Jag vaknar av ett en flygplans personal lätt skakar på mig.

"Ursäkta fröken men vi ska snart landa." säger hon och ler varmt mot mig.

"Okej, tack." säger jag och ler tillbaka. Hon vänder sig om och går till nästa för att väcka den.

Efter några minuter har vi äntligen landat och jag går nu precis som alla andra för att hämta mina väskor. Och för en gångs skull ha jag lite tur för mina kommer väldigt snabbt. Jag tar dom och börja leta efter Mandy och Rick. Rick är ett smeknamn till Ricardo som vi ofta använder.Jag ser dom efter några minuter och börja långsamt gå mot dom.
"Melody!" utbriset Mandy när hon ser mig och småspringer mot mig och ge mig en stor kram. "Som vi har saknat dig hjärtat."

"Ja, det har vi verkligen." säger Rick och kramar mig också så fort Mandy har släppt.

"Sel ville också gärna komma men vi ville gärna slippa det där med paparazzi..." säger Mandy.

"Okej, men det gör inget." säger jag.
"Men ska vi gå?" säger Mandy. Jag nickar och Rick tar mina väskor trots att jag protestera.
"Dom är inte så tunga." säger han och ler.

"Så Mel nu är vi framme. Vad tycker du?" säger Mandy.

Jag öppnar dörren och ser ett enormt hus.

"Wow, vad fint!" säger jag och bara stirrar.

"Ja, men ska vi gå in?" säger hon och vi börjar gå efter Rick som redan har gått in med väskorna.
"Sel! Mel är här!" ropar Mandy när vi har kommit in. Det dröjer inte länge innan vi hör en dörr öppnas och någon som springer i trappen. Och när hon väl har kommit ner stelnar hon till och den kan inte jag heller låta bli att göra. Två år har gått sedan vi sågs sist och vi var redan då lika, men du är vi som kopior! Det var bara några centimeter och lite detaljer som skillde oss åt.

"Oj... Hej." säger Sel tveksamt.
"Hej..." säger jag minst lika tveksam.

"Ja, visst är ni lika?" säger Mandy. "Jag trodde nästan först att det var du Sel som gick emot oss på flygplatsen."

"Vi är verkligen lika Mel." säger Sel.

"Ja, det är vi verkligen." säger jag och ler tveksamt mot henne.

Hon ler tillbaka och ger mig sedan en mjuk kram som jag besvarar.
"Mamma... Kan Justin komma hit?" säger hon sedan när kramen är slut och vänder sig mot sin mamma.
"Ja, det kan han väl." säger Mandy och ler vänligt mot Sel.
"Ja, gud vad roligt." säger Sel glatt.

"Oh nej, inte Bieber! Alex sa ju att han inte skulle komma!" tänker jag.

"Mel du är inget galet fan va?" säger Sel.

"Nej. Verkligen inte!" säger jag utan att tänka mig för.

"Hater?" säger Sel förvånat.
"Uhm... Det tror jag inte. Jag bryr mig bara inte om honom. Tycker att all upmärksamhet han får är lite onödig." säger jag och skruvar obekävmt på mig. För Rick har kommit tillbaka och står och stirrar på mig precis som Sel och Mandy,
"Okej..." säger Sel och ser fortfarande förvånad ut. "Men kom så ska jag visa dit rum." fortsätter hon.
"Jag har ställt upp dina väskor på rummet." säger Rick.
"Okej, tack." säger jag och följer efter Sel uppför trapporna.