"Han sa sen att han var kär i mig, och jag blev stum! Och han sa då att han accepterade att jag inte kände lika dant. Så jag sa sanningen till honom. Jag sa att jag inte visste hur jag kände, men att jag visste att han var mer än en vän för mig men att jag inte visste att jag var kär. Och han sa att det räckte för nu, och sen kramades vi och det ledde till kyssen." sa jag glatt.
"Naw, ni är för gulliga! Men vad händer nu?" frågade hon och jag tänkte efter lite.
"Jag vet inte, men vi får se." sa jag och log.


"Ja må hon leva, Ja må hon leva." vi sjöng för full hals när vi tog klivet in i Sophies och Tildes rum. Sophie satte sig yrvaken upp och tittade på oss där vi stog alla i bara morgonrock och pyjamas.
"Grattis Sophie" sa jag och lutade mig fram och räcker över en paket och kramade om henne. Och likadant gör alla andra.
"Wow, ehum. Det här var jag inte beredd på" sa hon kliade sig i håret och tittade på paketen.
"Men, öppna dem då!" sa Chaz som lutade sig mot byrån mitt emot sängen.
"Nyfiken Chaz?" frågade Sophie och tittade upp mot honom.
"Vem är inte?!" ropade Ryan från balkongdörren som han stog lutad mot. Sophie log och kröp ut ur täcket hon hade lindat in sig i och la sig på magen på täcket.
"Så..." fick hon ur sig efter ett tag. "Vilken ska jag börja med? Alla är ju så fina"
Hon pillade lite på ett av paketsnörerna. Chaz suckade högt och himlade med ögon, så Caitlin körde armbågen rakt i hans mage.
"Aoo" ropade Chaz ut innan Caitlin spännde blicken i hans ögon.
Han blev genast tyst. För tro mig, få den blicken av Caitlin gör de flesta personer tysta.
"Jag börjar med denna" sa Sophie och tog upp ett vitt litet paket med guldsnöre.
Det paketet som var från mig. Hon drog sakta av snöret och lyfte sedan försiktigt upp locket.
"Åhh, vad fin" sa Sophie och får en tår i ögat. "Så vacker" fortsatte hon och strök bort en tår från ögat.
Inuti asken låg ett guldhalsband med ett hjärta på där det står Sophie, Tilda och Isabelle. Jag hade köpt halsband innan 'det där' hände, och jag kunde ju inte lämna tillbaka det. Så hon fick halsbandet ändå, men det kändes inte rätt. Jag såg i ögonvrån hur Caitlin sneglade på mig och la sina armar över bröstet.

Efter Sophie hade öppnat alla paketen och kramat alla och vi har hurrat och sjungt en gång till lämnade vi Tilde och Sophie och alla går in till sina rum.
"Jaså?" det var det första Caitlin sa efter att hon stängt dörren.
"Alltså, Caitlin..." jag och suckade, jag satte mig framför min resväska och öppnade den. "Jag köpte halsbandet innan 'det där' hände."
"Förlåt" jag tittade på Caitlin som satt på sängkanten och tittade ner i sina händer. "Det var inte meningen, jag blev bara så fundersam" hon tittade upp från sina händer och mötte min blick. Jag reste mig upp från resväskan och satte mig bredvid henne.
"Vad funderar du på?" frågade jag henne. Hon tittade upp på mig och fick en glimt i ögat. "Vad nu" utbrast jag och blev lite argskrämd om man kan bli det.
"Jag tar toan först!" Hon reste sig upp och tog necessären, sprang in på toan och låste efter sig.
Jag bara skrattade och gick fram till väskan och tog ut ett grönt-vitt linne, ett par grå jeansshorts och underkläder. Jag kollade klockan på mobilen och ser att jag fått ett sms, jag låste upp mobilen och såg att smset var från Justin.
'Frukost? Klockan halv 10?'
Jag kollade klockan och svarade att vi skulle ses i resturangen. Fem över nio var Caitlin klar i badrummet, jag gick in och bytte om och sminkade mig lätt. Femton minuter senare var jag klar. Jag öppnade dörren och går fram till min väska och la i pyjamasen och massa annat.
"Caitlin, vart är du?" ropade jag ut ur rummet när jag inte såg henne.
"Här ute" svarade hon och jag gick ut mot balkongen där hennes röst kom från.
"Vad gör du ute på balkongen" ropade jag när jag gick ut på balkongen. Hon stog lutad mot balkongstaketet och kollade ut mot havet.
"Ska vi gå och äta?" frågade jag och hon vände sig mot mig.
"Visst." sa hon och log och gick in mot rummet. Jag stog kvar en stund och kollade på det lugna vädret, solen sken och fåglarna kvittrade. Jag log. Det var verkligen fint här.

"NEJ!" hörde jag Caitlin ropa från rummet. Jag rusade in i rummet, för att se Caitlin sitta vid sina skor med en klack i handen.
"Vad har hänt?!" flämtade jag när jag kommer fram till henne.
"Min klack gick sönder!" snyftar hon och det såg ut som att hon ska börja gråta i vilken sekund som helst. Men, trots det började jag att fnissa. "Vad skrattar du åt?!" frågade Caitlin surt.
"Dig" sa jag och log och räckte fram handen och hjälpte Caitlin upp.

---

Detta var det första kapitlet jag (Louise) skrev. Ge mig gärna kommentarer på vad jag kan förbättra och så.
Det var väl någorlunda långt. En tanke jag fick. Många klagar på att kapitel är för korta. Men är det bara jag som inte orkar läsa för långa kapitel ?

Men tack för att ni lämnar en kommentar här nere om vad ni tyckte om kapitlet :) ♥

Louise