Chapter 43 - Unexpected.
Filed under: A vampire's story

"Kom igen, säg det Evelina!" sa jag då hon inte sa något, hon började göra mig riktigt nervös.
"Förlåt, jag kan inte säga något." viskade hon innan hon vände sig om och sprang ut igen.
"Vad tror du har hänt?" frågade Seth mig och jag rykt på axlarna.
"Ingen aning, hoppas bara hon inte har gjort något dumt som hon kommer ångra." sa jag och satte mig sen i soffan och tittade på tv eller pratade med Seth eller Olliver tills solen steg på himmlen.
"Ska vi gå ut och hitta på något?" frågade Olliver när klockan började närma sig 8.
"Visst, ska bara gå och byta om." sa jag och log mot honom innan jag gick upp till mitt rum och öppnade gaderoben. Det började äntligen bli varmt ute så man slapp äntligen alla tjocka kläder och kunde börja klä sig i lite tunna kläder, det var inte så varmt att man kunde gå i shorts, det var ju bara April än så länge. Jag letade fram ett par jeans och en snygg tröja och tog det på mig, jag sminkade mig sedan och fixade till håret.

"Så nu är jag klar." sa jag och gick ner till Olliver som stod där klar och ombytt.
"Toppen." sa han glatt, jag tog på mig mina converse och en tunnare jacka.
"Ska du med?" ropade jag till Seth.
"Nej jag stannnar hemma och väntar på Evelina som säkert kommer snart." scarade han så jag och Olliver gick då ensamma ut.

"Vart ska vi gå?" frågade jag och han rykte på axlarna.
"Vi bara går så får vi se varit vi hamnar." sa han och jag tyckte att det lät som en bra idé. Medans vi gick så pratade vi om tiden då vi inte var några vampyrer, bara vanliga människor och hur våra liv hade varit då.
"Om du fick välja nu, skulle du välja att fortsätta vara vampyr eller bli människa?" frågade han mig och jag tvekade.
"Jag tror att jag skulle fortsätta att vara vampyr, jag förtjänar inte chansen att få bli människa igen." sa jag sedan och Olliver tittade förvånat på mig.
"Varför inte? Det var ju inte du som valde att bli vampyr, det bara blev så." sa han.
"Ja, men det är meningen att jag ska vara vampyr." sa jag och han tittade på mig innan han suckade och skakade trött på huvudet.
"När ska du sluta klanka ner på dig själv och acceptera dina misstag?" frågade han och jag blängde på honom.
"Hur kan du säga att jag ska acceptera mina misstag när inte du acceptera dina egna?" frågade jag kallt och ökade sedan stegen.
"Förlåt, det var inte meningen att såra dig." sa han och kom ikapp mig, jag tittade på honom och minskade takten en aning.
"Okej, jag orkar ändå inte bråka." sa jag och han kramade om mig innan vi fortsatte gå och bytte samtalsämne.

Vi kom in till stan där en massa människor gick runt och shoppade, det var ju Lördag så dom flesta passade på då det inte var någon skola nu. Vi gick runt och tittade och helt plötsligt började en massa tjejer skrika och springa åt något som fanns bakom mig. Jag kännde hur hela kroppen stelnade till då jag var rätt säker på att jag visste vem som fanns bakom mig. Trots att allt inom mig skrek nej så vände jag mig ändå om och som väntat så stod Justin där, omringad av en massaa tjejer som bad om en bild eller autograf. Våra blickar möttes i några sekunder innan jag vakande till som ur en trans av att Olliver tog tag i min hand.
"Kom Allison." sa han och jag tittade på honom innan vi började gå. Inom mig fanns en strid, halva kroppen ville så gärna springa tillbaka till Justin och känna hans närhet, andra delen ville bara srpinga iväg från honom och aldrig mera se honom. Jag hörde hur springande steg kom emot oss bakifrån.

"Snälla Allison, stanna!" hörde jag Justin ropa, Olliver reagerade direkt och vände sig om.
"Varför ska hon stanna? Du kommer ju bara såra henne igen." sa han hårt och Justin tittade sorgset på mig innan han tittade på Olliver igen.
"Det var aldrig meningen att såra henne, det var ett misstag." sa han och jag tittade snabbt på Justin innan jag tittade på alla människor som stod runt omkring oss, dom ittade nyfiket på oss samtidigt som dom filmande allt som hände.

"Olliver, alla filmer och jag vill inte att alla ska få reda på vad som har hänt." viskade jag och han nickade förstående.
"Du har rätt, kom nu." sa han och tog ett bestämt tag i min hand som han hade släppt innan han ledde mig ut bland alla människor. Helt plötsligt tog någon tag i min andra han och jag vände mig om och såg att det var Justin.
"Vi måste verkligen prata Allison." sa han.
"Okej, kom då." mumlade jag och Olliver tittade förvånat på mig.

"Vill du prata med honom?" viskade han så tyst så att inte Justin skulle höra.
"Nej, men han kommer inte ge sig så lika bra att få det gjort." viskade jag i samma tonart. Vi började att gå hem till mig och Ollive, jag såg hur Justin tittade på min och Olliver sammanlänkade händermed ett ansiktsutryck som jag inte riktigt kunde tolka.

När vi kom fram så öppnade vi dörren och tog av oss ytterkläderna och jag ropade efter Seth men ingen svarade så vi var ensamma hemma, vi gick och satte oss i vardagsrummet och jag såg hur Justin nervöst skruvade på sig.
"Så vad var det du ville prata om?" frågade jag och han tittade på mig innan han vände blicken till Seth och sen tillbaka till mig.
"Kan vi prata ensamma?" frågade han och Olliver skrattade tyst.
"Jag skulle fortfarande höra vad ni pratar om även om ni går upp till Allisons rum, och jag tänker inte lämna dig ensam med henne." sa han bestämt och Justin suckade.
"Okej, men jag vet inte riktigt vad jag ska börja..." sa han osäkert.

Jag gick runt i skogen och letade efter Evelina, hon hade aldrig kommit hem och jag kände på mig att något var fel för annars skulle hon aldrig bete sig så. Jag lyssnade spänt efter tecken på att hon skulle vara här men allt jag hörde var ljuden från djuren runt okring mig.
Watch yourself, Im taking over.
Jag fortsatte gå några steg, helt plötsligt såg jag en skugga i trädet framför mig, sedan stog en kille framför mig. Vi betrakte varandra i några sekunder och jag la märke till att han var en vampyr, och i min ålder. Jag fortsatte betrakte honom vaksamt, trots att han var en vampyr så kunde jag inte slappna av då han utstrålade en sådan makt som fick mig att bli lite nervös.

"Och vad heter du då?" frågade han med ett litet leende på läpparna.
"Seth." sa jag och hans leende blev lite större.
"Seth alltså... Heter din syster möjligtvis Allison?" frågade han mig nyfiket och jag blev förvånad, hur kunde han veta det?
"Ja..." sa jag och han skrattade tyst.
"Du har en intressant syster, en riktigt skönhet. Så synd att hon har ställt till det för sig." sa han och skakade sorgset på huvudet och jag kände hur ilskan for igenom mig.
"Vad vill du min syster?" morrade jag och kände hur huggtänderna växte, han skulle inte kunna ta Allison utan att strida mot mig först.

"Vi skulle aldrig ha blivit intresserade av henne om det inte var för eran vän som ni litade på så mycket, hon kontaktade oss och sa att Allison hade varulvsvänner." sa han.
"Vad då 'vi'? Och vem kontaktade er?" frågade jag osäkert.
"Dom andra äldste, och eran vän Evelina kontaktade oss såklart." sa han och tittade på mig som om det inte var självklart. Jag kände hur skräcken for igenom mig, var killen en av dom äldsta? En av dom mäktigaste vampyererna som fanns? Och hur kunde Evelina förråda oss?


Vad tyx? :D

Förlåt, förlåt, förlåt för att uppdateringen har suuuugit denna veckan! Men jag har verkligen haft fullt upp då jag praoar denna veckan och nästa. Och jag praoar i stallet där jag rider och börjar då 07.30 till 16.00 och jag är rätt trött när jag kommer ner och har inte sen hunnit skriva något. Och tyvärr kommer nog uppdateringen suga nästa vecka med, men sen veckan efter det har jag sportlov så då blir nog allt som vanligt igen.
Tack till er alla läsare som har stannat kvar, trots att det inte har kommit upp något kapitel.
Älskar er. :*

Puss!


Comments
Written by: Becka

Grymt bra!

2012-02-10 @ 22:48:01 - URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/



Written by: Emelie

7kt bra maraton på lovet? <3

2012-02-11 @ 07:43:16 -



Written by: Janina Englund♥

Du är jätte duktig på att skriva bra noveller!! :D

2012-02-11 @ 09:21:36 - URL: http://janinaenglund.blogg.se/



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback