"Ehm... Varför inte Ryan, Chaz och jag gillar varandra är väldigt komplicerat och jag orkar verkligen inte prata om det just nu. Och det Justin och jag pratade om vet jag inte hur mycket jag får säga för Justin." sa jag och Melissa tittade besviket på mig.
"Litar du inte på mig eller vågar du inte säga för mycket för vad Justin skulle säga?" frågade hon.
"Jag litar på dig, det gör jag." sa jag och jag talade sanning, jag litade faktiskt på Melissa.
"Okej vad bra, men kan du inte säga lite av det?" frågade hon och jag log svagt mot henne.
"Vill du verkligen veta?" frågade jag och hon nickade ivrrigt.
"Såklart, annars skulle jag inte frågat dig." sa hon och skrattade.
"Okej, Justin och jag har kysst varandra, 2 gånger." sa jag och hon log stort.
"Åh, ni kommer att bli ett underbart par. Nej vänta lite, varför såg han helt förstörd ut då?" frågade hon och såg nu förvirrad ut.
"För han sa att han börjar gilla mig, och jag gillar inte honom." ljög jag.
"Men Allison, jag känner Justin och han tar verkligen hand om sina flickvänner och om han nu sa det till dig så vissar det ju att han verkligen gillar dig. Men om du nu inte gillar honom så var det ju bra att du sa det till honom, men en fråga bara, varför kysste du honom?" frågar hon mig.
"Vet inte, det kändes bra då men nu är han bara en vän för mig." sa jag och rykte på axlarna. Melissa nickade och då plingade hennes mobil till som hon tog upp och suckade.
"Jag måste gå hem." sa hon och jag nickade och vi reste oss upp och gick ut."Hejdå, vi syns imorgon." sa hon och kramade om mig.
"Hejdå!" sa jag och kramade henne tillbaka, jag började sen att gå hem.

Skolan var nu äntligen slut och jag kännde mig verkligen lättad, Chaz och Ryan hade kastat blickar efter mig hela dagen vilket var riktigt jobbigt. Jag öppnade dörren till skolan och Justins och min blick möttes direkt, jag var inte direkt förvånad för han var säkert här för att hämta Chaz eller Ryan. Jag tittade snabbt ner i marken och bröt ögonkontakten men innan jag hann göra det så såg jag smärtan i hans ögon även om han var väldigt duktig på att dölja den.
"Hej Allison, vänta!" hörde jag Trever ropa på mig så jag stannade och vände mig om och såg honom komma gående emot mig från skolan.
"Hej." sa jag och gav honom en snabb kram.
"Så vad ska du göra efter skolan?" frågade han.
"Ingen aning." sa jag och han sken upp.
"Lust att göra något då?" frågade han och jag nickad och hans leende blev större.
"Vad bra, ska vi gå hem till mig?" frågade han.
"Visst." sa jag och vi började genast att gå hem till han. Vi gick in i ett hus som inte var jätte stort men inte litet heller, lagom.
"Så här bor jag." sa Trever och öppnade en dörr som ledde in till hans rum.
"Fint." sa jag och tittade mig omkring, en hund kom in springande i rummet som jag måste ha missat innan.
"Detta är min hund Chester." sa han och böjde sig ner och klappade hunden.

"Så söt!" sa jag och gick fram till honom och började att klappa Chester.
"Han gillar dig, det är rätt konsigt då han oftast brukar hålla sig undan när vi har gäster här." sa Trever och log då Chester höll sig intill mig hela tiden.
"Det kan man inte tro att han gör." sa jag och skrattade. Vi pratade en stund till innan vi bestämde oss för att gå ut en runda.

"Men vad ska du göra på julafton då? Det är inte många dagar kvar nu, 9 är det va?" frågade han mig och jag suckade innombords, nu var jag tvungen att dra samma lögn som igår.
"Vi firar inte direkt jul hemma och ja, det är nog 9 dagar kvar." sa jag och log.
"Okej då är det ingen mening att köpa en julklapp till dig?" frågade han och och log.
"Nej det är det inte." sa jag och log tillbaka.
"Men så du är med i cheerleading laget har jag hört?" frågade han och jag nickade.
"Ja det är jag." sa jag.
"Så varför har du inte berättat det förr?" frågade han.
"Har jag inte gjort det? Förlåt mig då Trever, inte visst jag att det var viktigt." sa jag och skrattade.
"Nej men det är inte viktigt, men får jag se någon träning någon gång?" frågade han nyfiket.
"Visst, vi har träning imorgon direkt efter skolan. Du kan komma då om du vill." sa jag och han nickade.
"Det ska jag komma ihåg." sa han och log.

Jag stannade till och han stannade också och tittade oroligt på mig då jag inte sa något. Men vad skulle jag säga, vad väntade han sig att jag skulle säga?
"Allison snälla säg något!" sa han och tittade både oroligt och plågat på mig.
"Justin vad vill du att jag ska säga?" frågade jag tyst.
"Vad du känner!" utbrast han.
"Vad jag känner? Ja, vad ska jag känner när jag precis har fått reda på detta? Justin vi kan aldrig bli tillsammans och det vet du!" sa jag och han tog tag i mina händer och kramade om dom.
"Det kan vi visst, om vi vill så kan vi." sa han och tittade hoppfullt på mig. Jag kände hur alla möjliga känslor for igen om mig, och trots att jag inte ville det så hade jag börjat att falla för honom också. Så därför var jag tvungen att göra det som var bäst för oss båda, ljuga.
"Justin bara för vi kysstes betyder inte det något, vänner kan kyssa varandra." sa jag och Justin tittade på mig precis som jag hade slagit till honom.
"Så du kännde ingenting, ingenting alls?" sa han hest och jag nickade.
"Säg det till mig, säg att du inte känner någonting för mig och titta mig i ögonen." sa han och tittade mig intensivt i ögonen. Jag drog ett djupt andetag och tittade honom i ögonen.
"Justin jag känner ingenting för dig mer än en vän." sa jag och jag såg hur hans ögon fylldes av tårar.
"Bra att veta." viskade han och gick bort till Ryan, Chaz och Melissa som hade stannat en bit bort och pratat då dom hade märket att vi hade stannat. Jag följde honom med blicken innan jag sprang hem. När jag kom hem så rann tårarna längs mina kinder och jag rusade upp på mitt rum, förbi Seth och Anna som tittade frågandes på mig. Jag la mig ner i sängen och torkade bort tårarna och suckade, varför var allt tvunget att bli så jobbigt? Hur skulle jag kunna se på Justin och stå upp för min lögn? Jag visste att jag var tvungen att klara det på något sett för som sagt var det bäst för alla.

"Hur tror ni det är med Justin?" frågade jag Chaz samtidigt som vi satte oss ner i soffan hemma hos Ryan.
"Ingen aning, såg ni hur han såg ut efter att han hade pratat med Allison? Inte bra." sa han och vi nickade.
"Kan du ge henne sin väska imorogon som hon har här, jag vill helst inte prata med henne." sa Ryan och jag tittade irriterat på honom.
"Vad är det med er och Allison? Dom första dagarna gillade ni henne men sen blev jag sjuk och efter det hatar ni henne. Jag vill veta vad som händer!" nästan skrek jag.
"Lugna ner dig Melissa." sa Chaz och jag blängde på honom.
"Jag lungnar ner mig så fort jag har fått reda varför ni hatar henne." sa jag och Ryan suckade.
"Det är komplicerat och vi får tyvärr inte berätta." sa Ryan.
"Synd, jag trodde att vi var bästavänner, men jag hade visst fel för bästavänner berättar allt. Jag går nu och jag tar med Allisons väska så ni slipper prata med henne." sa jag och lämnade rummet och gick till hallen där jag tog på mig ytterkläderna.

