Chapter 26 - It's Hard To Be In Love
Filed under: Love is not easy

"Var är Chaz och Ryan då?" frågade jag.
"Ingen aning, dom sa bara att dom skulle fixa något." sa han och jag tittade upp mot honom och blev som hypnotiserad av han ögon.
Aldrig förr hade någons ögon kunnat göra något liknade. Men Justin var inte vem som helst, han var killen som hade fått mig att falla för honom fortare än vad någon annan hade gjort förr.
"Du är så vacker." viskade Justin och jag kände hur mina kinder hettade så jag tittade ner för att försöka dölja det.
"Sluta, dölj det inte." sa han och tog sin hand under min haka och fick mig att möta hans blick igen.
Våra blickar möttes igen och han lät långsamt sin hand glida ner så den låg på min hals. Han lutade sig långsamt framåt och våra läppar möttes i en magisk kyss. Mina fingrar gled igenom hans mjuka hår innan jag la dom runt hans nacke och hans händer la sig runt min midje och han pressade min kropp närmare hans.



CHAZ PERSPEKTIV

Sophie var söt, det var hon. Men gillade hon mig verkligen? Klart hon inte gör Chaz! Hon gillade säkert Justin precis som alla tjejer har gjort. Jag ställde mig upp och erbjöd mig att köpa glass. Och tro min förvåning så ställde sig Sophie upp och erbjöd sig hjälpa till. Vi gick bort till Glasshuset, som glasskiosken hette, men innan sa alla vilken glass de skulle ha. Självklart skulle Justin ha en megastor med både kulglass och mjuglass. Men det är Justin det.

"Har Bella, du och Tilda varit vänne länge?" frågade jag Sophie när vi gick mot Glasshuset
"Ja, sen evigt typ." svarade hon och log.
"Jag, Justin och Ryan också, vi är som bröder." sa jag glatt tillbaka. Minnen från vår barndom åkte förbi näthinnan. Jag, Justin, Ryan och Nolan som hade snöbollskrig. Jag och Justin som åkte skateboard för första gången. Jag såg i min ögonvrå ett litet leende leka på Sophies läppar. När vi kom fram till kiosken fick vi stå i kön en stund. Tillslut blev det vår tur, jag beställde glassarna av glasskillen, som kunde vara mellan 18 till 20 år. Jag vrider lite på ögonen och såg att Sophie tittade på mig.
"Vad tittar du på, har jag något i ansiktet?" frågade jag oroligt.
"Nej, det var inget." sa hon och hennes kinder blev en nyans rödare. Kunde det vara så att hon gillade mig?
"Så, 8 glassar." Det blir 360 kronor tack. Sa killen och gav oss glassarna. Han slängde undan sin lugg som hade hamnat i hans ögon och log ett leende mot Sophie. Jag gillade inte honom. Sophie var min, hon visste bara inte det. Men det skulle hon få veta snart, hoppades jag.
"Varsågod" Jag gav killen pengarna. På hans namnskylt stog det Adam. Han la i pengarna i kassapparaten och tog nästa kundsbeställning.

Halvvägs tillbaka var jag tvungen att säga det jag hade funderat på hela tiden.
"Du vet väl att jag såg att du rodnade?" Sophie stelnade till och vände sig om och mötte min blick.
"Äsch, du såg väl glasskillen, han var ju söt" Sa Sophie och jag kände hur modet åkte ner till bottnen.
"Aha" Mumlade jag till svar. "Ska vi gå vidare eller?" Frågade jag och gick förbi Sophie.

