"Allison... Vad håller du på med?" frågade Melissa mig skakigt och stirrade på min hand som jag höll vid munnen. Jag skulle enkelt kunna gå fram till henne och redera minnet om vad hon just såg, men hon var ju min vän och sånt gör man inte mot sina vänner. Jag svarade inte utan förde ner handen och satte på vattnet och tvättade bort det blod jag inte hade slickat bort.
"Antingen håller jag på att bli galen eller så slickade du precis på Emilias blod." sa hon och rös till.
"Vad vill du att jag ska säga Melissa?" frågade jag och vände mig om och tittade på henne, hon tittade förskäckt på mig. Hon måste ha sett hunggtänderna som jag hade glömt, jag anstängde mig så att dom växte tillbaka. Det var alltid mycket svårare då törsten fortfarande brände inom mig.

"Har... Har du huggtänder? Jag såg dom!" det sista nästan skrek hon och jag såg paniken i hennes ögon, detta kunde inte sluta väl.
"Melissa lugna ner dig." sa jag men rörde mig inte då jag inte ville pressa henne genom att komma närmare.
"Vad är du för något?" frågade hon mig. Jag tog ett djupt andetag och försökte att rensa tankarna, hur mycket skulle jag berätta för henne?
"Jag är inte mänsklig Melissa, eller jo... En del av mig är mänskligt, den andra delen av mig är hemsk." sa jag tveksamt, jag hade aldrig förr försökt förklara den delen av mig för en människa. Med Justin, Chaz och Ryan var det ju annorlunda för dom visste ju redan en del av det.
"Så var är du då?" frågade hon mig.
"Jag är en vampyr, men inte som vampyrerna i böcker, filmer eller legender. Bara en del ut av det är sant." sa jag och hon drog efter andan och började se riktigt rädd ut.

"Så du dricker blod?" viskade hon.
"Ja, det gör jag. Men det dödar inte människor." sa jag och det sista var en lögn, det dödade människor om man drack för mycket.
"Men hur kan du vara ute i solen?" frågade hon mig och jag kände mig nöjd, än så länge hade hon inte sprungit iväg.
"Det är en myt, vi kan gå ute i solen utan problem." sa jag och hon nickade.
"Är Seth... Är han också en vampyr?" frågade hon mig tveksamt.
"Ja." sa jag och hon nickade sakta och jag såg att hon var förvirrad, rädd, chockad och en massa andra känslor såg jag. Sakta gick jag fram till henne och hon tittade panikslaget på mig och backade ut genom dörren som var öppen.
"Snälla bara håll sig borta från mig." sa hon innan hon sprang iväg. Jag tittade på platsen där Melissa innan stod och kände hur en anorlunda smärta spreds inom mig, jag hade aldrig förr varit med om att en vän till mig sprang iväg för hon var rädd för mig. Seth hade nog rätt, jag hade fäst mig för mycket vid dom. Jag gick fram till speglen och fixade till mig innan jag gick ut till resten ut av laget.
"Värst vilken tid det tog, vad gjorde du där inne?" frågade Amelia mig.
"Jag blev tvungen att hjälpa Melissa då hon började att må illla." ljög jag och laget trodde på mig då Melissa inte kom tillbaka till träningen. Vi tränade en liten stund till innan vi gick till omklädningsrummet och bytte om. När jag var klar så gick jag ut där Trever stod och väntade på mig.
"Är alla era träningar sådana?" frågade han mig och jag skrattade.
"Nej detta har jag aldrig varit med om förr." sa jag.
"Vad bra, jag vill ju inte att du ska skada dig." sa han och log, men jag kunde ändå se att han var allvarlig.
"Tack, jag vill inte heller att du ska skada dig, du är ju min vän." sa jag och jag kunde se hur han blev besviken när jag sa 'vän.'
Efter det hann vi inte prata så mycket mera då vi båda behövde gå hem och vi skulle till olika håll.
"Hej då, vi syns imorgon då." sa jag och kramade om honom.
"Ja och då är det näst sista dagen i skolan, och 5 dagar kvar till julafton." sa han glatt och kramade om mig tillbaka.


Jag gick längs gatorna som nästan var tomma, det var julafton idag så dom flesta var nog hemma och firade den med familjen och släkten. Mina tankar gled in på Melissa och jag suckade tyst, hon hade undvikit mig och jag såg paniken i ögonen på henne så fort jag försökte prata med henne. Det var väl därför man inte skulle berätta det för människor för dom klarade inte av det. Jag gick en stund till innan jag gick hem till Seth och Anna.
"Jag tänkte att vi kunde gå ut och jaga ikväll? Det blir våran julmiddag." sa Anna och log.
"Visst, men tror du att det finns några människor ute nu då?" frågade Seth.
"Ja någon kommer vi säkert att hitta, följer du med Allison? Det var väl ett tag sedan du drack nu." sa hon och jag nickade. Jag satt och läste en bok när det knackade på dörren, jag reste mig upp och öppnade dörren och där stod Justin.
"Hej." sa jag förvånat då vi inte hade pratat sedan jag avisade honom sist.
"Hej, jag ville bara säga god jul och ge dig den här." sa han och log osäkert och gav mig en liten present.
"Tack, men jag har inte köpt något till dig." sa jag och han gav mig presenten ändå.
"Det behövs inte." sa han och jag öppnade den försiktigt och inuti den låg ett underbart halsband.
"Tack den är underbart." sa jag och kramade om Justin. Jag tog upp halsbandet och han hjälpte mig att sätta på det.
"Vad bra att du gillade den, men vill du ut och gå en runda med mig?" frågade han mig osäkert.
"Visst men borde inte du fira julafton med din familj och släkt?" frågade jag.
"Jo men dom kan vänta en liten stund." sa han och jag log mot honom och tog på mig ytterkläderna och följde med honom ut. Vi gick en stund under tystnad men det var skönt för tystnaden var verkligen obehaglig eller pinsam.

"Du..." började han men blev sen tyst igen.
"Ja?" frågade jag och han tittade på mig innan han vände blicken mot vägen framför oss igen.
"Jag bara undrar varför du avisade mig, finns det någon annan eller är det något med mig?" frågade han mig tyst.
"Justin vi kan bara inte vara tillsammans, det vet du." sa jag och tittade på honom.
"Jag vet... Men jag kan inte hjälpa hur jag känner." sa han fortfarande tyst.
"Jag vet, men borde du inte vara glad? Det är ju julafton." sa jag och log svagt. Jag tittade fortfarande och såg hur han log ett litet leende.
"Kan inte du följa med mig hem, du kan fira jul med oss?" frågade han mig hoppfullt.
"Justin..." började jag tveksamt.
"Bara som vänner." avbröt han mig.
"Okej men om det inte funkar gå jag hem." varanade jag honom men han sken upp i ett stort leende.
"Kom då så går vi hem till mig." sa han och vi började gå hem till Justin. Inom mig skällde jag på mig själv, jag borde ha varit starkare och sagt nej. Men jag kunde inte, jag ville ju verkligen följa med honom hem. När vi kom hem till honom öppnade han dörren och vi gick in, direkt kom en liten flicka och kramade om honom.
"Bieber är äntligen hemma, men vem har du med dig?" frågade hon och tittade blygt på mig.
"Detta är min vän Allison, Allison detta är min syster Jazmyn." sa jag och jag såg hur stolt han var när han presenterade henne.
"Hej Jazmyn." sa jag och log mot henne och hon log tillbaka.
"Hej Allison!" sa hon och hon var verkligen super gullig!
"Kom nu ska du få träffa resten av min familj." sa han och lyfte upp Jazmyn och jag följde osäkert efter dom.