"Det kommer du säkert få göra, någon dag." sa jag och log. Will's mobil började ringa så han tog upp den ur fickan och stirrade på skärmen och tittade sen frågande på mig.

"Varför ringer du mig?" frågade han mig förvånat.

"Jag ringer inte dig, min mobil är ju borta." sa jag och han höll fram mobilen så att jag kunde se skärmen där det stod att det var jag som ringde. "Svara, det kanske är någon som har hittat min mobil." sa jag och han tryckte på svara.

 

 

Jag stoppade ner händer i min gråa munkjackas fickor och satte på kepsen. Jag tryckte ner mina fötter i mina vita sneakers. Och tittade mig i spegeln och rättade till mitt hår i spegeln. Jag pluggade i mina hörlurar i min iPhone och satte på AWOLNATION's Sail på högsta volym. Jag tog min väska och slängde den över axeln och jag tog ner min svarta skinnjacka från kroken och tog den i handen. Jag gick mot dörren och tryckte upp dörren och gick den långa korridoren mot utgången. Jag mötte flera personer som log mot mig och tittade på mig. Sen såg jag folk som rörde på munnen. Jag kunde inte höra dem för musik. Men det brydde jag mig inte om. Jag var helt slut. Jag passerade dörr efter dörr. Plötsligt smälldes en dörr upp mitt framför mig och jag trillade baklänges och hamnade på golvet.
"Oh!. I'm so sorry!" Jag tittade upp på vem som hade bett om ursäkt på halvknaggig engelska. Det var en gammal dam som höll en sopvagn i handen. Jag reste mig upp och rättade till min väska.
"It's okey" Svarade jag henne och log. Hon log tacksamt tillbaka och drog ut städvagnen och jag höll upp dörren och hon skyndade sig snabbt iväg förbi mig.
"Stackars gumma, så gammal och städar fortfarande" Tänkte jag då jag böjde mig och plockade upp min jacka. Då fick jag se någonting liggandes under en stor röd gardin. Jag gick närmare och lyfte upp gardinen lite så jag såg vad det var för något. En iPhone med rosa skal. Jag plockade upp den och tryckte på homeknappen. En bild av James Vincent McMorrow syntes på skärmen. Jag drog längs med den blinkande pilen och möttes av sifferlås. Jag hörde steg komma ekande i korridoren. Jag la snabbt ner mobilen i min ficka och fortsatte längs korridoren och stegen blev allt tydligare. Jag tittade upp när jag hörde att de bara var någon meter ifrån mig. Jag mötte en kvinna med svart kostym och ett par svarta högklackade med en stram bulle uppsatt på huvudet. Hon pratade i telefon och märkte inte mig. Eller, det gjorde hon nog men hon ägnade inte en blick på mig utan hade blicken fäst långt borta. Jag svängde åt höger istället för att ta den vanliga utgången utan gick den lilla smala trånga gången som ledde till en enkel dörr. Jag vred om nyckellåset och öppnade dörren och klev ut på den mörka bakparkeringen som endast var upplyst med 2 lampor hela parkeringen. Jag tog upp mina bilnycklar ur min jacka och låste upp bilen och gick fram och hoppade in i den och åkte iväg.

Med en duns landade jag på sängen. Jag hade slängt väskan och kastat jackan precis innanför dörren och gått direkt fram till sängen. Jag var så sjukt trött. Jag reste mig upp och klädde av mig och gick in på toaletten. Musik dunkade fortfarande i huvudet. Jag tog fram tandborsten och tandkrämen och började borsta tänderna. När jag var klar tog jag fram en handduk och la på handfatet. Jag satte på kranen och vattnet strömmade. Jag kupade händerna och lutade fram huvudet och sköljde av ansiktet. Jag tog handduken och torkade mig och kollade mig sen i spegeln. Här stod jag. Tittade på min spegelbild. Hur hade jag hamnat här? Vem förtjänade sånt här liv egentligen? Gjorde verkligen jag det. Jag slängde handduken på golvet och gick ut till sängen och kröp ner. Jag tänkte igenom dagen. Hur stressigt det hade varit idag. Hur nära det var att jag försov mig. Det fick inte hända igen. Jag slöt ögonen och började planera inför morgondagen. Min första lediga dag på hur länge som helst. Och jag njöt i fulla drag. Men samtidigt kunde jag inte undgå att låta mina tankar fara iväg till mobilen jag hittade. Vems tillhörde den? Mitt i allt började det vibrera. Jag tog upp min mobil när jag såg att det inte var min började jag leta efter den upphittade telefonen. Jag fick upp mig munkjacka och drog ur den. "Emphie" Stod det och lyste och en vältränad svartbrunhårig kille visades på skärmen. Jag tryckte bort samtalet och gick in på kodlåset och satt och stirrade på den ett tag innan mobilen slocknade. Jag gick in på den igen och slog av ren nyfikenhet min egna kod, 1100, och såg hur skärmen låstes upp. Jag stirrade på mobilen och insåg att vi hade precis samma kod jag och den mystiska personen. Inte ens denna bakgrundsbilden var på mobilinnehavaren. Det var en bild på en bild på ett hjärta där det stod Bailey och Will och ett datum. 2008-08-27.Jag antog att den som ägde mobilen gifte sig eller förlovade sig det datumet. Jag log och tänkte var härligt det måste vara att ha någon att prata med. Det kanske var deras barn till och med? Jag kände med ens mitt dåliga samvete tränga sig fram. Hade jag tagit en mammas mobil? Så hennes barn inte kunde få kontakt med sin mamma. Jag bestämde mig för att lämna tillbaka mobilen dagen efteråt. Men hur skulle jag komma i kontakt med henne. För jag hade vi detta laget insett att det måste varit en tjej. För hur många killar hade egentligen en kille som bakgrundsbild. Jag hade för mig det var han som spelade i Magi På Waverly Place med Selena Gomez. Jo, just det! Det var han. Men varför skulle en mamma ha honom som skärmsläckare? Nej! Nu fick jag sluta fantisera här. Skulle jag ringa? Men hur skulle jag kunna det? Jag skulle kunna lämna in mobilen till polisen. Det var ju ett alternativ som fungerade. Men jag ville inte göra det. Jag gick in på kontaktlistan och bläddrade bland kontakter och fann till slut en som måste vara en nära vän eller en partner till "mamman" som jag valt att kalla henne. "Den supersnygge vackraste hetast killen ever" och en bild på en kille jag kände igen på något sätt men inte kunde placera. Jag gick in på hans nummer och var nära att ringa. Men bestämde mig för att låta bli och göra det på morgonen dagen efter. Klockan var ju faktiskt redan halv ett. Jag låste mobilen och la den på golvet och släckte lampan på nattduksbordet. Jag såg fram emot en natt med mycket sömn vilket jag inte haft på flera veckor. Ju mer jag tänkte. Desto tröttare blev jag och mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Det dröjde inte länge innan John Blund kom på besök.

---

Detta har jag David Skrivit. Jag orkade inte mer så jätte kort. Kom hem för någon timma sen och nu vill jag sova. Hoppas ni gav låten en chans. Detta är en av mina favoritlåtar. Och jag är så sjukt taggad att få ha en annan låt med :D Men nu ska jag sova. Puss och Godnatt "mina" läsare :)

Snälla! Give Me some Kritik :)

P.s Rubriken betyder dåligt samvete D.s