You smile, I smile - del 19.
Filed under: You smile, I smile.
*Mel's perspektiv.*
Jag lutar mig framåt och kysser han precis i kyssen kommer allt tillbaka, vem jag är, vad allt är ALLT kommer tillbaka. Jag puttar undan Justin och springer iväg, jag springer ut till Destiny och Starlight. Jag har ett hemligt gömställe där.
"Jag tänker ligga här i resten av mitt liv" säger jag tyst för mig själv.
*Justin's perspektiv.*
Mel lutar sig fram och kysser mig, men efter en stund puttar hon bort mig och springer iväg. Jag sitter kvar som ett frågetecken, jag springer in till Selena's rum när jag får tillbaka rörelseförmågan och säger:
"MEL SPRANG IVÄG!"
"Va?!" utbrister Taylor och Selena.
"Ja vi satt inne på hennes rum och prata(kysstes) och sen helt plötsligt så sprang hon iväg. Hjälp mig vi måste hitta henne."
*Selena's perspektiv.*
Jag och Taylor sitter och pratar när Justin kommer in och säger att Mel har sprungit iväg och att han ville ha min hjälp. Jag och Taylor går till han jag säger:
"Du och Taylor kollar i huset medans jag kollar stallet, okej?"
"Okej" säger taylor.
"Visst" säger Justin. Dom går iväg och börjar söka, själv så vet jag vart Mel är. Hon har ett hemligt gömställe i stallet, jag går emot stallet och börjar ropa
"Mel, MEL!" men får inget svar. Jag går in i stallet och mötts av Destiny och Starlight's blickar och gör något häst ljud och nickar på huvudet.
Jag går och sätter mig på stallgolvet och säger:
"Mel varför sprang du?"
Hon svarar "Justin kysste mig."
"Har du fått tillbaka minnet?"
"Ja, det var därför jag puttade undan justin och sprang."
"KYSSTE HAN DIG?!" utbrister jag.
"Ja..."
"VA? Fan vänta här Mel, jag ska få bort han ur huset så kan du vara med mig och Taylor."
"Taylor... hehe okej."
"Haha, kommer snart."
Jag reser mig upp och går mot huset, när jag kommer in så sitter Taylor och Justin och hånglar i soffan.
"VAFAN?! UT UR MITT HUS JUSTIN!" skriker jag.
"Varför?" frågar han.
"Jag hittade Mel och hon sa att du kysste henne." då reser sig Taylor upp och bitchslappar han.
Han springer ut ur huset och Taylor och jag gör en givmefive. Sen går vi ut och hämtar Mel.
"Kom Mel vi går in."
"Okej" svarar hon.
"Ska vi måla naglarna?" säger jag när vi kommer in.
"Visst." säger Mel och Taylor.
Vi går upp och målar naglarna Mina naglar blir riktigt coola.
"Jag kommer snart ska bara gå på toa." säger Mel.
"Okej."
*Mel's perspektiv.*
Min mobil vibrerar så jag säger att jag måste gå på toa, men det måste jag ju inte men jag går iväg och låser in mig på toan. Jag kollar på smset det är ifrån JUSTIN! AV ALLA MÄNNISKOR? Jag kollar vad det står, det står:
'Uhm hej Melody ...'
"Oh, han vet vad jag heter." tänker jag ironiskt och fortsätter att läsa.
'Jo jag undrar om du har fått tillbaka minnet?'
Jag svarar:
'Ja det har jag, och därför vet jag att du lurade mig!'
Han svarar efter en stund:
'Men Melody det är för att jag gillar dig så mkt! Jag känner mig så trygg och säker med dig du har sån fin sångröst och du är så vacker,du har värdens finaste leende!'
Jag svarar:
'Oh, Justin möt mig på stranden så kan vi snacka.'
Och han svarar;
'Oh, tack Mel! Jag kommer inte svika dig.'
Jag går in på mitt rum och tar på mig en klänning, tar mobilen och smyger iväg så ingen ska höra mig. Jag tar på mig mina vita converse och börjar gå mot stranden. När jag kommer fram sätter jag mig i sanden och väntar på Justin. Han kommer efter en stund och sätter sig brevid mig och säger:
"Hej..."
"Hej." säger jag.
"Hur mår du?" frågar han mig tveksamt.
"Bra."
"Okej, ska vi bada?"
"Visst." säger jag och flinar.
Justin går ut en bit sen kommer jag och puttar han och just då ramlar jag också i.
"Nu du!" säger han och flinar. Han lyfter upp mig och går längre ut, sen släpper han mig. Eftersom jag är kort så når jag jag botten så jag simmar och hoppar upp på Justins rygg.
Hej, sötnosar!
Detta inlägget är skrivet ut av Emma, och glöm inte att läsa hennes blogg! :D
Sen förlåt för att jag inte har skrivit tidigare men har haft massor av annat att göra.
Men hoppas att ni gillar denna delen och inte glömmer att kommetera era underbara kommetarer.
Puss&Kram!
You smile, I smile - del 18.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. glassarna 2. Mel's och justin's hand 3. bilderna som Justin och Mel tog i foto maskinen 4. Mel's outfit som hon byter om till 4. Bilden som Sel och Taylor tog.
*Mel's perspektiv.*
Justin stannar utanför en glass kiosk och går in och köper två glassar, han kommer sen ut med dom. Han ger mig den ena glassen, jag får glassen och frågar:
"Vad det är här för något?"
"Det är choklad." svarar han. Jag tänker efter choklad? Men inget svar kommer upp i huvudet som det brukar.
"Vad är choklad?" frågar jag osäkert.
"Ehm googla på det." säger han och blinkar med ena ögat
"Vad är google?" frågar jag.
"Oh, kolla en foto maskin vi går och knäpper några kort." säger han och svarar inte på min fråga han tar min hand och drar mig med sig.
"Okej. Du pojkvän vad är kort för något?" frågar jag.
"Kom här och sätt dig här brevid mig bara." säger han och drar ner mig.
"Okej." säger jag.
*Justin's perspektiv.*
Senare hemma hos Mel.
Jag tar med mig Mel till hennes hus och vi går upp till hennes rum. Vi stöter på Selena och Taylor på vägen dit. Jag säger åt Mel att gå in på hennes rum, hon gör det och jag gå in till Selenas rum och frågar om jag kunde få snacka med henne. Hon nickar och kommer ut till mig.
"Sel, Mel är så jobbig när hon inte fattar något, hjälp mig" säger jag.
"Med vadå?" frågar hon.
"Med att få henne att fatta. Jag frågade om hon ville ha glass och hon sa ja, så fixade jag det. Och då frågade hon vad det var, så sa jag choklad då sa hon vad är det, så sa jag googla på det. Och hon sa vad är google, hon är jätte jobbig kom så ska jag visa det" säger jag. Vi går mot hennes dörr och tittar in, där hon står och håller i en Bh och kollar på den med konstig blick, sen stänger vi dörren.
"Justin varför vill du ha min hjälp? Du känner henne också bra." säger hon.
"Okej vad ska jag göra?" frågar jag då jag insér att hon inte tänker hjälpa mig.
"Ja, jag vet faktiskt inte. Det ända vi kan göra är att hoppas att hennes minne kommer tillbaka fort." säger hon och går sedan tillbaka till hennes rum. Jag suckar och öppnar dörren och går in till Mel igen och ser att hon har bytt om igen.
"Hej igen." säger hon och ler när hon ser mig. Hon har lagt ifrån sig bhn och sitter nu på sängen.
"Hej själv." säger jag och sätter mig brevid henne.
"Så du är min pojkvän då. Vad inebär det? Måste jag göra något särskilt?" frågar hon mig.
"Ja, det är jag. Och nej, du behöver inte göra något särskilt direkt." säger jag.
"Varför ljuger jag för henne? Jag är inte alls hennes pojkvän." tänker jag.
"Okej, men man ska väl göra såhär?" säger hon och lutar sig mot mig och kysser mig.
*Selena's perspektiv.*
"Så du var med Taylor Lautner idag?" frågar Taylor mig och ler.
"Ja..." svarar jag och ler hemlighetsfullt.
"Gillar du honom? Vad gjorde ni? Så har du äntligen kommit över Justin? Berätta!" säger Taylor och ler ivrigt.
"Ja, jag har börjat komma över Justin. Han gillar ju Mel nu tror jag. Och jag tror att jag börjar få känslor för Taylor ja. Han är ju så snäll!" säger jag.
"Aww, om ni blir tillsammans, vilket jag hoppas på, kommer ni vara så söta tillsammans! Och ja, Taylor är riktigt snäll! Det var synd att han inte var den rätta för mig, men vi är ju kompisar. Hoppas att han kommer vara den rätta för dig." säger hon och ger mig en kram.
Vi sätter oss efter en stund vid datorn och tar en bild tillsammans och jag lägger sen upp den på twitter där jag skriver att jag är med Taylor. Och Taylor gör lika dant fast skriver att hon är med mig.
Kommer det att bli något mellan Selena och Taylor?
Kommer Justin berätta sanningen för Mel?
Denna delen är skriven av både mig och Emma. :D
Hon skrev början och jag slutet.
Kolla gärna in på Emma's blogg - http://bieberuknownoveller.blogg.se/index.html
Puss&Kram!
You smile, I smile - del 17.
Filed under: You smile, I smile.
Förlåt men nu har min blogg blivit konstig igen och jag kan inte ladda upp bilder. :(
Mel's perspektiv.:
Jag kollar på han och väntar på svar.
"Jag heter Justin" säger han.
"Okej" säger jag.
Justin kollar på Selena och säger:
"Kan jag få vara ensam med henne en liten stund?"
"Okej" säger Selena och går ut. Justin kommer och sätter sig på min säng och säger:
"Jag heter Justin Bieber, och jag är en artist och är 17 år gammal. Min favorit färg är lila
och jag är din pojkvän."
Selena's perspektiv.
Jag och Justin står och pratar, sen ser jag att Mel har vaknat så jag går mot henne.
"Åh, Mel du är vaken! Minns du något?" hon harklade sig och försöker säga något men det kommer inget.
"Vill du ha lite vatte?" säger jag och hon nickar. Jag går bort för att hämta vatten sen ger jag henne det när jag är tillbaka.
"Nej, jag minns fortfarande inget." säger hon tyst sen.
Jag kollar på Justin och ser att han blir ledsen.
"Okej" säger jag och blir själv ledsen
Efter en stund vänder Melody blicken mot Justin och frågar:
"Vem är du?"
"Jag heter Justin." svarar han. Efter en stund ber Justin mig att gå ut. Jag gör som han bad mig och går ut. Jag orkar verkligen inte mer om Justin, vill han inte vara med mig så vill jag inte vara med han heller. Jag tar min väska och går hem, när jag kommer hem så tae jag av mig skorna och går in i köket med hopp om att pappa och mamma ska vara där. Men det enda jag finner är en lapp där det står:
Kära Sel jag och pappa var tvungen att åka på ett möte jobbet, det finns mat i frysen. Vi kommer hem sent ikväll. Puss puss.
Jag suckar och går upp på mitt rum och sätter mig framför datorn. jag loggar in på msn och twitter. Jag ser att Taylor Lautner är inloggad så jag börjar prata med han.HejTjena
Vad gör du då?
Nja inge mkt har tråkigt
Okej jag har också tråkigtHörde att Justin och du har gjort slut.
Aa
Tänkte att du och jag kunde gå och ta en glass kanske?
Visst
Jag hämtar dig om en timme
Okej
Hejdå
Hejdå
Oh, äntligen händer det nått! Jag går in på toan och klär av mig och tar en dusch.
När jag duschat klart så kletar jag på mig lite smink och går sen in i mitt rum och tar på mig underkläder sen ett linne, en kofta och jeans. Sen kollar jag på klocka han ska komma om 10 minuter. Så jag tar min mobil, väska och går ner och tar på mig skorna och går ut.
Justin's perspektiv.
Jag har pratat med en läkare som sa att Mel får åka hem nu, så jag går in till Mel och säger att hon får åka hem. Så vi sätter henne i en rullstol och tar henne till min bil sen kör vi hem till henne.
"Vill du gå och ta en mjukglass?" frågar jag henne.
"Visst, jag jag ska bara byta om." säger hon och går upp.
Efter ett tag kommer hon ner ch har bytt om till ett par jeans och en stor fluffig lila tröja så gipset ska få plats. Vi går och tar på oss skorna och går ut och sätter oss i bilen och kör.
Hej sötnosar!
Här har ni ännu en del av Emma som äger bloggen - http://bieberuknownoveller.blogg.se/
Jag ska faktiskt ta och skriva en del till hennes novell nu så läs gärna den.
Del 18 kommer vara skriven av mig. :)
Sen har jag fått en fråga när ni ska få reda på vad samtalet Mel fick handlade om.
Men det får ni vänta tills hon minns det om hon ens kommer börja minnas igen?
Vem vet.
Sen kanske ni läste att Justin sa att an var hennes pojkvän men det är han ju inte? :o
Så hur kommer det gå?
Puss&Kram!
You smile, I smile - del 16.
Filed under: You smile, I smile.
Jag försöker minnas något men jag minns inget.
Vag heter jag? Vilket år är det? Hur gammal är jag? Vart är jag? Men jag kommer inte ihåg något. Jag ligger och tittar upp i taket och efter vad som kan ha varit några sekunder eller timmar så öppnas dörren till rummet. Jag vänder blicken dit och ser en man, kvinna och en tjej komma in.
"Åh, Mel du är vaken nu! Vi har varit så oroliga för dig!" utbrister kvinnan. Mel? Är det jag? Vilka är det? Frågorna blir bara flera.
"Hur mår du? Har du mycket ont?" frågar mannen.
"Åh, Mel! Förlåt mig, jag skulle aldrig ha gjort så. Allt är mitt fel." snyftar tjejen.
"Såja Sel. Det är inte ditt fel." säger mannen och stryker tjejen som måste heta Sel över ryggen. Sel heter hon det eller är det ett smeknamn.
Jag ligger bara och tittar på dom medans dom babblar på och jag förstår inte ett dugg. Tll slut öppnas dörren och en man kommer in och dom andra flyttar lite på sig så han kommer fram.
"Så jag ser att du äntligen har vaknat. Hur mår du Melody? Det var en riktigt rejäl smäll. Du har fått hjärnskakning, brytit ett revben och brytit armen." säger han.
"Melody? Är det jag?" viskar jag hest.
"Herregud! Minns du inte vem du är?" skriker kvinnan.
"Minns du inte vem du är?" säger mannen som måste vara en doktor och tittar oroligt på mig.
"Nej... Jag minns ingenting." säger jag tyst. Jag hör hur någon snyftar och vände blicken mot dom andra och ser att det var tjejen Sel som gråter. Jag vänder blicken mot doktorn igen.
"Är det normalt. Att jag inte minns något?" frågar jag han.
"Hm... Ja, du fick ju en rejäl smäll på huvudet. Så det finns inte så mycket mera att göra än att hoppas att dom kommer tillbaka med tiden. Du får försöker att minnas." säger han till mig. Han vänder sig sen mot dom andra. "Det ni kan göra är att fråga henne saker, och sen berätta så mycket som möjligt för henne om vem hon är. Men jag måste gå nu." säger han till dom och reser sig upp från en stol han satt på och går ut. Dom andra kommer fram igen.
"Minns du verkligen ingenting Mel?" frågar kvinnan.
"Nej," viskar jag.
"Minns du vem Alex är?" frågar hon.
"Alex? Nej det gör jag inte."
"Han är din bror du älskar honom." säger hon och tårarna börja rinna längs hennes kinder.
1 och en halv timme senare har jag fått reda på detta:
Jag heter tydligen Melody Isabella Gomez. Dom flesta kallar mig för Mel.
Mina föreldrar är döda och jag har då en bror som heter Alexander som kallas för Alex. Han är tydligen soldat och han vet inte om att jag ligger på sjukhus. Jag kommer från ett land som heter Sverige.
Kvinnan heter Mandy och mannen heter Ricardo men alla säger Rick. Tjejen heter Selena och kallas då för Sel, och hon är tydligen känd.
Och hon är min kusin. Och jag bor då hos dom tills Alex är tillbaka. Jag har två hästar hos dom som heter Starlight och Destiny.
Jag är född 1994, har ingen speciell favorit färg, mina intressen är rida, sjunga, dansa, vara med kompisar och shoppa.
Sen orkar jag inte får mera in i huvudet så dom går ut för att låta mig sova. Jag ligger och tänker på det jag har fått veta men minns fortfarande ingenting med tillslut lyckas jag somna.
"Minns hon verkligen inget?" hör jag en pojke säga och han låter helt förtvivlad.
"Nej, ingenting." viskar en tjej. Hm... Kan det vara hon Selena som jag tror det var hon hette.
Jag försöker öppna ögonen och lyckas efter ett tag. Jag tittar på pojken och känner inte igen honon alls men jag ser att jag har rätt om tjejen.
"Åh, Mel du är vaken! Minns du något?" säger Selena och tittar hoppfullt på mig, lika så pojken.
Jag harklar mig och försöker att prata men halsen känns alldeles torr.
"Är du törstig?" frågar hon då hon ser att jag inte kan prata, jag nickar som svar och hon går och hämtar ett glas med vatten. Hon kommer snart tillbaka med det och jag tar glaset med höger hand då vänster är gipsad. Snabbt dricker jag upp det harklar mig igen och denna gången går det bättre.
"Nej, jag minns fortfarande inget." säger jag tyst och tittar på Selena och pojken som genast ser ledsna ut.
"Okej." säger Selena och det ser ut som hon ska börja gråta. Jag vänder blicken mot pojken.
"Vem är du?" frågar jag tyst.
Åh, hur tror ni det blir med Mel?
Och hur kommer Alex reagera när han får reda på det?
Kommetera gärna. :)
Puss&Kram sötnosar! :*
You smile, I smile - del 15.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Mel 2. Justin när han pekar.
Mel's perspektiv.
Jag springer där ifrån dom och springer mot en park. Jag börjar sakta ner och sätter mig på en bänk och tänker på Selena varför hade hon ljugit för mig? Och Justin varför hade inte han märkt att det var Selena ?
Tankarna flyger runt i mitt huvud , plötsligt hör jag någon ropa Mel!
Jag lyssnar extra noga och hör att det är Justin när han får syn på mig så springer jag iväg, jag springer ut mot en gata och Justin därefter.
Jag stannar vid en övergångs plats och säger till "Justin, stanna" han stannar och kollar på mig.
Men sen ändras hans ansikte till ett rädd ansikte, och han pekar på något och skriker "AKTA" sen blir allting svart
Justins perspektiv.
Jag springer runt och söker efter Mel, men jag hittar henne inte så jag börjar att ropa på henne men får inget svar.
Så jag springer in i en park och fortsätter ropa tills jag ser henne på en parkbänk, jag börjar springa mot henne men när hon får syn på mig så springer hon iväg.
Jag joggar efter henne tills hon springer ut på en gata. Då börjar jag också springa hon stannar vid ett övergångs ställe och säger "Justin, stanna" jag gör som hon säger.
Hon säger inget utan bara kollar på mig, sen kollar jag bakom henne. Det va en svart bil som kör rakt mot henne med en massa polis bilar efter, jag blir shit rädd och börjar peka men får inte fram något.
Men tillslut skriker jag "AKTA" men det är för sent, den har redan kört på henne.
Jag blir alldeles vit i ansiktet, jag springer fram till Mel hon ser helt trasig ut.
Jag reser mig upp och ringer till en ambulans.
Senare på sjukhuset:
Mel's perspektiv.
Jag vaknar av att det var några som står och pratar runt mig, sen blir allting svart igen.
Jag går omkring i en helt svart värld, men helt plötsligt kommer det lila och gröna moln från ingenstans. Jag springer mot ett lila moln och sätter mig på det, molnet flyger iväg och stannar framför ett lila moln och ett grönt.
På det lila molnet så var det Justin och på det gröna var det Selena?
Det kommer upp en röst som säger "Vem ska du såra, nån du bryr dig om eller någon som älskar dig?"
Sen helt plötsligt så föll allting ihop och jag vaknar igen men jag minns ingenting.
Ingenting alls, vem är jag?
Är inte denna delen rikigt bra? :D
Men hur tror ni det går med Mel?
Hon minns ju ingenting!
Sen denna delen är så skriven av Emma som annars skriver på sin blogg - http://bieberuknownoveller.blogg.se/ .
Och som jag skrev så ska vi samarbeta lite.
Titta gärna in på hennes blogg.
Puss&Kram!
You smile, I smile - del 14.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. l 2. limousine Mel när hon joggar.
*Selena's perspekiv.*
Jag går ut till limosinen och sätter mig i den. Nu kommer den svåra delen, att lura Justin. Medans vi kör ökar nervositeten. Tänk om han märker att det är jag? Vad händer då? Jo, dom kommer hata mig!
Efter vad som känns som timmar stannar vi äntligen. Chafören kommer och öppnar dörren och jag kliver ut och se att vi är vid en strand.
"Det är bara att följa stranden och så ser du snart Justin." säger han och ler.
"Tack så mycket." säger jag och ler tillbaka och börja gå.
Jag behöver inte gå långt utan ser snart ett bord och brevid det står Justin.
"Gud så snygg han är!" tänker jag och saktar ner på takten lite. Han ler när han ser mig och ger mig en mjuk kram när jag kommer fram.
"Vad glad jag är att du kom Mel." säger han.
"Självklart att jag kommer. Det ser fantastiskt ut." säger jag. Han drar ut stolen till mig och jag sätter mig ner. Sen går han och sätter sig på sin stol.
Vi börja småprata lite om allt möjligt.
"Än så länge går allt bra, han märker ju ingen skillnad." tänker jag lite förvånat. Jag som trodde att han direkt skulle se att det var jag och inte Mel.
'2 timmar senare.'
"Jag har haft det riktigt roligt Justin." säger jag och ler mot honom.
"Jag med." säger han och ler tillbaka.
Vi kommer fram till limosinen igen och sätter oss i den, och den börja köra hemåt.
*Melody's perspektiv.*
Jag ligger i sängen efter att ha funderat och är nöjd över det jag har kommit fram till. Jag gillar inte Justin, inte alls bara som vän. Jag skulle aldrig kunna se honom som min pojkvän. Det jag är avundsjuk på är att jag också vill ha en pojkvän som tar hand om mig. Ger mig trygghet. Men jag behöver inte någon pojkvän, det kommer bara att bli jobbigt. Att gå runt att behöva oroa sig att han kommer vara otogen och en massa sånt.
Det vet jag då mina vänner i Sverige har varit med om sånt, att deras pojkvänenr har varit otrogen.
Jag reser mig upp och går in i min walk in closet och tar på mig tränings kläder. Selena och dom kommer nog inte hem på ett tag, inte Mandy och Rick heller. Och jag behöver göra något och vad är inte bättre än att träna?
Jag går ner och tar på mig skorna och öppnar dörren.
"Oj!" säger jag när jag ser att Justin och Sel står där utan för. "Förlåt mig , jag visste inte... Ehum... Jag går nu." fortsätter jag och tränger mig förbi dom och börja gå.
"Meldoy?" säger Justin och låter riktigt förvånad. Jag vänder mig om och ser att han tittar på mig och sedan på Sel, sen på mig igen.
"Selena?!" utbrister han och tittar på Sel, jag ser hur hon blir vit i ansiktet och ser rädd ut.
"Förlåt." säger hon och tittar ner i marken.
"Va? Jag fattar ingenting!" säger jag och skakar på huvudet.
"Inte jag heller, men en sak fattar jag och det är att du ljög för mig Sel." säger han och ser sårad ut.
"Förlåt. Men jag stod inte ut med att ni skulle gå ut tillsammans..." jag avbryter henne mitt i meningen.
"Vad då gå ut 'tilsammans'" frågar jag.
"Förlåt mig Mel, men Justin bjöd ut dig inte mig..." säger hon lågt. Jag tittar förvånat på Justin för att se om det är sant.
"Ja, Sel sa att hon skulle säga det till dig, då jag inte hann." säger han.
"Förlåt mig Mel, men du vet att jag gillar honom. Och nu har ju du börjat gilal honom också, och som jag sa, jag står inte ut med att se er tillsammans." säger Sel.
Jag känner att hur ilskan kommer krypande. Hur kan hon bara tro saker så? Är det inte bäst att fråga?
"Sel, jag har ju sagt till dig att inte gillar Justin på det sättet! Lyssnade inte du? Och är det inte bäst att fråga saker?" skriker jag.
Jag ser hur både Justin och Sel rycker till.
"Äsch, jag orka inte bry mig längre. Hoppas att ni har haft det trevligt, och jag dejta ni. Jag bryr mig inte." säger jag och springer iväg från dom.
Tack så hemskt mycket för tipsen i förra delen!
Som ni ser har jag använt dom.
Det är super bra att ni ger det för det jag vill är ju att ni tycker det är roligt att läsa! :D
Puss! :*
You smile, I smile - del 13.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. text 2. Sel's outfit.
Vi går in i huset och sen upp till mitt rum. Jag går och hämtar gitarren och sätter mig sedan i sängen brevid Justin.
"Snälla måste jag?" frågar jag.
"Ja."
"Okej, men jag sjunger inte bra." säger jag. Jag fundera vilken låt jag ska ta och väljer Sel's låt Who says. Jag börjar spela och sjunga. (Här är en länk om ni vill lyssna på låten - http://www.youtube.com/watch?v=41OWqTeh-ek) Jag ser hur Justin tittar på mig och ser lite förvånad ut.
"Så vad tycker du?" frågar jag när låten äntligen är slut.
"Wow... Du kan verkligen sjunga!" säger han.
"Ljug lite till." säger jag och skrattar. Precis när Justin öppnar munnen för att säga något, hör vi hur dörren där nere öppnas.
"Mel? Jag är hemma!" hör vi Sel ropa.
"Sel? Vad gör hon hemma? Hon sa till mig att hon skulle sova över med Demi?" mumlar jag tyst för mig själv.
Vi hör hur hon går upp för trappen och öppnar där efter dörren till mitt rum.
"Hej, Mel... och Justin." säger hon ser riktigt förvånad ut när hon ser honom.
"Hej, Sel." säger jag och Justin samtidigt. Det blir en pinsam tystnad och vi alla rycker till när min mobil börjar ringa.
"JA!" skriker jag när jag ser vem det är, och Justin och Sel tittar på mig som om jag har blivit galen.
"Ehum... Jag ska gå för att svara." säger jag och ler stort. Jag går ut ur rummet och trycker på svara.
"Hej, Alex!" säger jag glatt.
"Melody, det är inte Alex." hör jag en man säga, och jag känner inte igen rösten.
"Vad har hänt?" säger jag och känner att jag inte kommer få ett bra besked.
Selena's perspektiv.
Justin och jag ser hur Mel springer ut ur rummet med ett stort leénde på läpparna. Mel... Hur kunde hon göra såhär mot mig? Hon sa ju att hon inte gillade honom! Hur mycket mer har hon ljugit för mig?
Tur att Demi blev sjuk, annars skulle jag väl fortfarande gå runt och tro att Justin har börjat gilla mig igen.
"Så är ni tillsammans?" frågar jag trots att jag igentligen inte vill veta.
"Nej." svarar han och ser lite besviken ut.
"Men du gillar henen?"
"Ja... Ja, det gör jag." säger han.
"Okej..." säger jag tyst och känner hur ont det gör.
"Du Selena... Kan du hjälpa mig med en sak? Jag vet att du säkert kommer säga nej. Men du kommer hitta någon annan som kommer gilla dig. Någon som är bättre än mig." säger han och jag tittar förvånat på honom.
"Okej? Vad vill du att jag ska hjälpa dig med?"
"Jag..." han avbryts av att hans mobil ringer, han tar upp den och svarar. Jag lyssnar inte på vad han säger utan funderar istället på vad det är han tänker be mig att göra.
"Du Sel... Jag tänker ta med Mel ut på middag. Och det kommer vara upp till henne om det ska vara som kompisar eller en dejt. Men en limosin kommer och hämtar den vid 7, så kan du säga det till henne?" säger han till mig när samtelet är slut och ser stressad ut.
"Okej..." säger jag.
"Tack så mycket!" säger han och ser lättad ut och ger mig en kram.
"Men jag måste gå nu. Det är en sak som har hänt." säger han går kort där efter. Förvånat sitter jag kvar på sängen.
"Han och Mel ska på dejt!" tänker jag förtvivlat. Efter denna dejten kommer det fler dejter, sen kommer jag se dom gå runt och kyssas... Jag kommer inte klara det!
"Var är Justin?" frågar Mel mig när hon kommer tillbaka. Jag ser att hon har gråtit, men jag bryr mig inte för det är hon som har tagit Justin ifrån mig.
"Han var tvungen att gå."
"Okej..." säger hon och sätter sig vid mig, och då får jag världens bästa idé!
"Du han bjöd ut mig på middag!" säger jag och ler stort. Jag ska spela Mel, för hon ska inte få honom.
"Åh, vad glad jag blir för din skull." säger hon och ger mig en kram.
"Ljug lite till kusin. Du vill säkret har honom själv." tänker jag men spelar med.
"Tack! Men kan inte du hjälpa mig välja kläder, smink och hår?" frågar jag, jag måste ju se ut som henne så mycket som möjligt.
"Självklart kan jag det. Gå och dusha du så letar jag fram kläder." säger hon och jag nickar som svart och går till badrummet.
Melody's perspektiv.
När Selena har gått iväg går jag in i hennes rum och börja leta efter kläder till middagen. Jag skulle också vilja gå på middag... Avundsjuk? Nej, det får jag inte vara! Det är ju så här det ska vara, och klart att Justin inte vill ha mig.
Vänta, varför tänker jag ens på detta? Jag har ju aldrig gillat honom så.
Åh, vad jobbigt! Jag gillar honom samtidgt som jag inte gör det.
