Chapter 13 - Bowling.
Filed under: Love is not easy

"Tack så mycket." sa jag och log mot Caitlin. Aldrig hade jag trott att jag skulle säga tack till Caitlin, ännu mindre att jag hellre skulle vilja vara med henne än Tilda och Sophie.
"Var så lite, det var faktiskt riktigt roligt att se hennes ansiktsutryck." sa hon och vi började skratta. Vi stannade sen när vi kom fram till hennes skåp och hon öppade det och tog ut bok, penna och suddigum.
"Vilken sal ska du till?" frågade hon sen och jag berättade och det visade sig att våra salar låg nära varandra och vi började gå dit.
"Vet du, aldrig har jag trott att jag skulle tycka om dig. Jag har aldrig trott att du har varit en uppblåst bitch, men du är faktiskt riktigt snäll." sa hon och lätt uppriktigt chockad över det.
"Om jag ska vara ärlig har jag tyckt detsamma om dig." sa jag och vi började skratta och log sen mot varandra. Vi kom sen fram till min sal och vi ställde oss där ute och pratade tills Caitlin blev tvungen att gå till sin sal. Läraren kom och öppnade dörren och jag gick och satte mig på min plats, vi hade kemi och jag jobbade tillsammans med David.

"Hej." sa han och jag vände mig om och tittade på honom.
"Hej." sa jag och log mot honom och han log tillbaka.
"Så ska vi sätta igång?" frågade han och menade exprimentet vi skulle göra.
"Visst." sa jag och vi började och blev klara först av alla tack vare Daivd, han var bäst av alla på kemi.

"Jag hörde vad som hände på festen i fredag, jag tycker verkligen synd om dig." sa han och jag såg att han inte ljög, då vi var klara fick vi sitta och prata medan vi väntade på att dom andra skulle bli klara.
"Tack." sa jag och tittade på honom innan jag tittade ner i mitt block som jag hade börjat kladda i.
"Det är konstigt hur dom kunde göra så mot dig, jag trodde ni var så här tajta." sa han och höll upp sina fingrar som han hade korsat.
"Trodde jag med, så vi båda hade fel." sa jag och log snett. Vi han inte säga så mycket mer då läraren började prata och sen slutade vi, jag plockade ihop mina saker och gick till mitt skåp och bytte snabbt böcker innan jag gick till nästa sal. Och så fortsatte det under dagen, jag skyndade mig med allt för att slippa möta Tilda och Sophie vid skåpen.

När skolan slutade följde jag med Caitlin och Christian hem för att vara med dom och Justin, Justin hade tydligen bokat en hel bowlighall för bara oss.
"Ni vet väll att jag är bäst på bowling?" skämtade jag under tiden som vi satt i bilen på väg dit, men om jag ska vara ärlig sög jag.
"Oj, så rädd jag blir." skrattade Justin och tittade på mig för ett ögonblick innan han vände blicken till vägen igen. När vi stannade klev vi ur och gick in i hallen för att byta skor, innan vi gick och valde klot. Jag var sist och såg på dom andra som faktiskt var riktigt duktiga!

När det var min tur så tog jag ett djupt andetag och kastade det rosa klotet fram och blundade och hörde hur dom andra började skratta, jag öppnade ögonen och såg att alla käglorna fortfarande stod upp.
"Var det inte du som var bäst?" frågade Justin och kom fram till mig och log retfullt.
"Ja, ser du inte det?" skrattade jag och pekade på alla käglorna.
"Jag ska hjälpa dig nästa gång." sa han och log tröstade mot mig. Dom andra slog sina gånger och när det var min tur igen tog jag ett klot och Justin kom fram och ställde sig bakom mig och la sina händer på mina höfter.
"Så här gör du." mumlade han i mitt öra och visade mig. Jag kan inte neka det trots att jag vill det, när han rörde vid mig blev jag alldeles varm inombord. Jag kastade kotet fram och det gick mycket bättre denna gången, slog ner hälften av alla käglorna.
"Tack för hjälpen." sa jag och kramade snabbt om Justin.

"Du suger verkligen på bowling." skrattade Christian medans vi satt i bilenoch var på väg till ett café för att äta.
"Gör jag inte alls." protesterade jag.
"Jag håller med Christian." skrattade Caitlin.
"Men såg du inte hur bra det gick nu i slutet?" försvarade jag mig själv.
"Ja du lyckades slå ner hälften av alla käglorna utan Justins hjälp." sa hon retfullt.
"Ni är bara avundsjuka på mig.." sa jag alla brast sen ut i skratt.

Jag lutade mig mot bussens fönster och en djup suck slank ur mig, inget i mitt liv gick som planerat längre. Jag hade förlorat kontakten med mina två allra bästavänner. Eller ja, Tilda hatade mig inte som Isabelle gjorde.
"Varför berättade du bara inte för henen?" viskade jag tyst för mig själv. Den frågan hade funnits i mitt huvud hela tiden, varför berättade jag inte för Isabelle vad Tilda och Lucas höll på med? Mina tankar gled in på Tilda, hur kunde hon göra så mot sin bästavän?
Jag var faktiskt på väg för att träffa henne nu på vårat favorit café då vi behöde prata om allt som hade hänt. Ytterligare en suck slank ur mig och tittade sen ut genom fönstret på alla människor och hus som vi paserade.

När bussen stannade där jag skulle kliva av så reste jag mig upp och tog min väska som jag hade med mig innan jag klev av bussen och gick till cafét. När jag hade kommit halvvägs dit så fick jag syn på Lucas som var på väg emot mig.
"Hej Sophie." sa han och log ett snett leende emot mig som inte nådde ända upp till ögonen.
"Hej Lucas." mumlade jag och tittade ner i marken.
"Du får tro vad du vill om mig, men jag lovar dig, jag älskade alltid Bell och jag älskar henne fortfarande." sa han och jag tittade upp på honom och såg smärtan i hans ögon när han pratade om henne.
"Men hur kunde du då göra så emot henne, och med Tilda av alla människor?" frågade jag honom.
"Jag vet inte, och du visste om allt, varför berättade du inte för henne?" frågade han mig och jag tänkte efter men fann inget svar.
"Vet inte." viskade jag och vi tittade på varandra i några sekunder och vi båda såg smärtan vi bar på pågrund ut av våra misstag.
"Jag hoppas att hon kan förlåta mig någon dag, jag står inte ut med att hon hatar mig." viskade han innan han gick förbi mig, jag tog ett djupt andetag och gick sen den sista biten till cafét.

När jag kom in genom dörren fick jag direkt syn på Tilda som satt ensam vid ett bord, jag gick fram till kassen och beställde en latte och en chockladboll innan jag gick och satte mig vid henne.

"Hej." sa hon tittade upp på mig när jag satte mig ner.
"Hej." sa jag och vi tittade på varandra en stund, men ingen av oss kom på något att säga.
"Jag träffade Lucas när jag var på väg hit." sa jag till slut och hon tittade förvånat upp på mig.
"Okej, vad sa han då?" frågade hon mig och jag berättade vad vi hade pratat om.
"Jag önskar att allt var som förr." sa hon tyst.
"Jag med." sa jag och vi log prövande mot varandra. Tilda öppnade munnan för att säga något men avbröts då klockan pinglade till som den alltid gör när någon öppnar dörren, och in kommer Isabelle, Justin, Caitlin och Christian.

Vad tyx? :D

Hoppas att ni gillar kapitlet! Och vad tror/vill ni ska hända nu? :)

Puss!

Comments
Written by: Alexandra

Super bra! :D

2012-04-15 @ 19:13:32 -



Written by: Becka

Grymt bra!

2012-04-15 @ 19:54:40 - URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/



Written by: Johanna

GRYMT :D

2012-04-15 @ 21:43:38 - URL: http://johannaviveca.blogg.se/



Written by: Emelie

Jättebra ;D

2012-04-16 @ 16:02:56 -



Written by: Anonym

Merr super braigt :D

2012-04-16 @ 18:17:40 -



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback