Vi stod allihop och lyssnade spänt efter röster i trädgården, men ingen av oss kunde höra vad Olliver och Alexander pratade om.
"Tänk om han har gjort någonting med honom." viskade jag och bet mig i läppen, om någonting hände med Olliver skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.
"Han kommer nog snart in." sa Justin och smekte mig lungnade över ryggen.
"Hoppas att du har rätt." sa jag och kramade om honom. Minuterna gick och jag blev bara otåligare och räddare, tänk om något verkligen hade hänt honom? Men snart så hörde vi steg som kom mot dörren och snart öppnades den och jag sprang direkt till hallen och såg Olliver komma in.
"Varför tog det så länge, vad pratade ni om?" frågade jag och kramade om honom.
"Inget särskilt..." sa han och log svagt mot mig och besvarade min kram, men jag kunde se att han ljög för mig, Alexander hade sagt något.

Denna dagen orkade ingen av oss sitta i bibloteket och leta efter fakta eller sitta inne hela dagen. Solen var faktiskt framme och det var rätt varmt ute, så vi alla bestämde oss för att gå till ett tivoli som fanns en bit bort.
"Kom jag vill åka den." sa Justin ivrrigt och pekade på en karusell som enligt människorna säkert gick rätt så fort.
"Visst." sa jag och log mot honom, han tog min had och vi gick bort till karusellen tillsammans med Olliver medans dom andra gick någon annan stans. Till och med Evelina fick följa med, men Seth höll säkert koll på henne.


När vi hade åkt den karusellen så åkte vi en massa andra till Justin blev hungrig, vi gick till ställe där dom sålde mat och han beställde sin och vi gick sen och satte oss vid ett bord. Jag såg hur 3 stycken tjejer stod en bit bort och pratade med varandra och pekade ibland åt vårat håll, under dagen så hade faktiskt inte särskilt många fans kommit fram till oss vilket jag tyckte var skönt.
"Justin." sa jag och tittade menade åt fansen, han tittade mot dom och log ett bländade leende mot dom och jag såg hur förvånade och glada dom blev.
"Men vad vill ni göra sen?" frågade Olliver oss och jag ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, vi har väl åkt dom mesta karusellerna." sa jag och Justin nickade instämande och tog sen sin sista tugga av maten.
"Kan jag bara gå bort till dom, dom vill säkert ha en bild eller något." sa han sen och jag förstod ju att han menade fansen.
"Självklart." sa jag och log mot honom.
"Tack." sa han och kysste mig snabbt innan han gick bort till tjejerna.

"Så Olliver... Vad pratade Alexander och du om?" frågade jag tyst så fort Justin hade gått iväg.
"Så du såg att ljög när jag sa att vi inte hade pratat om något särskilt?" sa han och bet sig nervöst i läppen.
"Ja." sa jag och han suckade.
"Okej... Alexander vill helst inte straffa dig, han säger att du påminer om en han kände för väldigt länge sedan." sa han.
"Sa han faktiskt det?" sa jag osäkert men kände ändå hur ett leende spreds på mina läppar, det började äntligen att se ljust ut!
"Ja, han kan kanske rädda ditt liv, men inte Justins." sa han och tittade ner i bordet.
"Va, varför?" utbrast jag och leendet försvann.
"Han är ju ändå varulv Allison." sa han och tittade upp från bordet.
"Men jag kan inte låta dom döda Justin!" sa jag och kände tårarna i ögonen men lät dom inte rinna.
"Allison, antingen dödar dom er båda. Eller så kan han rädda dig men Justin kommer fortfarande att dö." sa han och tankarna for runt i mitt huvud.　

"Jag älskar dig Allison." viskade Olliver i mitt öra.
"Jag älskar dig också." viskade jag tillbaka, han log sitt söta leende mot mig innan våra läppar möttes i en magisk kyss. Den kyssen slog alla andra kyssar jag hade varit med om, för denna gången behövde jag inte vara orolig för att jag skulle skada någon. Våra tungor dansade med varanda och mina händer drog igenom hans hår, hans händer smekte min rygg och pressade min närmare honom. Allt var perfekt.

