Var kapitlet inge bra? Eftersom ni inte ger någon över huvud taget feedback :(

/ "David"

Det var en grå septembertorsdagsmorgon och jag och Will gick över skolgården. Från höger kom The Platinos. Bimbosarna. De tryckte ner alla som inte var "good enough" som de sa. De hade dock aldrig gått på mig eller Will. Men det kan bero på att Jasmine som är "ledaren" är kusin med Will.
Skoldagen segade sig framåt men till slut är den slut. Vi har exakt 3 timmar på oss innan konserten började. Jag och Will rusade ut ur klassrummet när lektionen slutade. Slängde in grejerna i mitt skåp och stack direkt mot bilen. Jag släppte av Will och åkte sen hem till mig. Vi bestämdes att mötas hos mig om en timma.

 

 

Jag slängde väskan innanför dörren och skrek att jag var hemma till mamma. Jag sprang längs med korridoren bort till mitt rum. Jag krängde av mig tröjan och byxorna och hoppade mot badrummet. Där kom jag på att jag glömt sätta på musiken. Jag sprang fram till min radio och satte på den. Jag hade ännu inte fått av mig byxorna helt. Ena byxbenet var fortfarande i. Och tröjan hände runt halsen. Tack och lov att ingen kom in i det ögonblicket. Haha, de hade dött av synen. Jag satte på radion och mitten av Awolnations låt Sail spelades. Jag vred upp volymen och började dansa för mig själv mot badrummet. När jag kollade till på min stora väggklocka insåg jag hur bråttom jag hade. Om 50 minuter skulle Will komma. Jag drog av mig byxorna och tröjan. Tog ur toffsarna ur håret och klädde av mig helt och hoppade in i duschen. Jag tvättade av håret och stog och masserade in shampoot när Want U Back började spelas. Jag log för mig själv. Jag hade så många minnen med den låten. Jag och Will hade tråkigt en dag så vi valde att göra en musikvideo. Helt spontant. Så vi gjorde det. Och ja. Vi kan säga så mycket som att Cher Lloyd såg den och inbjöd oss till hennes konsert där vi fick V.I.P. Jag hade faktist fått hennes nummer. Hon var bara 2 år äldre än mig. Och hon var jättesnäll, vi hade snackat nån gång. Men det var ingen i skolan som fick veta att vi hade hennes nummer, så kunde tyvärr inte skryta med den. Men det behövdes inte. Fast hade varit kul och sätta dit The Platinos.

  Jag sköljde ur shampoot och masserade in balsamet. Jag tog fram rahhyvel (heter det så för er?) Och rakade mig på behövliga ställen. Sköljde ur balsamet och klev ur duschen och lindade en handuk om kroppen och en om mitt hår. Jag kollade in mig i speglen på toaletten och klev ut ur badrummet och gick fram till min garderob och drog med fingrarna på höger sida denna gång. Den sida alla byxor och väskor var på. Jag hade ett stort behov i livet. Och det var handväskor. Jag hade miljontals. Okej, kanske inte bokstavligen men till stor del. Jag tog fram ett par vita trekvartsbyxor med silvriga detaljer på bakfickan. Jag gick över till andra sidan för att leta upp den perfekta tröjan som matchade. Och jag visste redan vilken jag skulle ha. Den svarta paljetttröjan jag fick av Will i födelsedags present. Jag tog på mig kläderna och gick och satte mig vid sminkbordet och sminkade mig. ENkel svart eyeliner och lite glittrig neutral ögonskugga och läppglanset. Sen var jag klar med utseendet. Jag hade en kvart på mig att fixa mitt hår innan Will skulle komma. Jag tog ur handuken ur håret och satte i hårfönen i väggen och satte samtidigt in min locktång. Jag började blåsa håret och en stund senare vad det torrt. Jag lockade ändarna på mitt hår och sen i med lite hårspray i. Jag drog ur sladden och sprang in i garderoben och tog en vit kuvertväska och stoppade i min mobil och lite pengar i den. Jag tog ut ett par vita ballerina skor med en svart rosett på. Sen var jag klar. Jag han precis stänga av radion innan det ringde på dörren. Jag sprang ut med korridoren och ut till entrén.
"Hej!" Sa jag och öppnade. "Ska vi åka?"
"Hej, visst." Will kollade på mig med en broderlig syn. "Fin du är syster" Sa han och log.
"Tack du med bror" Sa jag och log. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg.

"Will..?" Sa jag och kollade på honom.
"Aa?" Han kollade undrande på mig.
"Jag måste svänga in på McDonalds. Jag är hungrig" Sa jag och skrattade.
"Hahah, visst. En Drive In då eller?" Will skrattade och log.
"Japp" Jag svängde in på McDonalds Drive in och beställde. Några minuter senare var vi tillbaka på motorvägen och fortsatte mot arenan.

Där stog han. Justin Bieber, hans hade sprungit in och skriken hade varit ännu högre än innan. Om det var möjligt. Will blev helt i extas. Jag kunde inte få kontakt med honom. Jag skrattade och log. Vi stog längst fram till vänster. Tonerna i All Around The World började tonas ut och Die In Your Arms började. Och döm min förvåning när publiken började röra sig i takt till musiken. Alla Beliebers, och jag började sjunga med. Den är väl en okej låt ändå. Även tonerna till denna tonades av och Justin sprang av scenen. Tjejernas skrik blev allt högre. Jag kunde knappt höra min egna tankar. Trycket bakifrån blev större. Tjejerna försökte pressa sig så nära scenen de kunde. Men lika tjurigt som de pressade sig framfåt tryckte jag bakåt. Will märkte också det och började pressa. Sen hörde vi de första tonerna av Be Alright. Och tjejerna skrek så högt så jag trodde jag skulle få tinitus. Okej. Kanske inte. Men nästan i alla fall.

Jag stog och gungade i takt till musiken och kollade på scenen där Justin satt på en pall och spelade gitarr och sjöng. Han kollade ut på publiken och sen tittade han åt mitt håll. Och jag kunde nästan svära på att han satt där och sjöng till MIG! Men självklart, alla tjejer och killar kände nog precis samma sak. När tonartshöjningen kom kände jag en hand som pickade på min vänstra axel. Jag vände mig mot personen som hade knackat på min axel. Det var en medelålderskvinna med just hår. Jag tyckte jag kände igen henne. Men kunde inte sätta fingret från vart. Hon vinkade till mig med sitt finger.
"Hej. Skulle du vilja vara på scenen tillsammans med Justin under Boyfriend?"
"Ja! Ja!! Ja, det vill hon absolut. Självklar! Det är klart!" Will som hade följt efter mig som hade fattat vem det var direkt började kippa efter andan och börja ropa. Jag kunde inte annat än skratta åt Will.
"Nja, jag vet inte. Känner inte för att bli mordhotad precis. Och det finns säkert folk som förkänar det mer." Den egentliga orsaken var att jag var rädd att bli igenkänd. Igenkänd för den jag verkligen var. Eller för mitt förflutna.
"Snälla söta underbara Bailey. Gör det här för båda oss? Jag ber dig!" Will tittade på mig och han såg på mig med hundvalpsminen.
"Okej då, för din skull Will" Sa jag och såg hur han sken upp i ett leende. Kvinnan visade mig vägen till backstage. Där sa hon åtmig att vänta lite. Tonerna till boyfriend började och man hörde hur Justin började viska den välkända texten.

Swag swag swag, on you

Jag stog där och såg Justin dansa runt på scenen och sjunga. Han hoppade och sprang på trapporna och hans dansade var ena stunden nere på golvet och andra stunden upp i luften. När jag stog här vid sidan av scenen såg jag alla fansen som stog och skrek. Det var fullsatt överallt. Jag tänkte på åren jag var så här stor. Om jag ens var så stor som Justin är nu. Jag tvivlar på det. Jag for in i mina egna tankar. Jag stog och tänkte på mitt kändisliv. Jag undrar hur det hade varit nu. Hade jag kunnat arbeta upp mig från botten? Troligtvis inte. Jag hade nog inte haft någon chans. Men hade nog varit kul. Hade fått arbeta med stora artister. Justin Bieber, Lady Gaga, One direction och så vidare. Jag kom på mig själv med att stå och snurra håret och ha huvudet på sne och kolla in Justin. Haha. Har aldrig känt mig så divig innan.
"Du ska in nu" Sa kvinnan och petade till mig och jag tittade upp och såg att det stog en pall på scenen. Precis som hon informerat gick jag fram och satte mig och jag såg ut över havet att tjejer. Jag möttes av både hat, avundsjuka och glädje. Jag såg Justin komma dansande ifrån höger med en stor bukett med röda rosor. Jag kände genast hur jag började rodna. Han kom framåt medans han sjöng. Jag mötte Wills blick som va helt lyrisk.

 

I just want to love you, and treat you right

Justin tog mikrofonen från munnen och höll ut mikrofonen mot publiken. Publiken sjöng med och Justin stog nu bakom mig och han satte mikrofonen i en mirkofonstativ och forsatte sjunga med mikrofonen som han hade framför munnen. Hans högerhand drog längs med min vänster kind. Han stog jämte min vänstra sida och tittade på mig och sjöng. Han överlämnade blommorna och gav mig en kram. Sen hoppade han tre hopp åt höger och triggade i gång publiken. En av hans dansare ledde ut mig backstage och jag kände hur jag skakade. Boyfriend tonades ut och Fall började spelas. Jag klev ut och ur backstage dörren och Will stog och hoppade jämfota av lycka. Jag log och vi gick tillbaka till våra platser och kollade klart på konserten. På vägen ut fick jag höra massor av kommentarer. Både hat och glädje.

---

Okej, jag kan inte skriva mer. Hihi. Det andra måste komma i ett nytt kapitel. Annars lär detta bli en mil långt.

Men FÖRLÅT. Alltså. Inget internet, tjuriga gravid mamma, o.s.v har hindrat mig från att uppdatera. Men nu är den här! Wohoo.

Kommentera nu annars blir jag ledsen i ögat :'( (Mobba inte hur jag säger, vet att man inte säger så. Men ändå)

Tjo Long Babilong "David"

Hej, nu var det tänkt att jag "David" skulle skriva ett inlägg. Men jag har 7 minuter på mig innan jag måste stänga av datan om jag vill ha kvar den efteråt.
Ett tips, åk aldrig på semester med en höggravid mamma. Men ni får den imorgon? Hoppas ni inte blir allt för sura.

Och under tiden ni väntar, ni som känner för att vara sociala kan ju skicka ett meddelande på Kik till mig. JojjeA heter jag där. Så jag hoppas vi hörs och ni får kapilet imorgon. Kraaaaaaaaaam. Och jag kan intyga. Jag är inte bög ;)

"Snälla underbara Bailey, kan vi inte se?" frågade han och tittade bedjande på mig.

"Okej då." sa jag och han log stort och pussade mig på kinden.

"Tack! Nästa gång ska du få välja, det lovar jag." sa han och jag log. "Det ska jag komma ihåg." sa jag och vände sedan blicken mot tvn där Justin höll på att uppträda. Jag kunde inte neka det, killen hade talang. Och snart skulle jag få se det med egna ögon.

 

Lyssna medans du läser :) Om du känner för det förstås. :)

 

Jag vaknade direkt av väckarklockans höga signal. Jag snoozade i 5 minuter innnan jag långsamt satte mig. Jag drog handen genom mitt ljusbruna självlockiga hår och klev upp ur sängen och gick fram till min radio och satte på musik. Jag kunde inte vara utan musik. Det var mitt liv. Jag lyssnade på det från att jag vaknade till att jag gick och la mig. I skolan gick jag med mina hörlurar i öronen hela dagen. Jag hörde att Glee spelades på radion. Mitt absoulta favoritprogram. Jag hade faktist varit erbjuden att vara med i Glee. Men jag tackade nej då, jag valde att gå till mitt hemliga liv då. Men jag ångrar det aldrig.

 

He took the midnight train goin' anywhere"

Sjöng jag med i låten och hade min hårborste som mikrofon när jag dansade runt på golvet i mitt rum. Jag måste sätt rolig ut med tanke på att när de inte sjöng utan bara doade så borstade jag håret och rörde höfterna i takt. Jag hade äntligen borstat klart håret och satte upp håret i två tofsar och dansade in i min stora garderob. Den var förr gömd. Ungefär som Hannah Montanas. Eller Miley Cyrus i Hannah Montana serien på Disney Channel. Det var för vänner till mig inte skulle misstänka något. Men hålhaken var att det blev inte riktigt som jag hade tänkt sig. Så nu förtiden hade jag skjutit undan garderoben som stod framför garderoben. Jag drog med fingrarna bland mina kläder och gungade med i huvudet i takt till musiken som var på högsa volym. Jag blundade och tog ett kliv framåt och valde ett klädesplagg det blev en rosa tröja och ett par vita jeans. Jag tog ut dem ur garderoben med en rosa bh och ett par trosor. Jag gick in på toaletten och klev in i dushen och sköljde av kroppen.Och klädde sedan på mig. Jag klev ut ur mitt badrum och gick fram till mitt enorma sminkbord och började sminka mig med diverse shönhetsprodukter. Det jag la mest engagemang på var ögon. Det var ju trots det killarna föll för. Haha. När jag var nöjd med ögonen och hyn tog jag lite läppglans och "smackade" med läpparna. Det fick duga för idag. Skulle trots allt sminka om mig till ikväll. Jag kan fortfarande inte förstå att jag skulle se självaste Justin Bieber live. Visst var ingen "Belieber" som de kallar sig. Rätt silly name. Dumt namn alltså. Låter så knäppt. Jag prövade säga det högt.
"Belieber" Okej, nej.Det var inget jag skulle kalla mig. Någonsin!

 

Jag var på väg till köket. När jag hörde pappa hosta från arbetsrummet. Jag backade två tre steg och tittade in på hans kontor. Han satt och rörde om sin kaffekopp med en sked medans han kollade fundersamt på dataskärmen.
"Hur går det pappa?" Frågade jag och han tittade upp från skärmen och mötte min blick och jag gick mot skrivbordet.
"Jag sitter fast" Han suckade och tittade upp på mig. "Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Tom hittar Ein död i badrummet. Det ser ut som hon har tagit en överdos med tabletter. Men sen, jag kommer inte mer."
"Jag får se pappa" Jag lutade mig fram och läste. "Vad sägs om. 'När han såg hennes kalla kropp ligga i det kala badrummet frös hans blod till is. Hans käresta. Den han skulle älska till döden skiljer dem åt. Vad hade hänt.Tom kunde inte annat än att klandra sig'" Pappa nickade och skrev ner allt.
"Det är därför du är min bästa kritiker Bailey!"  Det var inte första gången jag fick hjälpa pappa när han hade fastnat.
"Och det är darför du är min favoritförfattare, pappa" Jag kramade om pappa bakifrån och lämnade rummet för att låta han arbeta i fred.

"Godmorgon Bailey" Sa Gaston när jag kom insläntrande i köket.
"Godmorgon" Sa jag och satte mig vid bardisken.
"Duger pannakakor till frukost?" Frågade han och nickade på pannkakorna framför mig. Jag nickade och åt snabbt upp.
"Tack för maten Gaston!" Ropade jag på väg till mitt rum för att hämta skolväskan. Jag plockade ner mina läxor och stack ut till min bil. Jag hade en vit BMW. En vanlig bilmodell. Dock inte för High School elever. Men det var ju inte samma sak. Jag körde vant vägen hem till Will. Det enda var att det bara var 50 meter mellan våra hus. Men endå envisades han med att jag skulle hämta honom. Jag svängde in på hans familjs garageuppfat och tutade. Will kom ut springandes med väskan i handen och vinkade glatt. Jag var tvungen och erkänna för mig själv. Will såg bra ut. Hade han inte varit bög hade han nog kunnat få vilken tjej som helst i skolan. Hans mörka hår och hans vita tänder. Smal och vältränad. Det blev som en chock för skolan när han kom ut med att han var bög. Det var strax efter att vi blev vänner. Jag kanske mer eller mindre övertalade honom att verkligen visa vem han var. Och nu var han som en lyckligare människa.
"Hej" Will ler och hoppar in i bilen och jag nickar till svar, jag backar sedan ut från uppfarten och kör iväg mot skolan. Wills mun går stupalöst. Han pratar och pratar det tar aldrig slut.
"Haha, Will. Vill du lämna din Justin bubbla och kliva ur bilen och följa med ut ur bilen?" Han tittar upp från mobilen och stiger ur bilen. Och återigen återupptar han sitt snack om inte självaste Justin Bieber.

Det var en grå septembertorsdagsmorgon och jag och Will gick över skolgården. Från höger kom The Platinos. Bimbosarna. De tryckte ner alla som inte var "good enough" som de sa. De hade dock aldrig gått på mig eller Will. Men det kan bero på att Jasmine som är "ledaren" är kusin med Will.
Skoldagen segade sig framåt men till slut är den slut. Vi har exakt 3 timmar på oss innan konserten började. Jag och Will rusade ut ur klassrummet när lektionen slutade. Slängde in grejerna i mitt skåp och stack direkt mot bilen. Jag släppte av Will och åkte sen hem till mig. Vi bestämdes att mötas hos mig om en timma.


Haha. Då var denna del kvar. Hade velat få in konserten. Men den är så sjukt lång konserten. Jag är i alla fall nöjd och nästa kapitel får vi se vem som skriver.

NU SKA JAG DROPPA BOMBEN!

 

Ni vet min kompis "David" som gästbloggade en och en halv gång. Det är nu officielt att han...

SKA BÖRJA BLOGGA HÄR! Kul tycker jag iaf. Men Godnatt nu. För nu ska jag sova.

// Louise

---

Jag satt och åt frukost med mina föräldrar när min bästavän Will helt plösligt kom in springande i köket. Han hade ett stort lyckligt leende på läpparna och såg ut kunna sprängas när som helst om han inte fick berätta. Mina föräldrar skrattade roat och brydde sig inte det minsta om att Will bara sprang in i huset, det var inte direkt första gången.

"Vad är det Will?" skrattade jag och log nyfiket.

"Du kan inte fatta vad jag precis lyckades skaffa, två golden circle biljetter till Justins konsert som är om 3 dagar!" sa han och nästan hoppade omkring.

"Hur lyckades du få tag i dom nu? Och du fick ju inte gå för dina föräldrar?" sa jag förvånat men log ändå stort, jag var så glad för hans skull.

"Det visade sig att mina föräldrar ändå hade köpt biljetter, dom ville bara överraska mig." sa han och jag skrattade, så typiskt hans föräldrar att göra något sånt.

"Jag sa ju att du skulle få se honom." sa jag och reste mig upp och kramade hårt om honom och han besvarade kramen.

 

Will hade blivit så deprimerad när han hade trott att han aldrig skulle få se sin stora idol. Han var en stor belieber, och Justin var ett av hans stora samtalsämnen.

"Du ska gå med mig." sa han sen och gav mig en av biljetterna.

"Tack." sa jag och tog emot biljetten och kramade om honom ytterligare en gång.

Jag älskade inte Justin som Will gjorde, jag gillade bara hans musik och tyckte att han var snygg, inte mer än det.

"Kom nu, vi måste till skolan." sa han och jag nickade.

Jag dukade undan och sprang till badrummet och borstade snabbt tänderna. Jag gick sen till hallen och tog på mig skorna och tog min jacka och vi gick sen till skolan.

"Varför bestämde dina föräldrar att ge dig biljetten just idag?" frågade jag medan vi gick.

"Vet inte... Dom tyckte väl att jag inte behövde lida mera." sa han och log. "Men visst ska det bli roligt? Och jag kan fortfarande inte riktigt förstå det, jag ska få träffa Justin Bieber!" det sista nästan skrek han och några som gick framför oss vände sig om och tittade på oss och himlade med ögonen innan dom tittade fram igen.

 

När vi kom fram till skolan så gick vi till våra skåp, vi hade skåpen nästan brevid varandra vilket vi båda älskade. Jag öppnade skåpet och slängde in väskan och letade fram matteboken, penna och suddigum innan jag stängde den igen.

"Matte, visst suger det." suckade Will och jag nickade.

"Ja, helst när vi har henne i matte." sa jag och grimaserade.

I matte hade vi mrs Stewart, alla kallade henne för sur kärringen. Hennes man hade vi kemi och han var helt okej, så dom var som natt och dag.

 

Skolan var nu äntligen slut så jag och Will var på väg hem till mig. När vi kom in tog vi av oss skorna och lämnade våra väskor innan vi gick till köket.

"Vad vill du ha?" frågade jag och öppnade kylskåpet.

"Kan vi inte göra smoothie?" frågade han.

"Visst." sa jag och tog fram jordgubbar.

Vi gjorde smoothie och gick sen och satte oss i soffan i vardasrummet och slog på tvn. Will hade fjärkontrollen och började bläddra och stannade vid en kanal där dom visade Justins film 'Never say never'.

"Snälla underbara Bailey, kan vi inte se?" frågade han och tittade bedjande på mig.

"Okej då." sa jag och han log stort och pussade mig på kinden.

"Tack! Nästa gång ska du få välja, det lovar jag." sa han och jag log.
"Det ska jag komma ihåg." sa jag och vände sedan blicken mot tvn där Justin höll på att uppträda. Jag kunde inte neka det, killen hade talang. Och snart skulle jag få se det med egna ögon.

 

 

---

"Bailey, vi älskar dig!", "Bailey kan jag få din autograf?", "Kan vi få ta en bild med dig?" skrek mina fans och och jag kände hur huvudet bultade av alla skrik och blixtrar. Jag kände hur paniken ökade och jag kände en stor lättnad när jag äntligen kom in på hotellet.

"Gumman, hur är det?" frågade mamma då jag troligen var blek i ansiktet.

"Det är bra. Men hur lyckades dom hitta vilket hotell jag ska bo på?" frågade jag förvirrat. Vi hade precis landat i Paris då jag skulle ha min nästa konsert där.

"Jag vet inte, jag har verkligen ingen aning." suckade pappa trött.
"Ska vi gå upp till rummet, du ser lite trött ut." sa mamma och strök mig över kinden.

"Gärna." sa jag och hon nickade. Vi tog hissen upp till vånigen där vårat hotellrum låg och jag öppnade dörren till det överdrivet lyxiga rummet.

 

När jag hade tittat mig omkring gick jag till badrummet och tog en dusch. Det brukade jag alltid göra när jag hade åkt långt, det spelade ingen roll hur trött jag var, jag skulle aldrig kunna somna utan en dusch. När jag hade duschat klart ställde jag mig och tittade in i speglen. Jag såg verkligen utmattad ut. Jag torkade till håret och tog på mig min pyjamas och klev sen ut ur badrummet och gick fram till min säng. Jag la mig ner och gäspade trött. Men trots att jag var trött så kunde jag ändå inte somna utan tankarna snurrade runt i huvudet. Var det verkligen detta jag ville? Gå runt och vara orolig hela tiden för att jag skulle bli attackerad av något fan? Ville jag vara känd? Svaret på den frågan var enkel. Jag ville inte vara känd, allt var bara för mycket. Men det var ju inte direkt så att jag kunde sluta. Och även om jag skulle sluta så skulle jag aldrig kunna få ett normalt liv. Men det var det jag önskade mig så innerligt, ett normalt liv. Utan massa fans, utan alla paparazzi, utan all press...

 

"Bailey du ska upp på scenen om 10 minuter." sa min manger stressat innan hon sprang iväg, troligen för att skrika på någon annan.

"Vad fin du är gumman." sa mamma och en av mina hårslingor som hade hamnat fel.

"Tack mamma." sa jag och log svagt.

"Är det något som är fel?" frågade hon mig och jag skakade på huvudet.

"Nej, är bara lite trött." sa jag och hon nickade.

"Orkar du uppträda då?" frågade hon. Nej tänkte jag men det skulle jag aldrig svara.

"Självklart, men jag måste gå nu." sa jag och hon nickade och pussade mig på kinden innan jag gick. Jag tog ett djupt andetag och pressade fram ett glatt leende innan jag klev upp på scenen.

 

Detta har jag, Fanny skrivit helt själv. Och detta är då prologen på den nya novellen som kommer att heta Please don't stop the music. Hoppas att ni gillar den än så länge! :)

 

Så nu har vi nästan fixat klar allt angående den nya novellen! :)

 

Bailey Morgans, 17 år, är en f.d artist. Hon var då en artist som liten men fick sen panik av alla paparazzi och alla fans, så hon 'försvann'. Och nu lever hon ett helt vanligt liv och den ända som vet om hennes hemlighet är hennes familj och hennes bästavän Will James. Will är bög och har en hugh crusch på Justin Bieber. Och en dag lyckas han komma över biljetter till Justins konsert och drar med Bailey till den. Och detta kommer förändra hennes liv föralltid och kommer göra att hon kommer att få fatta många svåra beslut.

 

Bailey kommer att spelas av Debby Ryan:

---

Så vad tycker ni? :)
Vi har lite svårt att komma fram till namnet till novellen. Just nu har vi bara kommit på 'Once upon a time.' Så kom gärna med förslag! :'D

 

Puss!

Hej ni!

Nu är det så att jag har inga idéer alls till novellen! Och inte Louise heller. Så vi har bestämt oss för att börja om helt, på en ny novell! :) Så vi försöker nu komma fram till en bra handling, namn och vem som ska 'spela' huvudpersonen. Ni får gärna komma med förslag! :)

Och sprid gärna bloggen då vi har förlorat många läsare. Men det är lite vårat eget fel då uppdateringen har varit sämst... Men det kommer ändras nu när en ny novell kommer upp!
Och jag ska försöka få upp prologen och allt idag. :)

 

Puss!

Jag återvände in i mina tankar och försökte komma på en lösning men hittade igen. Du har verkligen lyckat ställa till det Chaz, tänkte jag och suckade tungt.

"Chaz, hur kunde du?" frågade Caitlin mig och jag hoppade till då jag inte hade märkt att hon hade kommit.

"Vad menar du...?" frågade jag osäkert.

"Bella berättade precis... Hur har ni tänkt förklara det för Justin? Att du har gått och kärat ner dig i din bästaväns flickvän." sa hon och tittade strängt på mig.

"Jag är inte kär i henne." sa jag och hon tittade förvånat på mig. "Varför sa du då att du älskade henne?" frågade hon mig.

"Jag vet inte... Jag vet inte varför jag gjorde det." suckade jag.

Justins Perspektiv

"Hej det är Justin" Svarade jag när jag hade rest mig och gått bort från gruppen för att ta samtalet från Scooter.
"Hej Justin, det är Scooter" Hörde jag Scooter säga på andra sidan luren. Han lät bekymrad. "Så, hur har ni det?" Försökte han inleda en konversation med.
"Scooter, försök inte. Jag hör att något har hänt. Vad har hänt?" Jag hörde Belles vackra skratt klinga till borta vid borden. Jag log bara jag tänkte på henne. Hon var så vacker.
"Så, det är det som är problemet" Avslutade Scooter och jag kom på mig själv med inte lyssna på vad han hade sagt.
"Förlåt Scooter. Jag hörde inte vad du sa. Dålig teckning. Jag ska flytta på mig" Jag ljög för Scooter men jag kunde väl inte säga att jag ignorerade min manager för en tjej. Eller kunde jag?
"Så, nu lär jag nog höra dig bättre" Jag hade bara flyttat mig ett steg åt sidan och räknat till 5.
"Justin, det finns bilder." Scooter avslutade meningen svävande. Jag svalde en klump i halsen.
"Vad för bilder" Viskade jag ut i luften. Och jag hörde min darrande stämma.
"Bilder på dig och en viss Isabelle Kennedy. Papparazzina är som galna i dig. Du är på framsidan av varenda skvaller tidning! Särskilt ingående om henne finns i Belieber News. Och det är den mest sålda numret av den tidningen i år. 23 miljoner! Och då har den varit släppt i två dagar?! Justin, TVÅ JÄVLA DAGAR! Och vet du varför den har sålt så mycket? Det är på grund av att du har twittrat 5 tweet under 17 dagar. 17 dagar Justin. Dina fans är galna!" Scooter pausade i hans utbrott ich man hörde hur han andades tungt.
"Men" Mer hann jag inte för äns Scooter började prata igen.
"Och det är på grund av det Jack Kennedy. Isabelles far. Har hamnat i koma!" Jag frös till och stirrade rakt ut i luften. Sa han verkligen koma?
"Vad ska jag göra?" Jag hörde hur ostadig min röst lät.

"Jag, Pattie och din prproducent har snackat ihop oss. Och du har två alternativ. Det ena är att ni kommer ut i median och säger att ni är ett par, eller..." Scooter blev tyst.
"Eller vad Scooter?" Jag kände mig desperat. Jag ville skydda Isabelle från denna världen. Men om hennes pappa låg i koma. Ja, vad skulle hända?
"Eller, så kommer ni ut i media att det är Chaz flickvän, eller Ryans. Det är antingen eller Justin. Du har inget val" Scooters mörka stämma tystnade.
"Jag får prata med henne. Jag ringer upp dig!" Scooter hinner inte svara innan jag klickar honom. Jag lägger ner mobilen i fickan och styr stegen mot bordet på hotellresturangen vi satt vid.

"Isabelle?" Alla tystnade när de hörde min röst. Chaz, Christian och Caitlin som satt med ryggen mot mig vände sig om.
"Ja?" Svarade hon och såg på mig med sina bruna vackra ögon.
"Kan vi prata?"
"Nu?" Frågade hon och jag nickade.
"Okej." Hon reste sig och sköt ut stolen och gick runt bordet så hon kom fram till mig.
"Kom" Sa jag och tog hennes hand. Jag drog med henne bort till hissen. Jag såg vårt sällskaps nyfikna blickar.
"Justin, vad är det?" Isabelle stannade och tittade upp på mig och la sin hand på min kind. Jag fick rysningar längs hela ryggraden.
"Isabelle" Jag försökte desperat komma på hur jag skulle säga det hela.
"Ja?" Hon tittade på mig med sina oroliga ögon
"När hade du tänkt berätta för mig att din pappa ligger i koma?!" Det var inte men minfråga lät så arg. Jag röt nästan mot henne. Hon spärrade upp ögonen och blev som förstenad. Hennes ögon blev mattare och jag såg en tår rulla ner för hennes kind. "Förlåt Isabelle. Det var inte mening att låta så arg..."

Och då har den varit släppt i två dagar?! Justin, TVÅ JÄVLA DAGAR! Och vet du varför den har sålt så mycket? Det är på grund av att du har twittrat 5 tweet under 17 dagar. 17 dagar Justin. Dina fans är galna!" Scooter pausade i hans utbrott och man hörde hur han andades tungt.

 

---

Vi hade precis ätit frukost och jag hade gått och satt mig ner en bit ifrån alla andra för att försöka komma på varför jag hade gjort det. Varför hade jag varit otrogen mot Justin med Chaz? För att han påmminde så mycket om Justin vid det tillfället, viskade en röst inom mig. Jag suckade högt och begravde huvudet i mina händer. Huvudet bultade för allt gav mig sån huvudvärk. Jag hatade mig själv så mycket för att jag hade gjort det. Jag hade ju själv varit med om det så hur kunde jag gå och vara otrogen själv? Varför hade jag varit otrogen mot Justin som jag älskade, med hans bästavän, när jag egentligen borde vara hos min skadade pappa?

"Bella?" jag tittade upp och mötte Caitlins oroliga ögon. "Vad är det som har hänt?" frågade hon och satte sig ner brevid mig. Jag tittade ut över havet och suckade.

"Mycket har hänt." mumlade jag och hon la sin ena hand på min axel.

"Berätta." sa hon. Jag tittade bort mot dom andra innan jag mötte Caitlins blick och tog ett djupt andetag och började att berätta.

 

Hur kunde jag göra det? För att du är desperat, viskade en röst i huvudet och jag ville skrika åt den att hålla tyst då det var den rösten som fick mig att göra det från första början. Allt jag ville var att komma över Sophie då jag visste att hon inte hade några känslor för mig. Och då slog det mig att jag kunde 'försöka' bli kär i Bella, för hon var ju tillsmmans med Justin och då blev det säkert lättare att komma över henne. Men nej, nu hade jag lyckats trassla in mig ännu mera. För tänk om Bella berättar det för Justin... Han kommer aldrig att förlåta mig! Och tänk om jag blir anledningen till att dom gör slut.... En klump börjar bildas i min mage och jag vet inte vad jag ska göra.

 

Jag tittar bort mot Bella och ser att hon sitter och pratar med Caitlin. Jag ville så gärna gå bort dit och be om ursäkt för allt och bara försöka glömma bort allt.

"Chaz, har något hänt?" frågar Sophie som hade kommit fram till mig, och jag tittar in i hennes underbara ögon.

"Nej, allt är okej." sa jag och log ett fejkat leende.

"Okej, men vill du inte komma bort till oss andra?" frågade hon då jag hade gått och satt mig en bit ifrån dom andra.

"Nej jag sitter bra här." sa jag och hon nickade sakta.

