"Vänta! Jag hämtar min kamera sa jag och gick fram till min värdeskåp och öppnade och tog ut min systemkamera. "Ställ er på balkongen så jag får solen på er" De gick snällt ut på balkongen och jag tog säkert hundra bilder i olika vinklar.
"Haha, Ta't lugnt paparazzi. De är inte SÅ kul att bli fotad när man ser ut så här" Sa Justin och pekade på sina kläder.
"Förlåt då Sa jag och log. "Vänta. Jag ska bara hämta något och dricka!"

---

Jag satte mig på min säng och slängde mig sedan bak. Jag hade precis varit och släppt av Justin vid hans hotell och släppte av Will vid pizzerian där det skulle vara en stor Belieber träff nu på kvällen. Så nu var jag hemma igen. Jag sträckte mig och tog min kamera och började bläddra igenom bilderna från idag. Det var kort på Will och Justin och det var filmen som vi gjorde när vi var uttråkade. Jag playar igång den och Justin med en mikrofon i handen dyker upp på den lilla skärmen.

"Like this?"
"Le mot kameran Justin!" Jag hörde min röst som kom bakifrån kameran och skrattandes..
"Så här?" Han tittade upp och mötte min blick och ler ett jätte dumt leende.
"Tönt!" Jag skrattar åt honom och han bara ler.
"Kom hit då så får du se att det inte är så lätt" Han ler ett snett leende och blinkar och klappar på platsen jämte honom. Jag tar en mikrofon och sätter mig jämte honom.
"Så Justin. Hur går karriären? Spikrakt uppåt?" Jag satte mig och började intervjua honom.
"Jodå. Det går bra. Är ju på väg att göra min Believe turné nu så det går galet bra"

"Men Justin, vad är detta? Seriöst, slappna av. Det där säger du i VARJE intervju. Vi är ju dina vänner var speciell istället för Business Justin. Vi kommer inte visa någon" Jag och Justin ryckte till av Wills stämma och vi såg förvirrat på varandra. "Kom igen. Svara helt ärligt"
"Jo, ehum. Det är väldigt körigt. Alla fans man ska förväntas le mot, ställa upp och vara trevlig mot. Att alltid behöva säkerhets vakt. Jag kan inte ens gå och handla med min familj utan att papparazzis anfaller mig och min familj. Mina morföräldrar har blivit mordhotade och sådant. Det tär på psyket men jag försöker hålla mig upprätt. Jag fick kämpa för att nå hit där jag är. Så jag tänker inte ge upp detta. Men ibland önskar jag att jag hade fått en normal dag. Bara en dag, that's all I ask for..." Jag nickar intressant. Och låtsas anteckna.
"Så, Justin. Du vill ha ett normalt tonårsliv? Hur skulle det då gå med din kärlek? Selena Gomez?" Jag satte igång min intervju röst och satt med en grubblande blick.
"Alltså. Jag vill inte bli av med allt detta" Han svepte med handen för att symbolisera ordet allt. Men tack vare mitt yrke fick jag chansen att lära känna en fantastisk person, Selena. Och vi är riktigt bra vänner"
"Men är ni tillsammans Justin, eller är det som en hel del tror, ett Pr-trick?" Justin drar lite besvärat i kragen.
"Nå Justin? Hur är ert förhållande?
"Ursäkta" Han reser sig och går ur skärmen med en glansig blick.

Jag stängde av filmen och mår dåligt. Hur fruktansvärt elakt jag betedde mig var sjukt. Vi hade låtit filmen rulla i 10 minuter efter jag hade sprungit iväg efter Justin som hade sprungit ut ur mitt rum. Jag hade hittat honom sittandes på en solstol ute vid poolen, snyftande. (Kanske inte det rätta ordet precis)

  

"No Bailey, It isn't your fault"
"Ursäkta att jag bara lämnade er sådär. Det var inte meningen" Han drog handen under ögonen och torkade bort en tår som hade åkt ner på kinden.
"Justin, jag är..." Jag påbörjade meningen men Justin bara ruskade huvudet.
"Nej Bailey, det är inte ditt fel. Jag har själv försatt mig i denna situationen. Det är mitt fel." Han suckade och tittade på mig med gråtmilda ögon.
"Nej Justin, det är mitt fel. Jag som pushade på för mycket" Jag satte mig jämte Justin och la min arm på hans lår.
"Jo Bailey. Det är mitt fel alltihop. Hade jag inte sagt ja så hade det inte blivit så kaotiskt med Selena" Han suckade och tittade på sina fötter.
"Nej, Bailey. För ett tag sedan gillade jag Selena. Ungefär två år sedan för att vara exakt. Vi började dejta och då skapades alla rykten och sådant. Scooter snappade ju upp det. Och vi gjorde en deal med hennes manager. Vi skulle vara ett par. Det ökade bådas omskriverier. Och jag var överlycklig då, men nu vet jag inte. Vi ska spela lyckliga och glada. Men jag ser bara Selena som en syster eller en riktigt bra vän. Inget mer. Och jag har så svårt. För jag vill bli tillsammans med någon som jag verkligen älskar. Men det går bara inte. För då blir alla besvikna. Och jag kan inte svika dem. Förstår du vad jag menar?" Jag satt som i chock. Justin hade precis förklarat för mig något som säkert var topp hemlig stämplat säkert. Och jag satt här som ett fån och visste inte hur jag ska skulle reagera. "Bailey?" Han tittade på mig med orolig blick. "Hur är det?"
"Jag mår bra, men wow. Jag hade ingen aning." Jag satt och tittade honom i ögonen. "Att du vågar lite på mig"
"Han nickade lite försiktigt, det är något speciellt med dig Bailey, jag kan inte sätta fingret på vad, men något är det."

Jag tänkte tillbaka på den stunden. Ett fånigt leende lekte på mina läppar. Jag minns hans läppar som han bet sig i. En stund efter vi bara suttit och snackat om allt möjligt kom vi på att Will var kvar i huset. När vi kom upp på mitt rum så stod Will och bara flinade. Han sa inget utan flinade bara. Jag log tillbaka och tänkte på Justins haka som var på mitt huvud. Dock stod han sträckt, men ändå.

---

Så, FÖRLÅT! Jag har faktist skött min lilla raggarrunda ;)))) Nej, men skolan. Läxor ni vet. Gymnasiet är ingen barnlek. Så nu fick ni någorlunda långt kapitel. Hoppas ni inte hatar mig för att det är 8 dagar efter det förra.

Puss JojjeA