Vi kom fram till filtarna, eller handdukarna snarare. Jag gav Justin, Ryan, och Christian sina glassar och satte mig på min handduk bredvid Justin.
"Ey, Chaz. Vad har hänt" Jag tittade bort från havet jag kollat på och mötte Justins oroade blick.
"Inget speciellt" Mumlade jag till svars och fortsätta äta från min glass.
"Mannen, jag ser ju att det är något. Säg nu så att jag slipper misshandla dig innan du säger något" Justin försökte skämta men jag hörde hur orolig han lät i röst. Jag drog ett djupt andetag.
"Okej. Men det jag säger får INGEN höra. Inte ens Ryan, inte från din mun i alla fall." Väste jag fram och spännde blicken i honom.
"Jag lovar!" Justin håller upp båda händerna och tittar allvarligt på mig.
"Okej. När jag och Sophie gick till kiosken så..."
"Så?" Frågade Justin med en betoning som visade att han ville att jag skulle fortsätta.
"Så insåg jag precis att Sophie var min typ av tjej. Söt, rolig och ärlig. Men, så trodde jag hon gillade mig också för vid kiosken kollade hon på mig med en blick jag inte kände igen, så  då frågade jag vad hon kollade på och då sa hon inget och rodnade. Jag sa sedan när vi gick tillbaka att jag såg henne rodna för jag trodde hon kände typ likadant men hon sa att det var killen i kiosken och jag känner mig som en jättestor tönt, en fåne Justin. Fattar du?! " Jag svamlade ur mig allt och jag hängde knappt med själv men Justin nickade och hängde troligtvis med ändå.
"Jag fattar" Justin dunkade mig i ryggen. Jag sneglade bort mot Sophie som låg och solad ryggen.

"Nehe, ska vi gå tillbaka till hotellet?" Justin ställde sig upp och får medhåll av alla. Jag reser mig och stryker bort sanden från benen. Jag blickar än en gång bort mot Sophie. Vad pratade hon och Isabelle nyss om? Jag såg ju att hon drog iväg henne. Det ekar i mitt huvud det Isabelle sa; 'Naw, Sophie jag tror du är kär!' Var det mig hon menade. Men nej, så klart det inte var. Det var ju Adam, glasskillen de menade.

Jag och Justin tog täten och gick mot hotellet. Efter oss gick Ryan och Christian och sen tjejerna.
"Du måste säga det Chaz!" Justin puttade till mig i sidan och viskade.
"Jag kan inte! Det är inte mig hon gillar" Jag flackade med blicken och fästte blicken på en skata som hoppade på vägen.
"Jag berättade ju för Belle? Och du ser ju hur det gick?" Justin tittade på mig och hans ögon lyste och han fick ett löjligt leende på läpparna.
"Fjant" muttrade jag och ökade takten och klev en stund senare in på hotellet. Jag gick fram till receotionsdisken och bad om rumsnycklen. När receptionisten vändde sig om fick jag en våg av stötar egenom kroppen.


Vad händer nu? Tänkte det var kul och sen en efterblick typ. Från Chaz perspektiv.
Men detta är andra delen jag skrivit själv. Kommentera gärna vad jag kan förbättra :)

Louise

Chapter 25 - You're in love!
Filed under: Love is not easy

När vi kom fram till kisoken beställde Chaz glassarna och jag betraktade honom under tiden. Han var snygg, det kunde jag inte neka.
"Vad tittar du på, har jag något i ansiktet?" frågade Chaz oroligt då han hade kommit på mig när jag tittade på honom.
"Nej, det var inget." sa jag och kände hur kinderna hettade till.
Jag hade tur då glassarna var klara så vi tog dom och började gå tillbaka till dom andra som väntade på oss.






Halvvägs tillbaka hörde jag Chaz stämma säga en bit bakom mig:
"Du vet väl att jag såg att du rodnade?" Jag stelnade till och vände mig om långsamt för att möta en flinandes Chaz med glassar i händerna.
"Äsch, du såg väl glasskillen, han var ju söt" Försökte jag trevande, jag hörde själv på mig hur orsäkert det lät.
"Aha" Hörde jag Chaz mumla.
Jag tittade upp på honom från mina balettskor och nöts av en ledsen min, som han försökte dölja.
"Ska vi gå vidare eller?" Frågade Chaz och gick förbi mig.
Jag suckade. Det var ju inte så här det skulle bli. Jag följde efter Chaz som gick mot våra vänner. Chaz slog sig ner brevid Justin som fick en rynka mellan ögonen. De pratade lågmält så man kunde inte höra vad de sa.
"Ey, Sophie, har det hänt något?" Hörde jag Tilda säga.
 Jag vände mig mot henne och svarade att allt var lungt. Men jag kände Tilda, hon visste att något hade hänt.
Kunde vara så att Chaz gillade mig? Hur ska jag berätta för honom att jag gillar honom? Kan jag bara gå och säga det? Tänk om han inte gillar mig? Klart att han inte kan gilla dig Sophie, han gillar säkert Tilda som alla andra killar gör...