"Melissa vänta, sluta bete dig som ett barn." sa Ryan då dom kom till hallen.
"Förlåt om jag beter mig som ett barn, men jag går nu så slipper ni mig." sa jag och tog min och Allisons väska och gick.

Jag orkade inte gå hem så jag började gå mot Allisons hus då hon kanske behövde sin väska. När jag kom fram gick jag fram till dörren och knackade på, dörren öppnades och där stod Seth, jag log mot honom och kände mig plötsligt lite blyg. Men vem skulle inte göra det? Han och Allison såg ju perfekta ut!
"Hej Melissa." sa han och log tillbaka mot mig.
"Hej är Allison hemma?" frågade jag.
"Ehm ja, det är hon. Men jag vet inte om hon är särskilt sugen på att prata med någon." sa han och log besvärat.
"Åh... Okej men det är ganska viktigt." sa jag då jag tänkte att jag kunde passa på att fråga henne varför Ryan, Chaz och hon hatade varadra och vad hon och Justin prata om.
"Okej, men vänta här så kan jag gå upp och fråga henne." sa han och släppte in mig så att jag kunde vänta i hallen medans han gick upp och pratade med Allison. Det dröjde inte alls länge innan dom båda kom ner och jag log mot Allison som log svagt tillbaka.
"Hej Melissa." sa hon.
"Hej Allison, jag behöver prata lite med dig." sa jag och hon nickade.
"Visst ska vi gå till ett fik och göra det så vi kan prata ostört?" frågade hon och jag nickade. Jag gav henne sin träningsväska som hon tog emot och la undan och sen tog hon på sig sina ytterkläder och vi började att gå mot ett fik.
"Jag har lite frågor till dig." sa jag när vi hade beställt och satt oss ner vid ett bord, och Allison såg genast besvärad ut.
"Okej vilka frågor då?" frågade hon
"Varför verkar du, Ryan och Chaz hata varandra? Och vad pratade du och Justin om?" frågade jag och Allison suckade.

"Jag fick precis ett sms från Melissa, hon och Allison är på väg hit nu från träningen så dom borde vara här om en liten stund." sa Ryan och jag kände hur det pirrade till i magen. Jag kunde väl inte vara kär i Allison? Jag hade ingen aning längre, men en sak visste jag och det var att känslan jag kände när vi kysstes var äkta. Vi fortsatte att spela tv-spelet som vi höll på med tills det knackade på dörren, vi stängde av spelet och sprang ner för trapporna och öppande dörren.
"Hej." sa vi och log mot Melissa och Allison.
"Hej!" svarade dom och jag log större då jag såg Allisons underbara leende.
"Så vad ska vi göra?" frågade Chaz.
"Vi kan väl göra något ute, det är så tråkigt att sitta inne." sa Melissa och vi alla höll med så bi bestämde att vi skulle göra något ute så Allison och Melissa lämnade sina träningsväskor inne i huset. Vi började gå och jag höll mig intill Allison och jag kunde inte slita blicken ifrån henne, hon var så vacker.

"Tänk att det snart är jul, vad ska ni göra på julafton?" frågade Melissa oss.
"Jag ska fira den med familjen och släkten." sa jag och det skulle Chaz, Melissa och Ryan göra.
"Men vad ska du göra då Allison?" frågade Melissa då hon inte sa något.
"Åh inga planer, vi firar inte jul direkt." sa hon och rykte på axlarna.
"Firar ni inte jul, varför?" frågade Melissa förvånat.
"Ingen aning, det har bara blivit så." sa hon och log svagt mot oss.

Jag försökte undvika Melissas fråga så mycket som möjligt, för vad skulle jag svara? 'Ja jag är en vampyr och har firat julafton så många gånger att jag har tröttnat.' Glöm att jag skulle säga det! Så jag blev så lättad när Justin bytte samtalsämne. Jag tittade mig omkring då allt nu såg så annorlunda ut med all snö, jag flinade för mig själv då jag kom på världens bästa idé.

Jag stannade till och dom andra märke inte det då dom höll på och prata om något, jag gjorde 3 stycken snöbollar och kastade dom på dom.
"Allison!" skrek Chaz och började hoppa omkring då han fick det innanför jackan. Jag började skratta då han såg så rolig ut! Dom andra började också att göra det vilket var ett misstag då Chaz gjorde en snöboll och kastade den rakt i ansiktet på Ryan.
"Chaz, du ska kasta på Allison det var hon som började!" spottade Ryan fram och tog bort alla snö från ansiktet. Det var då snöbolls kriget bröt ut, och alla som såg oss tyckte säkert att vi var galna.

"Okej fred." flåsade Melissa och Chaz nickade instämmade.
"Fred." flåsade Justin och jag log lite, alla flåsade trött utom jag. När dom hade hämtat sig så började vi gå hem igen, en hand tog tag i min arm och höll mig fast så vi hamnade en bit bakom dom andra. Jag vände blickan åt den som hade hejdat mig och som väntat var det Justin.
"Vi måste prata om det som hände..." sa han tveksamt och jag nickade.
"Jag gillade det, kyssen." sa han.
"Jag med." sa jag och han log ett snabbt leende men blev sen allvarlig igen.
"Jag tror jag börjar falla för dig Allison." sa han och jag kände paniken inom mig, det var inte detta jag hade väntat mig.

Jag rusade ner för trapporna med träningsväskan hängade över axlen, det var cheerleading träning efter skolan. Seth stod redan och väntade på mig vid dörren så jag drog snabbt på mig skorna och ytterkläderna.
"Så ska vi gå nu?" frågade jag när jag var klar.
"Ja det var ju dig jag väntade på." sa han och öppnade dörren. När dörren öppnades fick jag ett liten chock, allt var täck av snö!
"Vilket datum är det?" frågade Seth mig och jag drog upp mobilen och tittade.
"Redan den 14 december." sa jag och Seth stängde dörren av oss.
"Redan? Men okej då är det ju bara 10 dagar kvar till julafton." sa han och jag nickade som svar. Vi firade inte jul längre då ingen av oss orkade, vi hade redan varit med om för många. När vi kom till skolan så roade några killar sig med att kasta snöbollar på varandra och jag log svagt, så mänskligt! När vi kom in så stod Chaz och Ryan och väntade vid mitt skåp.
"Så du och Justin?" frågade dom mig och jag tänkte tillbaka på igår, ja vi hade kyssts men vi hade aldrig pratat om vad den bettyde.
"Hur så?" frågade jag och hängde in ytterkläderna.
"Jag vet inte vad för något spel du spelar, men snälla låt bara Justin vara." sa Ryan och jag tittade förvånat på honom.
"Ryan jag spelar inget spel, det ända jag försöker göra är att vara mänsklig precis som ni, inget mera." sa jag och tittade menade på dom.
"Ja men om vi..." började Chaz men jag avbröt honom.
"Ingenting kommer hända, okej?" sa jag och dom nickade och gick sen iväg. Jag letade fram biologi boken och gick sen till klassrummet där Melissa stod och väntade.

"Hej det känns som evigheter sist." sa hon skrattades och kramade om mig.

"Ja verkligen." sa jag och kramade om henne tillbaka.
"Så vad har du gjort i helgen då?" frågade jag henne.
"Inte så mycket, blev tvungen att följa med familjen så jag missade festen. Du själv?" frågade hon och jag kunde höra hur besviken hon var över att ha missat festen.
"Ja jag gick ju till festen, sen på väg hem från det så träffade jag en kille som heter Trever, sen så har jag umgåts med honom resten ut av helgen." sa jag och hon tittade nyfiket på mig.
"Trever? Vem är det, är han snygg?" frågade hon mig och jag log hemlighetsfullt.
"Ja han är riktigt snygg!" sa jag och hon tittade plågat på mig.
"Jag vill ha detaljer!" sa hon och jag skrattade och plötsligt kom ett par händer framför mina ögon. Jag vände mig snabbt om och mötte Trevers busiga blick.
"Trever? Vad gör du här?" utbrast jag och kramade om honom.
"Jag går här också vet du, undra hur vi inte ha kunnat se varandra tidigare." skrattade han och kramade mig tillbaka.
"Trever det här är min kompis Melissa, Melissa det här är Trever." presenterade jag dom för varandra och jag såg hur Melissa intresserat tittade på Trever.
"Hej, trevligt att träffas." sa Melissa och log mot Trever.
"Hej." sa Trever och log svagt tillbaka, han vände sig sen om mot mig och fortsatte att prata. "Men har du lust att göra något efter skolan?" frågade han mig.

"Åh, jag kan inte, har fullt upp." sa jag och han såg besviken ut.
"Okej men måste gå nu, vi syns." sa han och log mot Melissa och gav mig en kram innan han gick.
"Wow, han är verkligen snygg...!" sa Melissa så fort han hade gått.
"Visst är han, men han är inte min typ." sa jag och försökte i tankarna se oss som ett par, nej det skulle aldrig gå.
"Okej så du skulle inte bli sur om jag tog honom då?" frågade hon och bet sig tveksamt i läppen.
"Nej då, han är din." sa jag och flinade. Då kom vår lärare och släppte in oss och jag satte mig ner på platsen brevid Melissa.

Melissa och jag gick ombytte genom korridoren på väg till cheerleading träningen.
"Så vad ska du göra efter träningen?" frågade hon mig.

"Plugga." ljög jag, efter att ha gått i skolan så många år som jag har gjort så kunde man redan allt.
"Okej men om du vill så kan du vara med mig, Justin, Chaz och Ryan. Sen kan ju självklart Seth också få vara med om inte han redan ha planer." sa hon och jag nickade, jag behövde nog prata med Justin om igår.
"Visst, jag kan ringa Seth sen efter träningen." sa jag och hon log stort mot mig.
"Så bra!" sa hon och sen blev vi tvungan att sluta prata och lägga undan alla våra saker då vår tränare ropade på oss.　

När jag kom in möttes jag av Anna som hade en blick som jag inte riktigt kunde tyda.
"Vad är det?" frågade jag.
"Varför kysste du den där pojken Allison? Han är inte ens av din ras, du vet att du kan få vilken kille du vill, bara han är en vampyr." sa hon.
"Jag vet, jag hade bara lite kul." mumlade jag.
"Minns du sist du bara hande 'lite kul?" frågade hon vilket fick min ilska att blossa upp.
"Kom vi inte överrens om att vi inte skulle prata om det där mera?" väste jag. Utan att vänta på svar tog jag på mig skorna igen och rusade ut. Jag hörde hur Anna ropade på mig men jag struntade i henne, hon fick skylla sig själv. Jag stannade inte förens jag kom till stranden som jag var på första dagen vi kom hit, jag satta mig ner och minnena som jag hade försökte glömma kom ikapp mig.

"Jag har aldrig sätt någon som är lika vacker som du." viskade han i mitt öra och jag fnittrade.
"Så snäll är du!" sa jag och log mot honom samtidigt som jag drog in hans underbara doft. Jag hade inte riktigt vant mig vid det än, att människorna nu var som mat för mig.
"Vad skulle din familj säga om dom kommer på oss?" viskade han.
"Dom skulle förbjuda att vi någon gång får träffas igen, dom är så dumma som tror att jag inte kan klara mig själv." sa jag och suckade tyst.
"Varför litar dom inte på dig?" frågade han och fortsatte sen kyssa mig längs halsen.
"Dom tror att jag kommer göra något dumt, ett misstag." andades jag och han skrattade lätt mot min hals och nafsade till.
"Så detta är ett misstag?" frågade han sen och jag skakade på huvudet.
"Du har aldrig varit ett misstag och det vet du." sa jag och drog upp honom så att jag kunde titta in i hans ögon.
"Jag vet att vi inte har känt varandra så länge men jag älskar dig Allison." viskade han och tittade intensivt in i mina ögon.
"Jag älskar dig också David." viskade jag och lutade mig fram så att våra läppar möttes, han la sin ena hand mot min kind och jag pressade mig närmare mot honom.

Hans doft berusade mig och gjorde det svårt att behålla kontrollen, men jag skulle aldrig kunna skada David, jag älskade ju honom! Våra tungor dansade med varandra och vi andades tungt, mina händer letade sig neråt och sen under tröjan. Våra läppar skilldes åt för några sekunder bara för att dra av varandrs tröjor, och sen mötte dom hungrit varandra igen. Jag smekte han över ryggen och fram till magen, jag avbröt sen kyssen bara för att istället börja kysse honom längs halsen. Jag nafsade till och hörde hur han stönade och rös till, jag log och fortsatte sen att kyssa honom. När jag kom till stället där pulsen bultade stannade jag till, jag kände hur blodet pulsade där och en annan hunger växte inom mig. Hungern som odjuret hade inom mig , törsten efter blod. Jag kunde inte hejda mig utan huggtänderna växte och läpparna särdes och borrade sig igenom huden på Davids hals. När blod smaken spreds i munnen kunde jag inte hejda stönet av njutning som kom ur mig, jag började att dricka djupare klunkar och allt som existerade var David som låg i min famn och njutningen som hans blod gav mig.

Jag kved till när fortsättningen av minnet kom, hur Seth, Stefan och Anna hade hittat mig, hur dom hade slitit David ur mitt grepp och försökt rädda honom. Men det var försent, jag hade druckigt för mycket. Tårarna började rinna längs mina kinder, det var aldrig meningen! Jag hatade odjuret inom mig som inte kunde kontrollera sig, jag hatade det! Ett tyst plågat skrik slank ur mig och jag tystnade direkt, hoppades att ingen hade hört mig. Spänt lyssnade jag efter steg emot mig, vad som helst, men jag hörde inget som tur väl var. Jag reste mig upp och gick fram till vattnet och tittade på spegelbilden som reflekterades, allt jag såg var en misslyckad tjej som var en mördare. Hur många kunde tro det när dom såg mig, att jag var en mördare? Inte många. Jag vände mig om då jag inte orkade se mig själv och satte mig ner i sanden igen. Tanken på hur enkelt det skulle vara att ta mitt eget liv nu var for igenom mitt huvud, det ända jag behövde göra var att leta upp varulvarna. Men det skulle vara för enkelt. Jag hörde plötsligt hur steg kom emot mig, musklerna spändes då jag hörde på stegen att det inte var Seth eller Anna. Jag vände mig och såg att det var Justin, jag suckade och vände blicken ut över havet igen, jag hörde hur han satte sig ner brevid mig men ingen av oss sa något. Jag kände hur han tittade på mig sen hur han tveksamt höjde handen och torkade bort några tårar från kinden som jag inte hade tagit bort.

"Hur är det?" frågade han mig tyst till slut.
"Jag överlever." sa jag med samma tonfall.
"Får jag fråga varför du sitter här helt själv och har gråtit?" frågade han mig osäkert.
"Får jag fråga varför du kommer hit mitt i natten när du borde sova?" frågade jag och han skrattade tyst innan han svarade.
"Jag kunde inte sova så jag går hit som alltid när jag behöver tänka, så tänker du svara på min fråga nu?" frågade han mig.
"Det är en lång historia." sa jag efter en stunds tvekan.
"Jag är inte trött och så älskar jag långa historier." sa han och jag kunde höra hur han log.
"Okej, Anna och jag hade ett vad man kan säga ett litet gräl när jag kom hem efter att ha varit ute med Trever, så jag sprang hit för att tänka. Och när jag kom hit så kom en massa minnen ikapp mig, ett misstag som jag gjorde i början när jag var vampyr. Jag och en kille som heter David hade ett förhållade kan man säga, vi höll det hemligt för en massa av anledningar, ett av dom var för att jag var vampyr. Vi var hemma hos mig då Anna, Seth och Stefan var ute och vi ja... Hånglade kan man säga och det slutade med att jag inte kunde kontrollera mig längre utan började dricka från honom. Anna och dom kom hem då och slet David direkt ur min famn men jag hade druckigt för mycket från honom så han gick inte att rädda. Fattar du Justin? Jag dödade honom, jag är en mördare!" det sista skrek jag och nu märkte jag att jag hade börjat gråta igen.

"Såja Allison, lungna dig." sa han och strök bort mina tårar, det förvånad mig väldigt mycket, jag trodde att han skulle börja skrika om att varulvarn hade rätt om att vampyrer var mördare.
"Varför säger du inte att ni hade rätt? Om att vampyrer är mördare?" frågade jag honom då jag kände att jag blev tvungen att veta.
"För vi kanske hade fel, alla vampyrer är kanske inte mördare. Du gjorde ett misstag som du sa, ett misstag gör dig inte till en mördare." erkännde Justin.
"Men jag dödade honom Justin, det var jag som drack från honom." sa jag smått förvirrat.
"Ja men som du sa själv, du gjorde ett misstag." sa han och tittade mig djupt i ögonen. "Du skulle aldrig kunna vara en mördare." sa han och höjde handen och smekte den över min kind.
"Allison..." började han och jag tittade nyfiket på honom och väntade på att han skulle fortsätta men han gjorde det inte. Han tittade mig bara in i ögonen utan att säga något.
"Vad är det Jusitn?" frågade jag då han inte sa något.
"Du gör mig så förvirrad, jag har aldrig haft domma känslorna förrut som jag har när jag är med dig." sa han tyst och tittade mig intensivt in i ögonen.
"Vilka känslor?" andandes jag utan att bryta ögonkontakten.
"Dom går inte beskriva med ord." sa han och ingen av oss sa någonting. Allt som hördes var vinden, vattnet, djuren och våra andetag. Justin lutade sig långsamt mot mig och jag lät det hända, våra läppar möttes i en magisk kyss. 

"Kom igen nu Trever, vad ska vi göra?" frågade jag och han bara skrattade.´
"Du får se, vi är snart där." sa han och jag plutade missnöjt med läpparna, denna gången trodde jag faktiskt att han skulle berätta. Vi fortsatte att gå och jag hörde plötsligt massa skratt och jag kände doften av popcorn och sochervadd. Skulle vi gå på tivoli? Det verkade så! Vi gick en liten bit till och doften och ljuden blev starkare och till slut kom vi äntligen fram.
"Ska vi gå på tivoli?" frågade jag och log stort samtidigt som jag spelade chockad.
"Ja det ska vi, missnöjd?" frågade han och jag skakade snabbt på huvudet och han log snett mot mig.
"Kom nu, vi måste betala inträdde." sa han.
"Jag kan betala för mig själv." sa jag och och började att leta efter min plånbok i väskan.
"Glöm det Allison, jag betalar." sa han och jag suckade och han gick fram och betalde inträddet för oss.
"Kom nu, nu ska vi ha roligt." sa han och log mot mig och tog min hand. VI gick först runt och kollade vad det fanns för någonting innan vi bestämde oss för att åka.
"Du är inte rädd va?" frågade han och pekade mot en karusell som dom felsta människorna nog tyckte var läskig.
"Aldrig, så kom nu åker vi." sa jag och skrattade då jag såg hur chockad han blev.

"Förvånad?" frågade jag och flinade.
"Lite, men kom nu så åker vi." sa han och vi gick och ställde oss i kön. Efter att ha åkt en massa karuseller och spelat en massa spel, Trever lyckades till och med vinna en stor nalle till mig, besätmde vi oss för att gå hem.
"Jag har haft jätte roligt idag." sa jag och log mot honom när vi gick.
"Jag med." sa han och log ett gulligt leende mot mig. När vi kom fram till mitt hus så stannade vi båda, Trever hade besämt sig för att följa mig hela vägen hem trots mina protester. Jag log mot honom och han log tillbaka, långsamt höjde han handen och smekte mig lätt över kinden. Han böjde sig sen långsamt fram så att jag skulle hinna protestera om jag ville, men jag gjorde inte det. När våra läppar möttes så väntade jag på den där pirrande känslan jag hade fått med Justin skulle komma, men den gjorde inte det.

Jag drog sakta tillbaka huvudet och log mot honom, kyssen var ju inte dålig den saknade bara det där lilla extra.
"Jag måste gå in nu, vi syns väl snart igen?" frågade jag.
"Ja det gör vi." sa han och jag gav honom en lätt kyss på kinden innan jag gick in till huset.

Efter runt 1 timme var jag på väg hem igen, så i runt en timme hade jag suttit och pratat och lyssnat när Trever spelade. Och av någon konstig andledning kunde jag inte sluta tänka på honom, han var inte som alla andra människor. När jag kom hem så tog jag av mig ytterkläderna och gick till vardagsrummet där Anna satt och tittade på någon film på tvn.´
"Hej." sa jag och satte mig ner brevid henne.
"Hej vad är Seth?" frågade hon mig då hon märkte att han inte var med mig.
"Med någon tjej tror jag." sa jag.
"Okej, men han sköter sig." sa hon och jag suckade tyst.
"Kan ni aldrig glömma det, det var ett misstag." sa jag irriterat.
"Förlåt jag ska sluta nämna det hela tiden." sa hon och tittade skuldmedvetet på mig.
"Bra, för det är riktigt jobbigt att höra er prata om det hela tiden." suckade jag.
"Ja då glömmer vi bort det nu, jag vet att du är starkare nu än den gången." sa hon och jag nickade.
En ny film hann börja innan Seth kom hem, han log mot oss och satte sig ner brevid mig.
"Så vad tittar ni på?" frågade han.
"Åh vi har redan sett filmen, du känner igen den." sa jag och han tittade på tvn och suckade.
"Nej inte Twilight!" sa han och Anna började skratta.

"Hörrni, Twilight är faktiskt bra." protesterade jag och Seth flinade mot mig.
"Så nu tänder du på vampyrer som glittrar?" frågade han och blängde mot honom innan jag tittade mot tvn igen.
"Naw, blev Allison lite sur nu?" frågade Seth med tillgjord röst.
"Väx upp Seth!" sa jag irriterat.
"All, om du inte har glömt det så är jag äldre än dig." påpekade han.
"Såja nu lugnar ni ner er." sa Anna med besämt röst vilket fick tyst på oss båda. Vi hade stor respekt för Anna då hon var äldre än oss vilket också gjorde henne starkare.

När klockan började närma sig 10 så pep min mobil till, jag letade fram den och såg att jag hade fått ett sms, jag började att le när jag såg att smset var från Trever! Jag tryckte upp det och läste vad han hade skrivit.

'Hej, jag hoppas att jag inte väckte dig, men om jag gjorde det förlåt! Men jag undrar om du har lust att hitta på något idag? :)
xx Trever.'

Jag skrattade till, väcka mig? Det är omöjligt! Jag skrev ett sms tillbaka om att vi kunde ses där vi träffades imoron. När jag hade skickat smset sprang jag upp till mitt rum och letade fram nya kläder som jag tog på mig, sen fixade jag håret och sminkade mig.
"Varför så brottom, ska du träffa Justin?" frågade Seth leende när jag kom ner.
"Nej där hade du fel, ska träffa Trever." sa jag och tog på mig ytterkläder.
"Vem är Trever?" frågade han mig och jag förklarade snabbt om hur vi hade träffats igår.
"Så han är människa?" frågade han mig och rynkade på pannan.
"Ja och jag måste gå nu, hejdå!" sa jag och började snabbt gå mot stället där vi träffades igår.

När jag kom fram så var inte Trever där så jag satte mig ner och väntade på att han skulle komma, och under tiden så pep min mobil till så jag tog upp den och såg att jag hade fått ett sms från Justin.
'Hej, jag är ledsen för allting som hände igår... Men jag undra om du skulle vilja göra något idag?
xx Justin.'

Jag svarade direkt på vad han hade skrivit.

'Hej det är lungt Justin, men jag kan inte göra något idag, ska vara med Trever. Men imorgon kanske? :)
xx Allison.'

Jag fick inget svar tillbaka så jag la ner mobilen igen och kort där efter kom Trever.

"Hej!" sa jag och reste mig upp och gav honom en snabb kram.
"Hej förlåt, fick du vänta länge?" frågade han mig oroligt.
"Nej då, kom nyss." sa jag och han såg genast lättad ut.
"Men vad ska vi göra då?" frågade jag och han funderade en stund innan han svarade.
"Ingen aning men jag vet vad vi kan göra lite senare ikväll." sa han och jag tittade nyfiket på honom.
"Vaddå?" frågade jag och han log hemlighetsfullt.
"Får du se då." sa han och jag protesterade direkt men han sa inget utan fortsatte att le hemlighetsfullt.

Under kyssen så försökte jag känne dom känslorna som jag kände under Allisons och min kyss, men dom kom aldrig. Frustrerat avslutade jag kyssen och tittade på tjejen som log stort mot mig. Vad var det hon hette nu igen? Just det något på E... Just det, Emmy var det! Jag tittade mig runt och min blick stannade vid trappen där Allison stod och tittade kallt på Emmy och mig. När hon såg att jag tittde på mig himmlade hon med ögonen innan gick ut, jag tittade på Emmy igen som fortfarande log stort.
"Detta var nog den bästa kyssen jag har varit med om!" sa hon.
"Ehm, jag måste gå nu. Vi syns kanske någon dag." sa jag innan jag med snabba steg började gå ut. När jag kom ut tittade jag mig runt för att försöka få syn på Allison, men jag såg henne ingen stans. Hon kunde väl inte redan ha gått hem? Jag började sakta att gå runt i trädgården och såg henne sen sitta med Seth och någon annan tjej.
"Allison!" ropade jag, jag såg hur hon suckade och sa något till Seth innan hon reste sig upp och gick emot mig.
"Vad vill du?" frågade hon och tittade kallt på mig.
"Du det är inte som det såg ut..." började jag men hon himmlade bara med ögonen innan hon avbröt mig.
"Jag vet, kyssen var ett misstag så nu försökte du glömma det genom att kyssa den där tjejen. Det är lungt Justin, vi glömmer bara det och fortsätter vara vänner? Men jag måste gå, vi syns." sa hon och gav mig en snabb kram innan hon gick.
"Jag kysste henne bara för att se om känslorna jag kände när vi kysstes fanns i den kyssen..." sa jag tyst för mig själv.

Jag gick långsamt, fanns ingen andledningen till att skynda mig. För vad skulle jag göra när kom hem, titta på något som fanns på tvn? Glöm det, då gick jag hellre långsamt. Efter en stunds gående så hörde jag plötsligt någon som spelade på gitarr, nyfiket gick jag åt det hållet spelandet kom ifrån. Jag kom fram till en bänk där en riktigt snygg kille satt och spelade. Han hade inte sett mig då jag hade kommit bakom honom.
"Vad bra du spelar." sa jag tyst för att inte skrämma honom för mycket genom att prata högt. Men trots mitt försök att inte skrämma honom så hoppade han till ändå.
"Förlåt det var inte mening att skärmma dig." sa jag och satte mig ner brevid honom.
"Det är lungt, blev bara lite chockad över att någon kommer hit så här sent." sa han och log mot mig.

"Jag var precis på väg hem från en fest, varför sitter du själv här så sent och spelar för dig själv?" frågade jag och log.
"Kunde inte sova så kände bara för att gå ut och spela lite för mig själv. Trever heter jag förresten." sa han och sträckte fram handen.
"Allison." sa jag och skakade hans hand.

Jag tittade runt bland alla människor från hörnet jag stod i. Vart Justin och Seth var för någonstan visste jag inte, det var nog minst en timme sen jag såg dom sist! Jag suckade tyst innan jag lämnade hörnet och började att gå bort mot dörren, det var riktigt påfrestande att vara inne i huset. Stupen brände av törst trots att det inte var så länge sedan jag jagade. När jag kom ut såg jag direkt Seth och en tjej en bit bort, dom kysstes och jag kände en lätt oro inom mig. Men jag lungnade ner mig lite, Seth var smart så han skulle nog aldrig dricka från henne här bland alla människor. Jag började att gå runt i trädgården och tittade mig omkring, jag stannade när jag kom fram till en bänk där jag satte mig ner.
"Hej, varför sitter du här helt ensam?" jag tittade åt höger där Justin stod och log mjukt mot mig, jag såg direkt att han inte var helt nykter.

"Hej, jag kände bara att jag var tvungen att komma där ifrån." sa jag. Han nickade och satte sig ner brevid mig, ingen av oss sa någonting men det var inte någon pinsam tystnad. Efter några minuter så tittade jag åt hans håll och han mötte min blick. Vi tittade in i varandras ögon och jag kunde inte neka det, Justins ögon var riktigt fina! Utan att bryta ögonkontakten lutade hans sig långsamt fram och jag kände hur paniken kom och jag kände mig som förlamad, jag hade inte längre någon kontroll över min kropp. När hans läppar mjukt mötte mina kände jag hur det pirrade till i hela kroppen, men ändå så kändes det så fel!

Jag försökte luta mig bakåt men kroppen var fortfarande som förlamad. Då lutade Justin sig tillbaka och jag såg hur förvirrad han var.