"Okej, men det är bara att komma om du ändra dig." sa hon och log mot mig innan hon gick bort och satte sig ner brevid Tilda.

 

Jag återvände in i mina tankar och försökte komma på en lösning men hittade igen. Du har verkligen lyckat ställa till det Chaz, tänkte jag och suckade tungt.

"Chaz, hur kunde du?" frågade Caitlin mig och jag hoppade till då jag inte hade märkt att hon hade kommit.

"Vad menar du...?" frågade jag osäkert.

"Bella berättade precis... Hur har ni tänkt förklara det för Justin? Att du har gått och kärat ner dig i din bästaväns flickvän." sa hon och tittade strängt på mig.

"Jag är inte kär i henne." sa jag och hon tittade förvånat på mig.
"Varför sa du då att du älskade henne?" frågade hon mig.

"Jag vet inte... Jag vet inte varför jag gjorde det." suckade jag.

 

 

CRASH ljudet som lät kom från framändan. Vi hade hunnit ut så vi är ute på öppet vatten. Då lät det. Jag och Chaz rycktes ur våra tankar och stirra på fram änden där det har blivit en stor reva som läckte in massa vatten.
Chaz mummlade något ohörbart.
"Va sa du?" Frågade jag honom och han vände blicken mot mig. Han ställde sig upp och tog ett kliv mot mig. Tog mig bakom nacken och kysste mig.
"Jag sa att det blir som Titanic. Jag dör med någon jag älskar."
Jag stirrade blindt ut i luften. Sa han precis att han älskade mig?

 

Vattnet forsade in i båten och båten sjönk sakta neråt. Jag bara stog och kollade rakt ut. Chaz hade precis sagt att han älskade mig. Men jag förstod inte hur. Hur älskade han mig? Hur kunde han älska MIG? Älskade inte han Sophie? Hade inte Justin sagt så?
"Här Isabella!" Han sträckte sin hand mot mig. Han såg hur jag kollade trevande på hans hand. "Kom igen. Vill du dö, eller ha en chans att överleva?" Han hade en poäng. Jag tog tag i hans hand och han drog ner mig i vattnet och hoppade i sedan.
"Jag trodde du sa att jag skulle överleva" Jag stirrade argt på honom. "Det här hjälper ju inte. Det är svinkallt i vattnet" Chaz skrattade och simmade fram till mig, vilket var ungefär två simtag. Han lyfte sin hand och tog tag i min och flätade samman våra händer. Jag gjorde inget motstånd. 'Varför gör jag inget motstånd' Han började simma med mig. Vi simmade och simmade. Vi hade säkert simmat en kilometer när vi såg en ö eller vad man skulle kunna kalla det. Både jag och Chaz ökade simtagen. Efter kanske 500 meter började vi nå bottnen med våra ben. Vi slutade simma och började gå in mot land. När vi kom fram till stranden som det var sjönk jag ner på alla fyra och pustade av utmattning. Någon sekund senare hörde jag att Chaz danst ner på ryggen jämte mig. Vi låg en bra stund och bara kollade ut mot havet där solen sakta höll på att gå upp ännu mer.

"Chaz" Jag satte mig upp och kollade på honom och la min hand på hans våta jeansshorts. Han öppnade försiktigt ögon, precis som om han vore nyvaken. "Vi måste..."
"Prata" fyllde han i och tittade på mig med sina hasselbruna ögon. Det pirrade till i min mage. Varför pirrade det i min mage? Det får inte göra så. Du har ett lyckligt förhållande med Justin, Belle. För det är väl lyckligt?
"Kom" Chaz stog nu framför mig räckte fram sin hand.
"Jag vet inte. Sist du sa så gjorde det så vi hamnade här" Jag smålog och han puttade ner mig i sanden och la sig över mig och började kittla mig. Jag försökte få bort honom men det misslyckades. Jag kunde inget göra än att ligga där och bli plågad.
"Brrör" Ljudet av min hungriga mage visade sig och gjorde så både jag och Chaz brast ut i skratt.
"Hungrig" Chaz ställde sig upp och räckte mig sin hand återigen. Jag tog tag i den och Chaz drog upp mig. Vi började vandra längs stranden.

 

"Så, brukar du vara här ofta?" Chaz försök att flörta var skrattretande. Men ändå så var han på sitt sätt.
"Nej, tyvärr. Är det första gången" Svarade jag och spelade med. Jag småfnissade lite och la handen över munnen och försökte dölja det.
"Dölj inte ditt fina skratt vackra du" Sa Chaz och tog bort min hand från munnen. Vi stog nu stilla mitt på stranden med solen lysandes på oss. Chaz tog ett steg närmare mig. Jag backade inte ifrån honom. Jag kunde inte han var så förtrollande. Hans blick gjorde en paralyserad. Jag sog där och såg upp i hans bruna vackra ögon. Vi stog och kollade i varandras ögon ett bra tag. Jag slöt försiktigt ögon när Chaz började luta sitt huvud mot mig. Våra läppar möttes i en obeskrivlig kyss. Våra tungor flätades samman samtidigt som Chaz händer släppte mina händer och han la dem på mina höfter. Jag flyttade upp min händer mot hans nacke och höll om där. Hans händer vandrade från mina höfter till min rumpa. Där han fattade tag i den och lyfte upp mig. Vi fortsatte kyssas och nu satt jag runt Chaz höfter med benen. Kyssarna blev mer och mer intensiva. Chaz började rytmiskt klämma min rumpa i en takt. Tillslut hoppade jag ner från honom. Jag tittade på honom där han stog. Men med ett förvirrat leende. Jag fick en kallklump i magen.
Hade jag precis kysst min killes bästa vän? Hade jag precis varit otrogen? Gjort samma sak som jag själv blivit utsatt för? Var jag ingen bättre person? Men sakmtidigt. Jag hade kunnat putta bort honom? Men jag njöt av att kyssa Chaz läppar. Jag älskade att känna hans tunga mot min. Jag gillade att våra tungor smekte varann. Jag önskar att det inte hade slutat...

