Jag och Justin satt nu på ett café och jag såg hur han hela tiden tittade sig oroligt omring. Om det var för att han var orolig för att fans skulle komma fram eller någon annan, det visste jag inte.
"Så vad var det?" frågade jag och han bet sig löst i läppen och tittade sig omkring innan han svarade.
"Efter stiden så samlades flocken för att sörja dom som dog och gratta den som dödade Evelina..." började han.
"Vem var det?" frågade jag då jag märkte att han undvek att säga vem det var.
"Varför vill du veta det?" frågade han stelt och mötte min blick.
"Hämd såklart, han dödade min bästakompis och Seths flickvän." sa jag irriterat.
"Men tänk på dom ni dödade, dom hade också familjer och flickvänner. Tänk på deras föräldrar som kanske har förlorat deras ända barn, Evelina hade bara er, hon hade ingen familj." sa han irriterat, jag kände hur chocken for igenom mig, hur kunde han säga så?

"Men då kunde dom lika gärna tatt mig också, jag har inte heller någon familj." sa jag hårt.
"Förlåt, jag menade inte så..." började han ångestfullt och tittade upp från bordet där hans blick hade hamnat igen.

"Jo det gjorde du." sa jag och reste mig upp för att gå där ifrån men Justin tog tag i min handled.
"Nej gå inte Allison, jag har något viktigt att berätta." sa han och jag stannade och tittade på honom med höjda ögonbryn.
"Så vad är det?" frågade jag.
"Sätt dig." sa han och släppte taget om min handled. Jag suckade och satte mig motvilligt ner, allt jag ville just då var att gå där ifrån.

"Som jag sa innan så samlades flocken efter striden för att sörja och gratta, och där vi grattade så kom dom in på att jag skyddade den andra varulven. Och något dom alla reagerade på var att du inte attakerade mig och dom frågade då om jag kände dig och dom andra vampyrerna." sa han och jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.
"Och vad sa du då?" tvingade jag mig själv att säga.
"Jag sa ja..." viskade han.
"Och vad berättade du mer?" frågade jag och kände hur massa känslor sköljde över mig. Mest var det hat, ilska och sorg. Justin hade valt varulvarna framför mig...
"När jag sa era namn så kände några igen er från skolan, dom tvingade mig också att säga vad ni bodde." sa han, det sista nästan viskade han. Just då ville jag inget annat än att slita upp hans strupe, hur kunde han? Hur kunde han svika mig igen, och min familj? Hur kunde jag vara så dum att lite på honom igen?
"Jag ångrar att jag lärde känna dig, jag gör verkligen det." sa jag innan jag flög upp från stolen och skynade mig hem. När jag kom hem så tog jag av mig skorna och gick till vardagsrummet där Olliver satt och tittade på tv.

"Vad har hänt?" frågade han oroligt och skyndade sig upp ur soffan om omfamnade mig i en kram.
"Vi måste lämna huset, nu." sa jag och han drog mig en bit ifrån sig och såg riktigt förvånad ut.

"Jag förstår inte vad du menar Allison." sa han.
"Justin har berättat för dom andra varulvarna vad vi bor, vi måste lämna huset nu!" sa jag högt vilket fick både Anna och Seth att reagera så dom kom ner från sian rum till vardasrummet.
"Vad har hänt Allison?" frågade Anna mig.
"Justin har berättat för dom andra varulvarna vilka vi är och vad vi bor." sa jag tyst.
"Vi måste lämna allt genast, ingen av oss är i form för att slåss." sa hon och hon hade rätt, alla var fyllda av sorg och alla behövde blod.

Men vi for upp till våra rum och packade ner våra viktigast ägodelar i varsin väska innan vi gjorde oss beredda på att lämna kanada. Precis innan vi skulle lämna huset så knackade det på dörren så jag gick och öppnade, och där stod Alexander.
"Jag har hört att ni behöver hjälp." sa han leendes och allt som for igenom mitt huvud var, inte han också. Hade vi inte nog med problem alla redan?