Jag ryckte till och satte mig upp i sängen, hade jag just dagdrömt om Olliver? Jag skakade på huvudet och försökte få bort bilden som hade fastnat i huvudet där vi kysste varandra. Jag hade gått upp till mitt rum då jag inte orkade vara nära dom andra då jag behövde vara själv och tänka på allt som hade hänt den senaste dagarna, och då måste jag ha börjat dagdrömma. Min mobil pep till så jag tog upp den och såg att klockan var nästan 10 så jag måste ha varit här inne ganska länge, jag klickade upp smset som var från Justin och läste det.

'Hej Shawty, vaknade för en stund sedan så jag undrar om jag kan komma nu?
Älskar dig!
xoxo Justin.'

Jag log och skrev att han kunde komma, jag la sen ifrån mig mobil och gick in till badrummet där jag klev in i duschen och började att duscha. När jag var klar så fönade jag håret, jag gick sen med handduken inlindad runt kroppen in till rummet igen och började att leta i gaderoben efter några kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par mörka jeans och en snygg tröja, jag gick sen in till badrummet igen och satte upp håret i en hästsvans och sminkade mig. Ungefär när jag var klar så knackade det på dörren så jag öppnade dörren till mitt rum och sprang ner för trapporna till hallen och öppnade leendes dörren.
"Hej Justin!" sa jag glatt.
"Hej snygging." sa han leendes, han drog mig intill sig och kysste mig.

Jag hörde hur Allison och Justin pratade ute i hallen och kände hur avundsjukan spreds inom mig, men jag försökte ignorera den och låtsas att allting var som vanligt. Men det var det inte, mot min vilja hade jag fallit för henne, Allison. Men jag visste att det bara var att försöka glömma känslorna för henne och hoppas att dom skulle försvinna, för hon skulle aldrig vilja ha mig. Hon ville bara ha Justin. Men ändå flög tankarna runt i huvudet om att jag kanske skulle försöka vara lite mer som Justin, då kanske hon skulle vilja ha mig. Men som alla säger, man ska vara säg själv och jag ville ju att hon skulle falla för den jag var, ingen annan.

Dom kom in i rummet och Allison satte sig ner brevid mig och Justin satte sig ner på hennes andra sida. Vi började att småprata lite, ingen ville riktigt gå det ämnet som vi hade pratat om dom senaste dagarna, hur vi skulle göra med dom äldsta. Det knackade på dörren och vi alla tittade på varandra men ingen verkade veta vem det var.
"Har någon av er bjudit in någon till?" frågade Allison och alla skakade på huvudet, hon reste sig upp och både Justin och jag flög upp och följde med henne till dörren. Hon öppnade tveksamt dörren och där stod han, vi borde ha väntat oss att han skulle stå där men ändå blev det en chock när Alexander stod där.

"Hej Allison, hur mår du?" frågade han leendes och hatet mot honom blev bara starkare för varje gång jag såg honom.
"Jag mår bra..." sa hon och log tveksamt mot honom.
"Vad bra, denna gången är jag faktiskt inte ute efter att prata med dig utan jag vill istället prata med dig Olliver." sa han leedes och jag tittade vaksamt på honom.
"Vad vill du mig?" frågade jag och han log ett vänligt leende mot mig, men jag lurades inte av det.
"Vi kan väl ta det här ute, det angår bara dig och mig." sa han och jag började osäkert gå mot honom och jag kände hur en hand tog tag i min hand.
"Snälla, stanna här." sa Allison tyst och tittade bedjande på mig, jag blev varm inombords, hon brydde sig om mig.
"Jag kommer tillbaka." lovade jag henne innan jag följde med Alexander ut.

"Allison, jag tror att denna boken har något som kommer att hjälpa oss." sa Olliver och höll upp en bok men sänkte den genast när han såg Alexander.
"Trevligt att träffa dig också Olliver." sa han och tittade roande på Olliver då han såg hur förvånad han blev över att se honom där.
"Så ni letar efter fakta om vampyrer, vet ni inte tllräckligt om er själva?" sa han och tog upp min bok och bläddrade igenom den.
"Varför står du bara där Olliver?" frågade Justin och stannade till när han såg Alexander.
"Så ni har också med er en vän, så vad är det nu du heter igen... Justin Biever?" frågade Alexander.
"Bieber." rättade Justin tyst.
"Strunt samma." sa han och la ner boken igen.
"Vem är det?" viskade Justin till Olliver som inte svarade.
"Men nu ska vi sluta leka, du vet jag är, eller hur Allison?" frågade Alexander och blev allvarlig.
"Ja..." sa jag osäkert, visste inte vad som skulle hända nu.
"Det är synd att du behövde bryta mot lagarna. För du vet väl vad det innebär?" frågade han och jag nickade sakta. "Bra, det är tråkigt att vi kommer bli tvungna att förstöra ett så vacker aniskte." fortsatte han och lyfte ena handen och smekte mig över kinden. Jag såg hur Justins händer skakade av ilska, han sänkte handen igen och tittade irriterat på Justin.
"Att ni varulvar inte kan kontrollera er själva." sa han irriterat innan han tog min ena hand som förra gången vi såg att kysste den lätt. "Vi syns snart miss Allison." sa han sen leendes innan han försvann.

"Vem var det där?" frågade Justin när han och Olliver hade satt sig ner vid bordet.
"Alexander, en av dom äldsta." suckade jag, allting kändes plötsligt så hopplöst..
"Du berättade det en gång förr men jag har glöm det så jag frågar igen, hur måga äldsta finns det?" frågade han.
"Det finns 5 stycken." svarade Olliver.
"Men vad gör dom andra 4 nu då när Alexander är här?" frågade han.
"Dom håller säkert koll på alla andra vampyrer så att dom inte gär något dumt." sa jag och det blev sedan tyst och alla fortsatte att läsa i sina böcker.

Efter flera timmar på bibloteket var vi på väg hem igen, det ända vi hade hittat som kunde stämma var en legen på var dom äldsta kom från, men den hjälpte inte mycket.
"Alla domma timmarna på bibloteket hjälpte inte mycket." suckade Olliver irriterat och sparkade till en sten på marken.
"Nej, vi får hoppas att dom andra har kommit på något." sa jag och Justin kramade tröstande om min hand.
"Vi gjorde vårat bästa." sa han och jag tittade oroligt på honom, han behövde verkligen komma hem för man såg hur trött, sliten och hungrig han var.
"Jag följer med dig hem." sa jag.
"Aldrig, jag tänker inte gå hem när ni kan behöva min hjälp." protesterade han envist.
"Du kommer inte vara till någon hjälp så trött som du är, du kan komma hit imorgon när du har sovit och ätit." sa jag bestämt. Justin protesterade men gav sig efter en stund så vi alla gick hem till honom då Olliver vägrade att jag skulle få gå hem själv.

"Godnatt." viskade jag och log mot Justin.
"Godnatt Shawty, vi syns imorgon." viskade han och våra läppar möttes i en mjuk kyss innan han gick in.

Jag vände mig sen om och gick till Olliver som stod en bit bort, vi började under tystnad gå hem.
"Du borde lämna oss." sa jag efter några minuter och Olliver stannade och stirrade chockat på mig.
"Vad pratar du om?" fick han till slut fram.
"Ja, du kan lämna oss och fly." sa jag och tittade ner på mina skor. Jag ville verkligen inte att han skulle lämna mig, men det skulle vara själviskt att låta honom stanna.
"Tror du verkligen att jag vill lämna dig nu?" frågade han mjukt och la sin hand under min haka och tvingade mig att möta hans blick.
"Men även om du inte har gjort något så kanske dom inte låter dig leva." sa jag tyst.
"Jag struntar i det." sa han och tittade in i mina ögon i några sekunder innan han omslöt mig i en kram.
"Jag skulle aldrig kunna lämna dig nu när jag inte vet att du är säker." viskade han.

Vi avslutade kyssen och jag öppnade ögonen och tittade på Justin som fortfarande satt med stängda ögon och ett stort leende på läpparna.
"Jag trodde aldrig att jag skulle få känna denna känslan mer." sa han lyckligt när han hade öppnat ögonen.
"Inte jag heller." sa jag och log mot honom, vi log en stund mot varandra innan Justin blev allvarlig.
"Men vad händer nu, mellan oss då?" frågade han mig försiktigt.
"Jag vet inte, vad vill du?" frågade jag.
"Jag vill vara med dig." sa han och tittade på mig som om det inte redan var självklart.
"Jag vill också vara med dig, men det är flera saker som hindrar det. För det första vet jag inte om jag kan lita på dig, sen så ska ju vampyrer och varulvar hata varandra, och som att det inte är nog så jagar dom äldsta oss...!" sa jag frustrerat.
"Det låter lite som Romeo och Julia, deras kärlek var omöjlig. Men vi kan klara det Allison, jag vet det." sa han och drog mig intill sig och omfamnade mig i en trygg kram, det fick mig att könna att vi kunde klara vad som helst.
"Jag litar på dig Justin, så snälla svik mig inte denna gången." sa jag och våra blickar möttes.
"Denna gången lovar jag, jag klarar inte av att förlora dig igen." sa han och vi båda lutade oss framåt och möttes i en passionerad kyss.


Justin och jag stod utanför min dörr och våra blickar möttes innan vi skulle öppna dörren. Jag såg hur trött Justin var, men han hade vägrat stanna hemma och sova.
"Vi kommer på något." sa han och log mot mig och jag log ett svagt leende tillbaka innan vi öppnade dörren. Där tog vi av oss ytterkläderna innan vi gick in i vardagsrummet där dom höll en livlig diskution. Vi klev in och ingen la märke till oss förutom Seth som snabbt kastade en blick på Justins och min samanflätade hand med ett argt utryck innan han tittade på Evelina med ett plågat ansiktsutryck. Justin och jag satte oss ner brevid Olliver som hängde med i Evelinas och Annas diskution, Anna var ursinnig över att Evelina hade förråt oss och Evelina försökte försvara sig.

"Så vad har ni kommit fram till?" avbröt jag dom.
"Ja, att Evelina inte går att lita på!" väste Anna.
""Men har ni inte kommit fram till vad vi ska göra, eller har ni tänkt dom låta ta mig?" frågade jag.
"Självklart inte!" sa Olliver och tog tag i min fria hand, jag såg hur Justin irriterat tittade på det men jag struntade i det.
"Nej vi kan ju inte komma fram till något när hon är här, för vem vet vem hon berättar det för?" sa Anna och skrattade ett glädjelöst skratt."Jag lovar att jag inte kommer berätta något!" försvarade Evelina sig.
"Bäst för dig det, annars letar jag upp några varulvar som med glädje sliter upp din strupe!" morrade Anna och jag såg hur Evelina ryste till av skräck.
"Anna, snälla vet du något sett vi kan skydda henne på?" frågade Seth och man kunde verkligen se hur orolig han var för mig.
"Ärligt talat så vet jag inte om det går att gömma henne för dom äldsta." sa Anna och tittade sorgset på mig.

Efter flera timmars prat så hade vi fortfarande inte kommit på något. Alla hade kommit fram med förslag, men ingen av dom skulle kunna lura dom äldsta. Justin hade somnat för runt en haltimme sedan så jag hade burit upp honom till min säng och lagt honom där innan jag hade gått ner till dom andra igen. Vi var desperata efter en lösning för vi hade kommit på att dom kunde bestäma sig för att bestraffa hela familjen eftersom vi alla hade hållit det hemligt.
"Men en sak vi kan göra är att leta fakta efter dom, vem vet dom kanske har någon svaghet." sa Olliver.
"Ja, men vad ska man leta för någon stans då?" frågade Anna och suckade.
"I bibloteket?" sa jag och Anna blängde på mig.
"Det passar inte att skämta nu Allison." sa hon.
"Men hon har rätt, det finns kanske någon bok från förr som har något som stämmer." försvarade Olliver mig.
"Ja med då kan ju ni två gå och leta efter fakta då, ta med dig din varulv också." sa Anna och jag och Olliver reste oss upp. Innan jag gick så gick jag till Seth och kramade om honom innan jag gick upp till mitt rum, vi bestämde oss för att byta om innan vi gick. När jag kom in i rummet så tittade jag leendes på min säng där Justin djupt sov, jag bestämde mig för att väcka honom efter att jag hade fixat mig igordning. Jag tog på mig en vit klänning och sminkade mig snabbt innan jag gick till sängen och väckte Justin med en mjuk kyss.

"Så här skulle jag vilja vakna i resten av mitt liv." viskade han log mjukt mot mig innan han drog mig intill sig och kysste mig igen.
"Jag skulle gärna vilja fortsätta men du, jag och Olliver ska till bibloteket och leta fakta." sa jag och han suckade besviket men reste sig upp och rättade till kläderna och håret.
"Ska vi gå nu?" frågade han mig när han var klar och jag nickade så vi gick ner till hallen där Olliver väntade.
"Vi går nu!" ropade Olliver till dom andra när vi hade fått på oss skorna, vi öppnade sen dörren och började att gå till bibloteket som hade öppnat.

När vi kom dit så började vi genast leta efter böckerna som handlade om vampyrer och satte oss sedan ner och började att skumma igenom sidorna. Det mesta var strunt som att ett enda bett av en vampyr förvandlade en människa till en vampyr, att vi sov i kistor eller att vi inte kunde gå ut i solljus. Jag suckade djupt och slog besviket igen boken jag hade läst och började direkt att leta efter en ny, jag hade säkert redan bläddrat igenom 10 böcker. Jag letade fram en ny och satte mig ner brevid Justin och började att skumma igenom sidorna.
"Det mesta är ju bara strunt." suckade Justin och reste sig sen upp för att hämta en ny bok medans jag satt kvar, både Justin och Olliver var och letade efter nya böcker så jag satt ensam vid bordet.

"Får jag slå mig ner?" frågade en mjuk röst så jag nickade och läste klart sidan innan jag tittade upp och skräcken for igenom mig, där satt Alexander...
"Trevligt att träffas igen Allison." sa han och log retfullt mot mig.

"Trevligt att träffas Olliver och Allison, men nu till det ni skulle hjälpa mig med... Jo, det är så här att jag är här pågrund av ett ärende som behöver göras. Som ni ser är jag en vampyr och jag ser att ni också är det, och jag är här då för att det har kommit in tips om att det finns varulvar här. Har ni sett några här?" frågade han och tittade intensivt på oss, men fortfarande med ett leende på läpparna som om något roade honom.
"Nej jag har inte sett någon, har du Olliver?" ljög jag och han skakade på huvudet.
"Tyvärr så har inte jag det heller, men lycka till med att hitta dom." sa Olliver och log mot honom.
"Synd att ni inte har sett något, men hoppas att vi syns snart igen." sa han och tog min hand och gav den en kyss innan han försvann.

"Varför sa du ingenting?" frågade Olliver medans vi gick tillbaka hemåt.
"För..." sa jag och bet mig i läppen och tänkte efter några sekunder innan jag började om. "Trots att Justin sårade mig något enormt kunde jag inte berätta och låta dom alla bli dödade, och sen försöker han verkligen nu att få mig att förlåta honom. Plus så skulle vi också kunna få skulden för att inte ha berättat något." sa jag, det sista var något jag precis kom på.
"Men kommer du att förlåta honom?" frågade Olliver.
"Jag vill så gärna... Men i så fall kommer vi nog bara kunna vara vänner, kanske inte ens det." sa jag. Jag ville verkligen förlåta honom, för jag orkade verkligen inte gå runt och ångra mig om några årtionde för att inte ha förlåtit honom.
"Trots att jag inte vill att du ska förlåta honom så förstår jag ändå varför du gör det." sa han och jag log mot honom.
"Ja, man kan inte gå runt och vara arg föralltid." sa jag och vi log mot varandra.

"Allison?" hörde vi någon ropa med sprucken stämma och vi vände oss om och där stod Evelina och hon såg alldeles förstörd ut, vi sprang direkt fram till henne.
"Vad har hänt?" frågade jag oroligt och hon tittade förvånat på mig.
"Har han inte berättat?" frågade hon tyst.
"Vad pratar du om?" frågade jag och hon såg förvirrad ut.
"Han sa ju att han skulle berätta..." mumlade hon och jag förstod inte alls vad hon pratade om.
"Glöm det nu Evelina, vi måste ta dig hem nu. Vi har varit så oroliga att något hade hänt dig, helst Seth har varit orolig." sa jag och när jag nämnde Seth så började tårarna rinna längs hennes kinder och hon begravde huvudet i sina händer innan hon tittade på mig igen.

"Seth vill inte se mig längre, han hatar mig. Det borde du också, alla borde hata mig!" snyftade hon.
"Vad menar du Evelina, vi förstår inte." sa Olliver förvirrat."Varför ska vi hata dig?" frågade jag och hon torkade bort tårarna innan hon svarade.
"Jag berättade för honom att allt var ett misstag, jag önskar att jag aldrig hade berättat det för dom. Allison... som jag sa så råkade jag begå ett misstag och dom fick reda på det. Dom ville skada mig så jag fick panik och då berättade jag för dom om dig och Justin. Snälla förlåt, jag är då ledsen Allison." sa hon snyftandes och jag kände hur jag blev alldeles kall inombords.

"Vem berättade du det för?" frågade Olliver argt.
"Dom äldsta..." viskade hon och det kändes som världen snurrade omkring mig, detta var slutet för mig. Dom äldsta visste om mig och Justin och dom skulle aldrig acceptera det jag hade gjort.
"Du kan fly Allison, dom kanske inte har hittat dig än." sa Evelina men hopp i rösten men jag skakade på huvudet.
"Jag tror att dom redan har hittat mig." sa jag och Olliver och mina blickar möttes och jag såg skräcken i hans blick.
"Vad ska du göra?" frågade han mig.
"Jag vet inte, men jag måste berätta för Justin och sen ska jag hem." sa jag tyst.

Jag hade ringt Justin som trött hade svarat men när jag sa att vi måste prata så hade han genast piggnat till. Jag var på väg dit ensam så Olliver och Evelina var påväg hem, helst hade jag inte velat se henne mer efter det hon hade gjort men vi kanske hade användning av henne. När jag kom fram så knackade jag tyst på dörren för att inte väcka någon och det dröjde inte länge innan Justin öppnade dörren.
"Sover dom andra?" viskade jag och han nickade. Jag tog av mig ytterkläderna innan vi tyst gick upp för trappen och in i hans rum, jag satte mig på sängen och vi tittade på varandra innan han började prata.
"Så vad är dom som var så viktigt?" frågade han mig och jag började sakta att berätta allt. När jag hade berättat allt så brann Justin ögon av ilska.
"Jag ska döda henne." väste han och reste sig upp men jag drog ner honom igen.
"Sluta Justin, att döda henne kommer inte att göra något bättre." sa jag trött och han lugnade ner sig lite.

"Vad kommer att hända nu?" frågade han efter en stund.
"Dom kommer få tag i mig och straffa mig." sa jag och hans ena hand tog tag i min och kramade om min.
"Jag kommer inte att tillåta det." sa han och jag suckade och drog tillbaka min hand.
"Justin dom är mäktigare än oss alla tillsammans." sa jag och han tittade intensivt på mig.
"Jag struntar i det, jag vet att du inte känner lika dant men jag älskar dig Allison. Jag kommer inte att tillåta att dom skada dig." sa han och vi tittade på varandra och han lutade sig lågsamt fram och våra läppar möttes. Jag skakade av mig alla tankar som skrek att det var fel och tänkte bara på känslan som spreds inom mig när Justins och mina läppar var sammanflätade i en kyss.

