"Jag vet inte Justin..." sa jag tveksamt.
"Demelza, jag lovar att jag aldrig kommer att svika dig." sa han och jag kände mig lite förvirrad, hur visste han att det var därför jag tvekade? För att jag var rädd att bli sviken.
"Du kan inte lova mig det." sa jag och han tittade mig djupt i ögonen.
"Lita på mig." sa han och lutade sig sen fram och lätt sina läppar nudda vid mina.
"Okej jag litar på dig." sa jag efter en stunds tvekan innan jag hann ångra mig. Han log stort och lutade sig sen fram och kysste mig djupt, jag besvarade kyssen och alla tvivlade tankar försvann.

Jag satt i stolen och tittade roat på alla människor som sprang stressat omkring, idag skulle det vara en konsert här i atlanta och den skulle börja om någon timme. Och alla sprang redan omkring nu.
"Vad ler du åt?" frågade Justin och kom fram till mig och kysste mig.
"Detta." sa jag och nickade menade åt alla människor.
"Dom ser faktiskt lite roliga ut..." sa Justin och log.
"Som jag sa." sa jag och flinade innan jag lutade mig fram så håret fall framåt innan jag lutade mig tillbaka och rättade till det.

Restan av timmarna gick riktigt fort och innan jag visste ordet av det stod vi i ringen och bad, och sen skulle Justin upp på scen.
"Lycka till!" sa jag och kysste honom innan han sprang upp. Jag stod och tittade på honom medans han sjöng och dansade. Man såg verkligen hur mycket han älskade det! Jag hann inte titta så länge utan sen var jag vungen att fixa det sista innan det var min tur att gå upp på scenen.
När det var min tur så gick jag nervöst upp på scenen, men all nervositet försvann när jag började att sjunga.

"It feels like we've been out at sea, whoa
So back and forth that's how it seems, whoa
And when I wanna talk you say to me
That if it's meant to be it will be..."

"Det gick ju super bra gumman." berömde mamma mig när jag kom ner från scenen med ett stort leende på läpparna. Jag ville bara upp dit igen, det var så roligt!
"Ja du var super duktig." berömde Justin mig, han kysste mig snabbt innan han var tvungen att springa iväg igen.
"Han gillar dig verkligen." sa mamma. Hon och Pattie visste redan att vi var tillsammans på 'riktigt' då dom hade märkt att något var anorlunda när dom kom hem.
"Jag gillar honom med." sa jag och log.

"Så är du redo för att se på film Bieber?" frågade jag.
"Självklart." sa han och hällde upp chips i en skål.
"Bli inte för rädd bara." sa jag och flinade mot honom.
"Jag rädd?" frågade han och fnös. "Det är nog du som kommer bli rädd." sa han och gick in med chipsen till vardagsrummet som vi hade gjort igordning. Vi hade kuddar, filtar och såklart min nalle bjön som jag alltid hadde när det var film, sen hade vi båda bytt om till mjukare kläder. Vi satte oss ner i soffan och Justin startade filmen som var någon film som Justin hade hört var bra. Filmen började lungt, med desto längre in desto läskigare blev det. Jag stirrade på tv skärmen samtidigt som jag åt massa popkorn.
Efter en stund kunde jag inte hejda mig utan skrek och blundade då en riktigt hemsk scen spelades.
"Vad är detta för film?" frågade jag och tittade på Justin som också såg lite rädd ut.
"Är det inte bra?" frågade han och log svagt.
"Nej usch!" sa jag och vi bestämde oss efter en stund att stänga av filmen då göra något annat.
"Kan vi inte gå ut?" frågade Justin mig och log busigt.
"Nu? Ser du inte vad mörkt det är?" sa jag och tittade menade ut genom fönstert.
"Ja men ändå?" frågade han.
"Okej då, men jag ska bara upp och byta om." sa jag och reste mig upp ur soffan och gick upp till gästrummet som jag sov i. Jag letade fram ett par jeans, linne och en stor mysig kofta. Jag gick sedan ner till hallen där Justin var och tog på mig mina skor och jacka.

Vi började gå längs vägen som var tom, inga männskor eller bilar körde. Jag kände hur Justin tveksamt tog min hand, och jag lät honom hålla den. Vi gick under tystnad, men det var ingen pinsam tystand, vi hade bara inget att säga.
Efter att vi hade gått en stund så började vi att gå tillbaka till huset. När vi kom fram så gick vi in och tog av oss ytterkläderna. Jag tittade på klockan och såg att den var 12, och jag ville inte redan gå och lägga mig då jag inte ens var trött.
"Vill du titta på en film med mig? Men denna gången ingen för läskig." sa jag och han började att skratta.
"Visst, men jag ska bara gå och fixa en sak innan." sa han och log mot mig. Jag log tillbaka innan jag gick till vardasrummet och började att leta bland alla filmer.
"Har du hittat någon?" frågade han och jag ryckte till, jag hade inte märkt att han hade kommit in.
"Skräm mig inte så!" utbrast jag och vände mig om och höll upp två filmer, jag hade inte sett någon av dom men dom såg spännade ut. "Någon av domma kanske?"
"Den." sa Justin och pekade på filmen som jag höll i höger hand.

Vi satte igång filmen och jag satte mig brevid Justin och försökte att konsentera mig på filmen, men jag kunde inte. För av någon andledning var det ända jag kunde tänka på var att Justin satt brevid mig, han hade tagit min hand och satt och lekte med mina fingrar. Varför skulle jag bry mig om det? Vi hade suttit bevid varandra miljontals gånger, man aldrig hade jag reagerat såhär! Jag suckade och försökt att konsentera mig igen.
"Är något fel?" frågade Justin och tittade undrade på mig.
"Nej." sa jag och tittade en stund på Justin innan jag vände blickan tillbaka mot tv:n. Hade han alltid haft sådär fina ögon? Jag skakade på huvudet, höll jag på att bli galen? Jag tittade mot Justin igen som tittade på mig, vi tittade in i varandras ögon och ingen tittade bort. Jag ville kyssa honom. Jag ville kyssa honom på redigt, inte en såndär låtsas kyss som vi hade delat under flera månader. Chocken spreds inom mig över mina tankar, men ändå kändes det så rätt. Precis när jag skulle luta mig fram hejdade jag mig, jag fick inte kyssa honom! Aldrig att jag skulle förstöra den vänskapen vi hade.
"Jag är trött, jag ska gå och lägga mig." mumlade jag och reste mig snabbt upp innan jag han ångra mig, och gick med snabba steg upp till gästrummet.

Jag möttes av deras förvånade ansikten, dom blinkade och gnuggade sig i ögonen, som om dom inte trodde på det dom såg.
"Demelza, hur mår du?" frågade Lia skakigt när hon hade hämtat sig lite, men det såg ut som att hon helst hade velat krama om mig. Jag harklade mig och försökte att prata, men jag var alldeles för torr i halsen.
"Är du törstig?" frågade Wille och jag nickade sakta. Vi hann inte göra något mer innan dörren öppnades och mamma kom in, följt av en doktor.
"Demelza?!" utbrast mamma när hon såg att jag var vaken. Hon sprang fram till mig och tårarna rann längs hennes kinder, men hon hade ett lyckligt leende på sina läppar.
"Jag har varit så orolig för dig! Skräm mig aldrig så igen." snyftade hon och smekte mig över kinden. Hennes ansiktsutryck blev oroligt så hon inte såg att jag svarade.
"Vad är det hjärtat? Varför svarar du inte?" frågade hon.
"Hon är törstig." svarade Wille och mamma suckade.
"Vad dum jag är! Förlåt mig hjärtat, klart att du är törstig." sa hon.
"Förlåt mig om jag stör, men ni måste tyvär lämna rummet då vi måste ta några prover på henne." sa doktorn som hade kommit fram till sängen. Dom lämnade motvilligt rummet, och några andra läkare kom in och började att ta prover. Jag försjönk långsamt in i min egna värld under tiden, jag tänkte tillbaka till tiden då olyckan skedde. Hur bilen hade kommit närmre, hur paniken steg inom mig, smällen och hur jag fall ner på marken, alla människor och sen hur allt blev mörkt. Sen rösterna som jag kunde höra, men som jag aldrig kunde svara.

När jag öppnade ögonen möttes jag återigen av Lias, Willes och Justins ansikten.
"Vill du ha lite vatten?" frågade Lia och jag nickade sakta som svar. Hon reste på sig och gick iväg en stund och kom sen tillbaka med ett glas vatten i handen. Hon gav mig det med ett leende på läpparna som jag tog emot med darrande händer, jag drack långsamt upp det kalla vattnet.
"Hej..." sa jag sen hest.
"Hur mår du?" frågade Justin.
"Sådär, hur är det med mig?" frågade jag.
"Du har varit borta ett tag, du har blåmärken över hela kroppen och stukat vänstra foten. Läkarna sa att du hade tur, för det kunde ha gått mycket värre." sa Wille.
"Okej, var är mamma?" frågade jag.
"Hon ville gärna vara här, men hon behövdes på polisstatione. Det var några fulla personer som körde på dig, men du behöver inte oroa dig. Dom sitter i fängelse nu." sa Lia.
"Vad bra." sa jag och log svagt. Sen tog jag för första gången en riktigt titt i rummet jag låg i, det såg ut som ett vanligt rum på ett sjukhus. Det ända som var anorlunda var alla saker jag hade fått, det var verkligen en massa nallar, godis och blommor.
"Varför allt detta?" frågade jag dom och nickade menade mot alla presenter.

"Dom? Åh, du är värd det." sa Justin. Jag höjde frågande på ögonbrynen, vad menade han?
"Ja Dee, det är inte varje dag man blir påkörd och hamnar på sjukhus." sa Wille och tittade menade på mig. Dom var kvar tills en läkare kom in och sa att dom måste gå, då jag behövde vila. Lia gav mig min iphone innan hon gick för att jag skulle ha något att göra. Det första jag gjorde var att logga in på twitter och jag log då jag såg hur oroliga mina underbara fans hade varit. Jag skyndade mig med att skriva att jag hade vaknat och var okej, och sen tackade dom för hur underbara dom var.

'5 dagar senare.'


Rätt mycket hade hänt under dom här 5 dagarna. Jag hade blivit utskriven från sjukhuset, filmen var klar, jag hade åkt med Justin till Atlanta medans Wille och Lia hade åkt tillbaka hem till LA. Jag hade varit tvungen att följa med honom då jag ju skulle med på hans tour och vara hans stöttande flickvän och sjunga overboard med honom. Men som tur väl var slapp jag att bo på hotell igen, utan mamma och jag skulle faktiskt bo hos Justin och Pattie där vi fick varsit gästrum. Okej, det var inte så farligt att bo på hotell, men man tröttnade efter ett tag och längtade hem.
"Följer du med ut?" frågade Justin mig och jag nickade och log mot honom. Vi gick och tog på oss yterkläder och skor innan vi hand i hand började gå längs gatan.
"Så vad tycker du om att vara här i Atlanta?" frågade han mig.
"Det är ju inte första gången jag är här, men jag gillar det." sa jag och log lite.
"Vad bra." sa han och log tillbaka. Plötsligt tog han upp mobilen och tog ett kort på mig.

"Varför tog du en bild?" frågade jag honom och skrattade till.
"Du är så vacker så jag var tvungen." sa han och log blygt mot mig..
"Vad gullig du är." sa jag fnissade och pussade honom på kinden.

Ni är för underbara!
Jag menar det, ni ska bara veta hur glad jag blir när jag läser era söta kommentarer. :')
Bara för att tacka er ska jag försöka skriva ett chapter till, jag är inte säker på att jag kommer hinna. Men jag lovar att jag ska försöka. Älskar er!

Puss.

'Amelia's perspektiv.'



Och där stod Wille! Jag fattade ingenting, var Wille Linnéas dejt? Han var ju tillsammans med Daniella! Wille glev in och bakom honom stod en kille jag inte kände igen. Han klev också in och hälsade på Linnéa med en kram och en puss på kinden, och bakom honom stod ingen midre än Daniella! Nu var jag riktigt förvirrad, Daniella klev också in.
"Tjejer, detta är Simon min dejt. Simon detta är mina vänner Amelia och Demelza." sa Linnéa leendes och presenterade oss för varandra.
"Ja, Lia du känner ju Daniella, hon är Simons kusin." sa Wille.
"Ja det gör vi." sa jag och Daniella gick leendes fram till Demelza.
"Hej Demelza, jag är Willes flickvän." sa hon och dom hälsade på varandra.
"Men Daniella vad gör du här?" frågade jag sen.
"Jag är kom hit för att hälsa på Simon, sen slog det mig att Wille också var här." sa hon och log oskyldigt.
"Så roligt för er." sa jag och log falskt mot henne.
Daniella gick bort till Wille och kysste honom och jag vände blicken mot Simon istället för att plåga mig med att se dom. Simon var faktiskt riktigt snygg, kanske något år äldre än Linnéa.

Efter en stund pratade gick Simon och Linnéa och sen Wille och Daniella, dom skulle tydligen ochså på dejt men inte tilsammans.
"Ska vi gå och kolla vad Justin och dom gör?" frågade Dee mig.
"Visst." sa jag och log mot henne. Vi gick till Justins och deras rum och knackade på.
"Hej." sa Justin leendes när han öppande, och han log nog lite större när han tittade Dee.
"Har ni lust att hitta på något? Linnea och Wille har gått på dejt." sa Dee.
"Tilsammans?" frågade han och tittade förvånat på oss.
"Nejdå! Linnéa gick på dejt med en kille som tydligen var Willes flickvän som har kommit hit." sa jag.
"Okej... Men visst kom in, vi tänkte precis sätta på en film." sa han och flyttade sig så att vi kunde komma in.

'Demelza's perspektiv.'



"Jag älskar dig Demelza." sa Justin och jag tittade leende på honom. Solnedgången fick honom att bli ännu vackrare, om det ens gick!
"Jag älskar dig mer Justin." sa jag och han kysste mig lätt på halsen.
"Omöjligt shawty." sa han och vi fortsatte gå hand i hand längs straden.
"Jag kan inte fatta att du äntligen är min..." sa han efter en stund.
"Det tog mig ett tag att insé hur jag igentligen kände för dig." sa jag leendes.
"Men det var värt att vänta." sa han och vände sig mot mig och kysste mig. Kyssen var perfekt, vi stod på straden och det var solnedgång. När kyssen tog slut så stod jag fortfarande i Justins trygga famn och blundade och njöt av känslan. Han var min, bara min.

Jag satte mig upp i sängen och skakade på huvudet, hade jag verkligen drömt det där? Om Justin och mig? Jag försökte skaka av mig drömmen med scenen när vi kysstes spelade om och om igen. Var det en bra eller dålig dröm? Efter ett tag tog upp min mobil och kollade klockan och såg att det var mitt i natten. Jag försökte att somna om men efter en stund gav jag upp. Jag satte mig upp och smög förbi dom andra och letade fram att par kläder som jag drog på mig. Jag gick sen till hallen och tog på mig yterkläderna och ett par skor och öppnade försiktigt dörren och gick ut.
När jag  kom ut började jag gå längs gatan och stannade när kom till en park, jag började gå över vägen till den efter att ha sett att ingen bil kom. När jag stod mitt i gatan hörde jag någon som tutade så jag vände mig om och stelnade till. Mot mig kom en bil i hög hastighet, den visade inga tecken på att stanna och jag skulle aldrig hinna över i tid. Jag kände hur panik kom, vad skulle jag göra?!

'Amelia's perspektiv.'
'Nästa dag.'



Medans Justin och Dee spelade in filmen så runt lite på stan, det var meningen att Wille och Chaz också skulle följt med, men dom ville se någon film på bio som inte vi ville se.
"Så ni har då känt varandra länge?" frågade han mig och jag nickade leendes.
"Ja, hela våra liv kan man säga. Dee och Wille har känt varandra sedan dom föddes då deras mammor kände varandra, sen kände jag och Carro varandra sen vi föddes av samma anledning. Sen så träffades vi på en lekpark när vi var runt 3 tror jag, och sen dess har vi alla varit bästavänner." sa jag och log stort.
"Tycker inte du att det är lite svårt att vara vän med Demelza? Jag menar då hon är känd, är det inte många som har försökt utnytja dig?" frågade han mig försiktigt.
"Jo ibland är det lite svårt..." erkännde jag. "Men det är det värt, jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne. Det finns dom som har försökt att utnytja mig och försöker fortfarande, men jag vet vilka som är äkta och som finns där för mig. Tycker inte du det?" fortsatte jag sen.
"Jag håller med dig, det är svårt men det är värt det." sa han och vi log sen mot varandra. Vi hade tur, vi hade dom bästavännerna vi hade önskat oss. Justin och Demelza var dom kända, och Chaz och William höll oss nere på jorden. Jag log för mig själv och tittade ner i marken.


Vi satte oss ner på en bänk som stod i en liten park och jag drog jackan tättare runt mig då en kall vind blåste till.
"Fryser du sötnos?" frågande Ryan mig och jag nickade. Han la försiktigt ena armen runt mig och drog mig tättare intil dig, och jag protesterade inte. Ryans mobil pep till så han tog upp den och skrev sen in ett svar och la tillbaka den.
"Filmen och klar så Chaz och William kommer." sa han.
"Okej så vi skulle vänta här?"
"Ja dom var i närheten så dom kommer nog snart." sa han. Han hade rätt, det dröjde bara några minuter innan vi såg Chaz och William komma gående mot oss.
"Hej!" sa jag glatt till dom.
"Hej." sa Chaz och jag tittade sen på William som tittade förvånat på Ryan som satt med armen runt mig.

'Demelza's perspektiv.'


"Sluta Linnéa, snälla!" sa jag skrattade mendans hon fortsatte att kittla mig där jag låg ner på golvet.
"Ge tillbaka mig mobil då." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Aldrig!" sa jag och försökte komma loss men hon höll hårt fast mig.
"Har du inte hört vad Jusitin har sagt? Never say never!" sa hon flinades.
"Okej jag ge mig." sa jag och gav tillbaka hennes mobil samtididigt som hon slutade kittla mig. Jag satte mig upp och rättade till mina kläder och hår. Linnéa tittade ner på sin mobil och läste klart smset som var anledningen till att jag hade tagit den.

När hon hade fått smset log hon stort och ville inte berätta varför vad som stod, så då hade jag tagit sakerna i egna händer och tagit mobilen och sprungit iväg. Såklart hade Linnéa sprunigt efter mig och skrek att jag skulle ge tillbaka den och hon hade tillslut kommit ikapp mig och brottat ner mig och börjat kittla mig.
"Jag han inte läsa, så kan du säga vad det är som står?" frågade jag henne nyfiket.
"Nej men det är bara en kille..." sa hon ock rodnade.
"En kille...?" frågade jag ännu mera nyfiket.
"Ja... jag träffade honom här om dagen och han frågade om jag ville gå ut med honom, men jag vet inte." sa hon och jag tittade förvånat på henne.
"Men såklart du ska träffa honom! Jag ser ju att du gillar honom också." sa jag och hon log blygt mot mig.
"Tycker du verkligen att jag ska gå?"
"Ja!" utbarst jag och hennes leende bleknade lite sen.
"Jag har inget att ha på mig!" sa hon och tittade panikslaget på mig.
"Jag tror jag har den perfekta klänningen du kan ha på dig." sa jag.

Jag tittade nöjt på Linnéa som såg perfekt ut i klänningen.
"Vad tycker du?" frågade hon mig och snurrade ett varv framför mig.
"Du ser super snygg ut." sa Lia som också hade hjälpt till att fixa henne inför sin dejt.
"Ja han kommer att dregla när han ser dig." sa jag och flinade då Linnéa rodnande.

Det knacka till på hennes hotelldörr och vi gick nyfikna efter en nervös Linnéa till dörren. Hon hade inte sagt mycket alls om hur han såg ut eller något. Så Lia och jag hade hunnit bli riktigt nervösa på att se hur han såg ut. Linnéa öpnnade sakta dörren...

Hej ni, idag ska jag och fira min kusin, så inget inlägg kommer idag då. Men jag ska försöka skriva ett imorgon.
Jag lovar! :)

Puss.

Hej, nu är jag lite förvirrad. Jag har bara fått 1 kommentar, är det så dåligt för inga kommenterar ju?

Jag är ledsen men jag har tappat inspirationen lite nu. Så jag är ledsen men jag vet faktiskt inte när nästa chapter kommer. :(

Puss.

"Du är så duktig Dee! Jag önskar också att jag hade sån talang som du har." sa Lia drömande.
"Det är inte alla som har allt. Nej men jag skojar, du har också talang Lia." sa jag och log uppmuntrade mot henne.
"Som vad då?" sa hon.
"Som att rida, du rider riktigt bra." sa jag och log.
"Gör jag inte alls, du rider bättre." sa hon och suckade. Vi stannade framför ett café där vi snart skulle möta Carro. Vi hade bestämt att efter inspelningen skulle vi gå hit och möta henne och sen rida, Carro gillade också att rida och hade hästar.
"Titta där kommer hon!" sa Lia och vinkade till Carro som gående mot oss.

"Hej tjejer, redo att rida?" frågade hon oss leende när hon kom fram.
"Självklart." svarade vi och började sen att gå till ett stall där hon hade sina hästar.
"Så du har ridkläder där som vi kunde låna?" frågade jag henne osäkert.
"Ja, det är ett omklädningsrum där som jag alltid byter om i." sa hon. Vi började sen att prata om vad som hade hänt sedan vi träffades sist.
"Så här är det." sa hon när vi kom fram.
"Vad fint." sa jag och tittade, det fans ett fint stall, ridhus, paddock och några hagar. Vi gick sen till omklädningsrummet och bytte om till ridkläder, vi gick sen till stallet där hon visade oss sina hästar.
"Detta är Tiffany och hon ska du rida Lia." sa hon och visade oss en underbar brun häst. Vi hälsade på Tiffany och gick sen vidare till nästa häst som var en söt svart häst.
"Detta är Mistral och han ska jag rida." sa hon och vi hälsade på honom också innan vi gick vidare till den underbaraste hästen av dom alla!

(Tänk er att hästen stod i ett stall.)

"Detta är Korida och hon ska du rida Dee." sa hon och jag gick fram och smekte henne över den silkeslena mulen.
"Hej tjejen, ska jag rida dig idag." viskade jag och Korida skakade på huvudet och frustade till. Vi gjorde igordning hästarna innan vi red på dom. Ridturen var magisk! Jag har nog aldrig ridit på en sådan underbar häst förut, när vi var tvungna att gå var det riktigt jobbigt att säga hejdå till Korida då jag hade fäst mig vid henne på så kort tid.
"Hejdå tjejen, hoppas att vi syns snart igen." viskade jag och gav henne en puss på mulen innan jag gick.

"Så var det roligt att vara med Carro?" frågade Ryan oss nyfiket när alla satt i deras rum.
"Ja det var det, hon har en underbar häst." sa jag mendans mina tankar vandrade tillbaka till Korida.
"Ja, men vad har ni gjort då?" frågade Lia.
"Du vet det vanliga, spelat lite." sa Chaz och log oskyldigt.
"Är det de ända ni gör eller?" frågade Lia och log retfullt.
"Är det inte alls!" utbrast Wille och jag skrattade till.
"Jag håller faktiskt med Lia där." sa jag och flinade.
"Ja och det ända ni gör är att shoppa, titta er i speglen och sminka er." sa Ryan och jag och Lia blängde på honom.
"Gör vi inte alls." sa vi surt.
"Och där håller jag med Ryan." sa Justin och flinade.
"Jag med." sa Chaz och Wille samtidigt.

Hej ni, jag är verkligen ledsen men jag tror inte att jag hinner skriva förens på onsdag. Jag har verkligen mycket prov och läxor nu, så jag hinner inte med något längre.

Jag kan också passa på och tacka er, ni är verkligen världens bästa läsare. :')
Puss.

'Chaz perspektiv.'



Jag såg hur Demelza och Justin stod och pratade med varandra, men hur mycket jag än ville så kunde jag inte höra vad dom sa. Jag förde upp min högra hand till mina läppar, läpparna som nyss hade kysst Demelzas. Jag kunde inte låta bli att le och vara glad över att det hände, trots att jag visste hur Justin kände för henne. Jag tittade bort mot dom igen och såg hur Demelza upprört skakade på huvudet för något sa. Dom fortsatte sen att prata med varandra till Demelza plötsligt vände sig om och sprang.
"Demelza!" sa jag när hon hon sprang förbi mig, men hon stannade inte utan fortsatte att springa.

Jag tittade bort mot Justin som slet sig i håret och sparkade frustrerat i marken.
"Fan!" skrek han och satte sig sen ner på marken och begravde huvudet i händerna. Jag gick med snabba steg steg bort till Justin.
"Bro..." började jag men tittade chokat på Justin när han tittade upp på mig. Hans ögon var alldeles tår fyllda, det var länge sedan jag hade sett honom såhär förtvivlad.
"Jag har aldrig trott att du kunde göra såhär mot mig. Du visste att jag var kär i henne, nej... Du visste att jag älskade henne. Så hur kunde du?" sa han med en tom röst.
Vad skulle jag göra? Hur skulle jag kunna förklara detta?


'Demelza's perspektiv.'



Jag sprang in i huset och började att leta bland alla dansande kroppar efter Lia eller Wille, jag behöve verkligen någon av dom. Jag kände hur tårarna brände, hotade men att svämma över.
"Inte börja gråta nu Demelza, leta bara upp någon av dom." intalade jag mig själv. Min blick stannade på en soffa där jag såg Lia sitta med någon kille, jag gick med snabba steg bort dit. Lia tittade förvånat upp på mig när jag kom fram då hon direkt såg att något var fel.
"Det var trevligt att träffa dig men jag måste gå nu." sa hon till killen, hon reste sig upp och följde med mig. Vi gick upp för trappan och gick in i ett rum dom såg ut att tillhöra Carro. Jag satte mig ner på sängen som stod i rummet och tårarna började dirket att rinna.

"Vad är det som har hänt gumman?" frågade Lia mig med orolig röst, hon la armarna tröstande runt mig.
"Chaz och jag kysstes där ute... Och Justin fann oss." sa jag och trots att jag inte ville spelades allt upp i mitt huvud igen.
"Han drog med mig en bit bort och sa att han ville prata med mig. Lia du hade rätt hela tiden! Justin sa att han var kär i mig." sa jag och snyftade.
Jag grät för att jag var så förvirrad, grät för att Justin var kär i mig och jag visste själv hur ont obesvarad kärlek var... Jag grät för att jag visste att jag nog aldrig skulle kunna besvara Justin kärlek.

Fick precis en kommentar om att jag hade hoppat från chapter 19 till 22. Och som jag förklarade innan har dom andra på något sätt hamnat under 19.
Hoppas att du kan hitta dom nu. :)

Puss&kram.