Smärtan inom mig var hemskt, allt var mitt fel! Jag borde ha skyddat Evelina, sett till så att inget hade hänt henne. Men ändå hade jag stått på andra sidan av gläntan när allt hände. Minnet spelades upp inom mig, hur Allison skrek och sedan hur varulves tänder sjönk genom Evelinas hud... Jag knöt mina händer som skakade av ilska och tog ett djupt andetag. Som tur väl var så satt jag ensam på mitt rum, jag stod inte ut med Allisons oroliga och sorgsna blick. Det räckte med att hon själv saknade Evelina, inte skulle hon behöva vara orolig för mig också. Jag slöt mina ögon och bilder på Evelina började spelas upp i mina tankar, hennes underbara ögon och leende, hennes skratt, känslan när vi kysstes...

 Hon hade dött fortfarande i tron om att jag hatade henne, skuldkänslorna sved inom mig.
Jag tog ett till djupt andetag i ett försök att lugna känslorna lite, men det hjälpte inte mycket. Smärtan var för stark.

Jag och Olliver satt fortfarande nere i vardagsrummet medans Anna och Seth hade gått upp till sina rum. Jag var riktigt orolig för Seth, han såg riktigt förströrd ut.
"Vad tänker du på?" frågade Olliver mig tyst.
"En massa, som Steh, Evelina och Justin." svarade jag och tittade ner i mitt knä.
"Seth kommer att klara sig, och Evelina... Hon har det säkert bra." sa han och jag lutade mig mot hans axel.
"Jag har sånt dåligt samvete... Efter att Evelina berättade om mig och Justin för dom äldsta har inte jag riktigt pratat med henne." sa jag och tyst och Olliver drog mig tröstande närmare honom.

"Jag tror att hon vet att du älskar henne Allison." sa han och hoppet steg lite inom mig.
"Tror du?" viskade jag.
"Ja, eller rättare sagt jag vet! När du har varit med Justin har jag ofta suttit och pratat med Evelina, och hon berättade alltid en massa saker som ni hade hittat på tillsammans. Du skulle bara sett hur hennes ögon lyste av lycka när hon berättade." sa han och ett litet leende spreds på mina läppar men dog snabbt ut igen.
"Jag saknar henne så..." sa jag och en tår började rinna längs min kind. Olliver sköt mig försiktigt från dig så att han kunde möte min blick.
"Jag vet, men det är nu du får vara stark och leva för henne." sa han och strök mjukt bort min tår. "Det är vad hon hade velat." fortsatte han och han hade rätt, det var nu jag skulle leva för Evelina. Jag log ett prövade leende mot honom som han besvarade.

Efter en stund så började jag att berätta en massa saker som jag och Evelina hade hittat på tillsammans för Olliver. Så vi satt och skrattade en hel del, någon gång hände det att jag bröt ihop och då var Olliver snabb med att trösta mig igen. När klockan började närma sig 11 på eftermiddagen så knackade det på dörren så jag reste mig upp och gick till dörren och öppnade, där stod Justin.
"Hej." sa jag, jag var fortfarande arg på honom för att han inte lät mig döda den som hade dödat Evelina.
"Hej..." sa han och log osäkert.
"Vad vill du?" mumlade jag trött, jag var inte på humör för att prata med honom.
"Vi behöver prata..." sa han och tittade ner på sina händer innan han osäkert mötte min blick.

---

Vad tyx? :D

Vad tror ni kommer att hända nu med allt? :)
Men tyvärr så kommer uppdateringen att suga fram till torsdag då jag har prov på onsdag och viktigt förhör på torsdag. Men jag ska försökte fixa åteminstonde ett kapitel. :)

Puss!