Chapter 53 - There is still hope.
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

Jag gick längs vägen hem och tårarna rann längs mina kinder, hur kunde han? Han visste att jag hade blivit sviken flera gånger, så hur kunde han? Han hade gett mig löftet som så många andra hade, och han bröt det så som alla andra. Jag snyftade och torkade bort tårarna, och som att det inte kunde bli värre så började det att rengna. Jag drog jackan tättare intill mig och ökade på stegen. När jag kom hem så gick jag upp till badrummet och tog en varm dusch, jag fönade sen håret och satte upp det i en enkel hästsvans och drog på mig ett par mjukisbyxor och en varm tröja. Jag gick sen ner och satte på tvn och försökte att koncentrera mig på en film som gick på tvn. Dörren öppnades och kort där efter kom Hanna in, när hon såg mig så rusade hon fram till mig och kramade om mig.
"Demelza vad har hänt?" frågade hon mig oroligt.
"Var du på festen igår?" frågade jag och tittade tomt på henne.
"Ja, det var jag?" sa hon och lät förvirrad.
"Visste du om det?" frågade jag.
"Demelza jag vet inte om vad du pratar om?" frågade hon och såg nu riktigt förvirrad ut.
"Om Kevin och hon där Sanna?" sa jag irriterat.
"Ja, Sanna flirtade med honom hela kvällen?" sa hon osäkert.
"Visste du att dom hade sex?" frågade jag henne argt.
"Hade dom?" sa hon och såg nu ännu mera förvirrad ut om det gick. Jag suckade och reste mig upp och gick till mitt rum och bytte om till andra kläder, jag kunde inte vara kvar här inne. Jag tog på mig ett par jeans och en enkel tröja, jag släppte ut håret och sminkade mig lätt. När jag var klar så gick jag ner och tog på mig ytterkläderna och skorna, från vardagsrummet kunde jag höra hur Hanna berättade allt för Rebeccca. Jag suckade irriterat, snart skulle alla veta om det.

Jag började att gå mot min favorit park, och som tur väl var så hade det slutat regna. När jag kom fram så satte jag mig ner på en bänk, jag skulle precis ta fram mitt cigarett paket då jag hejdade mig. Justin hade kanske rätt i lite, jag var inte personen som rökte.
"Dee..." jag rykte till och tittade bakåt och såg hur Lia kom emot mig med tveksamma steg. "Får jag sätta mig ner?" fortsatte hon och nickade mot platsen brevid mig.
"Visst, det är inte min bänk." sa jag, hon log mot mig och satte sig ner. Vi småpratade lite och till slut kunde jag inte hejda mig längre, tårarna började rinna längs mina kinder.
"Dee vad är det?" frågade Lia mig oroligt och kramade om mig.
"Kevin..." snyftade jag och började att berätta allt.
"Vilket svin!" utbrast Lia argt när jag hade berättat klart.
"Ja det är han." sa jag och skrattade och torkade bort tårarna.
"Får jag slå honom?" frågade hon och jag log mot henne.
"Gör du det." sa jag och hon log och jag log tillbaka. Det kändes så rätt att sitta här med Lia, kanske dom inte ljög för mig.
"Jag är glad att du är här." sa jag och hon log stort mot mig.
"Jag med." sa hon.

"Men vad sover du och Wille då?" frågade jag.
"I huset Justin körde dig till, det är Willes farbrors hus. Du vet han som alltid är och reser?" frågade hon och jag nickade.
"Just det han, det är väl han som alltid har med presenter till oss alla?"
"Ja, han." sa Lia och log.

'Nästa dag.'  


Jag satt spänt och väntade på att klockan skulle slå 12, för då skulle Justin komma och hämta mig och köra mig till Lia och Wille. Lia och jag hade bestämt att vi alla, jag, Lia, Wille och Justin skulle ses för att reda ut allt. Jag hoppades verkligen att det skulle funka, för domma senaste månaderna hade varit hemska! När klockan var 5 i 12 så gick jag till hallen och tog på mig ytterkläderna och gick ut och väntade på att han skulle komma, vilket inte dröjde särskilt länge.
"Hej Demelza." sa han och log mot mig när jag hade satt mig i bilen.
"Hej Justin." sa jag och log tillbaka.
"Vänta stanna!" utbrast jag när vi hade åkt i några minuter och Justin stannade genast.
"Vad är det?" frågade han mig förvirrat men jag svarade inte utan gick bara ut, jag hörde hur Justin klev ut ur bilen och ställde sig brevid mig. "Vad är det?" frågade han mig igen.
"Titta." sa jag och pekade på ett gammalt par som gick längs vägen. "Titta, man ser verkligen hur mycket dom älskar varandra. Det ger mig hopp om att kärlek kan vara för evigt." sa jag och log.
"Ja, det finns fortfarande hopp för kärleken." sa Justin och tittade intesivt på mig, jag tittade inte bort utan behöll ögonkontakten med honom.
"Finns det fortfarande hopp för oss?" frågade Justin och jag tänkte efter, jag tittade in i hans ögon och det pirrade till i magen.
"Ja, det finns fortfarande hopp." viskade jag och Justin tittade lyckligt på mig, där efter möttes våra läppar i en underbar kyss.
Favim.com-27023_large

Vad tyx? :D


Detta var nog sista chaptert på novellen, eller vill ni har ett till fast typ 6 månader senare? Det är ni som väljer om ni var nöjda med slutet eller inte. :)
Men vad tycker ni om novellen, var den bra eller dålig? Vad kan jag göra bättre i nästa?

Sen tack till alla er som har läst och kommenterat. Jag skulle aldrig ha kunnat klara det utan er.
Älskar er!

Puss!

Comments
Written by: Anonym

6 månader

2011-11-29 @ 19:49:47 -



Written by: Anonym

Neeeej den får inte sluta nu! kan du inte typ skriva 2-3 år senare? Grymt bra kapitel iaf!! <33



Kram Ebba :D

2011-11-29 @ 20:39:00 -



Written by: Cherry

Ja, jag vill ha 6 månader senare :))<3

Jättebra skrivet :)) <33

2011-11-29 @ 21:23:46 -



Written by: Nathalie

Naaw fett bra

2011-11-29 @ 21:46:01 -



Written by: Johanna

GRYMT BRA



KAN MAN INTE HÖRS JUSTIN'S CREW TYCKER & DET? HENNES MAMMA OCH DET DÅ? :D

2011-11-29 @ 21:48:25 - URL: http://johannaviveca.blogg.se/



Written by: Mizz Z

Nej, jag vill bara veta hur det går till när dom reder ut det. Men aa. Om man inte ska ha med det så ska man sluta. För det passar inte med typ 6 månader senare eller 2 år senare

2011-11-30 @ 08:55:49 - URL: http://smartiez.webblogg.se/



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback