"Trevligt att träffas Olliver och Allison, men nu till det ni skulle hjälpa mig med... Jo, det är så här att jag är här pågrund av ett ärende som behöver göras. Som ni ser är jag en vampyr och jag ser att ni också är det, och jag är här då för att det har kommit in tips om att det finns varulvar här. Har ni sett några här?" frågade han och tittade intensivt på oss, men fortfarande med ett leende på läpparna som om något roade honom.
"Nej jag har inte sett någon, har du Olliver?" ljög jag och han skakade på huvudet.
"Tyvärr så har inte jag det heller, men lycka till med att hitta dom." sa Olliver och log mot honom.
"Synd att ni inte har sett något, men hoppas att vi syns snart igen." sa han och tog min hand och gav den en kyss innan han försvann.

"Varför sa du ingenting?" frågade Olliver medans vi gick tillbaka hemåt.
"För..." sa jag och bet mig i läppen och tänkte efter några sekunder innan jag började om. "Trots att Justin sårade mig något enormt kunde jag inte berätta och låta dom alla bli dödade, och sen försöker han verkligen nu att få mig att förlåta honom. Plus så skulle vi också kunna få skulden för att inte ha berättat något." sa jag, det sista var något jag precis kom på.
"Men kommer du att förlåta honom?" frågade Olliver.
"Jag vill så gärna... Men i så fall kommer vi nog bara kunna vara vänner, kanske inte ens det." sa jag. Jag ville verkligen förlåta honom, för jag orkade verkligen inte gå runt och ångra mig om några årtionde för att inte ha förlåtit honom.
"Trots att jag inte vill att du ska förlåta honom så förstår jag ändå varför du gör det." sa han och jag log mot honom.
"Ja, man kan inte gå runt och vara arg föralltid." sa jag och vi log mot varandra.

"Allison?" hörde vi någon ropa med sprucken stämma och vi vände oss om och där stod Evelina och hon såg alldeles förstörd ut, vi sprang direkt fram till henne.
"Vad har hänt?" frågade jag oroligt och hon tittade förvånat på mig.
"Har han inte berättat?" frågade hon tyst.
"Vad pratar du om?" frågade jag och hon såg förvirrad ut.
"Han sa ju att han skulle berätta..." mumlade hon och jag förstod inte alls vad hon pratade om.
"Glöm det nu Evelina, vi måste ta dig hem nu. Vi har varit så oroliga att något hade hänt dig, helst Seth har varit orolig." sa jag och när jag nämnde Seth så började tårarna rinna längs hennes kinder och hon begravde huvudet i sina händer innan hon tittade på mig igen.

"Seth vill inte se mig längre, han hatar mig. Det borde du också, alla borde hata mig!" snyftade hon.
"Vad menar du Evelina, vi förstår inte." sa Olliver förvirrat."Varför ska vi hata dig?" frågade jag och hon torkade bort tårarna innan hon svarade.
"Jag berättade för honom att allt var ett misstag, jag önskar att jag aldrig hade berättat det för dom. Allison... som jag sa så råkade jag begå ett misstag och dom fick reda på det. Dom ville skada mig så jag fick panik och då berättade jag för dom om dig och Justin. Snälla förlåt, jag är då ledsen Allison." sa hon snyftandes och jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.

"Vem berättade du det för?" frågade Olliver argt.
"Dom äldsta..." viskade hon och det kändes som världen snurrade omkring mig, detta var slutet för mig. Dom äldsta visste om mig och Justin och dom skulle aldrig acceptera det jag hade gjort.
"Du kan fly Allison, dom kanske inte har hittat dig än." sa Evelina men hopp i rösten men jag skakade på huvudet.
"Jag tror att dom redan har hittat mig." sa jag och Olliver och mina blickar möttes och jag såg skräcken i hans blick.
"Vad ska du göra?" frågade han mig.
"Jag vet inte, men jag måste berätta för Justin och sen ska jag hem." sa jag tyst.

Jag hade ringt Justin som trött hade svarat men när jag sa att vi måste prata så hade han genast piggnat till. Jag var på väg dit ensam så Olliver och Evelina var påväg hem, helst hade jag inte velat se henne mer efter det hon hade gjort men vi kanske hade användning av henne. När jag kom fram så knackade jag tyst på dörren för att inte väcka någon och det dröjde inte länge innan Justin öppnade dörren.
"Sover dom andra?" viskade jag och han nickade. Jag tog av mig ytterkläderna innan vi tyst gick upp för trappen och in i hans rum, jag satte mig på sängen och vi tittade på varandra innan han började prata.
"Så vad är dom som var så viktigt?" frågade han mig och jag började sakta att berätta allt. När jag hade berättat allt så brann Justin ögon av ilska.
"Jag ska döda henne." väste han och reste sig upp men jag drog ner honom igen.
"Sluta Justin, att döda henne kommer inte att göra något bättre." sa jag trött och han lugnade ner sig lite.

"Vad kommer att hända nu?" frågade han efter en stund.
"Dom kommer få tag i mig och straffa mig." sa jag och hans ena hand tog tag i min och kramade om min.
"Jag kommer inte att tillåta det." sa han och jag suckade och drog tillbaka min hand.
"Justin dom är mäktigare än oss alla tillsammans." sa jag och han tittade intensivt på mig.
"Jag struntar i det, jag vet att du inte känner lika dant men jag älskar dig Allison. Jag kommer inte att tillåta att dom skada dig." sa han och vi tittade på varandra och han lutade sig lågsamt fram och våra läppar möttes. Jag skakade av mig alla tankar som skrek att det var fel och tänkte bara på känslan som spreds inom mig när Justins och mina läppar var sammanflätade i en kyss.