 

Vi satt nu runt en brasa och grillade korv och marshmallows. Jag hade haft så roligt idag och jag ville bara inte att dagen skulle ta slut. Jag tittade på Justin och hans ögon såg på något vis vackarare ut än vanligt, allt tack vare glöden från elden. "Har du haft det roligt idag?" frågade han mig och jag nickade.

"Ja, jag vill inte att den ska ta slut." sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. "Vad bra." sa han och pussade mig på huvudet. Jag tittade upp och våra läppar möttes i en kärleksfull kyss. Jag förstår inte hur jag kunde tro att jag var kär innan.

Jag visste inte hur, men på något sätt vaknade jag i tältet med Justins arm slingrad om mig. Jag satte mig upp och möttes av solens ljusstrålar som åkte genom den lilla glipan som bildats av tältduken. Jag kröp ur sovsäcken och satte mig upp och lyfte fram väskan och bytte om till andra kläder än det linne jag hade sovit i. När jag var färdig ombytt sov Justin fortfarande. Jag lutade mig bakåt och kysste honom på pannan och tog med mig mobilen ut. Jag gick fram till platsen vi hade suttit och grillat vid innan. Jag lyfte upp mobilen ur fickan och tänkte kolla på klockan. Men istället möttes jag av en kall klump i magen. 26 missade samtal och 48 meddelande. Jag låste sakta upp mobilen och gick in på samtalslistan. Mamma hade ringt 12 gånger. Min faster Julie hade ringt 9 samtal och farmor hade ringt 5 gånger. Det som förvånade mig var att farmor och Julie hade ringt, men inte pappa. Jag gick in på meddelande. Meddelande efter meddelande om att jag skulle ringa när jag såg det. Men efter ett tag såg jag det smset jag ville se, men ändå inte se.
 
"Isabelle! Din far ligger på sjukhus. Han blev nära dödad imorse av ett gäng små tjejer. De hade läst om dig och en viss Justin Bieber i tidningen och de ville hämnas dig och började gå löst på vårt hus.. När din far backade ut från garaget så kom en bil och körde på honom. Så nu ligger han i koma. Ville bara att du skulle veta detta. Kram Mamma"

 

Jag tittade kallt på skärmen. Hade jag läst rätt? Hade jag orsakat så att min pappa hamnade i koma? Han som redan hade svagt hjärta. Jag kände mitt hjärta slå snabbare. Inte på ett glädjevis, utan av sorg. Jag bröt ihop. Jag gick ner på knä och låg och grät i sanden. Slog och skrek på sanden. Jag var inte arg. Jag var förbannad. Hur kunde detta hända? Allt var mitt fel. Jag skulle aldrig blivit tillsammans med Lucas. För hade jag inte blivit det hade inte han legat med. Gaaah. Jag klarade inte.
"Belle?" En hand las på min rygg. Jag tittade upp och mötte ett par oroliga hasselbruna ögon. Chaz ögon. "Hur är det?" Hans blick var orolig. Jag vred undan blicken och tittade ut mot havet, jag hörde hur den stora trädet som vi satt på igår kväll knakade lite när Chaz satte sig ner på den.
"Här" Sa han och klappade på sitt knä och nickade menande att jag skulle sätta mig i det. När jag inte gjorde det direkt så reste han sig upp och lyfte över mig i hans knä. Jag lutade tungt huvudet mot hans axel. Han klappade min rygg med sin hand.

"Vill du berätta?" Efter en stunds tystnad tittade Chaz upp på mig och gjorde samma sak som Justin brukar göra. Han lyfte upp min haka med pek-och långfingret. Och tittade mig djupt in i ögon. Jag tittade in i hans bruna djupa av oros ögon. Jag drog ett djupt andetag och visade han smset. Han stirrade tomt på det. Och blickade upp på mig sedan för att omfammna mig. Vi satt där kramandes ett tag. Jag kände en tår träffa mitt huvudet. Jag tittade upp och såg Chaz sitta gråta.
"Vad är det?" Han ryckte till när han hörde mig prata.
"Inget" Mumlade han till svars. "Kom, jag ska visa dig något" Han ställede sig upp och tog tag i min hand och drog med mig längs stranden.
"Chaz, vad ska..." Mer hann jag inte för ens han tvärstannade och kollade åt sidorna och knuffade fram mig genom en liten skogsdunge. På andra sidan är det...
"Trampbåtarna?" Jag bara kollade på dem.
"Hoppa i" Sa han och hoppade i och log.Jag klev tveksamt i. "Trampade då. Sitt inte där som ett fån" Chaz skrattade och gav ett trollbländande leende. Jag förstår inte att Sophie har blivit tillsammans med honom än.
CRASH ljudet som lät kom från framändan. Vi hade hunnit ut så vi är ute på öppet vatten. Då lät det. Jag och Chaz rycktes ur våra tankar och stirra på fram änden där det har blivit en stor reva som läckte in massa vatten.
Chaz mummlade något ohörbart.
"Va sa du?" Frågade jag honom och han vände blicken mot mig. Han ställde sig upp och tog ett kliv mot mig. Tog mig bakom nacken och kysste mig.
"Jag sa att det blir som Titanic. Jag dör med någon jag älskar."
Jag stirrade blindt ut i luften. Sa han precis att han älskade mig?