"Har du hittat något?" frågar Sel och jag rycker till. Hur länge har jag igentligen stått och tänkt?
"Ja. Du kan få se den sen. Först ska jag fixa håret och smiket." säger jag, Hon satte sig ner och jag fixade först håret och sminkade henne senare.
"Vad tycks?" frågar jag när jag är klar. För första gången sedana jag började fixa henne får hon se sig i speglen.
"Det blev ju riktigt fint." säger hon ser riktigt nöjd ut. Om jag ska vara ärlig är jag det med. Jag går in i gaderoben igen och hämtar klänningen.
"Vad tycker du?" frågar jag och håller upp en länning och jeans jacka.
"Det är så fin och sommrig! Jag måste prova det." jag ger henne klänningen och jackan, hon prova det direkt. Hon ser sen in i speglen igen.
"Åh, jag är så nöjd! Tack så mycket Mel." säger hon och ger mig en stor kram.
"Vad glad jag blir att du är nöjd."
"Hon lång tid är det kvar?" säger hon och börja se lite stressad ut. Jag tar upp mobilen och kollar klockan.
"10 minuter. Här är väska och skor." säger jag och ger henen det.
Vi går ner och där tar Sel på sig skorna och ger mig sedan en kram till.
"Lycka till." säger jag och ler mot henne.
"Tack." säger hon och ler tillbaka och går sedan ut.
Så vad tror ni kommer hända på middagen?
Kommer Justin att gå på att Sel spelar Melody?
Kommentera gärna sötnosar! :D
Puss. :*
You smile, I smile - del 12.
Filed under: You smile, I smile.
För jag kan inte det. :(
"Mel! Melooody!" hör jag Sel ropa och kort där efter drar hon av täcket från mig.
"Vad gör du?" säger jag trött och öppnar motvilligt ögonen.
"Det är morgon sömntuta." säger hon glatt.
"Hur mycket är klockan?"
"Den är 10 snart. Så upp med dig, det är snart frukost." säger hon och går sedan ut ur rummet.
Jag funderar på om jag ska ta och somna om, men då kommer väl säkert Sel in och häller vatten på mig. Jag suckar högt och reser mig upp och går in i ett av badrummen och tar en snabb kall dusch för att bli lite piggare.
När jag kommer ner till köket efter en kvart så ser jag att dom andra redan sitter och äter.
"Godmorgon." säger Mandy och ler när jag kommer ner. Men man ser att hon inte har glömt vad som hände igår.
"Godmorgon." säger jag och sätter mig ner och börjar äta.
"Så vad händer idag?" säger Rick efter en stund,
"Ehum... Jag ska på en intervju idag. Sen ska jag vara med Demi. Är det okej om jag sover över hos henne?." frågar Sel.
"Det är okej. Men vad ska du göra idag Mel?" frågar Rick.
"Det vet jag inte riktigt." säger jag efter att ha funderat en stund.
"Okej, men flickor jag och Mandy ska iväg idag. Och vi åker efter frukosten och kommer nog hem först sent ikväll. Är det okej för dig Mel?" frågar han.
"Självklart." säger jag.
Vi fortsätter att äta och prata lite och till slut är det dags för Mandy och Rick att gå.
"Hejdå" säger dom och ger oss varsin kram.
"Hejdå." säger jag och Sel samtidigt.
När dom har gått så vänder sig Sel mot mig.
"Jag ska gå upp och packa. Men är det okej att jag lämnar dig? Det känns inte direkt snällt." säger hon och tittar på mig med en frågande blick.
"Självklart är det okej. Vill du ha hjälp?"
"Visst." säger hon och ler och ger mig en lätt kram.
Vi går upp till hennes rum och packar ner lite kläder, smink osv. En stund senare har hon också gått.
"Så vad ska jag göra nu då." mumlar jag för mig själv. Jag går upp till rummet och sätter mig vid datorn och loggar in på facebook.
"Jag behöver en ny profilbild." tänker jag.
Jag tar fram en pappers bit och skriver 'I miss you.' Jag tänker på Alex, alla mina vänner och mina föreldrar när jag skriver det. Jag saknar verkligen dom alla! Jag tar några bilder och efter en stund blir jag nöjd. Jag tar den och lägger till den som min profilbild.
"Och vad ska jag göra nu då?" tänker jag rastlöst. Efter en stund lyckas jag komma fram till att jag ska gå till stallet.
"Hej sötnosar." säger jag när jag kommer fram till hagen. Jag går in och klappar dom lite.
"Mel?" hör jag någon ropa och när jag ser vem det är blir jag förvånad.
"Justin? Vad gör du här?" frågar jag när han kommer fram.
"Ville prata med dig." säger han tyst. Jag går ut ur hagen och ställer mig mot honom.
"Så vad är det du vill prata om?" säger jag.
"Jag vill veta varför du ignorera mig." säger han efter en stund.
"Det kan jag inte säga." säger jag, för jag tänker aldrig svika Sel.
"Varför inte?" fråga han och ser förvånad ut.
"Jag vill inte."
"Okej, men kan vi inte vara vänner i alla fall? Det är sjukt jobbigt att du ignorerar mig." säger med ett ansiktsutryck jag inte kan tyda. Jag funderar, att vara vänner kan väl inte skada. Även om Sel kanske bli arg nu, jag sa ju att jag skulle ignorera honom.
"Okej, det kan vi väl." säger jag tillslut och ler lite. Han ler stort och ger mig en kram.
"Har du ridit förut?" säger jag och ler finurligt.
"Ja... Varför undrar du?" säger han tveksamt.
"Vänta här." säger jag och springer sedan in i stallet. Jag har världens bästa idé! Jag hämtar ett grimskaft och springer sedan tillbaka.
"Vad tänker du nu hitta på?" säger han när han ser vad jag har hämtat.
"Följ med mig." säger jag och går in i hagen.
Justin tvekar men följer tillslut med och följer med mig fram till Starlight. Jag knäpper fast Starlight i grimskaftet och vänder mig mot Justin igen.
"Detta är min häst Starlight. Och du ska rida henne." säger jag och skrattar lite åt Justins anskiktsutryck.
"Aldrig att jag rider på den!" säger han och ser lite rädd ut,
"Jo, kom igen!" säger jag.
"Okej, på ett vilkor..." säger han efter en stunds fundering.
"Vadå för något?"
"Att du sjunger för mig sen." säger han. Jag stelnar till. Ska jag gå med på det?
"Okej, vi kör väl på det." säger jag.
Jag hjälper Justin upp på Starlight.
"Är detta verkligen säkert?" säger han och ser rädd ut.
"Jadå. Starlight är super snäll." säger jag och klappar henne på halsen.
"Så, jag har suttit på henne får jag komma ner?" säger han efter en stund.
Jag nickar och Justin hoppar av efter att jag har förklarar hur man gör. Han klappar Starlight på halsen och följer sedan med mig ut ur hagen.
"Så nu ska jag höra dig sjunga." säger han och ler retfullt mot mig.
"Ja, efter att jag har lämnat grimskaftet i stallet ja." säger jag. Han följer med mig in i stallet där jag lämnar grimskaftet, och sen går vi upp mot huset igen.
"Hjälp vad ska jag göra? Jag vill inte sjunga för Justin!" tänker jag panikslaget.
Så vad tycker ni?
Är det bra att dom är vänner igen?
Kommer Mel lyckas slippa sjunga för Justin?
Och vad kommer Sel säga?
Kommetera gärna vad ni tror kommer hända!
Och tack för tipsen i förra delen.
Kommer nog att använda dom men inte just nu. :D
You smile, I smile - del 11.
Filed under: You smile, I smile.
Det går inte att ladda upp bilder?
Ingen aning om varför, men ska se senare om det går då.
Det är synd för jag hade hittat riktigt bra bilder. :(
*Melody's perspektiv.*
'5 dagar senare.'
Hur kan så mycket hända på 5 dagar? Jag har inte pratat med Justin på 2 dagar. Innan så försökte han verkligen prata med mig. Han kom hit, han smsade, han ringde. Men jag ignorerade han, och det gjorde verkligen ont att se hur det sårade honom
.Men jag gillar honom verkligen inte. Kanske som vän, men inte mer. I alla fall Sel är glad nu, för han har ju inte pratat med mig på 2 dagar.
Sen har jag inte hört av Alex på 4 dagar, och jag är riktgit orolig. Han har inte svarat på mina sms eller när jag har ringt. Tänk om han har dött? Jag känner hur klumpen i magen växer och tårarna bränner. Men om han har dött så har han det säkret bra med mamma och pappa. Det hoppas jag. Jag skulle nog göra vad som helst för att vara med dom men jag måste vara stark, jag måste leva för dom.
Nej, Alex har inte dött lyckas jag tillslut intala mig själv. Han har inte bara tid att ringa eller skicka ett sms till mig. Vi kommer snart ses igen och då ska vi hem.
Jag reser mig upp ur sängen som jag har legat och tänkt på, och tar på mig mina ridkläder och går ner och sen till stallet. Destiny och Starlight kommer galopperande mot mig när dom ser mig. Jag ler, dom är nog dom ända som får mig glad. Jag hälsar på dom och går sedan in i stallet och hämtar grimskaften. Jag tar in Starlight och börja borsta henne, när jag slänger en blick på klockan ser jag att jag har stått och borstat henne i 1 timme och en halvtimme. Jag går och hämtar sadlen och tränset, jag sadlar henne och går sedan ut i paddocken.
"Ska vi göra ett hårt pass dressyr idag?" frågar jag henne medans jag drar ner stigbyglarna. Starlight frustar som svar och jag börjar le. Jag sitter upp och börjar att skritta.
'1 timme och 20 minuter senare'
Jag släpper ut Starlight och går fram till Destiny.
"Hej gumman, nu är det din tur." säger jag till henne och knäpper fast grimskaftet i grimman. Jag leder in henne i stallet och börja borsta henne.
"Klockan är rätt mycket, men vi rider nog ut som planerat ändå." säger jag till henne och smeker henne över pannan. Jag går och hämtar sadel och träns, och sadlar och tränsar henne.
Jag leder ut henne senare och sitter upp.
"Hm... jag vet inte riktigt vad vi ska rida. Så vi chansar och rider in i skogen." säger jag till henne.
En halvtimmer senare kommer vi ut till en fin strand och man ser solnedången.
"Oj, klockan är visst rätt mycket. Men vad säger du? Ska vi ta en galopp längs stranden och sedan rida hemåt?" säger jag till Destiny.
Jag fattar galopp och snabbt går det. Men jag bryr mig inte, man känner ju sig så fri!
'2 timmar senare.'
"Vad har du varit?!" säger Mandy så fort jag kommer in och ser ubrört på mig.
"Ute och ridit?" säger jag och tittar förvånat på mig.
"Vet inte du vad klockan är? Du borde ligga och sova vid det har laget, det borde vi alla. Men istället har vi alla suttit uppe och varit oroliga för dig, och letat efter dig." säger hon högt.
"Förlåt..." mumlar jag och tittar ner i marken.
"Gör aldrig om det där! Och gå och lägg dig nu." säger hon och tittar på mig med en skarp blick.
Jag går upp till mitt rum och byter till min stora sovtröja och lägger mig i sägen.
Hemma i sverige har jag aldrig behövt oro mig för att komma hem i tid. För Alex vet att jag gillar att rida ut på kvällen, det är då man känner sig så fri.
"Snälla Alex, kan du inte komma tillbaka, så vi kan åka hem?" ber jag.
Jag tittar på mobilen och hoppas om att det ska vara ett sms där, men som väntat är det inte det. Jag går in och tittar på mina bilder och stannar på en bild med mig och Alex. Jag känner hur tårarna börja rinne längs kinderna och jag börja snyfta.
Efter en stund somnar jag utmattat.
Vad tror ni kommer hända med Mel och Justin?
Jag har ingen aning så ge mig gärna idér! :)
Så kommetera tips nu! :D
Puss sötnosar! :*
You smile, I smile - del 10.
Filed under: You smile, I smile.
Blev bara en bild idag, då jag inte hittar några andra bilder.
"Gillar du Justin?" frågar jag och tittar allvarligt på henne, jag ser hur hon tittar förvånat på mig.
"Varför undrar du det?" frågar hon tveksamt på mig.
"Gillar du honom?" uprepar jag.
"Ja... Ja, jag gillar honom. Och du gillar honom med, eller hur?" säger Sel och ser ledsen ut när hon ser hur förvånad jag blir. "Jag visste det. Och han gillar dig." fortsätter hon och jag ser hur en tår rinner ner för hennes kind.
"Sel... Jag gillar inte Justin. Jag vet inte ens om jag gillar honom som vän." säger jag och tittar allvarligt på mig.
"Jag tror dig inte." säger hon och snyftar.
"Sel... du är min kusin. Och jag vet att vi inte känner varandra så väl, men du kan bli som min syster. Jag skulle aldrig ta honom ifrån dig. Jag lovar." säger jag. " Sen om jag skulle gilla honom, vilket jag inte gör, vad ska jag då bo?" läggar jag till med ett litet skratt.
"Åh, Mel... Så du gillar inte honom?" frågar hon och ser lite lättad ut.
"Nej." säger jag ärligt.
"Gud vad bra!" säger hon och torka bort tårarna och ler stort.
"Men han gillar kanske mig." säger jag tyst.
"Hur vet du det?" frågar hon och hennes leénde bleknar. Jag tar upp mobilen och visar smset som Justin skickade, och när hon ser det så blir hennes blick irriterad.
"Jaha... Nu har jag ingen chans alls på honom." säger hon när hon har läst klart och hennes ögon blir tårfyllda igen.
"Jodå. Jag ska inte bry mig ett smack om Justin och tillslut så kommer han tröttna." säger jag.
"Men det skulle du väl aldrig göra? Han är ju din vän?" säger Sel förvånat.
"Jo. Du betyder mer för mig." och när jag säger det skiner hon upp i ett underbart leénde och ger mig en varm kram.
"Tack Mel. Du är underbar." säger hon.
Vi går in igen efter yterligare en kram. När vi kommer in så går vi upp till Justin's rum igen.
"Vad pratade ni om?" frågar han och försöker möta min blick men jag viker undan.
"Ingenting viktigt." säger Sel undvikande.
*Justin's perspektiv.*
Jag försöker möta Mel's blick igen men hon viker undan.
"Vad har jag gjort?" tänker jag förvånat.
"Så vad ska vi göra?" frågar Selena och sätter sig nära mig.
"Ska vi se på film?" frågar Mel och tittar på Sel.
"Visst, vad tycker du Justin?" frågar Sel och lägger sin hand på min arm.
"Okej, det spelar ingen roll för mig. Ni kan väl välja film?" frågar jag.
"Okej." säger hon och reser sig upp och drar med Mel till filmerna. Jag suckar lite av lättnad att hon inte satt så nära mig. Inte var jag har något emot Selena, det har jag inte alls hon är en underbar vän. Men jag gillar henne inte alls på det viset. Jag tittar på Mel igen.
"Vad har hon emot mig? Vi hade det ju så bra igår..." tänker jag igen. Jag tänker på vad jag kan ha gjort för fel. Det ända jag kommer på är smset.
Var det fel att skicka det? Hon kanske inte känner så för mig. Men jag måste prata med henne.
Okej, denne delen blev sådär. :/
Det tycker jag iaf, men ni kanske tycker något annat?
Men vad tror ni Mel kommer säga när Justin försöker prata med henne?
Föresten detta är första gången Justin's perspektiv är med!
Vad tycker ni om det? :)
Kommetera! :D
You smile, I smile - del 9.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. efterrätten 2. Selena's öga 3. text.
"Men kom så går vi och sätter oss och äter." säger Pattie och så går och sätter oss vid bordet.
Jag fick sitte brevid Justin och Rick. Och på Justin's andra sida satt Selena som såg riktigt nöjd ut över det.
Maten som serverades var rikitigt god! Och nu kommer efterrätten ut och jag vet inte alls hur jag ska få ner den. Men jag äter och på något sett lyckas jag.
"Tack så mycket för maten, det var verkligen underbart gott. Och nästa gång får vi bjuda er på middag." säger Mandy och ler mot Pattie.
"Det var så lite så. Ni ungdomar kan få gå från bordet om ni vill. Ni vill säkert inte sitta och höra oss prata." säger Pattie och ler.
"Okej, tack för maten." säger Sel och Justin och reser sig upp.
"Ja, tack för maten. Det var verkligen riktigt gott." säger jag och ler mot Pattie och reser mig också upp.
"Ska vi gå upp på mitt rum?" frågar Justin mig och Sel.
"Visst." säger Sel och så går vi upp för trappan och in i hans rum. När vi kommer in tittar jag mig nyfiket runt. Hans rum såg lite ut som ett rum vilken kille helst skulle kunna ha. Förutom det att hans måste kosta sjukt mycket mer pengar än vad en normal person har. Vi sätter oss och pratar om olika saker tills jag känner att jag måste på toa.
"Ehm... Jag måste på toa... Men jag vet inte vad den är?" frågar jag blygt.
"Åh, kom jag kan visa vägen." säger Sel och så går vi ut från rummet och stannar framför en annan dörr.
"Här är den. Kan jag gå tillbaka till Justin.?" frågar hon mig snällt.
"Självklart." säger jag och går in på toan.
När jag kommer in stelnar jag till.
"Varför är allt så lyxigt? Jag blir ju rädd att förstöra något." tänker jag frustrerat.
Jag får på toa och tvättar sedan händerna. När jag går tillbaka så här jag att Justin och Sel prata, och jag hör mitt namn nämnas. Jag vet att det är fult att lyssna på vad andra pratar om man jag kan inte låta bli.
"Justin... Jag vet inte om du vet det men jag gilalr dig fortfarande. Och du fattar inte hur jobbigt det är för mig att se hur du tittar på Mel." säger Sel och jag hör att hon låter sårad.
"Förlåt Selena men jag har inte såna känslor för dig längre."
"Har du såna känslor för Mel?" frågar Sel och jag hör att hon låter riktig irriterad.
"Ja... Jag tror det." säger Justin och låter lite nervös.
"Vad har hon som inte jag har?" frågar Sel och snyftar till. "Jag har känt dig längre än vad hon har." fortsätter hon.
"Snälla, dom får inte bråka om mig." tänker jag och går in.
"Hej, vad pratar ni om." frågar jag spänt och tittar på Sel som är lite röd i ögonen.
"Inget..." säger Justin tyst.
"Sel... Kan jag få prata med dig?" fårgar jag och hon nickar som svar. Vi går ut ur rummet och ner för trappan och ut i trädgården för att ingen ska höra oss.
"Så vad är det du vill prata om?" frågar hon och ler sorgset mot mig.
Ja, jag hann ju skriva vilket jag är riktigt glad över! :D
Och kommetera gärna vad ni tycker. :)
Puss.
You smile, I smile - del 8.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Mel och hennes outfit 2. Selena och hennes outfit 3. Justin och Pattie.
Jag försöker komma på ett svar och skriva men hjärnan är verkligen helt tom. Efter en stund lägger jag ifrån mig mobilen och försöker somna.
"Jag får ta hand om det imorgon." tänker jag, och somnar en kort stund efter det.
"Meeeelodyy!" säger Selena och drar av täcket från mig.
"Uhm... Sel sluta jag vill soooova..." mumlar jag trött drar på mig täcket igen.
"Kom igen nu tjejen, vi ska shoppa!" säger Sel glatt.
"Jag vill inte, jag shoppade igår." säger och vänder mig om i sängen.
"Det struntar jag i. Vi måste ha något nytt då vi ska hem till Justin på middag.
"Justin... Middag?" tänker jag förvirrat. Då minns jag smset jag fick av honom igår.
"Jag följer inte med!" säger jag panikslaget och vändere mig om mot Sel igen.
"Jodå, klart du ska med. Ni verkade ju ha det trevligt igår." säger hon och får en blick jag inte känner igen.
Jag protersetera, men några timmar senare står jag ändå i min nya klänning som Sel och jag var och shoppade.
"Åh, vad vackra ni är flickor. Är ni redo att åka?" säger Rick och ler.
"Tack pappa, och självklart är vi det." säger Sel.
Vi går ut och kliver in i bilen och kör mot Justin. Jag känner hur nervös jag är, och jag känner på mig att detta kommer inte så särskilt bra.
*Selena's perspektiv.*
Jag tittar på Mel och ser hur snygg hon är i sin klänning. Även om vi är lika så lyckas hon alltid vara snyggare än mig, vad jag än gör. Och såklart väljer Justin henne. Även om vi har kännt varandra längre så väljer han henne. Jag minns att jag såg bilden på nätet och trodde först att det var en vänskaps kram. Men när jag kom hem och han sjöng för henne... Och sen hur det blev tyst i rummet, och när jag kom in satt dom nära varandra i sängen och tittade på varandra.
Säkert har dom kysst varandra. Jag känner hur det värker i hjärtat, jag trodde aldrig att dom skulle göra så mot mig.
*Melody's perspektiv.*
Jag ser hur Sel tittar på mig med en sårad blick.
"Vad har jag gjort henne?" tänker jag förvånat.
Bilen stannar och vi alla kliver ut, och jag ser ett underbart hus.
"Visst är huset fint?" säger Mandy och ler mot mig när hon ser min blick.
"Verkligen." viskar jag.
Vi går mot dörren och knackar, vi behöver inte vänta länge utan snart öppnar Justin och brevid honon står en kvinna som måste vara hans mamma.
"Välkommen." säger hon och ler varmt mot oss.
"Jag är Pattie, Justin mamma. Och du måste vara Melody, Selenas kusin." säger hon och skakar min hand.
"Aa, det är jag." säger jag.
Jag möter Justin blick och ser hur han tittar på mig och biter sig i läppen. Som alltid.
"Varför gör han så?" tänker jag.
Jag ser hur Sel också ser hur han tittar på mig och så får hon den blicken hon hadde imorse.
"Vad är det med dom? Kan inte någon bara förklara?" tänker jag och suckar.
Detta kommer bli en lång kväll.
Inte världens bästa del, men jag vet inte riktigt vad som ska hända nu.
Ger mig förslag! :D
Så kommetera gärna ideér så kommer nästa del fortare.
Puss.
You smile, I smile - del 7.
Filed under: You smile, I smile.
Vi satt nu i bilen påväg hem, och Kenny hade inte ens märkt någon skillnad när vi gick in affären. Undra om hans ens märkte något eller så låtsades han inte om det. Kenny hade tagit sin bil tillbaka, så Justin och jag åkte själva. Jag sitter och pillar lite på halsbandet och småpratar lite med Jusitn.
"Han är ju inte så farlig." tänker jag. "Nej! vad tänker jag! Han är ju Bieber! Jag har ju aldrig gillat han ju!" tänker jag argt.
"Så vi är framme nu. Får jag följa med in?" frågar han och ler lite.
"Visst." säger jag utan att tänka mig för. Han parkerar och vi går mot dörren, och jag låser upp och vi går in och tar av oss skorna.
"Hallå?" ropar jag men får inget svar.
"Ingen är hemma. Så vad vill du göra?" frågar jag Jusitn.
"Kan vi gå upp på ditt rum? Jag har aldrig sett det?"
"Okej." säger jag och går upp till mitt rum. När vi kommer in tittar Jusitin sig runt.
"Fint." säger han och ler igen.
"Ja, det är väl helt okej." säger jag och skrattar lite.
"Spelar du gitarr?" frågar han mig förvånat och hämtar min gitarr och sätter sig på sängen som jag har satt mig på.
"Lite..." säger jag och tittar blygt ner på golvet.
"Kan du spela för mig?"
"Nej! Usch, aldrig!" utbrister jag. Dom ända jag har spelat för är Alex, mamma och pappa.
"Okej..." säger han och ser lite sårad ut.
"Kan inte du spela för mig då?" frågar jag och tittar blygt på honom. Igentligen ville jag inte höra...Eller jo... Kanske... Åh, jag vet inte! Jag är så förvirrad och det vill jag inte vara.
"Du får inte gilla honom Mel! Aldrig! Du får inte bli för bra vän med honom." tänker jag bestämt.
"Okej..." säger han tyst och börja spela på en låt jag inte känner igen. Säkert någon av hans låtar eller något. Sedan börja han sjunga också, och när han kommer till refrängen känner jag svagt igen låten. Det måste vara några av tjejerna som måste ha sjungt på den i sverige.
Ohh Oh Oh
Saw so many pretty faces before I saw you you
Now all I see is you
I'm coming for you (I'm coming for you)
Noo No
Don't need these other pretty faces like I need you
And when you’re mine in the world
There's gonna be one less lonely girl
(I'm coming for you) One less lonely girl
(I'm coming for you) One less lonely girl
(I'm coming for you)One less lonely girl
There's gonna be one less lonely girl (I'm coming for you)
I'm gonna put you first (I'm coming for you)
I'll show you what you're worth (That's what I'm gonna do)
If you let me inside your world
There’s gonna be one less lonely girl
Han avslutar efter ett tag låten och vi bara sitter och tittar på varandra.
"MEL?! Vi är hemma nu!" hör vi plötsligt Mandy ropa, och vi båda rycker till lite. Vi hör hur någon springer uppför trappen och öppnar dörren.
"Hej Mel... Oj... Hej Justin." säger Sel och bara stirrar på oss.
"Hej Sel." säger jag för att bryta den pinsamma tystnaden.
"Hej Sel." säger Justin också.
"Ehm... Vad gör ni då?" frågar hon efter ett tag.
"Åh... Bara sitter här." säger jag.
"Okej..." säger Sel.
"Eh... Ah jag måste nog gå." säger Justin efter yterligare en pinsam tystnad.
"Okej, hejdå Justin." säger Selena och går fram och ger honom en kram och går sedan ut ur mitt rum.
"Ehm... Jag hade riktigt roligt idag Mel." säger Justin tyst.
"Jag hade också roligt." säger jag och ler.
"Okej, vad bra. Men vi ses?"
"Javisst."
"Åh, jag har inte ditt nummer. Kan jag få det?" frågar han blygt.
"Visst." jag tar hans iphone som han håller fram slår in mitt nummer och sparar det.
"Tack." säger han och vi går ner och han tar på sig skorna, sen ger vi varandra en 'hejdå kram'.
Jag går sedan upp på mitt rum och byter om till ridkläder och går till stallet och rider ett hårt pass på både Destiny och Starlight. På Destiny rider jag lite dressyr sen över jag på trix efer som det inte blev något igår. Sen på Starlight så hoppar jag. Sen ryktar jag av dom båda och släpper ut dom i hagen igen.
Halvtimme senare.
Jag ligger i sängen och smsar lite med Alex när jag får ett sms från ett nummer jag inte har på mobilen. Jag läser det och ser att det är från Justin. Jag svarar på det och vi smsar lite, helt plötsligt bryter han ämnet och frågar en rätt konstig fråga:
Vet du?
Vaddå för något? Jag vet rätt mycket? ;) skriver jag som svar.
När jag läser svaret stelnar jag till och vet inte alls vad jag ska svara.
"Hur kunde detta hända?" tänker jag förvirrat.
Jag läser det en gång till och hoppas lite på att jag bara inbillade mig. Men svaret står fortfarande kvar:
Think i'm in love with you.
Ojoj! Vad tror ni händer nu?
Är verkligen Justin kär i Mel?
Och vad kommer Sel säga?
Kommetera gärna vad ni tycker och tror. :)
Puss.
You smile, I smile - del 6.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Mel's frukost 2. Justin och Mel när dom kramas.
Jag satte mig snabbt upp ur sängen och flämtade efter luft. Och även om jag inte ville så mindes jag drömmen ändå, att Alex blev skjuten till döds. Jag rester mig upp och går in i duschen och tar mig en varm dusch för jag vet att det är det ända som kan lungna mig.
När jag har duschat klart så går jag in på mitt rum och in i min walk in closet och tar på mig kälder och går sedan ner. I köket väntade jag mig att se Mandy och Rick men istället så ser jag en lapp och lite pengar. Förvånat tar jag den och läser:
Kära Melody.
Vi har hängt med Selena till studion för ett möta. Förlåt att vi inte väckte dig, med du såg ut att sova så skönt.
Här har du lite pengar om du skulle vilja gå och handla något.
Hoppas du får en bra dag.
Vi vet inte riktigt när vi kommer hem, men ring om det skulle vara något.
Puss&Kram Mandy och Rick.
Jag lägger ner lappen igen och går fram till kylskåpet och tar fram frukost. Jag sätter mig vid bordet och börjar långsamt äta. När jag är klar så dukar jag undan och ställer mig mitt i köket och börjar genast tänka på vad jag ska göra.
'Knack knack.'
Jag går till hallen och öpnnar dörren och blir inte super förvånad när jag ser vem det är. Justin. Såklart kommer den personen jag helst inte vill träffa.
"Hej." mumlar jag.
"Hej." svarar han och ler lite.
"Selena är inte här." säger jag.
"Inte? Okej... Men vill du hitta på något?" frågar han och tittar blygt på mig. Förtvivlat försöker jag komma på en andlednig till att inte vara med honom.
"Ehm... Jag har tänkt gå till stan och shoppa."
"Perfekt!" tänker jag glatt.
"Oh... Men kan jag följa med? Fast då måste jag ringa Kenny."
"Okej då. Vänta här då så ska jag hämta min väska och lite sånt." säger jag och springer uppför trappan och in på mitt rum. Perfekt nu ska jag tilbringa min dag med Bieber på stan. Kan det bli bättre? Jag kunde ju inte säga nej när han frågade. Jag tar snabbt fram min väska, jacka och skor. Jag går sen ner till köket och tar pengarna och lägger ner dom i väskan och går sen till hallen igen och tar på mig skorna.
"Är du klar nu?" frågar Justin mig sen.
"Ja, är du?" frågar jag han nickar som svar så vi går ut och jag låser efter oss, och sen går vi till hans bil.
"Skulle inte du ringa Kenny?" frågar jag medans han kör till stan.
"Jo, jag gjorde det medans nu hämtade dina saker. Och han möter oss där."
"Okej."
Vi småpratar lite om allmäna saker medans vi åker och när vi kommer fram ser vi Kenny, så vi går fram till honom.
"Så det är du som är Melody?" frågar Kenny mig när vi kommer fram.
"Ja, det är jag." säger jag och ler lite.
1 och en halv timme senare.
Vi har nu gått runt i massa olika affärer och vi alla bär minst på 5 påsar var. Och trots att Justin har tjajat om att han vill betala så har jag inte låtit honom göra det. Vi var nu inne i en smyckes affär och jag ser ett underbart halsband som jag genast tar och när jag ser prislappen bara stirrar jag.
"Oh, vad fint!" säger Justin när han ser halsbandet jag håller i.
"Ja." mumlar jag.
"Ska du köpa det?"
"Nej..." säger jag sorgset.
"Varför inte?" frågar han mig förvånat.
"Kolla priset."
När han ser det får han ett litet leénde på läpparna.
"Jag kan köpa det till dig." säger han glatt.
"Nej!" säger jag strängt och drar sedan ut killarna ur affärerna
"Kan vi inte gå och äta?" frågar Kenny när vi kommer ut ur affären.
"Ja, kan vi inte gå och äta mcdonalds? Det ligger 5 minuter här ifrån?" frågar Justin.
"Visst." säger jag och Kenny.
När vi har fått vår mat och ätit lite så säger Justin att han behöver gå på toa och springer iväg.
Runt en kvart senare kommer han tillbaka.
"Var tog du vägen? Vi funderade på att gå och leta efter dig." säger Kenny och ser strängt på honom.
"Det var lång kö." säger han ursäktande.
"Okej." säger Kenny och vi fortsätter och äta. När vi har ätit upp så bestämmer vi oss för att gå in i några affärer till. När vi ska gå in i en klädaffär till så hejdar Justin mig, och Kenny som inte märker något fortsätter in i affären.
"Vad är det?" frågar jag honom förvånat.
"Jag vill bara ge denna till dig." säger han och blygt och ger mig en ask. Tveksamt tar jag emot den och öppnar den och ser halsbandet som jag tittade på i affären.
"Justin!" utbrister jag förvånat.
"Ska jag sätta på den dig?" frågar han och jag nickar. Jag drar undan håret och han sätter försiktigt på mig den. När han har gjort det vänder jag mig om igen och ger honom och mjuk kram.
"Tack så mycket." viskar jag.
"Var så lite." viskar han tillbaka och jag släpper honom.
"Ska vi gå in till Kenny?" frågar jag och han nickar.
Här får ni en ganska lång del.
Vad tycker ni?
Och fortsätt kommetera som ni gör! :D
You smile, I smile - del 5.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Mel's tröja 2. Mel och hennes gitarr (Tänk er med den tröjan på bild 1.) 3. text.
"Okej, trevligt att träffas eller vad man säger men jag måste gå nu. Vi ses." säger jag och går går förbi dom men Destiny och in i stallet igen.
"Det gick ju verkligen bra idag Destiny." säger jag ironiskt.
Jag tränsar av henne och börja borsta henne. Samtidigt som jag gör det börja jag sjunga lågt på Ulrik Munters låt Moments ago.
"Såja tjejen, nu är du klar. Vil du ut i hagen?" frågar jag henne glatt. Destiny gnäggar till och puffar mjukt till mig.
"Ja, där fick jag nog ett svar på min fråga." säger jag och skrattar lite.
Jag sätter på Destiny sin grimma och grimskaft, och leder sen ut henne i hagen. När jag har släppt henne galoppera hon genast fram till Starlight och börja busa med henne. Jag ler lite för mig själv och går sedan upp mot huset igen.
"Herregud Melody! Vad har hänt med dig? Varför är du alldeles grusig?!" utbister Mandy när jag kommer in.
"Oj, jag måste inte ha fått bort allt..." svarar jag.
"Men vad har hänt?"
"Ja... Destiny och jag håller ju på med trix som att stegra osv. Och Sel såg när jag gjorde så Destiny stegrade och då skrek hon. Vilket gjorde henne rädd så hon började skena runt, vilket gjorde så att jag ramlade av." förklarade jag för henne.
"Har du ont?" frågar Mandy mig och ser oroligt på mig.
"Nejdå. Hade lite ont i huvudet först men inte längre. Men får jag ta en dusch?"
"Självklart! Känn dig som hemma."
"Tack." säger jag och ler och går upp för trappen, och sen in i ett av dom många badrummen. Där inne tar jag av mig alla kläder och in i duschen. Runt en kvart senare går jag ut ur duschen och börja torka mig, sen börja jag föna håret och när håret är någorlunda tort så lindar jag en handuk runt kroppen och går ut ur badrummet. När jag nästan är framme vid mitt rum så öppnas plötsligt dörren till Sel's rum, och Justin kommer ut. Jag stelnar till och lika så han. Jag känner hur jag generad jag blir, och som om det inte är nog med att jag bara står med en handuk runt kroppen inför honom så börjar jag såklart att rodna.
"Wow..." mumlar Justin tyst och biter sig i läppen som han gjorde innan.
"Glöm att detta hände." säger jag och går med snabba steg in i mitt rum och stänger och låser dörren efter mig. Hände verkligen det där? Hur ska jag nu kunna vara nära honom utan att bli röd som en tomat i ansiktet? Jag suckar och går in i min walk in closet och tar på mig underkläder och en stor t-shirt och sätter mig på sängen med min gitarr och block med alla låtar jag har skrivit. Tyst börja jag sjunga och spela lite på en ny låt. När jag har kommit en liten bit på den slänger jag en blick på klockan och ser att den redan är 23.30 så jag gömmer blocket igen och lägger gitarren på sin plats och lägger mig i sägen.
"Snälla gud låt Alex inte dö. Jag kommer inte klara mig utan honom." viskar jag och somnar kort efter det.
Ja, inte den bästa delen direkt men det är något iaf. :)
Hoppas att ni gillar den iaf.
Skriv gärna tips på vad som kan hända.
Puss. ;*
You smile, I smile - del 4.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Justin's leénde 2. Sel och Justin när dom går till stallet 3. Destiny.
*Selena's perspektiv.*
'20 minuter innan olyckan.'
"Sel! Justin är här!" jag stängde snabbt av datorn och sprang nerför trappan och stannade när jag såg honom.
"Varför är han så snygg? Och varför funkade det inte för oss?" tänkte jag sorgset. Efter att vi hade varit i Canda och träffat hans familj så funkade det inte för oss längre. Vi började bråka och en massa sånt, så han gjorde slut. Men gud vad jag saknar det vi hade innan. Känslorna var fortfarande kvar och det gjorde det inte bättre att vi var tvungen att låtsas somn allt var som vanligt inför alla paparazzi och allt.
"Hej Sel!" sa Justin och gav mig en 'kompis kram'.
"Hej Justin." sa jag glatt och kramade honom tillbaka och drog in hans underbara doft.
"Ska vi gå upp?" frågar han mig och jag nickar som svar och går upp för trappan och han följer efter.
"Just det! Du måste träffa min kusin Mel." utbrister jag plötligt och går mot hennes rum. Justin följer efter mig och jag knackar på hennes dörr men får inget svar. Så jag öppnar sakta dörren men hon är inte där inne.
"Hon är inte här, men kom vi går ner och frågar mamma vad hon är."
"Okej." svarar Justin och bi går ner till mamma som säger att hon är ute hos hennes hästar som har kommit.
"Ska vi gå ut?" frågar jag Justin och ler lite mot honom.
"Visst." svara han och ler tillbaka.
"Han har ett sånt underbart leénde..." tänker jag drömmande.
När vi har kommit till stallet ser jag henne rida på en vit häst.
"Där är hon." säger jag glatt och pekar på Mel.
"Wow... Ni ser verkligen lika ut!" säger han förvånat.
"Väta tills du ser henne! Hon är som min kopia." säger jag och skrattar lite.
Helt plötsligt ser vi hur hästen börja stegra sig, jag hör hur Justin flämtar till.
"MEL!! Håll i dig!" skriker jag utan att tänka på.
Vi ser hur hästen börja skenar runt och hur Mel plötsligt rammlar av.
*Melody's perspektiv.*
"Aj, mit huvud," tänker jag jag reser mig långsamt upp och känner efter om något känns brutet.
"Nej, allt känns som det ska." tänker jag lättat.
"Destiny." säger jag mjukt när jag har ställt mig upp och Destiny kommer tveksamt mot mig.
"Såååja tjejen. Det okej." mumalar jag och smeker henne över mulen.
"Gud Mel hur gick det?!" hör jag Sel säga.
"Hur tänkte du?" säger jag förvånat.
"Vad menar du?" frågar Sel mig förvånat.
"Varför skrek du?"
"Hästen stegrade ju?"
"Ja... Visste du inte att Destiny och jag håller på med trix? Det var ju jag som gjorde så hon stegrade?" frågar jag.
"Nej, det visste jag inte. Men hur gick det?" frågar Sel mig oroligt.
"Det är okej. Har bara lite ont i huvudet." säger jag.
"Gud vad bra! Föresten Mel detta är Justin. Justin detta är Melody min kusin." säger Sel glatt och jag vänder mig mot killen som jag inte har märkt innan.
"Ååååh, kan denna dagen bli bättre eller?" tänker jag inroniskt.
"Hej?" säger jag till Justin.
Han svarar inte utan bara stirrar på mig och biter sig i läppen. Och när Sel ser att han bara stirrrar på mig ser hon inte glad ut, och slår till honom på armen.
"Hej." säger han lite drömmande.
"Är det något fel på denna killen eller?" tänker jag förvånat.
Så nu har ni fått två delar idag. :)
Vad tror ni att Justin tycker om Mel?
Och kommer Mel att någon gång börja gilla Justin? ;)
Sedan läs gärna min andra novell blogg ~http://whereareyouknow.blogg.se/~
You smile, I smile - del 3.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. Mel's rum 2. Hagen 3. Destiny (den vita) & Starlight (den svarta) 4. När Destiny stegra med Mel på ryggen. (Tänk er utan sadlen.)
