"Jag kan väl prata med honom." säger jag och ser hur Sel spricker upp i ett lyckligt leende.
"Tack Mel, du är bäst." säger hon.
"Jag vet?" säger jag på skoj och flinar mot henne.
"Men ringer du honom? Jag har inte hans nummer..." fortsätter jag.
"Självklart!" säger hon och tar upp hennes iphone och ringer honom. Jag reser mig upp och tittar ut genom fönstret.
"Han kommer om 20-30 minuter." säger hon efter ett tag.
"Okej, då ska jag bara fixa till mig lite." säger jag och börja gå mot dörren.
"Mel, vänta lite." säger Sel och jag stannar och vänder mig om och tittar frågande på henne, hon reser dig upp och går mot mig och ger mig en kram så jag förvånat besvarar.

"Vad var det där för?" frågar jag och skrattar lite när vi har kramats klart.
"Jag har saknat dina kramar." säger hon och ler oskyldigt.
Jag ler mot henne och går sen in till mitt rum och börjar att leta efter något och ha på mig, jag tar på mig:

Jag går in i badrummet och släpper ut håret ur hästsvansen och kammar igenom det och bättrar sen på sminket lite. När jag är klar går jag i rummet igen och tar upp iphonen och ser att han borde komma när som helst, jag känenr hur nervositeten börja komma.
"Hur kommer detta gå?" tänker jag och går ner till vardagsrummet där Sel sitter och tittar på något. Jag sätter mig brevid henne och hon ler mot mig.
"Jag är glad att du kommer att prata med honom." säger hon och ler mot mig.
"Ja, vi får hoppas att det går bra." säger jag och biter mig nervöst i läppen.
"Det kommer det." säger hon och vi hör sen hur det knackar på dörren.

"Han är här! Gå och öppna nu." säger hon och jag reser mig och går till dörren på skakaiga ben. Jag öppnar och när jag ser Justin känner jag hur det pirrar till i magen. Han ser minst lika nervös ut som jag.
"Hej." säger han tyst och ler tveksamt.
"Hej." säger jag och flyttar på mig så att han kan komma in, han tar av sig skorna och vi går sen upp till mitt rum för att kunna prata ostört.

*Selena's perspektiv.*

Jag hör hur Mel öppnar dörren och att dom hälsar på varandra och att sen går upp till hennes rum. Jag ler för mig själv, jag hoppas att hon förlåtar honom. Dom är ju som gjorde för varandra! Jag tar upp min iphone och skriver ett sms till Demi.
'Mel pratar nu med Justin! Jag hoppas att hon förlåter honom, du har ju sett hur ledsen han har varit. :(
Puss <3'
Jag skicker det till henne får snabbt ett svar, jag trycker upp det och läser.
'Jaa! :D
Vi får verkligen hoppas att hon gör det, skriv sen när du får reda på hur hon gör.
Puss <3'

*Melody's perspektiv.'

Vi sätter oss på sängen och tittar tveksamt på varandra. Justin har inte förändrat mycket sedan sist, det ända är den där glimten i ögat han brukar ha, och leendet. Nu förstår jag vad alla säger, han kan spela att allt är okej men man ser att det inte är. Han öppnar munnen och stänger den igen och suckar och försöker sen igen.
"Jag vill säga så mycket att jag inte kommer på något, förstår du?" säger han och suckar igen.
"Ja, jag förstår." säger jag han tittar upp i taket och sen ner i sägen igen innan han tittar mig i ögonen.
"Jag har nog aldrigt ångrat något som jag ångrar det jag gjorde med Selena. För det misstaget innebar att jag förlorade den mest fantastiska personen jag någonsin har träffat. Och när hon försvann tog hon all min glädje med sig. Vet du, jag trodde att jag visste vad kärlek var. Jag trodde att jag hade varit kär förut tills jag träffade dig. Men när jag är med dig, jag har aldrig varit så lycklig förut. Och när jag var utan dig så saknar jag dig varenda minut. Mel, förstår du? Jag älskar dig verkligen. Jag skulle göra vad som helst för din skull." säger han och jag ser hur han ögon blir blanka av tårar.
Jag tittar ner i sängen och vet inte vad jag ska säga.

"Jag vet inte vad jag ska säga..." säger jag och tittar sen upp på Justin igen.

*Justin's perspektiv.*


Jag tittar på henne och känner hur ont det gör. Hur kunde jag göra så mot henne? 
Jag ser hur allt spelas upp för mig, kyssarna med Selena under matchen, hennes läppar mot mina...
Hur kunde jag?
Det är ju Meldoy jag vill vara med. Henne jag älskar...
Vad ska jag göra om hon inte kommer att förlåta mig? Jag vill ju inte leva utan henne...