inte lät mig döda den som hade dödat Evelina.
"Hej..." sa han och log osäkert.
"Vad vill du?" mumlade jag trött, jag var inte på humör för att prata med honom.
"Vi behöver prata..." sa han och tittade ner på sina händer innan han osäkert mötte min blick.

Vad tyx? :D

Vad tror ni kommer att hända nu med allt? :)
Men tyvärr så kommer uppdateringen att suga fram till torsdag då jag har prov på onsdag och viktigt förhör på torsdag. Men jag ska försökte fixa åteminstonde ett kapitel. :)

Puss!

Chapter 54 - The fight.
Filed under: A vampire's story

När jag kom fram så såg jag hur en varulv gick till attack mot Anna som slog undan varulven innan den han sätta tänderna i henne. Jag rusade fram och ställde mig brevid Seth och Olliver ställde sig brevid mig. Varulvarna kom emot oss och det var minst 20 stycken, aldrig hade jag trott att flocken skulle vara så stor. Jag hade ingen aning om hur vi skulle kunna klara oss levande här ifrån. En varulv gick till attack mot Evelina, hon kastade sig åt vänster innan hon attackerade den och satte sina tänder i den och vred om huvudet så att nacken knäcktes och den föll död ner på marken.


Det var då helvetet bröt ut, alla blev som galna och jag dödade minst 2 stycken varulvar innan det hände. Jag kastade en snabb blick åt Evelina och såg hur hon precis kastade en varulv in i ett träd, men det hon inte märkte var att en varulv kom bakom henne.
"Evelina akta!" skrek jag och hon vände sig om och skulle precis försvara sig själv när den kastade sig över henne och satte sina tänder i henne. Jag rusade fram och skulle just kasta mig över varulven när en annan sprang fram och morrade hotfullt åt mig, trots att han var annorlunda så kände jag igen ögonen, Justin.
"Akta dig, han ska dö." väste jag men Justin flyttade sig inte utan började långsamt backa vilket alla andra varulvar också gjorde. Jag ville inget annat än att rusa fram och döda varulven som hade dödat Evelina, men en hand fann min och jag mötte Ollivers blodiga ansikte. När varulvarna var försvunna så gick jag långsamt fram till Evelina där Seth satt och snyftade, jag sjönk ner brevid honom och tog tag i hans hand och där satt vi och grät tillsammans.

"Kom nu, vi måste gå." sa Anna mjukt och jag tittade upp i hennes sorgsna ansikte.
"Vi måste ha en begravning för henne." sa jag bestämt men hon skakade på huvudet.
"Jag är ledsen Allison, men läkarna kommer vilja undersöka henne och det kan dom inte få göra. Dom kommer märka att hon inte är en människa." sa hon och jag bet mig i läppen och tårarna rann ner för mina kinder ochblandades med allt blod som var utsmetat i mitt ansikte.

"Men då får vi ha en egen begravning, bara vi. Det är hon värd." viskade Seth och strök Evelina över kinden.


Och så blev det, vi ordnade en egen liten begravning för Evelina i skogen där hon dog innan vi gick hem. När vi kom hem så gick jag direkt upp till badrummet där jag äcklat sköljde av mig allt varulvsblod, jag flätade sen håret och satte på mig mjukis kläder innan jag gick ner till dom andra som också satt i vardagsrummet ny duschade.
"Hur är det?" frågade jag Seth tyst när jag hade satt mig ner brevid honom.
"Jag ska finna honom." sa han och mötte min blick, och allt jag såg i hans ansikte var hat och sorg.
"Vem?" frågade jag.
"Han som dödade henne."

Vi alla satt där nu ny duschade hemma hos Sam igen, vi höll nu på att hålla en tyst minut för våra förlorade bröder.
"Vi ska döda dom jäkla vampyrerna som tog dom ifrån oss, det är vi skyldiga dom." sa Sam högt när minuten var slut.
"Men en av dom lyckades vi i alla fall döda, bra jobbat Chaz." fortsatte han sen och Chaz fick en applåd av alla.
"Tack." sa han och log stolt, Evelina var den första vampyren Chaz hade dödat. Mina tankar for tillbaka till händelsen när jag försvarade Chaz inför Allison, hennes ansiktsutryck... Jag hade aldrig sett något liknade! Det hade varit fyllt av hat, ilska, sorg och förvirring över att jag inte hade låtit henne döda Chaz. Men jag kunde inte, Chaz var min bästavän.
"Men Justin , varför attackerade vampyr bruden inte dig? Känner du vampyrerna?" frågade Sam mig och jag blev stum, vad skulle jag säga? Vem skulle jag förråda?


Vad tyx? :D

Naw, stackars Evelina!
Men hur tror ni allt kommer bli mellan Justin och Allison? Och hur kommer Seth hantera förlusten av Evelina? Och vem kommer Justin svika?
Tack så hemskt mycket för alla kommentarer jag får, jag älskar er!

Puss!


Chapter 53 - A bad feeling.
Filed under: A vampire's story


När Olliver och jag kom hem så var ingen annan hemma så vi antog att dom var ute och jagade.
"Jag är ledsen Allison, jag behövde bara någon som distraherade mig." sa Olliver och jag såg att han var riktigt ledsen.
"Varför behövde du någon som distraherade dig?" frågade jag, han bet sig osäkert i läppen innan han öppnade munnen men stängde den igen.
"Nej, jag kan inte säga det." suckade han och tittade ner i sitt knä.
"Okej, jag trodde vi var vänner... Men det är väl upp till dig om du vill lita på mig eller inte." sa jag och tittade besviket på honom innan jag reste mig upp från soffan i vardagsrummet. Hans händer fann mina och hindrade mig från att gå och jag vände mig om och tittade frågade på honom.
"Du får inte tro att jag inte vill berätta det för dig, det vill jag verkligen! Men om jag berättar det för dig är jag rädd att allt kommer bli konstigt mellan oss." sa han tyst.
"Som jag sa innan, det är upp till dig." sa jag innan jag försiktigt drog tillbaka mina händer och fortsatta upp till mitt där jag la mig i sängen.

Jag ville verkligen förlåta Olliver! Det som hindrade mig var inte det att han inte berättade, utan det var det att han drack från tjejen där i parken där alla kunde se det. För tänk om Anna eller någon hade sett honom, han skulle aldrig fått stanna kvar i familjen då, inte en chans!
Jag vet inte vad jag skulle göra om Olliver skulle lämna oss, jag hade blivit som beroende av honom. Han var min klippa, en som jag visst att jag kunde lita på, vad det än gällde.

Mellan Justin och mig var det annorlunda, såklart jag visste att jag kunde lita på honom, men inte som Olliver. Justin visste inte hur jobbigt det igentligen var att vara vampyr, törsten som alltid brännde i strupen... Men det visste Olliver, han förstod mig i det.

Mina tankar gled till Justin igen... Jag saknade honom redan, vi hade varit med varandra nästan hela tiden dom senaste dagarna vilket hade gjort att jag var van vid att ha honom nära mig. Men Justin pass måste snart sluta, sen skulle han hem och sova några timmar innan han skulle komma hit igen. Jag log för mig själv, trots allt som hände så kände jag mig rätt lycklig. Jag hade min underbara familj nära mig och min pojkvän. Jag hade mer och mer börjat tro att vi kunde klara oss ut allt det här oskadda, allt kanske inte var helt hopplöst.

Efter en stund till tänkade så gick jag ner till Olliver igen som bara satt och stirrade tomt framför sig.
"Vad gör du?" frågade jag och satte mig försiktigt ner brevid honom i soffan.
"Tänkte bara lite." mumlade han innan han tittade upp och mötte min blick.
"Dom andra borde vara tillbaka snart... Men ska vi gå och möta dom på vägen? Jag behöver också dricka, du kan ju också dricka lite då." sa jag och han nickade så vi reste oss upp, jag kom då på att jag fortfarande hade kläderna på mig från Justins och min dejt så jag sprang upp till mitt rum och bytte om till ett par jenas och en tröja innan jag sprang ner igen.

När vi närmade oss skogen så började en konstig känsla sprida sig i min mage, en som sa att något dåligt snart skulle hända. Jag försökte ignorera den men den bara växte sig starkare.
"Allison vad är det?" frågade Olliver mig oroligt då han såg att allt inte var okej.
"Jag vet inte, jag får bara en konstig känsla..." sa jag osäkert.
"Om vad?" frågade han mig.
"Skogen tror jag, men strunt i det. Det är säkert ingenting." sa jag.
"Vi kan ju kolla igenom skogen innan vi tar med någon att dricka ifrån dit." föreslog han och jag nickade så vi fortsatta direkt in i skogen. Destå längrer vi kom in i skogen destå värre blev känslan, allt inom mig skrek att vi skulle vända om, men ändå fortsatte vi längre in.
Play Crack the Sky

När vi hade kommit en bra bit in i skogen kände jag en doft, jag kände igen den men kunde inte riktigt komma på vad jag hade känt den förr.
"Känner du det?" frågade jag också och Olliver nickade och rynkade på näsan.
"Ja, det luktar inte gott." sa han och jag höll med, det luktade faktiskt inte så gott.
"Ska vi följa det och se vad det kommer ifrån?" frågade han och jag nickade så vi började att följa doften runt om i skogen. Efter en stund hörde vi ett morrande ljud som kom en bit framför oss, och jag hörde ett väsande ljud som jag kände igen från Seth.
"Olliver... Det där var Seth." viskade jag och våra blickar möttes och ingen av oss visste vad det var som pågick där framme. Vi hörde plötsligt ett skrik som kom från Evelina, det var inte ett skrik av lycka, utan av ilska och skräck. Vi behövde inte säga något utan båda for fram och där möttes jag av en syn som jag aldrig ville vara med om igen.

Så vad tyx? :D

Men vad tror ni det är som kommer hända nu? Kon gärna med tips! Alla era tips gör att jag får insperation och nästa kapitel kommer då upp snabbare! :}

Puss!

Chapter 52 - I'm sorry!
Filed under: A vampire's story


Jag sparkade irriterat till en gren som låg framför mig framför mina fötter och fortsatte sedan gå längre in i skogen. Jag visste att jag inte borde gå ensam pågrund av allt som hände nu, Alexander eller varulvarna kunde ju dyka upp när som helst. Men jag brydde mig inte ett dugg, allt som fanns i min hjärna var Allison. Allison som nu var på dejt med Justin, Allison som inte visste hur mycket jag älskade henne... Ett skrik av fruseration slank ut mig, men det brydde jag mig inte heller om. Efter ytterligare några minuters gående så vände jag mig om och sprang tillbaka till 'stan', att fortsätta gå skulle inte hjälpa mig, allt jag behövde var något som kunde distrahera mig. När jag kom till stan så började jag långsamt gå runt och tittade på dom stängda butikerna. Jag visste inte riktigt vad det var jag letade efter, bara något som kunde distrahera mig.

Jag hörde hur 2 fnittrade tjejer kom gåendes mot mig och dom stannade när dom såg mig och ett leendes spreds på deras läppar. Trots att klockan bara var runt 8 så såg man att dom redan var fulla.
"Hej, vad gör du här helt ensam?" sa den ena av tjejerna, hon såg ut att vara runt 16 år och var blond och riktigt snygg, det kunde jag inte neka.

"Rensar tankarna lite." sa jag och log mot dom.
"Vi är på väg till en fest, du borde hänga med." sa en den andra, hon såg också ut att vara 16, men till skillnad mot den andra så var hon brunett.
"Jag vet inte." sa jag och bet mig osäkert i läppen. Jag hade inte druckigt på ett tag och då var det inte särskilt smart att gå till en fest där vad som helst kunde hända.
"Men jo, kom det blir kul!" sa den första tjejen och tog tag i min hand.
"Och om inte så kan du ju bara gå där ifrån." sa den andra och tog tag i min andra hand.
"Okej, jag följer väl med." sa jag och dom log stort mot mig och vi började tillsammans att gå till festen.
Nu visste jag vad det var som skulle distrahera mig.

Klockan var snart 12 och jag var nu på väg hem från Justin, meningen hade först varit att jag skulle stanna kvar hela natten men han hade fått ett sms där det stod att han var tvungen att vakta skogen med Ryan och Chaz. Men det gjorde inte så mycket för dejten hade varit underbar! Men ett stort leende på läpparna fortsatte jag gå hem med Justin i tankarna, men jag stannade till vid parken där jag såg en tjej sitta lutad mot en träd med en kille som liknade Olliver mot sin hals. Jag kände hur blodlukten nådde mig och hur mina huggtänder växte, jag såg hur hans mun lämnade hennes hals och fann hennes läppar där dom möttes i en kyss.

Chocken slog mig då jag insåg att hon var vaken, dom jag hade druckigt från var alltid medvetslösa. Men jag blev snabbt allvarlig och tittade mig omkring för att se till att ingen hade sett vad som hände innan jag med snabba steg gick fram till dom.

"Vad håller du på med?" väste jag och Olliver mötte chockat min blick.
"Vad gör du här, ska inte du vara hos Justin?" frågade han mig hårt.
"Få henne att glömma bort vad som hände, sen kan vi prata." sa jag irriterat och gick ifrån dom, så fort Olliver var klar kom han fram till mig.

"Inser du precis vad du gjorde? Du drack från henne i en park där vem som helst kunde komma och se er!" väste jag.
"Jag får väl göra vad jag vill, du bestämmer inte över mig Allison." sa han irriterat och sparkade till en sten på marken.
"Men du utstätter oss alla i fara med det du gjorde, om du gör så där igen Olliver kan inte du bo hos oss!" sa jag och kände hur ilskan växte inom mig.
"Förlåt då." muttrade han och tittade ner i marken.
"Bäst för dig att du inte gör om det." sa jag och började att gå hemåt åt.
"Jag menar det Allison, jag är ledsen." sa han och sprang ikapp mig.
"Jag trodde att du var smartare än så." var det ända jag sa, och det var sant.


Jag kom fram till huset där Sam som var flockens ledare bodde och gick in, där satt alla andra varulvar runt ett bord och diskuterade något. Jag satte mig ner brevid Chaz och Ryan och hälsade leendes på dom och dom log tillbaka.
"Så nu är alla här, andledningen att vi har samlats här idag är för att jag tror att vi har fått upp ett spår på vampyrerna i stan." sa han och alla tystnade genast och lyssnade ivrrigt på honom, jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.
"Jag har fått upp ett spår av deras lukter i skogen så vi vet nu att det är dit dom kommer när dom ska dricka, och vi vet också att dom lever bland oss. Så det jag vill är att vi alla ska gå till skogen och känna lukten så att vi känner igen den när den slår oss igen." sa han och alla nickade ivrrigt, jag kände hur tankarna for kors och tvärs igenom mitt huvud, dom fick inte skada Allison!
"Så nu ska vi äntligen ta dom här jäkla vampyrerna!" skrek Sam och alla skrek instämmande utom jag.


Vad tyx? :D

Ojdå vad tror ni kommer hände nu? Olliver har visst fått riktigt starka känslor för Allison men verkar inte riktigt veta hur han ska kunna hantera dom. Allison är riktigt kär i Justin, men har ingen aning om hur Olliver känner för henne. Och Justin ja... vem ska han lojalitet stanna hos? Vampyrerna eller Varulvarna? Och hur kommer det sluta med dom äldste?

Puss!


Chapter 51 - It's just you and me.
Filed under: A vampire's story

"Har det hänt något?" frågade Justins oss oroligt när han kom tillbaka efter att ha pratat med fansen.
"Nej, ingenting." ljög jag och log mot honom.
"Vad bra." sa han och pussade mig på kinden.
"Man ska vi ta och leta upp dom andra killar?" frågade jag och dom nickade så vi reste oss upp och började leta efter Seth, Anna och Evelina.
När vi hade hittat dom så åkte vi hem, jag och Justin gick upp till mitt rum medans dom andra gick och hittade på något annat.

"Vad ska du göra ikväll?" frågade Justin mig och bet sig osäkert i läppen samtidigt som han satte sig ner på min säng.
"Vara med dig hoppas jag?" sa jag och satte mig ner brevid honom och log mot honom.
"Vad bra, då har jag en överraskning till dig då." sa han och log stort.
"Snälla bertätta!" sa jag och han skakade på huvudet och flinade.
"Nej jag tänker inte bertätta." sa han och jag suckade.
"Men hur ska jag då veta vad jag ska ha på mig?" frågade jag.
"Ta bara på dig något fint, jag kommer och hämtar dig här klockan 7." sa han och kysste mig mjukt innan han blev tvungen att gå hem för att fixa med överraskningen.

"Värst vad snabbt han åkte hem." sa Olliver till mig när Justin hade åkt.
"Ja, men han kommer och hämtar mig här igen vid 7." sa jag glatt och tittade på klockan som visade 5. Jag bestämde mig för att gå och fixa mig även om det inte skulle ta 2 timmar för att fixa mig, men som man säger, hellre vara klar för tidigt än för sent. Jag gick upp till badrummet och tog av mig kläderna och ställde mig i duschen och började duscha. När jag var klar så klev jag ut och torkade kroppen och fönade håret. När håret var klart så virade jag en hadduk runt kroppen och gick in i mitt rum och började leta efter något att ha på mig. Efter ett svårt val så tog jag på mig underkläder och en snygg svart/blå klänning. När den var på så gick jag till badrummet igen och sminkade mig och plattade håret, jag satte även upp håret. När jag var nöjd med hur håret och sminket var så gick jag in till mitt rum igen och tittade mig nöjt in i helkroppsspeglen som fanns i rummet.

