Chapter 39 - Don't you remember what she said?
Filed under: A vampire's story


Jag slog in Allisons nummer på min mobil och väntade spänt medans signalerna gick fram, men som väntat svarade hon inte. Jag lämnade frustrerat ett medelande om att vi behöve prata innan jag jag avslutade samtalet och la ner mobilen i fickorna igen. Det knackade på dörren till mitt hotellrum så jag gick fram till dörren och där stod Selena med ett stort leende på läpparna. Helst hade jag velat sparka henne från tourn men vi behövde henne för Overboard, jag ville inte ha henne kvar då alla plågsamma minnen från Allison kom fram. Jag ville bara ha kvar dom lyckliga.
"Hej Justin!" kvittrade Selena och kramade om mig.
I'm breaking free, can't you see?
"Hej Selena." sa jag ansträngt och väntade på att hon skulle avlsuta kramen.
"Är du fortfarande sur? Du vet att du var med på det lika mycket som jag, och säg inte att du inte gillade kyssen." sa hon och tittade strängt på mig och det kändes som ett slag i magen, för hon hade rätt. Jag gillade faktiskt kyssen.
"Varför kom du hit Selena?" frågade jag henne irriterat.
"Jag ville bara prata..." sa hon och tittade sårat på mig.
"Men jag har inte tid." sa jag och hon tittade irriterat på mig nu, den tjejen hade verkligen humörs svängningar.
"Okej, fortsätt du att försöka få tag på henne, men jag ska säga dig att det bara är slöseri med tid. Minns du inte vad hon sa, vi går tydligen inte att lita på." sa Selena innan hon gick och jag suckade innan jag stängde dörren och gick och satte mig i soffan som fanns i hotellrummet.

Medans jag satt där i soffan och tittade på något på tvn så pep min mobil till, jag kände hur mitt hjärta började slå fortare, det kanske var från Allison! Jag tog nervöst upp min mobil och kände hur hoppet försvann, smset var från Ryan. Men jag tryckte ändå upp det och läste det, jag kände hur blanade känslor for igenom mig när jag hade läst smset klart, Allison var i Kanada! Ryan hade smsat mig då han undrade varför Allison var i Kananda och inte var med mig, jag hade inte hunnit prata med dom då all min lediga tid gick till att försöka få tag i henne. Innan visste jag inte var hon var, men nu visste jag. Allt jag ville var att flyga hem till Kanada och prata med henne, men jag visste att det var omöjligt. Mamma eller Scooter skulle aldrig tillåta mig göra det, men så fort jag fick ledig tid skulle jag flyga hem till henne.

Jag tittade mig runt i mitt gammla rum i Kanada, det kändes både bra och dåligt att vara hemma igen. Vi hade flyttat hit då Anna sa att hon hade några ärenden här och dom skulle ta lite tid, men vilka det var ville hon inte säga. Jag tänkte tillbaka på tidigare idag då jag hade varit i skolans, allas förvånade ansikten... Jag kunde inte låta bli utan började flina för mig själv, dom hade sett så roliga ut! Jag började att tänka på Trever och hur han hade sett när han såg mig, så förvånad men så lycklig. Han var verkligen en äkta vän. Melissa hade också sett glad ut men hade fortfarande hållt sig på avstånd. Men det skulle väll alla göra om dom fick veta. Min mobil började att vibrerra och som vanligt var det Justin, han hade ring flera gånger under dagen. Jag lät den fortsätta ringa och snart slutade den, jag stängde då av den då jag inte orkade med att den ringa längre.
"Varför kan du inte bara ge upp Justin?" mumlade jag för mig själv.


Vad tyx? :D

Förlåt för att ni har fått vänta hela helgen på att detta kapitelt skulle komma upp. Men jag har verkligen inte varit peppad till att skriva då jag bara fick en kommetar på det senaste kapitlet. Och det fick mig att bli lite sårad då ni fick tre kapitel den dagen, och jag fick bara en kommentar på det senaste. Så ja... Ni förstår. :/

Puss.


Comments
Written by: Emelie

Bra kapitel hoppas att dem reder ut det men inte för snabbt bara :)

2012-01-30 @ 07:50:17 -



Written by: Janina Englund♥

Jag älskar dina noveller! :D

2012-01-30 @ 15:59:00 - URL: http://janinaenglund.blogg.se/



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback