Chapter 36 - Just Like Titanic
Filed under: Love is not easy

Vi satt nu runt en brasa och grillade korv och marshmallows. Jag hade haft så roligt idag och jag ville bara inte att dagen skulle ta slut. Jag tittade på Justin och hans ögon såg på något vis vackarare ut än vanligt, allt tack vare glöden från elden. "Har du haft det roligt idag?" frågade han mig och jag nickade.
"Ja, jag vill inte att den ska ta slut." sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. "Vad bra." sa han och pussade mig på huvudet. Jag tittade upp och våra läppar möttes i en kärleksfull kyss. Jag förstår inte hur jag kunde tro att jag var kär innan.


Jag visste inte hur, men på något sätt vaknade jag i tältet med Justins arm slingrad om mig. Jag satte mig upp och möttes av solens ljusstrålar som åkte genom den lilla glipan som bildats av tältduken. Jag kröp ur sovsäcken och satte mig upp och lyfte fram väskan och bytte om till andra kläder än det linne jag hade sovit i. När jag var färdig ombytt sov Justin fortfarande. Jag lutade mig bakåt och kysste honom på pannan och tog med mig mobilen ut. Jag gick fram till platsen vi hade suttit och grillat vid innan. Jag lyfte upp mobilen ur fickan och tänkte kolla på klockan. Men istället möttes jag av en kall klump i magen. 26 missade samtal och 48 meddelande. Jag låste sakta upp mobilen och gick in på samtalslistan. Mamma hade ringt 12 gånger. Min faster Julie hade ringt 9 samtal och farmor hade ringt 5 gånger. Det som förvånade mig var att farmor och Julie hade ringt, men inte pappa. Jag gick in på meddelande. Meddelande efter meddelande om att jag skulle ringa när jag såg det. Men efter ett tag såg jag det smset jag ville se, men ändå inte se.
 
"Isabelle! Din far ligger på sjukhus. Han blev nära dödad imorse av ett gäng små tjejer. De hade läst om dig och en viss Justin Bieber i tidningen och de ville hämnas dig och började gå löst på vårt hus.. När din far backade ut från garaget så kom en bil och körde på honom. Så nu ligger han i koma. Ville bara att du skulle veta detta. Kram Mamma"
 
Jag tittade kallt på skärmen. Hade jag läst rätt? Hade jag orsakat så att min pappa hamnade i koma? Han som redan hade svagt hjärta. Jag kände mitt hjärta slå snabbare. Inte på ett glädjevis, utan av sorg. Jag bröt ihop. Jag gick ner på knä och låg och grät i sanden. Slog och skrek på sanden. Jag var inte arg. Jag var förbannad. Hur kunde detta hända? Allt var mitt fel. Jag skulle aldrig blivit tillsammans med Lucas. För hade jag inte blivit det hade inte han legat med. Gaaah. Jag klarade inte.
"Belle?" En hand las på min rygg. Jag tittade upp och mötte ett par oroliga hasselbruna ögon. Chaz ögon. "Hur är det?" Hans blick var orolig. Jag vred undan blicken och tittade ut mot havet, jag hörde hur den stora trädet som vi satt på igår kväll knakade lite när Chaz satte sig ner på den.
"Här" Sa han och klappade på sitt knä och nickade menande att jag skulle sätta mig i det. När jag inte gjorde det direkt så reste han sig upp och lyfte över mig i hans knä. Jag lutade tungt huvudet mot hans axel. Han klappade min rygg med sin hand.

"Vill du berätta?" Efter en stunds tystnad tittade Chaz upp på mig och gjorde samma sak som Justin brukar göra. Han lyfte upp min haka med pek-och långfingret. Och tittade mig djupt in i ögon. Jag tittade in i hans bruna djupa av oros ögon. Jag drog ett djupt andetag och visade han smset. Han stirrade tomt på det. Och blickade upp på mig sedan för att omfammna mig. Vi satt där kramandes ett tag. Jag kände en tår träffa mitt huvudet. Jag tittade upp och såg Chaz sitta gråta.
"Vad är det?" Han ryckte till när han hörde mig prata.
"Inget" Mumlade han till svars. "Kom, jag ska visa dig något" Han ställede sig upp och tog tag i min hand och drog med mig längs stranden.
"Chaz, vad ska..." Mer hann jag inte för ens han tvärstannade och kollade åt sidorna och knuffade fram mig genom en liten skogsdunge. På andra sidan är det...
"Trampbåtarna?" Jag bara kollade på dem.
"Hoppa i" Sa han och hoppade i och log.Jag klev tveksamt i. "Trampade då. Sitt inte där som ett fån" Chaz skrattade och gav ett trollbländande leende. Jag förstår inte att Sophie har blivit tillsammans med honom än.
CRASH ljudet som lät kom från framändan. Vi hade hunnit ut så vi är ute på öppet vatten. Då lät det. Jag och Chaz rycktes ur våra tankar och stirra på fram änden där det har blivit en stor reva som läckte in massa vatten.
Chaz mummlade något ohörbart.
"Va sa du?" Frågade jag honom och han vände blicken mot mig. Han ställde sig upp och tog ett kliv mot mig. Tog mig bakom nacken och kysste mig.
"Jag sa att det blir som Titanic. Jag dör med någon jag älskar."
Jag stirrade blindt ut i luften. Sa han precis att han älskade mig?

Detta kapitlet har jag (louise) Skrivit helt själv. Hoppas ni får något som gör att ni biter fast i novell och inte lämnar den.

Ta hand om er nu i värmen :)
Kram Louise

Comments
Written by: Becka

Say what? :o Grymt bra!

2012-07-04 @ 18:32:51 - URL: http://beckagoesrandom.blogg.se



Written by: linda

Naaw. Gud vad gulligt! Och sorgligt!!

2012-07-05 @ 00:07:52 -



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback