"Var är Chaz och Ryan då?" frågade jag.
"Ingen aning, dom sa bara att dom skulle fixa något." sa han och jag tittade upp mot honom och blev som hypnotiserad av han ögon.
Aldrig förr hade någons ögon kunnat göra något liknade. Men Justin var inte vem som helst, han var killen som hade fått mig att falla för honom fortare än vad någon annan hade gjort förr.
"Du är så vacker." viskade Justin och jag kände hur mina kinder hettade så jag tittade ner för att försöka dölja det.
"Sluta, dölj det inte." sa han och tog sin hand under min haka och fick mig att möta hans blick igen.
Våra blickar möttes igen och han lät långsamt sin hand glida ner så den låg på min hals. Han lutade sig långsamt framåt och våra läppar möttes i en magisk kyss. Mina fingrar gled igenom hans mjuka hår innan jag la dom runt hans nacke och hans händer la sig runt min midje och han pressade min kropp närmare hans.

---

CHAZ PERSPEKTIV

Sophie var söt, det var hon. Men gillade hon mig verkligen? Klart hon inte gör Chaz! Hon gillade säkert Justin precis som alla tjejer har gjort. Jag ställde mig upp och erbjöd mig att köpa glass. Och tro min förvåning så ställde sig Sophie upp och erbjöd sig hjälpa till. Vi gick bort till Glasshuset, som glasskiosken hette, men innan sa alla vilken glass de skulle ha. Självklart skulle Justin ha en megastor med både kulglass och mjuglass. Men det är Justin det.

"Har Bella, du och Tilda varit vänne länge?" frågade jag Sophie när vi gick mot Glasshuset
"Ja, sen evigt typ." svarade hon och log.
"Jag, Justin och Ryan också, vi är som bröder." sa jag glatt tillbaka. Minnen från vår barndom åkte förbi näthinnan. Jag, Justin, Ryan och Nolan som hade snöbollskrig. Jag och Justin som åkte skateboard för första gången. Jag såg i min ögonvrå ett litet leende leka på Sophies läppar. När vi kom fram till kiosken fick vi stå i kön en stund. Tillslut blev det vår tur, jag beställde glassarna av glasskillen, som kunde vara mellan 18 till 20 år. Jag vrider lite på ögonen och såg att Sophie tittade på mig.
"Vad tittar du på, har jag något i ansiktet?" frågade jag oroligt.
"Nej, det var inget." sa hon och hennes kinder blev en nyans rödare. Kunde det vara så att hon gillade mig?
"Så, 8 glassar." Det blir 360 kronor tack. Sa killen och gav oss glassarna. Han slängde undan sin lugg som hade hamnat i hans ögon och log ett leende mot Sophie. Jag gillade inte honom. Sophie var min, hon visste bara inte det. Men det skulle hon få veta snart, hoppades jag.
"Varsågod" Jag gav killen pengarna. På hans namnskylt stog det Adam. Han la i pengarna i kassapparaten och tog nästa kundsbeställning.

Halvvägs tillbaka var jag tvungen att säga det jag hade funderat på hela tiden.
"Du vet väl att jag såg att du rodnade?" Sophie stelnade till och vände sig om och mötte min blick.
"Äsch, du såg väl glasskillen, han var ju söt" Sa Sophie och jag kände hur modet åkte ner till bottnen.
"Aha" Mumlade jag till svar. "Ska vi gå vidare eller?" Frågade jag och gick förbi Sophie.

Vi kom fram till filtarna, eller handdukarna snarare. Jag gav Justin, Ryan, och Christian sina glassar och satte mig på min handduk bredvid Justin.
"Ey, Chaz. Vad har hänt" Jag tittade bort från havet jag kollat på och mötte Justins oroade blick.
"Inget speciellt" Mumlade jag till svars och fortsätta äta från min glass.
"Mannen, jag ser ju att det är något. Säg nu så att jag slipper misshandla dig innan du säger något" Justin försökte skämta men jag hörde hur orolig han lät i röst. Jag drog ett djupt andetag.
"Okej. Men det jag säger får INGEN höra. Inte ens Ryan, inte från din mun i alla fall." Väste jag fram och spännde blicken i honom.
"Jag lovar!" Justin håller upp båda händerna och tittar allvarligt på mig.
"Okej. När jag och Sophie gick till kiosken så..."
"Så?" Frågade Justin med en betoning som visade att han ville att jag skulle fortsätta.
"Så insåg jag precis att Sophie var min typ av tjej. Söt, rolig och ärlig. Men, så trodde jag hon gillade mig också för vid kiosken kollade hon på mig med en blick jag inte kände igen, så  då frågade jag vad hon kollade på och då sa hon inget och rodnade. Jag sa sedan när vi gick tillbaka att jag såg henne rodna för jag trodde hon kände typ likadant men hon sa att det var killen i kiosken och jag känner mig som en jättestor tönt, en fåne Justin. Fattar du?! " Jag svamlade ur mig allt och jag hängde knappt med själv men Justin nickade och hängde troligtvis med ändå.
"Jag fattar" Justin dunkade mig i ryggen. Jag sneglade bort mot Sophie som låg och solad ryggen.

"Nehe, ska vi gå tillbaka till hotellet?" Justin ställde sig upp och får medhåll av alla. Jag reser mig och stryker bort sanden från benen. Jag blickar än en gång bort mot Sophie. Vad pratade hon och Isabelle nyss om? Jag såg ju att hon drog iväg henne. Det ekar i mitt huvud det Isabelle sa; 'Naw, Sophie jag tror du är kär!' Var det mig hon menade. Men nej, så klart det inte var. Det var ju Adam, glasskillen de menade.

Jag och Justin tog täten och gick mot hotellet. Efter oss gick Ryan och Christian och sen tjejerna.
"Du måste säga det Chaz!" Justin puttade till mig i sidan och viskade.
"Jag kan inte! Det är inte mig hon gillar" Jag flackade med blicken och fästte blicken på en skata som hoppade på vägen.
"Jag berättade ju för Belle? Och du ser ju hur det gick?" Justin tittade på mig och hans ögon lyste och han fick ett löjligt leende på läpparna.
"Fjant" muttrade jag och ökade takten och klev en stund senare in på hotellet. Jag gick fram till receotionsdisken och bad om rumsnycklen. När receptionisten vändde sig om fick jag en våg av stötar egenom kroppen.

---

Vad händer nu? Tänkte det var kul och sen en efterblick typ. Från Chaz perspektiv.
Men detta är andra delen jag skrivit själv. Kommentera gärna vad jag kan förbättra :)

Louise