"Förlåt Allison! Jag skulle verkligen inte ha gjort det, det var ett misstag. Förlåt!" utbrast han innan han flög upp och sprang iväg. Jag stirrade på platsen som han för några sekunder satt på mendans allt spelades upp inom mig igen. Varför kysste han mig? Varför kände jag som jag gjorde? Varför kunde jag inte röra mig? Jag blev bara irriterad för att jag hade så många frågor men inga svar så jag reste mig upp och gick in i huset igen för att leta upp Justin och fråga varför han kysste mig. När jag kom in så såg jag inte honom någonstans så jag började att gå runt för att leta upp honom, för han kunde väl inte ha lömnat festen? Jag gick till köket men han var inte där så jag gick upp till övervåningen men där var han inte heller. Utan något större hopp så gick jag ner igen för att se om jag hade missat honom, och där var han. Dansandes med en vacker brunett, då hände något som förvirrade mig riktigt mycket, han lutade sig fram och kysste henne.´

"Men på fredag... En kille i flocken, Adam, ska ha fest på fredag då. Så... Vill du komma? Seth kan ju självklart följa med." sa Justin nervöst.
"Jag vet inte om det är så smart." sa jag och Justin tittade besviket ner i marken. "Men jag kan ju se, jag kanske kommer." sa jag och Justin sken upp i ett leende vilket fick mig att bli förvånad, ville han verkligen så mycket att jag skulle komma?
"Men när får jag veta om du kommer eller inte?" frågade Justin mig.
"Du får väl se om jag kommer på festen eller inte. Kan jag få adressen?" sa jag och Justin sa adressen som festen skulle vara på.
"Behöver du inte skriva upp det?" frågade Justin mig och jag flinade.
"Nej super minne vet du, men jag måste gå nu. Vi syns kanske ikväll då." sa jag och gav honom en snabb kram innan jag började att gå vägen hem.

När jag kom hem mötte Seth mig och log.
"Så hur gick det att tillbringa dagen med Jusitn?" frågade han mig och log retfullt.
"Det gick väl bra, önskar du att det var du?" frågade jag och han slog till mig på armen och vi båda skrattade.
"Nej jag har i alla fall lite bättre smak än så." sa han.
"Just det, har du hört något från Evelina?" frågade jag.
"Nej inte så mycket, sist jag pratade med henne hade hon fått upp ett färsk spår från några varulvar." sa han och jag nickade.
"Men följer du med ut och jagar? Justin bjöd med oss på en fest ikväll." sa jag.
"Visst, men vem var festen hos ikväll?" frågade han nyfiket.
"Någon Adam..." sa jag och undvek att säga att Adam var en varulv, Seth skulle direkt förbjuda mig att gå.
""Okej kom nu, du vill väl inte komma försent till din dröm varulv?" sa han och flinade. Jag väste som svar och visade huggtänderna, han bara skrattade och vi gick sen ut för att jaga.

Jag tittade mig osäkert i speglen, kunde jag verklien se ut såhär? 

Jag tittade mig kritiskt in i speglen och suckade, innan jag gick ner till vardagrummet där Seth satt och väntade på mig.
"Snyggt." sa han och log mot mig när jag kom ner.
"Du med." sa jag och log tillbaka.
"Så vart ska ni då?" frågade Anna oss nyfiket.
"På en fest som en i skolan har." sa jag.
"Ta det förskigt bara." sa Anna och Seth suckade.
"Ja det är ju inte så att vi kommer bli fulla." sa han. Vampyrer kan aldrig bli fulla, det var en sak som jag gärna hade velet teste, att bli full...
"Jag vet, men ni vet också vad jag menade." sa hon och höjde på ena ögonbrynet.
"Vi vet, vi jagade innan idag." sa jag och Seth och jag gick sen till hallen.
"Ha så roligt!" ropade Anna innan vi öppnade dörren.

"Du kom!" sa Justin glatt och omfammnade mig i en kram.
"Ja det gjorde jag." sa jag smått chockat, värst vad han var glad över att se mig.
"Ska vi gå in?" frågade han och log mot mig.

"Visst." sa jag och vi gick in i huset, festen var redan i full fart och flera stycken stod och dansade. Seth försvann någonstan och Justin drog med mig längre in i huset, han stannade till i köket hällde i något i ett glass, jag orkade inte bry mig om vad det var.
"Vill du ha något att dricka?" frågade han mig sen.
"Ehm... Du vill nog inte se mig dricka." sa jag och log snett.
"Inte med den visset nej, men dricker inte du?" frågade han mig.
"Vi reagerar inte på alkohol..." mumlade jag.
"Har du aldrig varit full?" frågade Justin mig och nu var han riktigt förvånat.
"Nej det har jag inte, och har du själv inte sagt att du inte dricker?" frågade jag irriterat.
"Förlåt, men nej jag brukar inte göra det. Men kom nu, nu ska vi ha roligt." sa Justin och log, han drog med mig igen till vardagsrummet. Jag försökte slappna av igen och glömma bort samtalet vi hade innan, som Jutin sa, nu ska vi ha roligt!

Vi satt nu på ett café och pratade om allt möjligt, innan dess hade vi gått runt i olika affärer men ingen av oss hade köpt särskilt mycket.
"Men hur blev du vampyr då?" frågade Justin och tog en tugga av mackan han hade köpt. Jag tittade ner i bordet innan jag tittade upp på Justin igen som tittade ursäktade på mig.
"Förlåt det var en dum fråga." sa han.
"Nej det var det inte alls, jag vet bara inte vad jag ska börja... Men okej bieber, nu ska du få höra min historia.. Min familj och jag vi var väldigt rika faktiskt, vi levde ett perfekt liv och jag var så lycklig. Min pappa skämde ofta bort mig med fina dyra klänningar, smycken, ja man kan säga att jag fick vad jag ville ha. Jag var 16 år när allt förändrades, det var då jag träffade Anna och Sam. Jag och Seth stötte på dom när vi gick ut i skogen för att plocka bär, dom hade inte druckigt på ett tag så Seth och jag såg direkt att dom inte var mänskliga. För om inte vi dricker på ett tag så blir vi mer och mer omänskliga och mera som monstert inom oss. Och eftersom dom då inte hade druckigt ett tag så var dom svaga så Seth och jag lyckades på något sett fly, och när vi kom hem berättade vi aldrig något för mamma eller pappa vilket vi borde ha gjort... Seth och jag vi gick hela tiden runt oroliga för att dom skulle komma tillbaka, men två veckor gick utan att någonting hände så vi började att slappna av. Men det var då dom slog till, och denna gången var dom starka. Seth och jag hade varit ute och gjort något, har glömt bort vad, men när vi kom hem möttes vi av en hemsk syn. Mamma, pappa, alla tjäner... Dom alla var döda. Vi visste direkt vad som hade hänt så vi flydda, vi sprang ut i skogen och försökte komma undan dom trots att vi innerts inne visste att det var omöjligt att fly. Efter vad som kändes som en evighets springade så ramlade jag och skakade mig så att jag inte kunde fortsätta att springa. Jag sa till Seth att han skulle fortsätta, men han vägrade. Så vi satt där och väntade, men dom kom aldrig men vi visste ändå att dom var där. Försår du? Dom lekte med oss. Men när det blev kväll så kom dom, och jag har nog aldrig varit så rädd som jag var då..." sa jag och rös till, alla suddiga minnen spelades upp inom mig.

"Men vad hände med han där Sam då?" frågade Justin.
"Han och jag var ute och jagade en kväll, vi blev då attakerade av varulvar. Dom dödade Sam, framför mina ögon." sa jag och jag såg hur chockad han blev.
"Men dom dödade inte dig?" sa han och jag skakade på huvudet.
"Jag lyckades fly." sa jag.

"Dom måste ha varit nybörjare, tränade varulvar skulle lätt ha kunnat ta två vampyrer." sa han och jag kände hur ilskan byggdes upp inom mig.
"Jaha, så du säger att vampyrer är klena?" sa jag och kände hur det blev svårare att behålla kontrolen och Justin såg det.
"Ehm..." sa han då han inte kom på något annat att säga.
"Det var väl det jag visste, hur kunde jag vara så dum att tro att vi kunde bli vänner?" sa jag irriterat och reste mig upp och lämnade cafét.
"Allison!" ropade Justin och greppade tag i min arm.
"Vad vill du?" väste jag och slet min arm ur hans grepp.
"Förlåt, det var dumt sagt." sa han och jag skakade trött på huvudet.
"Jag orka inte bry mig längre, för vad håller vi på med igentligen Jusitn? Varulvar och vampyrer kommer aldrig kunna vara vänner, vi är svurna fienden." sa jag.


En del av det hon sa var sant, varulvar och vampyrer var fiender. Men trots att jag visste det kunde jag inte släppa Allison, hon var speciell.
"Du rätt, vampyrer och varulvar är fiender. Men kan du se mig som din fiende? Jag kan i alla fall inte se dig som min." sa jag och hon tittade på mig innan hon skakade på huvudet.
"Nej jag kan inte se dig som min fiende, men det betyder inte att vi kan vara vänner." sa hon.
"Vi kommer på något." sa jag besämt. Hon suckade men log sen mot mig.
"Ja du ger väl inte upp så enkelt bieber?" sa hon och skrattade.
"Du har rätt." sa jag och flinade.

Ja som rubriken säger ska jag börja skriva på nästa chapter snart. Så den kommer upp någon gång under dagen. :)
Älskar er.

Puss!

Hej, god jul alla fina läsare! ❤
Hoppas att ni får allt ni önskar er och har en underbar julafton. :')

Och nu när jag håller på vill jag bara tacka er. Jag skulle aldrig ha orkat driva denna bloggen utan er! Det ni som läser och kommentera som får mig att fortsätta att skriva!
Jag älskar er, glöm inte bort det! ❤

Puss!

Det började att regna men jag struntade i det, klockan var runt 3 och jag hade varit ute ett bra tag. Jag hade tröttnat på att vara hemma så jag bestämde mig för att gå ut en stund. Gatorna var tomma, alla lampor släckta... Jag förstod inte hur vissa människor kan tycka det var läskigt, det är ju hur mysigt som helst. Eller ja, jag kunde ju försvara mig själv om något hände, det kan ju inte en människa. Jag stelnade till då jag hörde fotsteg bakom mig, vad gjorde människor ute nu?
"Titta det är en tjej där, undra vad hon gör ute nu?" hörde jag en av dom säga, jag hörde på rösten att han måste vara runt 16-18 år gammal.
"Hon kanske behöver hjälp." sa en annan, jag hörde hur dom gick emot mig så jag ökade på stegen.
"Ta det lungt, vi vill inte göra dig illa." ropade en av dom så jag stannade, jag visste ju att jag enkelt kunde springa ifrån dom.
"Vad vill ni?" frågade jag och tittade vaksamt på dom och vände mig om.

Jag tittade på dom och kände igen flera av dom från skolan, dom var runt 10 personer.
"Vi ville se om du behövde hjälp, det är ju inte direkt normalt att vara ute och gå 3 på natten." sa en av killerna och skrattade.
"Nej, så vad gör ni ute då?" frågade jag och flinade.
"Smart tjej, jag heter Eric." sa killen som såg äldst ut av dom alla.
"Hej, jag heter Allison." sa jag och log och skakade hans hand.

"All?" sa Seth och jag rykte till och satte mig upp i sängen. Jag visste att jag precis hade haft en syn, det hände inte alls ofta att jag fick dom. Och jag hade ingen aning om varför jag hade sett detta, fast som sagt dom flesta av mina syner var helt onödiga. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till dörren där Seth stod.
"Jag bara undrade vad du gjorde, du har varit där inne rätt länge nu." sa han och jag suckade.
"Tänkte bara lite, sen fick jag en onödig syn." sa jag och gick in till mitt rum igen och började att leta bland alla mina kläder för att leta fram något till skolan.
"Så vad handlade den om?" frågade han.
"Jag var ute och gick, det började att regna och helt plötsligt kom ett gäng killar. Runt 16-18 år gammla, dom undrade varför jag var ute så sent, jag tror att klockan var runt 3 på natten. Som sagt, helt onödig." sa jag och rykte på axlarna.

Jag gick längs korridoren på väg till mitt skåp och jag blev förvånad när jag kom fram, för vid mitt skåp stod Justin.
"Hej, vad gör du här?" frågade honom.
"Ville prata med dig." sa han och rykte på axlarna som att det inte var något konsigt med det.

"Okej, men jag har en lektion snart så det går inte." sa jag.
"Skippa lektionen." sa han och jag tittade förvånat på honom.
"Nej det vill jag inte, så flytta dig så jag kommer in i mitt skåp." sa jag men han flyttade sig inte.
"Nej kom nu, jag har redan planerat." sa han och log lite.
"Okej men jag kommer ångra detta, men får jag lämna mina böcker?" frågade jag och tittade menade på engelska böckerna jag höll i. Justin log snett och flyttade sig så att jag kom in i skåpet, jag låste upp det och la in böckerna och letade fram mig jacka som jag tog på mig.
"Förresten varför vill du göra något med mig, jag är vampyr. Har du glömt det?" frågade jag honom medans vi lämnade skolan.
"Nej det har jag inte glömt, men om du nu ska stanna så ja... Varför kan jag inte lika gärna vara vän med dig då? Jag har aldrig haft en vampyr vän förr." sa han och flinade.

"Hej Allison!" hörde jag Melissa ropa, jag tittade upp och såg hur hon kom gående emot mig.
"Hej, det var länge sen." sa jag och log emot henne och gav henne en kram.
"Ja, jag hann inte hälsa på dig innan första lektionen, men nu hann jag äntligen. Men vad har du hittat på under helgen då medans jag har varit sjuk?" frågade hon mig och log tillbaka.
"Evelina, min kompis, kom och hälsade på och var här ett tag. Synd att du inte hann hälsa på henne." sa jag och leendet bleknade.
"Ja det var det verkligen." sa hon besviket.
"Men ni kommer säkert att kunna träffas någon annan gång." sa jag och log igen.

"Ja hoppas det." sa hon.
"Men du är med i cheerleading laget va?" frågade jag och hon nickade och tittade frågade på mig.
"Jag ska prova och se om jag kommer med i laget idag." sa jag och hon sken gensat upp.
"Menar du det? Gud vad roligt om du kommer med." nästan skrek hon.
"Jag vet, men jag måste gå nu så att jag inte kommer försent." skrattade jag och stängde igen skåpet. Jag gav Melissa en kram och gick sen iväg till lektionen, matte... Usch.

Jag gick längs korridoren med cheerleading kläderna på och väskan hängande på axlen.

Jag log stort då jag såg hur alla tittade lite förvånat på mig, ja det var ju inte varje dag någon fick vara med i laget. När jag kom fram till Chaz och Ryan stirrade dom på mig.
"Allison vad håller du på med?" västa Ryan.
"Jag är med i laget nu, förvånad?" sa jag och flinade.
"Ja, jag trodde inte att du skulle göra det. Men skyll inte på oss, vi försökte skydda er." sa Chaz innan dom gick iväg.

När skolan var slut så gick jag hem, Seth hade slutat tidigare så han var redan hemma.
"Så jag hörde att min syster kom med i laget, grattis." sa Seth och flinande när jag kom hem.
"Tackar." sa jag och skrattade. Jag pratade en liten stund med Seth men gick sedan upp på mitt rum och la mig i sängen. Rätt onödigt igentigen, jag behöve aldrig vila utan var alltid pigg. Men jag tänkte tillbaka, tillbaka till tiden när jag var människa. Dom minnerna var suddiga. Det gjorde ont men sanningen var att jag nästan inte mindes mina föräldrar längre. Jag suckade, varför plågade jag mig själv genom att tänka på dom? Dom hatade mig säkert, för Seth och jag sprang iväg istället för att försöka rädda dom.

"Okej ni vet, så ska ni döda oss nu eller väntar ni på resten ut av flocken?" frågade Seth.
"Vi vill inte döda er, men vi kommer bli tvungna att göra det om ni inte lämnar staden." sa Ryan tyst.
"Men vi kanske inte vill lämna, vad tänker ni göra då?" frågade jag och tittade trotsigt på dom.
"Snälla, kan ni inte bara göra det?" sa Chaz och tittade bedjande på oss.
"Nej vi kanske inte vill det." sa jag besämt. Dom suckade och reste sig sen upp.
"Tänk över det, vi kan inte hålla tyst om detta hur länge som helst. Till slut kommer vi att bli tvugna att berätta för resten ut av flocken, och dom är inte lika dumma som oss genom att tveka." sa Justin innan dom gick.
"Hur ska vi göra?" sa jag och suckade.
"Jag vet inte hur ni vill göra, men det kanske är smartast att lämna? Ni vet ju inte hur stor denna flocken är." sa Evelina tveksamt.
"Ja, men vi får inte heller visa oss svaga." sa Seth och rynkade lite på pannan.
"Anna får besluta, men ska vi säga vilka det var? Hon kommer vilja döda dom, och vi står ju i skuld till dom." sa jag.
"Ja... Vi får ljuga lite. Vi får säga att vi var ute och jagade och att 3 varulvar kom på oss, och det såg ut som att dom kände igen oss." sa Seth.
"Smart, så gör vi." sa Evelina.

"Och ni är säkra på att det såg ut som att dom kände igen er?" frågade Anna och tittade forskade på oss, vi hade precis berättat våra lilla lögn för henne.
"Ja, så hur ska vi göra?" frågade Seth och hon suckade.
"Jag har ingen aning längre, men jag tror att vi stannar. Dom har ju inte visat några tecken på attack än så länge, men om dom gör det så lämnar vi genast." sa hon och vi nickade.
"Okej så gör vi." sa jag och log.

Idag var det fullmåne så idag skulle Evelina fortsätta med sin resa, Seth och jag hade sagt hejdå till henne innan vi gick till skolan då hon åkte då. Jag skulle sakna henne, men vi skulle nog ses snart igen. Jag stod nu vid mitt skåp och letade efter engelska boken när jag kände en hand på min axel, jag vände mig om och tittade in i Ryan och Chaz irriterade ögon.
"Vad vill ni?" frågade jag och skakade bort Ryan hand.
"Varför är ni fortfarande kvar?" viskade Chaz.
"Vi vill inte flytta, vi trivs här. Och just det, jag måste ha glömt att nämna det! Jag ska se om jag kan komma med i cheerleading laget." sa jag och log när jag såg hur chokade dom blev.
"Allison... Du vet, vi kan inte hålla inne denna hemligheten hur länga som helst. Till slut måste vi berätta för resten av flocken." sa Ryan plågat.
"Jag vet, men det är ödet som bestämmer hur allt slutar. Och eftersom ödet verkar vilja att vi ska stanna, ja då gör vi det." sa jag och stängde igen skåpet och gick.
 

Hej ni, förlåt jag vet att uppdateringen suger. Men allt är verkligen stressigt nu, julklappar ska köpas... Ja, ni vet.
Men imorgon slutar jag skolan. Sent va? Men då ska jag försöka hinna skriva. Jag lovar!
Hoppas att ni står ut med att vänta. Äskar er! ❤

Puss!

Varulvarn slutade att slåss och backade snabbt bakåt och tittade nästan chockat på oss. Evelina ställde sig vid mig och Seth och vi tittade hotfullt på dom, även om dom kände oss skulle dom dö. Ena varulven skakade på huvudet precis som att den inte kunde tro sina ögon, och då gjorde dom något som fick mig att bli riktigt förvånad. Dom vände sig om och sprang iväg. Evelina, jag och Seth tittade smått förvånat efter dom.
"Varför tror ni att dom sprang iväg? Kommer dom att hämta resten av flocken?" frågade jag lite oroat.

"Jag vet inte, men såg ni hur dom tittade på oss? Jag har aldrig varit med om något sånt här förr." sa Evelina och jag kunde höra att hon var osäker.
"Vi måste springa hem till Anna och berätta." sa Seth och vi skulle precis börja springa när vi hörde någon stöna till en bit ifrån oss. Just det människan! Jag sprang fram till henne och slickade över såret, som Evelina hade gjort när hon skulle dricka, för att stänga det. Jag lyfte upp henne och vi sprang bort till platsen Evelina hittade henne på för att lämna henne, sen sprang vi hem.

Efter en stunds springande kom vi till en glänta, där stannade vi till och skiftade tillbaka till människor.
"Såg ni det där?" sa Ryan upprört.
"Ja jag kan inte tro mina ögon, vampyrerna vi har jagat är Seth och Allison!" sa Chaz och skakade förrvirat på huvudet.
"Och kvinnan ni såg innan måste ha varit hon den vuxan som dom bor med, Anna har dom sagt att dom hetta va? Och hon den andra tjejen måste ha varit deras kompis." sa jag.
"Ja, Evelina heter hon." sa Ryan. Verkligheten slogs emot mig, hur mycket vi än inte ville var vi tvungan att döda dom.
"Vi har inget annat val, vi måste berätta för resten av flocken." sa jag dystert.
"Måste vi? Trots att dom är vampyrer så är dom våra vänner." sa Chaz men kunde inte låta bli att rysa till när han sa vampyrer.
"Chaz jag vill det inte heller, men det är vår plikt." sa Ryan sorgset.
"Men kan vi inte säga till dom att vi vet och be dom att flytta, då kanske vi slipper?" frågade Chaz hoppfullet.
"Det kan fungera, men tänk... Hur kommer dom att reagera när dom får reda på att vi är varulvar?" frågade jag men kunde ändå känna hoppet, vi kanske slapp döda dom!
"Jag vet inte, men vi måste pröva. Kom vi springer dit direkt." sa Ryan och skiftade form och började springa, Chaz och jag skiftade också och började att springa efter Ryan.

Vi satt hemma och väntade på att Anna skulle komma hem när det knackade på dörren, jag gick dit och log när jag öppnade dörren.
"Hej, vad gör ni här?" frågade jag glatt.
"Ehm... vi måste prata med er." sa Ryan och jag hörde att han var nervös, dom alla tittade sig faktiskt nervöst runt omkring.
"Okej kom in, Seth och Evelina är i vardagsrummet." sa jag och släppte in dom. Dom tog av sig ytterkläderna och följde oss in i vardagsrummet. Seth log när han såg dom och gick fram och hälsade, när alla hade hälsat satte vi oss ner i soffan.
"Vi vet..." började Justin nervöst.