Jag tog sedan upp min mobil och såg att Justin först skulle komma om 45 minuter så jag gick ner till dom andra som log mot mig.
"Ska du ut med Justin?" frågade Seth mig flinades.
"Ja, ser jag bra ut?" frågade jag honom och snurrade runt ett varv.
"Det är du alltid All." sa han och jag log mot honom och satte mig ner brevid honom och vi småpratade om lite olika saker, Olliver och jag hade ännu inte berättat för dom andra att Alexander kunde rädda mig. Faktiskt tänkte jag inte berätta det för dom, för dom skulle lätt offra Justin för att rädda mig.

Minuterna gick förvånatsvärt fort och jag satt nu i bilen med Justin som vägrade säga vart vi skulle hur mycket jag än försökte få det ur honom.
"Jag ger upp!" suckade jag och Justin skrattade.
"Vi är snart framme." sa han sen och jag tittade ut genom bilrutan och kände direkt igen mig, detta var den vägen man tog om man skulle hem till Justin.
"Ska vi hem till dig?" chansade jag och Justin flinade åt mig.
"Jag säger ingenting." sa han och jag suckade igen och studerade honom istället, han var verkligen snygg. Efter några minuter stannade vi och jag klev genast ut och såg att jag hade haft rätt, vi var utanför Justins hus.
"Kommer du?" frågade Justin mig mjukt och han tog min hand och vi gick fram till dörren och han låste upp den och vi klev in.
"Är någon hemma?" frågade jag efter att vi hade tagit av oss skorna.
"Nej, det är bara du och jag nu shawty." sa han och log mot mig innan han kysste mig.


Vad tyx? :D

Nu får ni gärna komma med förslag, fick hjärnsläpp nu när jag skulle skriva vad som skulle hända på dejten. Så ja... Kom med förslag!

Puss!


Chapter 50 - He can save you.
Filed under: A vampire's story

Vi stod allihop och lyssnade spänt efter röster i trädgården, men ingen av oss kunde höra vad Olliver och Alexander pratade om.
"Tänk om han har gjort någonting med honom." viskade jag och bet mig i läppen, om någonting hände med Olliver skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.
"Han kommer nog snart in." sa Justin och smekte mig lungnade över ryggen.
"Hoppas att du har rätt." sa jag och kramade om honom. Minuterna gick och jag blev bara otåligare och räddare, tänk om något verkligen hade hänt honom? Men snart så hörde vi steg som kom mot dörren och snart öppnades den och jag sprang direkt till hallen och såg Olliver komma in.
"Varför tog det så länge, vad pratade ni om?" frågade jag och kramade om honom.
"Inget särskilt..." sa han och log svagt mot mig och besvarade min kram, men jag kunde se att han ljög för mig, Alexander hade sagt något.

Denna dagen orkade ingen av oss sitta i bibloteket och leta efter fakta eller sitta inne hela dagen. Solen var faktiskt framme och det var rätt varmt ute, så vi alla bestämde oss för att gå till ett tivoli som fanns en bit bort.
"Kom jag vill åka den." sa Justin ivrrigt och pekade på en karusell som enligt människorna säkert gick rätt så fort.
"Visst." sa jag och log mot honom, han tog min had och vi gick bort till karusellen tillsammans med Olliver medans dom andra gick någon annan stans. Till och med Evelina fick följa med, men Seth höll säkert koll på henne.
recreate reality

När vi hade åkt den karusellen så åkte vi en massa andra till Justin blev hungrig, vi gick till ställe där dom sålde mat och han beställde sin och vi gick sen och satte oss vid ett bord. Jag såg hur 3 stycken tjejer stod en bit bort och pratade med varandra och pekade ibland åt vårat håll, under dagen så hade faktiskt inte särskilt många fans kommit fram till oss vilket jag tyckte var skönt.
"Justin." sa jag och tittade menade åt fansen, han tittade mot dom och log ett bländade leende mot dom och jag såg hur förvånade och glada dom blev.
"Men vad vill ni göra sen?" frågade Olliver oss och jag ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, vi har väl åkt dom mesta karusellerna." sa jag och Justin nickade instämande och tog sen sin sista tugga av maten.
"Kan jag bara gå bort till dom, dom vill säkert ha en bild eller något." sa han sen och jag förstod ju att han menade fansen.
"Självklart." sa jag och log mot honom.
"Tack." sa han och kysste mig snabbt innan han gick bort till tjejerna.

"Så Olliver... Vad pratade Alexander och du om?" frågade jag tyst så fort Justin hade gått iväg.
"Så du såg att ljög när jag sa att vi inte hade pratat om något särskilt?" sa han och bet sig nervöst i läppen.
"Ja." sa jag och han suckade.
"Okej... Alexander vill helst inte straffa dig, han säger att du påminer om en han kände för väldigt länge sedan." sa han.
"Sa han faktiskt det?" sa jag osäkert men kände ändå hur ett leende spreds på mina läppar, det började äntligen att se ljust ut!
"Ja, han kan kanske rädda ditt liv, men inte Justins." sa han och tittade ner i bordet.
"Va, varför?" utbrast jag och leendet försvann.
"Han är ju ändå varulv Allison." sa han och tittade upp från bordet.
"Men jag kan inte låta dom döda Justin!" sa jag och kände tårarna i ögonen men lät dom inte rinna.
"Allison, antingen dödar dom er båda. Eller så kan han rädda dig men Justin kommer fortfarande att dö." sa han och tankarna for runt i mitt huvud. 
Somebody In The Crowd


Vad tyx? :D

Förlåt för kort och hur dålig del som helst men jag måste verkligen plugga nu. Har matte läxa till imorgon, och jag förstår verkligen ingenting!

Puss!


Chapter 49 - Be yourself.
Filed under: A vampire's story

"Jag älskar dig Allison." viskade Olliver i mitt öra.
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaka, han log sitt söta leende mot mig innan våra läppar möttes i en magisk kyss. Den kyssen slog alla andra kyssar jag hade varit med om, för denna gången behövde jag inte vara orolig för att jag skulle skada någon. Våra tungor dansade med varanda och mina händer drog igenom hans hår, hans händer smekte min rygg och pressade min närmare honom. Allt var perfekt.

Jag ryckte till och satte mig upp i sängen, hade jag just dagdrömt om Olliver? Jag skakade på huvudet och försökte få bort bilden som hade fastnat i huvudet där vi kysste varandra. Jag hade gått upp till mitt rum då jag inte orkade vara nära dom andra då jag behövde vara själv och tänka på allt som hade hänt den senaste dagarna, och då måste jag ha börjat dagdrömma. Min mobil pep till så jag tog upp den och såg att klockan var nästan 10 så jag måste ha varit här inne ganska länge, jag klickade upp smset som var från Justin och läste det.
Let's destroy the world ❤ - deatheater.pinger.pl
'Hej Shawty, vaknade för en stund sedan så jag undrar om jag kan komma nu?
Älskar dig!
xoxo Justin.'

Jag log och skrev att han kunde komma, jag la sen ifrån mig mobil och gick in till badrummet där jag klev in i duschen och började att duscha. När jag var klar så fönade jag håret, jag gick sen med handduken inlindad runt kroppen in till rummet igen och började att leta i gaderoben efter några kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par mörka jeans och en snygg tröja, jag gick sen in till badrummet igen och satte upp håret i en hästsvans och sminkade mig. Ungefär när jag var klar så knackade det på dörren så jag öppnade dörren till mitt rum och sprang ner för trapporna till hallen och öppnade leendes dörren.
"Hej Justin!" sa jag glatt.
"Hej snygging." sa han leendes, han drog mig intill sig och kysste mig.

Jag hörde hur Allison och Justin pratade ute i hallen och kände hur avundsjukan spreds inom mig, men jag försökte ignorera den och låtsas att allting var som vanligt. Men det var det inte, mot min vilja hade jag fallit för henne, Allison. Men jag visste att det bara var att försöka glömma känslorna för henne och hoppas att dom skulle försvinna, för hon skulle aldrig vilja ha mig. Hon ville bara ha Justin. Men ändå flög tankarna runt i huvudet om att jag kanske skulle försöka vara lite mer som Justin, då kanske hon skulle vilja ha mig. Men som alla säger, man ska vara säg själv och jag ville ju att hon skulle falla för den jag var, ingen annan.

Dom kom in i rummet och Allison satte sig ner brevid mig och Justin satte sig ner på hennes andra sida. Vi började att småprata lite, ingen ville riktigt gå det ämnet som vi hade pratat om dom senaste dagarna, hur vi skulle göra med dom äldsta. Det knackade på dörren och vi alla tittade på varandra men ingen verkade veta vem det var.
"Har någon av er bjudit in någon till?" frågade Allison och alla skakade på huvudet, hon reste sig upp och både Justin och jag flög upp och följde med henne till dörren. Hon öppnade tveksamt dörren och där stod han, vi borde ha väntat oss att han skulle stå där men ändå blev det en chock när Alexander stod där.

"Hej Allison, hur mår du?" frågade han leendes och hatet mot honom blev bara starkare för varje gång jag såg honom.
"Jag mår bra..." sa hon och log tveksamt mot honom.
"Vad bra, denna gången är jag faktiskt inte ute efter att prata med dig utan jag vill istället prata med dig Olliver." sa han leedes och jag tittade vaksamt på honom.
"Vad vill du mig?" frågade jag och han log ett vänligt leende mot mig, men jag lurades inte av det.
"Vi kan väl ta det här ute, det angår bara dig och mig." sa han och jag började osäkert gå mot honom och jag kände hur en hand tog tag i min hand.
"Snälla, stanna här." sa Allison tyst och tittade bedjande på mig, jag blev varm inombords, hon brydde sig om mig.
"Jag kommer tillbaka." lovade jag henne innan jag följde med Alexander ut.


Vad tyx? :D

Kände att jag behövde avbryta där, kapitlet var tänkt att det skulle komma upp igår men jag slog i vänster handen igår så orkade bara skriva början av kapitlet innan det gjorde för ont. Det gör ritkigt ont i dag också, men jag tvingade mig själv att sitta ner och skriva det så hoppas att ni gillar det!
Sen nu förlorar jag läsare, men det är ju mitt eget fel för att uppdateringen verkligen suger. Men det skulle vaara jätte snällt om ni vill sprida bloggen eller göra länkbyten!

Puss!


Chapter 48 - Safe.
Filed under: A vampire's story

"Allison, jag tror att denna boken har något som kommer att hjälpa oss." sa Olliver och höll upp en bok men sänkte den genast när han såg Alexander.
"Trevligt att träffa dig också Olliver." sa han och tittade roande på Olliver då han såg hur förvånad han blev över att se honom där.
"Så ni letar efter fakta om vampyrer, vet ni inte tllräckligt om er själva?" sa han och tog upp min bok och bläddrade igenom den.
"Varför står du bara där Olliver?" frågade Justin och stannade till när han såg Alexander.
"Så ni har också med er en vän, så vad är det nu du heter igen... Justin Biever?" frågade Alexander.
"Bieber." rättade Justin tyst.
"Strunt samma." sa han och la ner boken igen.
"Vem är det?" viskade Justin till Olliver som inte svarade.
"Men nu ska vi sluta leka, du vet jag är, eller hur Allison?" frågade Alexander och blev allvarlig.
"Ja..." sa jag osäkert, visste inte vad som skulle hända nu.
"Det är synd att du behövde bryta mot lagarna. För du vet väl vad det innebär?" frågade han och jag nickade sakta. "Bra, det är tråkigt att vi kommer bli tvungna att förstöra ett så vacker aniskte." fortsatte han och lyfte ena handen och smekte mig över kinden. Jag såg hur Justins händer skakade av ilska, han sänkte handen igen och tittade irriterat på Justin.
"Att ni varulvar inte kan kontrollera er själva." sa han irriterat innan han tog min ena hand som förra gången vi såg att kysste den lätt. "Vi syns snart miss Allison." sa han sen leendes innan han försvann.

"Vem var det där?" frågade Justin när han och Olliver hade satt sig ner vid bordet.
"Alexander, en av dom äldsta." suckade jag, allting kändes plötsligt så hopplöst..
"Du berättade det en gång förr men jag har glöm det så jag frågar igen, hur måga äldsta finns det?" frågade han.
"Det finns 5 stycken." svarade Olliver.
"Men vad gör dom andra 4 nu då när Alexander är här?" frågade han.
"Dom håller säkert koll på alla andra vampyrer så att dom inte gär något dumt." sa jag och det blev sedan tyst och alla fortsatte att läsa i sina böcker.

Efter flera timmar på bibloteket var vi på väg hem igen, det ända vi hade hittat som kunde stämma var en legen på var dom äldsta kom från, men den hjälpte inte mycket.
"Alla domma timmarna på bibloteket hjälpte inte mycket." suckade Olliver irriterat och sparkade till en sten på marken.
"Nej, vi får hoppas att dom andra har kommit på något." sa jag och Justin kramade tröstande om min hand.
"Vi gjorde vårat bästa." sa han och jag tittade oroligt på honom, han behövde verkligen komma hem för man såg hur trött, sliten och hungrig han var.
"Jag följer med dig hem." sa jag.
"Aldrig, jag tänker inte gå hem när ni kan behöva min hjälp." protesterade han envist.
"Du kommer inte vara till någon hjälp så trött som du är, du kan komma hit imorgon när du har sovit och ätit." sa jag bestämt. Justin protesterade men gav sig efter en stund så vi alla gick hem till honom då Olliver vägrade att jag skulle få gå hem själv.

"Godnatt." viskade jag och log mot Justin.
"Godnatt Shawty, vi syns imorgon." viskade han och våra läppar möttes i en mjuk kyss innan han gick in.

Jag vände mig sen om och gick till Olliver som stod en bit bort, vi började under tystnad gå hem.
"Du borde lämna oss." sa jag efter några minuter och Olliver stannade och stirrade chockat på mig.
"Vad pratar du om?" fick han till slut fram.
"Ja, du kan lämna oss och fly." sa jag och tittade ner på mina skor. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig, men det skulle vara själviskt att låta honom stanna.
"Tror du verkligen att jag vill lämna dig nu?" frågade han mjukt och la sin hand under min haka och tvingade mig att möta hans blick.
"Men även om du inte har gjort något så kanske dom inte låter dig leva." sa jag tyst.
"Jag struntar i det." sa han och tittade in i mina ögon i några sekunder innan han omslöt mig i en kram.
"Jag skulle aldrig kunna lämna dig nu när jag inte vet att du är säker." viskade han.


Vad tyx? :D

Men vad vill ni ska hända, jag har seriöst slut på ideér så kom gärna med era!
Och jag fick innan en fråga om vem Alexander är, hoppas att du fick ditt svar nu. :)

Puss!

Chapter 47 - I promise.
Filed under: A vampire's story

Vi avslutade kyssen och jag öppnade ögonen och tittade på Justin som fortfarande satt med stängda ögon och ett stort leende på läpparna.
"Jag trodde aldrig att jag skulle få känna denna känslan mer." sa han lyckligt när han hade öppnat ögonen.
"Inte jag heller." sa jag och log mot honom, vi log en stund mot varandra innan Justin blev allvarlig.
"Men vad händer nu, mellan oss då?" frågade han mig försiktigt.
"Jag vet inte, vad vill du?" frågade jag.
"Jag vill vara med dig." sa han och tittade på mig som om det inte redan var självklart.
"Jag vill också vara med dig, men det är flera saker som hindrar det. För det första vet jag inte om jag kan lita på dig, sen så ska ju vampyrer och varulvar hata varandra, och som att det inte är nog så jagar dom äldsta oss...!" sa jag frustrerat.
"Det låter lite som Romeo och Julia, deras kärlek var omöjlig. Men vi kan klara det Allison, jag vet det." sa han och drog mig intill sig och omfamnade mig i en trygg kram, det fick mig att könna att vi kunde klara vad som helst.
"Jag litar på dig Justin, så snälla svik mig inte denna gången." sa jag och våra blickar möttes.
"Denna gången lovar jag, jag klarar inte av att förlora dig igen." sa han och vi båda lutade oss framåt och möttes i en passionerad kyss.


Justin och jag stod utanför min dörr och våra blickar möttes innan vi skulle öppna dörren. Jag såg hur trött Justin var, men han hade vägrat stanna hemma och sova.
"Vi kommer på något." sa han och log mot mig och jag log ett svagt leende tillbaka innan vi öppnade dörren. Där tog vi av oss ytterkläderna innan vi gick in i vardagsrummet där dom höll en livlig diskution. Vi klev in och ingen la märke till oss förutom Seth som snabbt kastade en blick på Justins och min samanflätade hand med ett argt utryck innan han tittade på Evelina med ett plågat ansiktsutryck. Justin och jag satte oss ner brevid Olliver som hängde med i Evelinas och Annas diskution, Anna var ursinnig över att Evelina hade förråt oss och Evelina försökte försvara sig.

"Så vad har ni kommit fram till?" avbröt jag dom.
"Ja, att Evelina inte går att lita på!" väste Anna.
""Men har ni inte kommit fram till vad vi ska göra, eller har ni tänkt dom låta ta mig?" frågade jag.
"Självklart inte!" sa Olliver och tog tag i min fria hand, jag såg hur Justin irriterat tittade på det men jag struntade i det.
"Nej vi kan ju inte komma fram till något när hon är här, för vem vet vem hon berättar det för?" sa Anna och skrattade ett glädjelöst skratt."Jag lovar att jag inte kommer berätta något!" försvarade Evelina sig.
"Bäst för dig det, annars letar jag upp några varulvar som med glädje sliter upp din strupe!" morrade Anna och jag såg hur Evelina ryste till av skräck.
"Anna, snälla vet du något sett vi kan skydda henne på?" frågade Seth och man kunde verkligen se hur orolig han var för mig.
"Ärligt talat så vet jag inte om det går att gömma henne för dom äldsta." sa Anna och tittade sorgset på mig.

