Chapter 8 - One Look Says More Than A Thousands Worlds
Filed under: Please don't stop the music
Jag vaknade sakta av att tusentals skrik. Jag vred på mig och plockade upp mobilen och kollade. Klockan var bara 10 över 10. PÅ MORGONEN?! Jag stönade och tryckte ner huvudet i kudden. PÅ något märkligt sätt lyckades jag somna om för nästa gång jag vaknade var klockan halv 12. Jag satte mig upp och suckade. Jag gick fram till det lilla kylskåpet i mitt rum som var ganska stort. Jag tog fram en colaburk och öppnade den och klunkade i mig den och satte den på bänken ovanför. Men jag fortfarande hungrig. Jag gick fram till min kläd hög på golvet och drog på mig samma kläder som igår. Jag gick fram till mitt fönster där tjejskriken var ännu högre än innan. Jag kollade lite försiktigt ut och möttes av att tjejskriken ökade. Jag backade snabbt undan. Jag gick fram och denna gång kollade jag ner förbi gardinen. Det stod ett hundratals tjejer med plakat där det stod Justin Bieber och massa annat. Jag fnös och drog åt min munktröja. Jag gick mot dörren och satte på mig mina skor. Nu var det dags för frukost. Jag låste dörren och stoppade min nyckel i min stora väska och gick längs korridoren mot hissen och åkte ner. Jag gick genom den stora entrén och ut genom glasdörrarna och tjejerna ägnade inte en blick mot mig där jag gick och troligtvis såg rätt mystisk ut. Jag gick längs gatan och letade efter någonstans att äta. Då såg jag symbolen. Subway. Jag ökade stegen och gick in och slogs av matlukten.
"En subspecial" Beställde jag och kassörskan såg mystiskt mot mig men jag fick min macka och gick ut mot stan och åt den. När jag var klar med det jag inte orkade så såg jag en gammal man stå och tigga utanför en matvaruaffär. Han var smal. Mycket smal och hade vitt långt skägg. Jag tittade på min macka och honom. Jag styrde stegen mot honom och när jag stod framför honom tittade han upp på mig. Han måste sett livrädd ut där jag stod. Han var så spinkig.
"Vill farbror ha resten av min macka?" Frågade jag och jag såg hans ögon bli stora som golfbollar då det var mycket kvar av mackan.
"Om du inte vill ha den så tar jag den. Men är du säker att du vill slösa bort dina pengar på en gammal skruttig gubbe som jag? Han tittade upp på mig och fick kisa med ögonen på grund av solen. Jag nickade och gav han den och önskade trevlig dag innan jag fortsatte gå längs med gatan. Jag fick många blickar på väg från mannen. Både beundrande och "vilken-knäpp-person"blickar. Jag gick runt i staden och letade inte efter något särskilt, fönstershoppade med andra ord. Då såg jag ännu en av mina favoritskyltar, en café skylt. Café mignon Juan. Jag nästan sprang fram till cafét och slogs av en stark doft av kaffe och bullar. Jag andades in och gick fram till cafédisken och beställde en bulle och espresso. Medans servetrisen gjorde i ordning espresson såg jag mig om i lokalen. Det var en mamma med en barnvagn, en äldre herre som satt ensam och läste tidningen och två ungdomar. En tjej och en kille. Jag såg killens ansikte och kände direkt igen honom. Det var killen som hette "Den supersnygge vackraste hetast killen ever". Tjejen kände jag inte igen, hennes ansikte var mot killen och inte mot kassan.
"Din beställning" Sa servitrisen och slog in på kassapparaten. Jag kunde inte slita ögonen ifrån tjejen och killen. De kändes så bekanta, men jag kunde inte placera dem. Jag stoppade i mitt kort i kortautomaten och slog min kod och tog mitt fika och gick åt vänster istället för höger där tjejen och killen satt. Jag gick till bordet längst bort som var som ett bås. Där ingen kunde se in om man inte satt på andra sidan eller skulle till toaletten. Jag slog mig ner och plockade upp mobilen som jag hade hittat. Jag slog koden 1100 och skärmen låstes upp. Jag gick in på killen och ringde.
Helt ärligt så pallade jag inte skriva mer. Haha. Louise har fått ångest över skolan och klarar inte sätta sig ner och skriva och Fanny får vi inte tag på. Men jag hoppas detta duger. Puss och Kram / JojjeA på kik
Bra :)