"Så detta är ditt rum." säger Sel och stannar framför en dörr och öppnar den.
"Hoppas att du gillar det." fortsätter hon.
"Oj..." säger och kliver in i ett underbart rum. Rummet var minst dubbelt så stort som mitt hemma i sverige!
"Gillar du det?" säger Sel och blinkar med ena ögat mot mig.
"Wow... Ja det gör jag!" säger jag.
"Vad bra!" säger Sel lättnat. "Jag ska lämna dig ifred så du kan kolla dig runt lite. Och sedan måste jag ringa Justin. Jag hoppas att du kommer trivas här Mel." fortsätter hon och kramar om mig en gång till, sedan går hon ut i rummet och stänger dörren efter sig.
Jag tittar mig runt i rummet igen och kan fortfarande inte fatta att detta rummet är mitt! Jag öppnar två dörrar går in i en walk in closet där det redan hänger en massa kläder.
"Wow... Detta är helt otroligt!" säger jag tyst för mig själv. Jag går ut igen och stänger dörrarna efter mig och sätter mig på den stora sängen. Jag börjar tänka på Alex igen, har han det lika bra som mig? Mår han bra? Tänker han på mig? Jag suckar tyst och går ner igen till Mandy och Rick.
"Så vad tycker du om rummet?" frågar Mandy mig och ler,
"Det är underbart!" säger jag och ler stort tillbaka.
"Vad bra att du gillar det." säger Rick nöjt.
"Men jag har en fråga... Alex sa till mig att mina hästar, Destiny och Starligt skulle komma hit. Så när kommer dom?" frågar jag.
"Förlåt att jag glömde säga det, men dom har redan kommit. Ska jag visa dig stallet och hagen? För du vill säkert träffa dom." säger Mandy och jag nickar ivrrigt som svar. Vi går ut och följer en stig och så kommer vi till två stora hagar, ett stall, en paddock och ett ridhus.
"Hoppas att du gillar det." säger Mandy och tittar på mig.
"Är dom i stallet?" frågar jag och hon nickar som svar. "Är det okej om jag rider Destiny och släpper ut Starlight i hagen?"
"Självklar! Du får göra vad du vill." säger Mandy och skrattar lite. "Är det okej om jag går?" fortsätter hon.
"Jadå." svarar jag och hon ler mot mig och vänder sig om och går upp mot huset igen. Jag forsätter mot stallet och möts av Starlight och Destiny som gnäggar mig välkommen.
"Hej, tjejen. Vill du ut i hagen?" säger jag och går in i Starlights box. Hon puffar lätt på mig och jag tar på henne sin grimma och sätter fast grimskaftet och leder ut henne ur stallet, och sedan in i hagen där jag tar av henne grimman och släpper henne. Hon gnäggar och börjar genast galoppera runt i hagen, rulla sig för att sedan lungna ner sig och börja äta gräs.
Jag ler lite för mig själv och går sedan in i stallet igen och in till Destiny och hälsar på henne och tar sedan fram tränset och tränsar henne.
"Så gumman det blir barbacka idag. Skönt va? Jag har tänkt att vi ska träna lite idag på några trix. Roligt va?" säger jag till Destiny som frustar till svar. Jag tränsar klart och leder sedan ut henne till paddocken och sitter upp och börja skritta runt.
Efter en halvtimme har jag både skrittat, travat och galopperat.
"Så nu ska vi leka lite hjärtat." säger jag glatt.
Jag gör så att Destiny börja stegra.
"MEL!! Håll i dig!" hör jag Sel helt plötsligt skrika. Allt händer så snabbt! Jag tappar konsetrationen, och Destiny blir rädd och börja skena runt. Jag känner hur jag tappar taget och allt bli svart...
Så vad tror ni händer i nästa del? ;)
Jag tror faktsikt att jag ska ta och skriva på del 4 nu.
Så den kommer nog komma upp idag.
Sen måste jag säga Tack till alla underba kommentarer jag har fått!
Älskar er!
Puss.
You smile, I smile - del 2.
Filed under: You smile, I smile.
Bild 1. huset 2. Selenas outfit när hon kommer ner.
*Fortfarande Mels perspektiv.*
'När dom ska landa.'
Jag vaknar av ett en flygplans personal lätt skakar på mig.
"Ursäkta fröken men vi ska snart landa." säger hon och ler varmt mot mig.
"Okej, tack." säger jag och ler tillbaka. Hon vänder sig om och går till nästa för att väcka den.
Efter några minuter har vi äntligen landat och jag går nu precis som alla andra för att hämta mina väskor. Och för en gångs skull ha jag lite tur för mina kommer väldigt snabbt. Jag tar dom och börja leta efter Mandy och Rick. Rick är ett smeknamn till Ricardo som vi ofta använder.Jag ser dom efter några minuter och börja långsamt gå mot dom.
"Melody!" utbriset Mandy när hon ser mig och småspringer mot mig och ge mig en stor kram. "Som vi har saknat dig hjärtat."
"Ja, det har vi verkligen." säger Rick och kramar mig också så fort Mandy har släppt.
"Sel ville också gärna komma men vi ville gärna slippa det där med paparazzi..." säger Mandy.
"Okej, men det gör inget." säger jag.
"Men ska vi gå?" säger Mandy. Jag nickar och Rick tar mina väskor trots att jag protestera.
"Dom är inte så tunga." säger han och ler.
'En halvtimme senare.'
"Så Mel nu är vi framme. Vad tycker du?" säger Mandy.
Jag öppnar dörren och ser ett enormt hus.
"Wow, vad fint!" säger jag och bara stirrar.
"Ja, men ska vi gå in?" säger hon och vi börjar gå efter Rick som redan har gått in med väskorna.
"Sel! Mel är här!" ropar Mandy när vi har kommit in. Det dröjer inte länge innan vi hör en dörr öppnas och någon som springer i trappen. Och när hon väl har kommit ner stelnar hon till och den kan inte jag heller låta bli att göra. Två år har gått sedan vi sågs sist och vi var redan då lika, men du är vi som kopior! Det var bara några centimeter och lite detaljer som skillde oss åt.
"Oj... Hej." säger Sel tveksamt.
"Hej..." säger jag minst lika tveksam.
"Ja, visst är ni lika?" säger Mandy. "Jag trodde nästan först att det var du Sel som gick emot oss på flygplatsen."
"Vi är verkligen lika Mel." säger Sel.
"Ja, det är vi verkligen." säger jag och ler tveksamt mot henne.
Hon ler tillbaka och ger mig sedan en mjuk kram som jag besvarar.
"Mamma... Kan Justin komma hit?" säger hon sedan när kramen är slut och vänder sig mot sin mamma.
"Ja, det kan han väl." säger Mandy och ler vänligt mot Sel.
"Ja, gud vad roligt." säger Sel glatt.
"Oh nej, inte Bieber! Alex sa ju att han inte skulle komma!" tänker jag.
"Mel du är inget galet fan va?" säger Sel.
"Nej. Verkligen inte!" säger jag utan att tänka mig för.
"Hater?" säger Sel förvånat.
"Uhm... Det tror jag inte. Jag bryr mig bara inte om honom. Tycker att all upmärksamhet han får är lite onödig." säger jag och skruvar obekävmt på mig. För Rick har kommit tillbaka och står och stirrar på mig precis som Sel och Mandy,
"Okej..." säger Sel och ser fortfarande förvånad ut. "Men kom så ska jag visa dit rum." fortsätter hon.
"Jag har ställt upp dina väskor på rummet." säger Rick.
"Okej, tack." säger jag och följer efter Sel uppför trapporna.
Så här var del 2.
Hoppas natt ni gillar den än så länge. :)
Glöm inte att kommentera vad ni tycker! :D
Puss. :*
You smile, I smile - del 1.
Filed under: You smile, I smile.
*Melody's perspektiv*
"Snälla måste du?" snyftar jag fram även om jag redan visste svaret. Han måste ta jobbet, han har inget annat val.
"Ja, jag måste Mel förlåt... Men pengarna är slut och det finns inget annat val. Du vill väl inte att vi ska hamna på gatan?" säger han med tårar i ögonen.
Jag vet att han inte vill ta jobbet. Varför måste livet vara så hemskt?
För två år sedan så hade våra föreldrar dött i en tåg olycka. Alexander och jag har levt på pengarna dom lämnade till oss. Och nu var dom slut och Alex ska bli soldat.
"Men vad händer med mig?" säger jag tårarna rinner fortfarande.
"Du ska till
"Sel? Är inte hon och hånglar med han Bieber någon stans?" säger jag.
"Nej, hon är hemma nu. Och ja, han är inte med." säger han och suckade tyst. Han vet att jag inte gillar han Bieber.
"Men nej! Jag tänker inte åka!" säger jag och börjar att gråta ännu mera. Tänk om Alex blir dödad? Vad händer då?
"Mel... Gör inte detta svårare för mig än det redan är.." säger han och tårarna börjar rinna på honom med.
"När åker jag?" viskar jag tyst då jag inser att det inte finns något annat att val.
"Imorgon..." viskar han som svar.
"Redan imorgon?" säger jag förtvivlat. Jag som trodde att jag hade mera tid med honom. Han nickar och kramar hårt om mig. Alex och jag är som bästavänner, hur ska jag klara mig utan honom?
'Nästa dag på flyget.'
Jag suckar tyst för mig själv och tittar ut genom flygplans fönstret. Nu har jag lämnat sverige för att bo hos mina kusiner som jag inte har träffat på 2 år. Senast jag träffade domk var på mina älskade föreldras begravnig... Jag känner hur mina ögon tåras och hjärtat börja värka när jag tänker på dom.
Jag börja tänka på igår när Alex och jag packade min väska. Hur vi båda grät... Jag vill inte lämna honom! Jag fortsätter titta ut genom förnstret och anstängar mig för att inte börja gråta och på något sett lyckas jag somna.
Så vad tycker ni?
Jag har redan skrivit klart del 2 så ska bara läsa igenom den och välja bilder. :)
Och glöm inte att kommentera! :D