Jag tittade på Sophie som såg ut att vara helt inne i sina tankar, jag vände sedan blicken mot Chaz och Justin som satt och viskade med varandra. Hade något hänt mellana Chaz och Sophie medan dom var iväg? När vi hade ätit upp glassarna reste jag mig upp och drog med mig Sophie en bit bort från dom andra.
"Vad är det?" frågade hon mig förvånat.
"Hände det något mellan dig och Chaz medan ni var borta?" frågad jag henne och hon tittade ner på sina skor innan hon svarade.
"Nej, inget hände." mumlade hon men jag kunde tydligt höra att hon ljög för mig.
"Ljug inte för mig Sophie, jag känner dig för bra för att du ska lyckas med det." sa jag och hon suckade tyst innan hon berättade.
"Under tiden vi stod och beställde glass så insåg jag typ hur snygg Chaz är." sa hon och jag såg hur hennnes kinder fick en röd nyans när hon berättade det. "Och han kom på mig med att typ stirra på honom och jag började rodna men jag hade tur för då kom våra glassar och vi började gå tillbaka då. Men när vi kom halvvägs hit sa Chaz att han hade sett mig rodna... Och då fick jag smått panik och sa att det var för att glasskillen var söt och jag tror att Chaz blev ledsen men jag inbillade mig säkert." fortsatte hon och ett leende formades på mina läppar.
"Naw, Sophie jag tror du är kär!" utbrast jag och hon suckade.
"Jag är kär men inte Chaz." sa hon dystert.
"Hur vet du att han inte är det? Åh, ni skulle bli så gulliga tillsammans." kvittrade jag.
"Nej Bella, jag är inte som dig och Tilda. Alla killar faller för er, men ingen gillar mig." sa hon och gick sen tillbaka till dom andra.

Vi var nu tillbaka på hotellet för att byta om till lite finare kläder då vi skulle ut och äta på resturang för att fira Sophie. Jag hade precis duschat, plattat håret och höll nu på att leta efter vilka kläder jag skulle ha på mig.
"Caitlin, vilken av dom här tycker du jag ska ha på mig?" frågade jag henne då hon inte hade hunnit gå in i duschen som jag hann ta först, igen.
"Den," sa hon och pekade på en lila klänning som jag höll upp. "för jag vet att Justin skulle börja dreggla om han såg dig i den." fortsatte och flinde.
"Tack." sa jag och började skratta.
Caitlin började också skratta och gick sen in i badrummet för att börja duscha. Jag skulle precis ta på mig klänningen när min mobil pep till, ett sms från Justin.
'Lust att ses? Chaz och Ryan har gått ut en stund. :)'
Jag log och knappade in ett svar att jag kom direkt. Då jag bara stod där i underkläder drog jag på mig ett par shorts och en t-shirt.
"Caitlin jag går bara ut en stund, kommer strax!" ropade jag.
"Okej!" ropade hon tillbaka.
Jag öppnade dörren och gick ut och gick till Justins hotellrum där jag knackade på dörren och han öppnade bara några sekunder där efter.
"Hej." sa han och kramade om mig och jag klev sedan in.