Efter flera timmars prat så hade vi fortfarande inte kommit på något. Alla hade kommit fram med förslag, men ingen av dom skulle kunna lura dom äldsta. Justin hade somnat för runt en haltimme sedan så jag hade burit upp honom till min säng och lagt honom där innan jag hade gått ner till dom andra igen. Vi var desperata efter en lösning för vi hade kommit på att dom kunde bestäma sig för att bestraffa hela familjen eftersom vi alla hade hållit det hemligt.
"Men en sak vi kan göra är att leta fakta efter dom, vem vet dom kanske har någon svaghet." sa Olliver.
"Ja, men vad ska man leta för någon stans då?" frågade Anna och suckade.
"I bibloteket?" sa jag och Anna blängde på mig.
"Det passar inte att skämta nu Allison." sa hon.
"Men hon har rätt, det finns kanske någon bok från förr som har något som stämmer." försvarade Olliver mig.
"Ja med då kan ju ni två gå och leta efter fakta då, ta med dig din varulv också." sa Anna och jag och Olliver reste oss upp. Innan jag gick så gick jag till Seth och kramade om honom innan jag gick upp till mitt rum, vi bestämde oss för att byta om innan vi gick. När jag kom in i rummet så tittade jag leendes på min säng där Justin djupt sov, jag bestämde mig för att väcka honom efter att jag hade fixat mig igordning. Jag tog på mig en vit klänning och sminkade mig snabbt innan jag gick till sängen och väckte Justin med en mjuk kyss.

"Så här skulle jag vilja vakna i resten av mitt liv." viskade han log mjukt mot mig innan han drog mig intill sig och kysste mig igen.
"Jag skulle gärna vilja fortsätta men du, jag och Olliver ska till bibloteket och leta fakta." sa jag och han suckade besviket men reste sig upp och rättade till kläderna och håret.
"Ska vi gå nu?" frågade han mig när han var klar och jag nickade så vi gick ner till hallen där Olliver väntade.
"Vi går nu!" ropade Olliver till dom andra när vi hade fått på oss skorna, vi öppnade sen dörren och började att gå till bibloteket som hade öppnat.

När vi kom dit så började vi genast leta efter böckerna som handlade om vampyrer och satte oss sedan ner och började att skumma igenom sidorna. Det mesta var strunt som att ett enda bett av en vampyr förvandlade en människa till en vampyr, att vi sov i kistor eller att vi inte kunde gå ut i solljus. Jag suckade djupt och slog besviket igen boken jag hade läst och började direkt att leta efter en ny, jag hade säkert redan bläddrat igenom 10 böcker. Jag letade fram en ny och satte mig ner brevid Justin och började att skumma igenom sidorna.
"Det mesta är ju bara strunt." suckade Justin och reste sig sen upp för att hämta en ny bok medans jag satt kvar, både Justin och Olliver var och letade efter nya böcker så jag satt ensam vid bordet.

"Får jag slå mig ner?" frågade en mjuk röst så jag nickade och läste klart sidan innan jag tittade upp och skräcken for igenom mig, där satt Alexander...
"Trevligt att träffas igen Allison." sa han och log retfullt mot mig.


Vad tyx? :D

Hade först tänkt lägga upp två kapitel idag, men jag klippte och färgade håret idag och sedan gick jag på stan osv. Men hoppas att ni gillar detta kapitlet, och tack för alla underbara kommentarer jag får! ♥
Älskar er.

Puss!


Chapter 46 - The truth.
Filed under: A vampire's story

"Trevligt att träffas Olliver och Allison, men nu till det ni skulle hjälpa mig med... Jo, det är så här att jag är här pågrund av ett ärende som behöver göras. Som ni ser är jag en vampyr och jag ser att ni också är det, och jag är här då för att det har kommit in tips om att det finns varulvar här. Har ni sett några här?" frågade han och tittade intensivt på oss, men fortfarande med ett leende på läpparna som om något roade honom.
"Nej jag har inte sett någon, har du Olliver?" ljög jag och han skakade på huvudet.
"Tyvärr så har inte jag det heller, men lycka till med att hitta dom." sa Olliver och log mot honom.
"Synd att ni inte har sett något, men hoppas att vi syns snart igen." sa han och tog min hand och gav den en kyss innan han försvann.

"Varför sa du ingenting?" frågade Olliver medans vi gick tillbaka hemåt.
"För..." sa jag och bet mig i läppen och tänkte efter några sekunder innan jag började om. "Trots att Justin sårade mig något enormt kunde jag inte berätta och låta dom alla bli dödade, och sen försöker han verkligen nu att få mig att förlåta honom. Plus så skulle vi också kunna få skulden för att inte ha berättat något." sa jag, det sista var något jag precis kom på.
"Men kommer du att förlåta honom?" frågade Olliver.
"Jag vill så gärna... Men i så fall kommer vi nog bara kunna vara vänner, kanske inte ens det." sa jag. Jag ville verkligen förlåta honom, för jag orkade verkligen inte gå runt och ångra mig om några årtionde för att inte ha förlåtit honom.
"Trots att jag inte vill att du ska förlåta honom så förstår jag ändå varför du gör det." sa han och jag log mot honom.
"Ja, man kan inte gå runt och vara arg föralltid." sa jag och vi log mot varandra.

"Allison?" hörde vi någon ropa med sprucken stämma och vi vände oss om och där stod Evelina och hon såg alldeles förstörd ut, vi sprang direkt fram till henne.
"Vad har hänt?" frågade jag oroligt och hon tittade förvånat på mig.
"Har han inte berättat?" frågade hon tyst.
"Vad pratar du om?" frågade jag och hon såg förvirrad ut.
"Han sa ju att han skulle berätta..." mumlade hon och jag förstod inte alls vad hon pratade om.
"Glöm det nu Evelina, vi måste ta dig hem nu. Vi har varit så oroliga att något hade hänt dig, helst Seth har varit orolig." sa jag och när jag nämnde Seth så började tårarna rinna längs hennes kinder och hon begravde huvudet i sina händer innan hon tittade på mig igen.

"Seth vill inte se mig längre, han hatar mig. Det borde du också, alla borde hata mig!" snyftade hon.
"Vad menar du Evelina, vi förstår inte." sa Olliver förvirrat."Varför ska vi hata dig?" frågade jag och hon torkade bort tårarna innan hon svarade.
"Jag berättade för honom att allt var ett misstag, jag önskar att jag aldrig hade berättat det för dom. Allison... som jag sa så råkade jag begå ett misstag och dom fick reda på det. Dom ville skada mig så jag fick panik och då berättade jag för dom om dig och Justin. Snälla förlåt, jag är då ledsen Allison." sa hon snyftandes och jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.

"Vem berättade du det för?" frågade Olliver argt.
"Dom äldsta..." viskade hon och det kändes som världen snurrade omkring mig, detta var slutet för mig. Dom äldsta visste om mig och Justin och dom skulle aldrig acceptera det jag hade gjort.
"Du kan fly Allison, dom kanske inte har hittat dig än." sa Evelina men hopp i rösten men jag skakade på huvudet.
"Jag tror att dom redan har hittat mig." sa jag och Olliver och mina blickar möttes och jag såg skräcken i hans blick.
"Vad ska du göra?" frågade han mig.
"Jag vet inte, men jag måste berätta för Justin och sen ska jag hem." sa jag tyst.

Jag hade ringt Justin som trött hade svarat men när jag sa att vi måste prata så hade han genast piggnat till. Jag var på väg dit ensam så Olliver och Evelina var påväg hem, helst hade jag inte velat se henne mer efter det hon hade gjort men vi kanske hade användning av henne. När jag kom fram så knackade jag tyst på dörren för att inte väcka någon och det dröjde inte länge innan Justin öppnade dörren.
"Sover dom andra?" viskade jag och han nickade. Jag tog av mig ytterkläderna innan vi tyst gick upp för trappen och in i hans rum, jag satte mig på sängen och vi tittade på varandra innan han började prata.
"Så vad är dom som var så viktigt?" frågade han mig och jag började sakta att berätta allt. När jag hade berättat allt så brann Justin ögon av ilska.
"Jag ska döda henne." väste han och reste sig upp men jag drog ner honom igen.
"Sluta Justin, att döda henne kommer inte att göra något bättre." sa jag trött och han lugnade ner sig lite.

"Vad kommer att hända nu?" frågade han efter en stund.
"Dom kommer få tag i mig och straffa mig." sa jag och hans ena hand tog tag i min och kramade om min.
"Jag kommer inte att tillåta det." sa han och jag suckade och drog tillbaka min hand.
"Justin dom är mäktigare än oss alla tillsammans." sa jag och han tittade intensivt på mig.
"Jag struntar i det, jag vet att du inte känner lika dant men jag älskar dig Allison. Jag kommer inte att tillåta att dom skada dig." sa han och vi tittade på varandra och han lutade sig lågsamt fram och våra läppar möttes. Jag skakade av mig alla tankar som skrek att det var fel och tänkte bara på känslan som spreds inom mig när Justins och mina läppar var sammanflätade i en kyss.
baci sfiorati


Vad tyx? :D

Förlåååååt för att ni blev tvungna att vänta så länge, men nu är det äntligen lov så jag lovar att jag ska försöka hålla uppdateringen på topp!
Men vad tror ni kommer att hända nu? Några tips? :)

Puss!


Chapter 45 - Aren't they beautiful?
Filed under: A vampire's story

Jag knackade på Seths dörr och öppnade dörren då han sa att jag kunde komma in, jag gick in i rummet och satte mig ner på sängen som han låg i.
"Vad är det?" frågade jag honom försiktigt, lika bra att gå rakt på saken.
"Inget." suckade han och satte sig upp.
"Ljug inte för mig, jag ser ju att det är något." sa jag och försökte få ögonkontakt med honom men han undvek att se på mig.
"Då ser du fel." sa han och jag suckade.
"Okej, kom till mig när du våga säga vad som är fel." sa jag och reste mig upp och lämnade rummet och gick ner till Olliver.

"Vad sa han?" frågade han när jag satte mig ner i soffan brevid honom.
"Inget, han vågar inte säga det." sa jag och dörren öppnades i hallen, jag gick dit och såg Anna kliva in i huset.
"Hej, vad har du varit för någonstans?" frågade jag då jag inte hade sett henne på några dagar.
"Ärenden." sa hon och jag höjde på ena ögonbrynet.

"Tänker du säga vad det handlade om?" frågade jag och hon skakade på huvdet.
"Nej, det är inget allvarligt." sa hon och jag tittade förvånat på henne, innan hade vi alla kunnat berätta allt för varandra men nu höll alla allt hemligt.
"Okej..." sa jag och hörde hur dörren öppnades på övervåningen och plötsligt kom Seth flygandes ner för trapporna.

"Hej, jag måste prata med dig Anna, kan vi gå ut och göra det?" frågade han stressat.
"Okej, kom då." sa hon och log svagt mot honom och sen gick dom. Jag skakade förvirrat på huvudet innan jag gick till Olliver som tittade frågandes på mig.
"Undra vad det är dom inte berättar för oss." sa jag och satte mig ner brevid honom.
"Undra jag med, men det är säkert inget allvarligt." sa han.
"Hoppas det." sa jag och hur en känsla av något var fel spreds i kroppen, men intalade mig själv att jag överreagerade.

Några timmar senare så gick Olliver och jag ut för att jaga, jag tänkte på Annas ansiktsutryck var när hon och Olliver kom in, precis som att hela hennes värld hade rasat samman. Jag försökte glömma allt, i alla fall för några sekunder. Jag särade på läpparna och lät tänderna sjunka igenom mannens hud och började ivrrigt att dricka hans blod. När jag hade druckigt tillräckligt så slöt jag såret på halsen och slickade mig runt munnen innan jag ställde mig upp och tittade på Olliver som också såg ut att vara klar.
Tumblr
"Ska vi lämna tillbaka dom?" frågade han mig.
"Visst." sa jag och log mot honom och lyfte upp mannen från marken och så började vi gå åt det hållet vi hade hämtat dom.

När vi hade lämnat dom så började vi att gå på dom tomma gatorna, jag tittade upp mot himmelen där alla stjärnor lyste.
"Visst är dom vackra?" mumlade Olliver och jag tittade mot honom och såg att han också tittade upp mot himmelen.
"Ja." sa jag och han tittade mot mig och log.
"Vill du gå hem eller vad ska vi göra?" frågade han mig och jag ryckte på axlarna.
"Ingen aning." sa jag så vi fortsatte bara gå utan något mål alls.

När vi hade gått en stund så fick jag känslan av att vara iaktagen, jag tittade mig runt omkring men såg ingen. Jag skakade av mig känslan och fortsatte att lyssna på Olliver som höll på att prata.
"Hej ni, skulle ni kunna hjälpa mig lite?" ropade någon bakom oss och jag vände mig om och där stod en kille.
"Visst, vad vill du ha hjälp med?" frågade Olliver och vi började gå emot honom, och destå närmare vi kom destå snyggare blev han.
"Jag kanske ska presentera mig innan jag ber er om hjälp kanske, jag heter Alexander." sa han och log ett blänande leende mot oss.
"Jag heter Olliver och detta är Allison." sa han och Alexanders leende blev bredare.


Vad tyx? :D

Men vad tror ni kommer att hända nu? Kom gärna med ideér på vad som kan hända då jag börjar få slit på mina.
Sen som sagt kommer uppdateringen att suga nästa vecka, men veckan efter det är det lov så då lovar jag att uppdateringen kommer bli mycket bättre! :)

Puss!


Chapter 44 - It was all a mistake.
Filed under: A vampire's story

"Hälsa Allison att vi ses snart." sa han flinandes innan han helt plötsligt försvann. Jag tittade mig förvirrat runt omkring men såg honom ingen stans, jag fattade inte hur han bara kunde försvinna men dom mäktiga kunde väl göra vad dom ville. Jag vände mig om och skyndade mig hemåt, jag struntade i det tillfället helt i Evelina, Allison var viktigast.
"Seth!" ropade Evelina och jag tittade åt höger och såg henne stå där bland träden.
"Vad vill du?" frågade jag och stannade och tittade på henne, fattade fortfarande inte hur hon kunde göra så mot oss.
"Vad gör du här ute helt ensam?" frågade hon och började sakta gå emot henne.
"Först letade jag efter dig, men nu vill jag inte ha någonting med dig att göra längre." sa jag och hon tittade sårat på mig.
"Vad har jag gjort?" viskade hon och stannade några meter ifrån mig.
"Det vet du mycket väl." sa jag och hon tittade förskräckt på mig.
"Hur visst du?" frågade hon tyst.
"Träffade honom precis, hur i helvetet kom du i kontakt med honom?" frågade jag argt.
"Allt var ett misstag, jag råkade begå ett misstag och dom ville skada mig." sa hon och tårarna började rinna längs hennes kinder.

"Och då förråde du oss?" väste jag.
"Jag fick panik, jag ångrar det något enormt Seth." snyftade hon och började långsamt gå emot mig.
"Håll dig undan från mig, eller rättare sagt, håll dig undan från min familj." sa jag och tårarna strömmande ner längs hennes kinder.
"Snälla förlåt..." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Jag förlåter inte dig, det var ett misstag att du kom in i våran familj." sa jag och hon sjönk ner på marken och skakade av alla snyftningar. Trots att jag inte ville så hade jag ändå känslor för Evelina, jag hade älskat henne så länge. Jag stängde av känslorna och började att springa hemåt. På vägen hem så kom jag på att var bäst om jag inte sa något till Allison och Olliver förens jag hade pratat med Anna.

Precis när Justin skulle fortsätta prata så kom Seth in i rummet, han stelnade till chockat när han såg Justin sitta där.
"Och vad gör han här?" väste han så jag reste mig upp och la lungnade ena handen på hans arm.
"Olliver och jag träffade honom på stan och han ville prata." sa jag och Seth skakade bort min arm och vände sig om och gick upp till hans rum.
"Inte alls min dag idag." hörde jag honom irriterat säga när han gick upp för trappen, så fort Justin hade gått bestämde jag mig för att gå upp och prata med Seth.

"Så Justin?" sa jag och satte mig ner brevid Olliver igen.
"Jo... Jag vet inte vad som for igenom mig den dagen, jag har lovar dig Allison, jag har inga som helst känslor för Selena. Och ända sen den dagen har jag inte kunnat sluta tänka på dig, jag älskar dig." sa han och tittade mig djupt i ögonen.
"Men om du älskar mig som du säger att du gör, då skulle du aldrig ha gjort det." sa jag.
"Jag önskar att jag aldrig hade gjort det, men tyvärr kan jag inte gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Så det önda jag kan göra är att hoppas på att du kan förlåta mig." sa han tyst.

Efter en stund så bad Olliver Jusitn att gå, och det gjorde han faktiskt utan några protester. Han hade väl insett att det var bäst så. När Justin hade gått så gav Olliver mig en varm kram.
"Tack så mycket för att du stannade, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." viskade jag och han skrattade tyst i mitt öra.
"Tur att jag behöver dig lika mycket." sa han och kramade om mig lite hårade.
"Du behöver inte mig till någonting, du klarar dig utmärkt på egen hand." sa jag och han sköt mig infrån sig lite och tittade mig i ögonen.
"Nej det gör jag inte, innan jag träffade dig uppskattade jag inte livet alls. Men när jag träffade dig... Jag kan inte beskriva det, men du får mig att uppskatta livet Allison. Du har fått mig att tro att det faktiskt finns någon mening med det." sa han och skrattade sedan. "Förstod du någonting av det jag sa?" frågade han sedan och jag log mot honom.
"Faktiskt så gjorde jag det." sa jag och kysste honom lätt på kinden innan jag gick upp för trappan för att gå och prata med Seth.


Vad tyx? :D

Blev inte alls nöjd med detta kapitlet, men jag hoppas att ni gör det. Jag ska försöka hinna med ett till kapitel idag till er för att uppdateringen sög under veckan. :)

Puss!


Chapter 43 - Unexpected.
Filed under: A vampire's story

"Kom igen, säg det Evelina!" sa jag då hon inte sa något, hon började göra mig riktigt nervös.
"Förlåt, jag kan inte säga något." viskade hon innan hon vände sig om och sprang ut igen.
"Vad tror du har hänt?" frågade Seth mig och jag rykt på axlarna.
"Ingen aning, hoppas bara hon inte har gjort något dumt som hon kommer ångra." sa jag och satte mig sen i soffan och tittade på tv eller pratade med Seth eller Olliver tills solen steg på himmlen.
"Ska vi gå ut och hitta på något?" frågade Olliver när klockan började närma sig 8.
"Visst, ska bara gå och byta om." sa jag och log mot honom innan jag gick upp till mitt rum och öppnade gaderoben. Det började äntligen bli varmt ute så man slapp äntligen alla tjocka kläder och kunde börja klä sig i lite tunna kläder, det var inte så varmt att man kunde gå i shorts, det var ju bara April än så länge. Jag letade fram ett par jeans och en snygg tröja och tog det på mig, jag sminkade mig sedan och fixade till håret.

"Så nu är jag klar." sa jag och gick ner till Olliver som stod där klar och ombytt.
"Toppen." sa han glatt, jag tog på mig mina converse och en tunnare jacka.
"Ska du med?" ropade jag till Seth.
"Nej jag stannnar hemma och väntar på Evelina som säkert kommer snart." scarade han så jag och Olliver gick då ensamma ut.

"Vart ska vi gå?" frågade jag och han rykte på axlarna.
"Vi bara går så får vi se varit vi hamnar." sa han och jag tyckte att det lät som en bra idé. Medans vi gick så pratade vi om tiden då vi inte var några vampyrer, bara vanliga människor och hur våra liv hade varit då.
"Om du fick välja nu, skulle du välja att fortsätta vara vampyr eller bli människa?" frågade han mig och jag tvekade.
"Jag tror att jag skulle fortsätta att vara vampyr, jag förtjänar inte chansen att få bli människa igen." sa jag sedan och Olliver tittade förvånat på mig.
"Varför inte? Det var ju inte du som valde att bli vampyr, det bara blev så." sa han.
"Ja, men det är meningen att jag ska vara vampyr." sa jag och han tittade på mig innan han suckade och skakade trött på huvudet.
"När ska du sluta klanka ner på dig själv och acceptera dina misstag?" frågade han och jag blängde på honom.
"Hur kan du säga att jag ska acceptera mina misstag när inte du acceptera dina egna?" frågade jag kallt och ökade sedan stegen.
"Förlåt, det var inte meningen att såra dig." sa han och kom ikapp mig, jag tittade på honom och minskade takten en aning.
"Okej, jag orkar ändå inte bråka." sa jag och han kramade om mig innan vi fortsatte gå och bytte samtalsämne.

Vi kom in till stan där en massa människor gick runt och shoppade, det var ju Lördag så dom flesta passade på då det inte var någon skola nu. Vi gick runt och tittade och helt plötsligt började en massa tjejer skrika och springa åt något som fanns bakom mig. Jag kännde hur hela kroppen stelnade till då jag var rätt säker på att jag visste vem som fanns bakom mig. Trots att allt inom mig skrek nej så vände jag mig ändå om och som väntat så stod Justin där, omringad av en massaa tjejer som bad om en bild eller autograf. Våra blickar möttes i några sekunder innan jag vakande till som ur en trans av att Olliver tog tag i min hand.
"Kom Allison." sa han och jag tittade på honom innan vi började gå. Inom mig fanns en strid, halva kroppen ville så gärna springa tillbaka till Justin och känna hans närhet, andra delen ville bara srpinga iväg från honom och aldrig mera se honom. Jag hörde hur springande steg kom emot oss bakifrån.

"Snälla Allison, stanna!" hörde jag Justin ropa, Olliver reagerade direkt och vände sig om.
"Varför ska hon stanna? Du kommer ju bara såra henne igen." sa han hårt och Justin tittade sorgset på mig innan han tittade på Olliver igen.
"Det var aldrig meningen att såra henne, det var ett misstag." sa han och jag tittade snabbt på Justin innan jag tittade på alla människor som stod runt omkring oss, dom ittade nyfiket på oss samtidigt som dom filmande allt som hände.

"Olliver, alla filmer och jag vill inte att alla ska få reda på vad som har hänt." viskade jag och han nickade förstående.
"Du har rätt, kom nu." sa han och tog ett bestämt tag i min hand som han hade släppt innan han ledde mig ut bland alla människor. Helt plötsligt tog någon tag i min andra han och jag vände mig om och såg att det var Justin.
"Vi måste verkligen prata Allison." sa han.
"Okej, kom då." mumlade jag och Olliver tittade förvånat på mig.

"Vill du prata med honom?" viskade han så tyst så att inte Justin skulle höra.
"Nej, men han kommer inte ge sig så lika bra att få det gjort." viskade jag i samma tonart. Vi började att gå hem till mig och Ollive, jag såg hur Justin tittade på min och Olliver sammanlänkade händermed ett ansiktsutryck som jag inte riktigt kunde tolka.

När vi kom fram så öppnade vi dörren och tog av oss ytterkläderna och jag ropade efter Seth men ingen svarade så vi var ensamma hemma, vi gick och satte oss i vardagsrummet och jag såg hur Justin nervöst skruvade på sig.
"Så vad var det du ville prata om?" frågade jag och han tittade på mig innan han vände blicken till Seth och sen tillbaka till mig.
"Kan vi prata ensamma?" frågade han och Olliver skrattade tyst.
"Jag skulle fortfarande höra vad ni pratar om även om ni går upp till Allisons rum, och jag tänker inte lämna dig ensam med henne." sa han bestämt och Justin suckade.
"Okej, men jag vet inte riktigt vad jag ska börja..." sa han osäkert.

Jag gick runt i skogen och letade efter Evelina, hon hade aldrig kommit hem och jag kände på mig att något var fel för annars skulle hon aldrig bete sig så. Jag lyssnade spänt efter tecken på att hon skulle vara här men allt jag hörde var ljuden från djuren runt okring mig.
Watch yourself, Im taking over.
Jag fortsatte gå några steg, helt plötsligt såg jag en skugga i trädet framför mig, sedan stog en kille framför mig. Vi betrakte varandra i några sekunder och jag la märke till att han var en vampyr, och i min ålder. Jag fortsatte betrakte honom vaksamt, trots att han var en vampyr så kunde jag inte slappna av då han utstrålade en sådan makt som fick mig att bli lite nervös.

"Och vad heter du då?" frågade han med ett litet leende på läpparna.
"Seth." sa jag och hans leende blev lite större.
"Seth alltså... Heter din syster möjligtvis Allison?" frågade han mig nyfiket och jag blev förvånad, hur kunde han veta det?
"Ja..." sa jag och han skrattade tyst.
"Du har en intressant syster, en riktigt skönhet. Så synd att hon har ställt till det för sig." sa han och skakade sorgset på huvudet och jag kände hur ilskan for igenom mig.
"Vad vill du min syster?" morrade jag och kände hur huggtänderna växte, han skulle inte kunna ta Allison utan att strida mot mig först.

"Vi skulle aldrig ha blivit intresserade av henne om det inte var för eran vän som ni litade på så mycket, hon kontaktade oss och sa att Allison hade varulvsvänner." sa han.
"Vad då 'vi'? Och vem kontaktade er?" frågade jag osäkert.
"Dom andra äldste, och eran vän Evelina kontaktade oss såklart." sa han och tittade på mig som om det inte var självklart. Jag kände hur skräcken for igenom mig, var killen en av dom äldsta? En av dom mäktigaste vampyererna som fanns? Och hur kunde Evelina förråda oss?


Vad tyx? :D

Förlåt, förlåt, förlåt för att uppdateringen har suuuugit denna veckan! Men jag har verkligen haft fullt upp då jag praoar denna veckan och nästa. Och jag praoar i stallet där jag rider och börjar då 07.30 till 16.00 och jag är rätt trött när jag kommer ner och har inte sen hunnit skriva något. Och tyvärr kommer nog uppdateringen suga nästa vecka med, men sen veckan efter det har jag sportlov så då blir nog allt som vanligt igen.
Tack till er alla läsare som har stannat kvar, trots att det inte har kommit upp något kapitel.
Älskar er. :*

Puss!


Chapter 42 - Information.
Filed under: A vampire's story


Jag tittade mig nervöst runt i skogen, det enda som hördes var mina spända andetag, vinden bland träden och djurens bultade hjärtan. Jag letade fram mobilen som fanns i fickan och kollade på klockan, han skulle ha varit här för 10 minuter sedan. Om jag hade tur så hade han glömt bort att vi skulle träffas, jag skulle precis springa iväg när han kom.
"Så Evelina du kom, jag väntade mig faktiskt inte det." sa han och jag vände mig om med ett ryck, jag hade inte hört honom komma.
"Ja, vi bestämde det ju." sa jag med en darrande röst, det var meningen att jag skulle låta självsäker med hur skulle jag kunna göra det när han stod framför mig? Han var så snygg och utstrålade en sådan makt jag aldrig hade varit med om. Han granskade mig upp i från och ner och jag kände mig så nervös inför hans blickar, rädd att han skulle göra något.
"Bra, och du hade tydligen lite information till mig?" sa han.
"Ja, men jag har redan berättat allt." sa jag och drog undan en hårslinga från ansiktet som envisades med att trilla ner för ögonen.

"Ja men bara över telefon, jag vill höra dig säga det." sa han bestämt.
"Okej, när Allison kom hit så träffade hon tre stycken pojkar som sedan visade sig vara varulvar, men hon drog sig inte undan från dom. Utan tvärt om, hon blev bara mer fäst vid dom." sa jag och skruvade på mig nervöst, jag fattade inte varför han tvingande mig att säga det igen.

"Fortsätt." sa han.
"Allison blev kär i den ena pojken, riktigt kär. Anna, Seth och jag var så klart emot det och försökte hindra henne, men det slutade med att Allison rymmde iväg med honom. Fast nu är hon tillbaka då han svek henne." sa jag och hoppdes att han skulle skona henne, han fick inte skada Allison.
"Och vem var pojken nu igen?" frågade han mig.
"Justin, Justin Bieber." sa jag och hoppades innerligen att han skulle göra något med Justin istället för Allison.

Jag startade datorn och så fort den var startad gick jag in på internet och letade fram en sida om Justin. Och såklart så stod det på sidan att Justin var på väg hem till Kanada nu, jag suckade irriterat. Varför var jag tvungen att göra en såndan stor sak över det? Han fick väl komma hit om han ville, det var ju inte så att vi behövde träffas eller så. Jag stängde av datorn igen och la den ifrån mig, det knackade på dörren och Olliver kom in.
"Hej." sa han och satte sig ner brevid mig i sängen.
"Hej." mumlade jag och han tittade oroligt på mig.
"Tänker du på honom?" frågade han och jag nickade.
"Han kommer hit idag, jag är så rädd över att behöva träffa honom." sa jag och han la ena armen om mig.
"Var inte det, jag lovar dig att han inte ska få skada dig så länge jag är här." sa han och jag log ett snett leende mot honom.
"Det kan du inte lova." sa jag.
"Jag ska försöka." sa han och jag log mot honom innan jag suckade.
"Varför får han mig att må så bra trots att han hela tiden får mig att gråta?" frågade jag och tittade ner i mitt knä.

"Sådan är kärleken." sa han och kramade om mig.

Vi satt en stund till på mitt rum och pratade innan vi gick ner till vardagsrummet där Seth satt och tittade på någon fotbollsmatch och mobbade spelarna för att dom var så långsamma.
"Vad du är elak Seth!" sa jag skrattades och satte mig ner brevid honom.
"Men ser du inte vad långsamt dom springer, jag skulle lätt vinna över alla spelarna om jag var med." sa han flinandes. Jag skulle just svara honom när dörren öppnades och Evelina kom in med ett stressat och sorgset ansiktsutryck, vi alla flög upp från soffan och tittade oroligt på henne.
"Vad har hänt gumman?" frågade jag och gick fram till henne och kramade om henne.
"Jag..." började hon och tittade sen panikslaget på oss.


Vad tyx? :D

Så vem tror ni att 'han' är, och varför vill han veta allt om Allison och Justin, och varför berättar Evelina allt det för honom? Och vad tror ni händer nu när Justin kommer tillbaka? :)

Puss!


Chapter 41 - I'm not mad at you.
Filed under: A vampire's story

När sista lektionen tog slut så skyndade jag mig ut och gick till skåpet, jag lämnade in böckerna och tog på mig min jacka. Jag tittade mig runt i hopp om att få syn på Melissa så vi kunde prata, men i stället fick jag syn på Olliver. Han log mot mig och började att gå emot mig då han också fick syn på mig.
"Hej, vad gör du här?" frågade jag honom då jag var riktigt förvånad över att se honom i skolan.
"Hej, ville träffa dig, vi har inte hunnit umgås så mycket dom senaste dagarna." sa han och omfamnade mig i en varm kram. Och det han sa var sant, vi hade inte hunnit umgås så mycket då han försökte lära känna Seth, Anna och Evelina med, sen så måste man hinna jaga också.
"Ja, vi båda har haft fullt upp." sa jag och han nickade.
"Ja, men har du tid nu?" frågade han och jag nickade.
"Självklart!" sa jag och han sken upp i ett leende.
"Toppen!" sa han och vi började att få mot utgången och jag kunde höra allas viskade röster.

"Var det inte hon som var tillsammans med Justin Bieber?"
"Nej det är slut mellan dom, säkert för att hon var otrogen med den där killen som hon går med. Hon vill väl ha alla snygga killar!"
"Jag är glad att det är slut mellan hon och Justin. Jag fattar inte vad han såg i den otrogna bitchen."

Jag kände hur ilskan byggdes upp inom mig, var det jag som var den otrogna nu? Undra hur dom skulle reagera om dom fick reda på sanningen! Innan jag han börja gå emot tjejerna som viskade och berätta sanningen så fattade Olliver tag i min hand och kramade tröstande om den.
"Strunta i dom, det ör inte vört det. Sen så är det viktigaste att du vet sanningen, ingen annan." viskade han och jag log emot honom, han hade rätt.
"Så vad ska vi göra nu?" frågade jag medans vi gick hem från skolan, vi fick gå själva då Seth hade slutat tidigare än mig.
"Jag vet inte, men jag skulle gärna vilja använda min kamera." sa han glatt.
"Okej, då går vi hem och hämta din kamera då." sa jag och log mot honom.

När vi kom hem så hämtade vi kameran och gick sen ut igen, vi gick runt på stan och Olliver fotade ibland mig, ibland omgivningen.
"Hörru, nu räcker det men bilder på mig." sa jag skrattades efter att han hade fotat mig för säkert hundrade gången.
"Sluta se så förbaskat söt ut då!" sa han flinandes. Jag kände hur jag blev alldeles varm inombords, Olliver var verkligen en underbar vän!

Vi fortsatte att gå runt och det började långsamt att mörkna, vi hade säkert varut ute i timmar. Vi stannade utanför en kiosk och jag suckade trött när jag såg bilderna på framsidorna som klädde nästan alla tidningar i skyltfönstret. Det var bilder på mig och Justin, och sen bilder på mig och Olliver. Och rubrikerna på alla tidningar var nästan lika dana, den handlade om att jag hade lämnat Justin för att vara tillsammans med denna okända killen, Olliver.
"Oj..." mumlade Olliver förvånat.
"Förlåt, jag visste inte att det skulle bli såhär." sa jag fortfarande med blicken fast på tidningarna, bilderna på mig och Justin som var tagna när jag var som lyckligast.
"Vad säger du förlåt för? Det är ju inte ditt fel." sa han och tog sin hand under min haka och lyfte upp mitt huvud så att blickarna möttes.
"Så du är inte arg för att du hamnade i tidningen som min 'okända nya pojkvän'?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Såklart jag inte är arg på dig för det. Snarare så är jag arg på tidningen som var så lata att dom inte orkade ta reda på mitt namn." sa han och blinkade med ena ögat vilket fick mig att brista ut i skratt.
"Kom nu din tönt." sa jag fortfarandes skrattande.
Jag stirrade på tidnigen som var i mina händer och suckade trött samtidnigt som jag slängde den ifrån mig. I tidningen så stod det att Justin skulle komma hit för några dagars vila innan tourn fortsatte som vanligt.
"Vad är det All?" frågade Seth mig då han såg hur irriterad jag var. Vi var dom ända hemma då Anna var och gjorde något som vi inte hade någon aning om, och Olliver och Evelina var och jagade.
"Justin kommer hit och ska stanna här i några dagar!" stönade jag och begravde huvudet i händerna. Jag hade äntligen börjat sluta tänka på honom, och såklart ska han besätmma sig för att komma tillbaka då. Eller ja... Jag hade såklart inte slutat tänka på honom, men jag hade börjat komma över honom.


Vad tyx? :D

Så hur tror ni att det kommer gå nu när Justin kommer tillbaka under några dagar, och vad tror ni det är Anna håller på med? :)
Skriv gärna någon som ni vet gör gratis bloggdesigner, som ni ser så är min helt förstörd!

Puss!


Tidigare inlägg