'Justin's perspektiv.'

'En stund innan.'


"Älskling du behöver inte henne, du har ju mig." sa Matilda och log mot mig och drog sina fingar genom mitt hår och kysste mig. Jag vände direkt bort huvudet, allt detta var ju ett misstag! Det var Demelza jag älskade, inte Matilda. Men hur skulla jag kunna förklara det för Matilda, och hur skulle jag få Demelza att förstå? Jag tittade på Matilda, det var inget fel på henne, hon var riktigt vacker, men det var inte henne jag ville ha. Men om Demelza aldrig skulle förlåta mig, vad skulle jag göra då? Kanske, kanske kunde jag vara med Matilda tills jag visste att hon hade förlåtit mig. Nej, det var fel! Men kanske...
"Varför gjorde du sådär?" frågade Matilda mig sårat och avbröt mina tankar.
"Vad då?" frågade jag.
"Drog bort huvudet när jag kysste dig, gjorde jag något fel?" frågade hon och jag skulle precis förklara för henne att det var Demelza jag ville ha, men något hejdade mig.
"Nej, jag hade bara tankarna på annat håll." sa jag och kände hur jag blev arg på mig själv, varför kunde jag inte säga det?
"Okej." sa Matilda och log stort mot mig.

Nästa dag så bestände jag, Kenny och några av mina dansare att vi skulle gå till stan innan konserten. Och jag hoppades verkligen att jag skulle få syn på Demelza, fast jag visste att det inprinsip skulle vara omöjligt. Efter en stunds såg jag någon gå en bit fram med långt blondt hår, jag kände hur hjärtat började banka snabbare och hur hoppet tändes. Kunde det vara hon...?
"Demelza!" ropade jag och hon vände sig om och tittade frågandes. Även om hon inte såg särskilt glad ut gick jag med ett leende på läpparna fram till henne, nu kanske jag kunde reda ut allting mellan oss!

'Demelza's perspektiv.'


"Är du dum eller?" väste jag när Justin kom fram till mig, jag tittade menade på alla människor som tittade på oss som antingen filmade eller tog kort på oss.
"Så långt tänkte jag inte..." erkände Justin och jag suckade trött.
"Jag måste gå." sa jag och vände mig om, men Justin hindrade mig genom att ta tag i min handled och vände mig om vilket fick mig att komma närmare honom.
"Kan vi inte prata? Vi kan gå till ett fik eller något." sa han och tittade mig djupt in i ögonen.
"Varför då? Vi har inget att prata om." sa jag och drog låss min hand och tog ett steg bak.
"Jo, vi har en massa, snälla?" sa han och tittade bedjande på mig och jag nickade sakta, jag visste att han aldrig skulle ge sig annars.
"Kom, jag vet ett perfekt ställe!" sa han och sken upp i ett stort leende och tog tag i min hand. Jag ryckte snabbt tillbaka och såg Justins sårade min, men han låtsades sen som att inget hade hänt. Justins dansare bestämde sig för att fortsätta gå runt på stan, medans Kenny följde med oss in på ett mysigt litet fik. Vi beställde det vi ville ha och satte oss sen på en undanskymd plats och Kenny satte sig några bord ifrån.

"Så vart har du Matilda då?" frågade jag.
"Hemma tror jag." sa han och tittade ner i bordet så att jag inte kunde tolka hans ansiktsutryck.
"Mitt plan går hem om några timmar, så om du ville prata är det bäst att göra det nu." sa jag kallt, jag orkade inte med denna leken igen. Att vi skulle leka att allt var bra...
"Jag vet att jag har sagt det förr, jag är ledsen. Men du ska veta att jag verkligen menar det! Jag kysste henne för att jag saknade dig, jag vet att det är en dålig ursäkt men det är sant." sa han och tittade nu upp.
"Det måste ju ha varit mera, du är ju hennes lilla älskling." sa jag och kände hur ont det gjorde att säga det, men det var bara för mig att insé det, att han var Matildas nu.

"Jag vill inte ha henne, förstår du inte det? Det är dig jag vill ha! sa han frustrerat.
"Justin, jag var bara bort i några få dar, tänk när vi behöver vara borta från varandra längre? Hur har du tänkt att klara dig då?" sa jag.
"Jag vet inte, men vi klara det. Så snälla ge mig en chans till." viskade han och jag skakade på huvudet.
"Nej, du har redan krossat mitt hjärta en gång. Du får inte göra det igen. Jag måste gå nu." sa jag och reste mig upp och gick med snabba steg ut. Men inte snabbt nog, för jag han se hur Justins ögon blev tårfyllda och hur en tår sakta rann ner för hans kind.

---

Vad tyx? :D

Vad jag känner mig duktig, jag hann att skriva en del trots allt jag behöver göra. Tack för alla kommentarer jag få, fortsätt så sweeties!

Puss.