"Hälsa Allison att vi ses snart." sa han flinandes innan han helt plötsligt försvann. Jag tittade mig förvirrat runt omkring men såg honom ingen stans, jag fattade inte hur han bara kunde försvinna men dom mäktiga kunde väl göra vad dom ville. Jag vände mig om och skyndade mig hemåt, jag struntade i det tillfället helt i Evelina, Allison var viktigast.
"Seth!" ropade Evelina och jag tittade åt höger och såg henne stå där bland träden.
"Vad vill du?" frågade jag och stannade och tittade på henne, fattade fortfarande inte hur hon kunde göra så mot oss.
"Vad gör du här ute helt ensam?" frågade hon och började sakta gå emot henne.
"Först letade jag efter dig, men nu vill jag inte ha någonting med dig att göra längre." sa jag och hon tittade sårat på mig.
"Vad har jag gjort?" viskade hon och stannade några meter ifrån mig.
"Det vet du mycket väl." sa jag och hon tittade förskräckt på mig.
"Hur visst du?" frågade hon tyst.
"Träffade honom precis, hur i helvetet kom du i kontakt med honom?" frågade jag argt.
"Allt var ett misstag, jag råkade begå ett misstag och dom ville skada mig." sa hon och tårarna började rinna längs hennes kinder.

"Och då förråde du oss?" väste jag.
"Jag fick panik, jag ångrar det något enormt Seth." snyftade hon och började långsamt gå emot mig.
"Håll dig undan från mig, eller rättare sagt, håll dig undan från min familj." sa jag och tårarna strömmande ner längs hennes kinder.
"Snälla förlåt..." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Jag förlåter inte dig, det var ett misstag att du kom in i våran familj." sa jag och hon sjönk ner på marken och skakade av alla snyftningar. Trots att jag inte ville så hade jag ändå känslor för Evelina, jag hade älskat henne så länge. Jag stängde av känslorna och började att springa hemåt. På vägen hem så kom jag på att var bäst om jag inte sa något till Allison och Olliver förens jag hade pratat med Anna.

Precis när Justin skulle fortsätta prata så kom Seth in i rummet, han stelnade till chockat när han såg Justin sitta där.
"Och vad gör han här?" väste han så jag reste mig upp och la lungnade ena handen på hans arm.
"Olliver och jag träffade honom på stan och han ville prata." sa jag och Seth skakade bort min arm och vände sig om och gick upp till hans rum.
"Inte alls min dag idag." hörde jag honom irriterat säga när han gick upp för trappen, så fort Justin hade gått bestämde jag mig för att gå upp och prata med Seth.

"Så Justin?" sa jag och satte mig ner brevid Olliver igen.
"Jo... Jag vet inte vad som for igenom mig den dagen, jag har lovar dig Allison, jag har inga som helst känslor för Selena. Och ända sen den dagen har jag inte kunnat sluta tänka på dig, jag älskar dig." sa han och tittade mig djupt i ögonen.
"Men om du älskar mig som du säger att du gör, då skulle du aldrig ha gjort det." sa jag.
"Jag önskar att jag aldrig hade gjort det, men tyvärr kan jag inte gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Så det önda jag kan göra är att hoppas på att du kan förlåta mig." sa han tyst.

Efter en stund så bad Olliver Jusitn att gå, och det gjorde han faktiskt utan några protester. Han hade väl insett att det var bäst så. När Justin hade gått så gav Olliver mig en varm kram.
"Tack så mycket för att du stannade, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." viskade jag och han skrattade tyst i mitt öra.
"Tur att jag behöver dig lika mycket." sa han och kramade om mig lite hårade.
"Du behöver inte mig till någonting, du klarar dig utmärkt på egen hand." sa jag och han sköt mig infrån sig lite och tittade mig i ögonen.
"Nej det gör jag inte, innan jag träffade dig uppskattade jag inte livet alls. Men när jag träffade dig... Jag kan inte beskriva det, men du får mig att uppskatta livet Allison. Du har fått mig att tro att det faktiskt finns någon mening med det." sa han och skrattade sedan. "Förstod du någonting av det jag sa?" frågade han sedan och jag log mot honom.
"Faktiskt så gjorde jag det." sa jag och kysste honom lätt på kinden innan jag gick upp för trappan för att gå och prata med Seth.