"Var är Chaz och Ryan då?" frågade jag.
"Ingen aning, dom sa bara att dom skulle fixa något." sa han och jag tittade upp mot honom och blev som hypnotiserad av han ögon.
Aldrig förr hade någons ögon kunnat göra något liknade. Men Justin var inte vem som helst, han var killen som hade fått mig att falla för honom fortare än vad någon annan hade gjort förr.
"Du är så vacker." viskade Justin och jag kände hur mina kinder hettade så jag tittade ner för att försöka dölja det.
"Sluta, dölj det inte." sa han och tog sin hand under min haka och fick mig att möta hans blick igen.
Våra blickar möttes igen och han lät långsamt sin hand glida ner så den låg på min hals. Han lutade sig långsamt framåt och våra läppar möttes i en magisk kyss. Mina fingrar gled igenom hans mjuka hår innan jag la dom runt hans nacke och hans händer la sig runt min midje och han pressade min kropp närmare hans.

Vad tyx? :D

Louise skrev början och jag skrev resten. :)
Men vad vill/tror ni ska hända nu? Kom gärna med tips och ideér!

Puss!

Chapter 24 - The beach.
Filed under: Love is not easy

"NEJ!" hörde jag Caitlin ropa från rummet. Jag rusade in i rummet, för att se Caitlin sitta vid sina skor med en klack i handen.
"Vad har hänt?!" flämtade jag när jag kommer fram till henne.
"Min klack gick sönder!" snyftar hon och det såg ut som att hon ska börja gråta i vilken sekund som helst. Men, trots det började jag att fnissa. "Vad skrattar du åt?!" frågade Caitlin surt.
"Dig" sa jag och log och räckte fram handen och hjälpte Caitlin upp.


När vi hade ätit frukost gick vi upp till våra rum och hämtade badkläder innan vi gick till en strand som låg nära hotellet. Vi hade bokat ett par solstolar och vi la våra saker där innan vi alla sprang ut i vattnet. När jag var i vattnet kände jag hur ett par armar slingrade sig runt min midja bakifrån så jag vände mig om och möttes av Justins underbara ögon.
"Hej." fnissade jag och han log snett emot mig.
"Hej, du har inte ångrat dig sen igår va?" frågade han mig och fick en orolig rynka mellan ögonbrynen.
"Nej det har jag inte." sa jag och han log lättat.
"Bra." sa han och gav mig en snabb kram.
Han simmade bort till dom andra som skvätte vatten på varandra en bit bort, och jag simmade efter några sekunder också dit. När jag kom fram tittade Caitlin frågade på mig och jag log mot henne och hon log tillbaka.
"Men vad pratade du och Justin om?" frågade Sophie mig nyfiket.

"Inget." sa jag och hon fnissade.
"Visst." sa hon och blinkade med ena ögat.

Efter en stunds vatten krig gick vi upp till solstolarna igen och solade och pratade om allt möjligt.
"Så födelsedagsbarnet, vad vill du mer göra idag?" frågade Tilde och Sophie tänkte efter.
"Ingen aning, bara ta det lungt och vara med mina underbara vänner." sa hon och log.
"Nej men något måste du väl vilja göra?" frågade Ryan envist.
"Nej, jag vet inte." sa hon och Ryan suckade.
"Som du vill." sa han.

"Jag är sugen på glass, vilka mer är det?" frågade Chaz och alla svarade att dom var det.
"Vem hjälper mig att bära, jag kan inte bära alla glassar själv." sa han och jag reste mig upp.
"Jag kan." sa jag och log mot honom.
"Tack." sa han och log tillbaka.
När alla hade sagt vilken glass dom började vi gå mot en kiosk som låg en bit bort.
"Har Bella, du och Tilda varit vänne länge?" frågade han mig mendan vi gick.
"Ja, sen evigt typ." sa jag och log.
Minnen från när vi var små spelades upp i mina tankar. Jag skulle göra vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden.
"Jag, Justin och Ryan också, vi är som bröder." sa han glatt.

När vi kom fram till kisoken beställde Chaz glassarna och jag betraktade honom under tiden. Han var snygg, det kunde jag inte neka.
"Vad tittar du på, har jag något i ansiktet?" frågade Chaz oroligt då han hade kommit på mig när jag tittade på honom.
"Nej, det var inget." sa jag och kände hur kinderna hettade till.
Jag hade tur då glassarna var klara så vi tog dom och började gå tillbaka till dom andra som väntade på oss.


Vad tyx? :D

Det var verkligen evigheter sedan jag skrev sist, men nu ska det bli bättringa på det. Jag lovar.
Men vad vill ni ska hända nu? :)
Får se vem av mig och Louise som skriver imrogon, vem vet, kanske vi båda gör det!

Puss!


Vet inte riktigt
Filed under: Allmänt

Hej alla läsare. Just nu vet jag inte om Fanny vill skriva eller om det är jag som ska skriva, jag får heler inget svar på mitt mail. Så vi får se.

Kram

Chapter 23 - Begining of Birthday
Filed under: Love is not easy

"Han sa sen att han var kär i mig, och jag blev stum! Och han sa då att han accepterade att jag inte kände lika dant. Så jag sa sanningen till honom. Jag sa att jag inte visste hur jag kände, men att jag visste att han var mer än en vän för mig men att jag inte visste att jag var kär. Och han sa att det räckte för nu, och sen kramades vi och det ledde till kyssen." sa jag glatt.
"Naw, ni är för gulliga! Men vad händer nu?" frågade hon och jag tänkte efter lite.
"Jag vet inte, men vi får se." sa jag och log.


the Fashion Nazi
"Ja må hon leva, Ja må hon leva." vi sjöng för full hals när vi tog klivet in i Sophies och Tildes rum. Sophie satte sig yrvaken upp och tittade på oss där vi stog alla i bara morgonrock och pyjamas.
"Grattis Sophie" sa jag och lutade mig fram och räcker över en paket och kramade om henne. Och likadant gör alla andra.
"Wow, ehum. Det här var jag inte beredd på" sa hon kliade sig i håret och tittade på paketen.
"Men, öppna dem då!" sa Chaz som lutade sig mot byrån mitt emot sängen.
"Nyfiken Chaz?" frågade Sophie och tittade upp mot honom.
"Vem är inte?!" ropade Ryan från balkongdörren som han stog lutad mot. Sophie log och kröp ut ur täcket hon hade lindat in sig i och la sig på magen på täcket.
"Så..." fick hon ur sig efter ett tag. "Vilken ska jag börja med? Alla är ju så fina"
Hon pillade lite på ett av paketsnörerna. Chaz suckade högt och himlade med ögon, så Caitlin körde armbågen rakt i hans mage.
"Aoo" ropade Chaz ut innan Caitlin spännde blicken i hans ögon.
Han blev genast tyst. För tro mig, få den blicken av Caitlin gör de flesta personer tysta.
"Jag börjar med denna" sa Sophie och tog upp ett vitt litet paket med guldsnöre.
Det paketet som var från mig. Hon drog sakta av snöret och lyfte sedan försiktigt upp locket.
"Åhh, vad fin" sa Sophie och får en tår i ögat. "Så vacker" fortsatte hon och strök bort en tår från ögat.
Inuti asken låg ett guldhalsband med ett hjärta på där det står Sophie, Tilda och Isabelle. Jag hade köpt halsband innan 'det där' hände, och jag kunde ju inte lämna tillbaka det. Så hon fick halsbandet ändå, men det kändes inte rätt. Jag såg i ögonvrån hur Caitlin sneglade på mig och la sina armar över bröstet.

Efter Sophie hade öppnat alla paketen och kramat alla och vi har hurrat och sjungt en gång till lämnade vi Tilde och Sophie och alla går in till sina rum.
"Jaså?" det var det första Caitlin sa efter att hon stängt dörren.
"Alltså, Caitlin..." jag och suckade, jag satte mig framför min resväska och öppnade den. "Jag köpte halsbandet innan 'det där' hände."
"Förlåt" jag tittade på Caitlin som satt på sängkanten och tittade ner i sina händer. "Det var inte meningen, jag blev bara så fundersam" hon tittade upp från sina händer och mötte min blick. Jag reste mig upp från resväskan och satte mig bredvid henne.
"Vad funderar du på?" frågade jag henne. Hon tittade upp på mig och fick en glimt i ögat. "Vad nu" utbrast jag och blev lite argskrämd om man kan bli det.
"Jag tar toan först!" Hon reste sig upp och tog necessären, sprang in på toan och låste efter sig.
Jag bara skrattade och gick fram till väskan och tog ut ett grönt-vitt linne, ett par grå jeansshorts och underkläder. Jag kollade klockan på mobilen och ser att jag fått ett sms, jag låste upp mobilen och såg att smset var från Justin.
'Frukost? Klockan halv 10?'
Jag kollade klockan och svarade att vi skulle ses i resturangen. Fem över nio var Caitlin klar i badrummet, jag gick in och bytte om och sminkade mig lätt. Femton minuter senare var jag klar. Jag öppnade dörren och går fram till min väska och la i pyjamasen och massa annat.
"Caitlin, vart är du?" ropade jag ut ur rummet när jag inte såg henne.
"Här ute" svarade hon och jag gick ut mot balkongen där hennes röst kom från.
"Vad gör du ute på balkongen" ropade jag när jag gick ut på balkongen. Hon stog lutad mot balkongstaketet och kollade ut mot havet.
"Ska vi gå och äta?" frågade jag och hon vände sig mot mig.
"Visst." sa hon och log och gick in mot rummet. Jag stog kvar en stund och kollade på det lugna vädret, solen sken och fåglarna kvittrade. Jag log. Det var verkligen fint här.

"NEJ!" hörde jag Caitlin ropa från rummet. Jag rusade in i rummet, för att se Caitlin sitta vid sina skor med en klack i handen.
"Vad har hänt?!" flämtade jag när jag kommer fram till henne.
"Min klack gick sönder!" snyftar hon och det såg ut som att hon ska börja gråta i vilken sekund som helst. Men, trots det började jag att fnissa. "Vad skrattar du åt?!" frågade Caitlin surt.
"Dig" sa jag och log och räckte fram handen och hjälpte Caitlin upp.


Detta var det första kapitlet jag (Louise) skrev. Ge mig gärna kommentarer på vad jag kan förbättra och så.
Det var väl någorlunda långt. En tanke jag fick. Många klagar på att kapitel är för korta. Men är det bara jag som inte orkar läsa för långa kapitel ?

Men tack för att ni lämnar en kommentar här nere om vad ni tyckte om kapitlet :) ♥

Louise

Ny skrivare här! :)
Filed under: Allmänt

Hej, nu har Fanny bestämt sig vem som ska bli den andra skrivaren. Och som ni kan gissa så är det jag som är den nya. Vissa kanske inte är intresserade av och veta vem jag är. Men tro det eller ej, det finns nog någon som vill veta det.

  • Så, vem är jag?
  • Jag är en tjej på femton vårar som bor mitt i de mörka skogarna i Småland och Louise fick bli mitt namn.
  • Jag har väldigt bra humor (enligt mig själv, men det räknas väl? )
  • Jag håller inte på med någon sport precis på grund av sjukdomar.
  • Det jag är bäst på är helt klart hålla på och läsa bloggar, det finns ingen "storbloggare" jag INTE har koll på. Hehe :)
  • Jag ÄLSKAR kexchokladchoklad.

Tror det var det mesta om mig. Och jag hoppas ni vill ha mig här? :)

Kramar Louise


Nu har jag bestämt mig.
Filed under: Love is not easy

Okej nu har jag bestämt mig hur jag ska göra med bloggen... Jag kommer fortsätta skriva men då jag inte har så mycket tid längre kommer jag ta in någon som vill skriva med mig.

Så om du är intresserad skriv nästa kapitel till 'Love is not easy' och mejla det till fannyysvensson@hotmail.se.
Dom ända kraven är att du kommer kunna uppdatera ofta, skriver någorlunda bra och har mycket fantasi! Jag kommer välja vem som skriver på Söndag den 21/5.
Så skriv nu! :)

Puss!

Bloggen stängs nog ner...
Filed under: Allmänt

Förlåt för att det inte har kommit upp något kapitel på typ en vecka...

Men jag har sååå många planer för novellen, men när jag ska börja skriva så tar det stopp! Och sen har jag nästan ingen tid för att skriva längre. Jag har så mycket prov och läxor nu, jag konfirmeras på söndag och sen ska jag troligen skaffa en häst nu. Så jag vet inte hur jag ska ha tid med allt längre.
Så troligen är detta slutet för bloggen.
Jag är jätte ledsen men jag tror faktiskt att jag stänger ner bloggen om jag inte kommer på hur jag ska göra för att få allt att funka som innan.

Puss.

Chapter 22 - The kiss.
Filed under: Love is not easy

"Jag vet att du inte känner lika dant, och det acceptera jag." sa han och jag visste vad jag skulle säga. Jag visste att Justin bettyde mer än en vän för mig, men var jag kär i honom?
"Justin..." började jag och han tittade frågade på mig och jag glömde helt bort vad jag skulle säga.
"Ja?" frågade han tyst och jag tvingade mig och öppna munnen och berätta hur jag kände.
"Jag vet ärligt talat inte hur jag känner för mig. Men det jag vet är att du är mer än en vän för mig, men jag vet inte om jag är kär i dig." sa jag och jag såg hur hoppet tände i Justins ögon.
"Just nu räcker det för mig." viskade han och jag log svagt mot honom och Justin flyttade sig försiktigt närmare och vi omslöt varandra i en varm kram. När vi avbröt kramen tittade in i varandras ögon och allt hände så fort, men jag ångrade inget. Vi båda lutade oss framåt och våra läppar möttes i en trevande, men underbar kyss. Fjärilarna flög runt i min mage och jag ville inte att vi skulle sluta!

Denna kyssen var inte lik någon av mina kyssar Lucas, aldrig hade det pirrat såhär mycket i magen. Vi hörde hur några började busvissla och jubla och vi vände oss om och såg våra vänner stå en bit i från oss med stora leende på läpparna. Jag kände hur mina kinder hettade till och jag tittade blygt på Justin som log varmt åt mig.
"Naw, rodnar du?" sa han och strök undan en hårslinga från mitt aniskte, jag tittade ner i marken men Justin vände fort upp mitt aniskte igen. "Dölj det inte, det är gulligt." viskade han vilket säkert fick mina kinder att få en ännu rödare ton.
"Det är inte alls gulligt." sa jag Justin pussade mig lätt på kinden.
"Jo, det är det verkligen." viskade han sen.

Vi var nu tillbaka på hotellet och Caitlin kastade sig direkt över mig med sina frågor."Vänta, låt mig åteminstode ta av mig skorna." skrattade jag. Hon väntade otåligt på mig när jag tog av mig skorna och vi satte oss sen på sängen.
"Så, nu måste du bertätta allt!" sa hon nyfiket.
"Okej, efter ni hade gått frågade jag vad det var med Justin för han hade inte tittat på mig en ända gång sen vi spelade sanning eller konka om han inte var tvungen. Jag frågade ju då hur det var med honom för att jag såg att allt inte var okej, och han exploderade! Han sa att allt inte var okej och jag inte visste hur det hade varit för honom när jag och Sebastian hade kyssts." sa jag och tog en liten paus för att andas.


"Men fortsätt nu Bella, du kan inte sluta när!" utbrst Caitlin och jag skrattade tyst och fortsatte.
"Han sa sen att han var kär i mig, och jag blev stum! Och han sa då att han accepterade att jag inte kände lika dant. Så jag sa sanningen till honom. Jag sa att jag inte visste hur jag kände, men att jag visste att han var mer än en vän för mig men att jag inte visste att jag var kär. Och han sa att det räckte för nu, och sen kramades vi och det ledde till kyssen." sa jag glatt.
"Naw, ni är för gulliga! Men vad händer nu?" frågade hon och jag tänkte efter lite.
"Jag vet inte, men vi får se." sa jag och log.


Vad tyx? :D

Kort och dåligt jag vet! Men har så mycket prov nu då betygen snarts sätt, så har nästan ingen tid att skriva! Men tack för att ni står ut! Men vad tror/vill ni ska hända nu? :)

Puss!


Chapter 21 - Really unexpected.
Filed under: Love is not easy

När det hade gått 60 sekunder avslutade jag kyssen och satte mig tillbaka på min plats och snurrade flaskan.
Efter en stund hade vi tröttnat och satt och tittade på varandra och väntade på att någon skulle komma på något att göra, jag hade lagt märke till att Justin inte hade tittat på mig mer än nar han var tvungen.
"Kan vi inte gå ut och göra något?" föreslog Caitlin.
"Ja, vi kan gå ner till stranden." sa Hampus och Tilda nickade.
"Ja, kan vi inte göra det?" frågade hon och Hampus log mot henne och hon besvarade generat leendet.

Vi gick och tog på oss skorna och gick ut i den svala kvälls luften. Vi gick ner till stranden som vi hade varit på tidigare under dagen, och till skillnad från innan så var den nu inte fylld med människor utan det var bara vi här. Jag sprang ökade på stegen och gick ikapp Justin, jag kände att vi behövde prata då det kändes som att han ignorerade mig.
"Justin, är något fel?" frågade jag tyst.
"Nej, inget." mumlade han och mötte inte min blick.
"Men du vägrar ju titta på mig." sa jag och han mötte motvilligt min blick.
"Så, nöjd?" frågade han och kunde lätt se att något var fel, det syndes tydligt.
"Bella, Justin, kommer ni?!" ropade Chaz då vi hade stannat och dom var långt framför oss.
"Ja, vi kommer!" ropade Justin och började gå och jag följde tyst efter honom. Varför ville han inte säga vad det var som var fel?

Vi hade tänt en liten brasa och Chaz hade tagit med sig marshmallows som vi satt och grillade.
The Real Meaning~
"Justin kan du inte sjunga någon av dina låtar?" frågade Caitlin.
"Okej, vilken låt ska jag sjunga?" frågade han.
"One less lonely girl?" föreslog Sophie och jag nickade och började långsamt att sjunga.

There's gonna be one less lonely girl(one less lonely girl)
One less lonely girl(one less lonely girl)
There's gonna be one less lonely girl(one less lonely girl)
One less lonely girl

How many I told ya's
And start overs and shoulders
Have you cried on before
How many promises be honest girl
How many tears you let hit the floor
How many bags you packed
Just to take 'em back, tell me that
How many either or's
But no more,
If you let me inside of your world
There'll be one less lonely girl

Oh ah ah
I saw so many pretty faces
Before I saw you, you
Now all I see is you
I'm comin for you(I'm comin for you)
No no
Don't need these other pretty faces
Like I need you
And when your mine in the world
There's gonna be one less lonely girl...

Jag tittade in i elden och njöt när Justin sjöng, han var riktigt duktig!
leave behind my wuthering heights

Jag tittade in i elden och njöt när Justin sjöng, han var riktigt duktig!
När vi hade suttit och pratat och Justin hade sjungt lite för oss reste sig alla utom jag och Justin oss upp för att gå till vattnet.
"Justin... Seröst vad är det? Jag ser att allt inte är okej!" sa jag och Justin tittade på mig och slöt ögonen och öppnade sen ögonen igen och det såg ut som att dom glödde.
"Okej, allt är inte okej! Var det det du ville höra? Du fattar inte hur det känndes för mig när du och Sebastian kysstes!" sahan upprört och jag fattade ingenting. Jag skulle just öppnade munnen och fråga vad det var han menade när han fortsatte.
"Jag är kär i dig, fattar du nu?" viskade han och jag visste inte vad jag skulle säga, jag kände mig stum.


Vad tyx? :D

Blev ett kort kapitel nu innan jag ska iväg, men ojojoj, vad tror/vill ni ska hända nu? Justin har äntligen berättat hur han känner för Isabelle, men vad tror ni hon kommer att säga? Och vad är det mellan Hampus och Tilda? :)

Puss!