Jag knackade på Seths dörr och öppnade dörren då han sa att jag kunde komma in, jag gick in i rummet och satte mig ner på sängen som han låg i.
"Vad är det?" frågade jag honom försiktigt, lika bra att gå rakt på saken.
"Inget." suckade han och satte sig upp.
"Ljug inte för mig, jag ser ju att det är något." sa jag och försökte få ögonkontakt med honom men han undvek att se på mig.
"Då ser du fel." sa han och jag suckade.
"Okej, kom till mig när du våga säga vad som är fel." sa jag och reste mig upp och lämnade rummet och gick ner till Olliver.

"Vad sa han?" frågade han när jag satte mig ner i soffan brevid honom.
"Inget, han vågar inte säga det." sa jag och dörren öppnades i hallen, jag gick dit och såg Anna kliva in i huset.
"Hej, vad har du varit för någonstans?" frågade jag då jag inte hade sett henne på några dagar.
"Ärenden." sa hon och jag höjde på ena ögonbrynet.

"Tänker du säga vad det handlade om?" frågade jag och hon skakade på huvdet.
"Nej, det är inget allvarligt." sa hon och jag tittade förvånat på henne, innan hade vi alla kunnat berätta allt för varandra men nu höll alla allt hemligt.
"Okej..." sa jag och hörde hur dörren öppnades på övervåningen och plötsligt kom Seth flygandes ner för trapporna.

"Hej, jag måste prata med dig Anna, kan vi gå ut och göra det?" frågade han stressat.
"Okej, kom då." sa hon och log svagt mot honom och sen gick dom. Jag skakade förvirrat på huvudet innan jag gick till Olliver som tittade frågandes på mig.
"Undra vad det är dom inte berättar för oss." sa jag och satte mig ner brevid honom.
"Undra jag med, men det är säkert inget allvarligt." sa han.
"Hoppas det." sa jag och hur en känsla av något var fel spreds i kroppen, men intalade mig själv att jag överreagerade.

Några timmar senare så gick Olliver och jag ut för att jaga, jag tänkte på Annas ansiktsutryck var när hon och Olliver kom in, precis som att hela hennes värld hade rasat samman. Jag försökte glömma allt, i alla fall för några sekunder. Jag särade på läpparna och lät tänderna sjunka igenom mannens hud och började ivrrigt att dricka hans blod. När jag hade druckigt tillräckligt så slöt jag såret på halsen och slickade mig runt munnen innan jag ställde mig upp och tittade på Olliver som också såg ut att vara klar.

"Ska vi lämna tillbaka dom?" frågade han mig.
"Visst." sa jag och log mot honom och lyfte upp mannen från marken och så började vi gå åt det hållet vi hade hämtat dom.

När vi hade lämnat dom så började vi att gå på dom tomma gatorna, jag tittade upp mot himmelen där alla stjärnor lyste.
"Visst är dom vackra?" mumlade Olliver och jag tittade mot honom och såg att han också tittade upp mot himmelen.
"Ja." sa jag och han tittade mot mig och log.
"Vill du gå hem eller vad ska vi göra?" frågade han mig och jag ryckte på axlarna.
"Ingen aning." sa jag så vi fortsatte bara gå utan något mål alls.

När vi hade gått en stund så fick jag känslan av att vara iaktagen, jag tittade mig runt omkring men såg ingen. Jag skakade av mig känslan och fortsatte att lyssna på Olliver som höll på att prata.
"Hej ni, skulle ni kunna hjälpa mig lite?" ropade någon bakom oss och jag vände mig om och där stod en kille.
"Visst, vad vill du ha hjälp med?" frågade Olliver och vi började gå emot honom, och destå närmare vi kom destå snyggare blev han.
"Jag kanske ska presentera mig innan jag ber er om hjälp kanske, jag heter Alexander." sa han och log ett blänande leende mot oss.
"Jag heter Olliver och detta är Allison." sa han och Alexanders leende blev bredare.

"Hälsa Allison att vi ses snart." sa han flinandes innan han helt plötsligt försvann. Jag tittade mig förvirrat runt omkring men såg honom ingen stans, jag fattade inte hur han bara kunde försvinna men dom mäktiga kunde väl göra vad dom ville. Jag vände mig om och skyndade mig hemåt, jag struntade i det tillfället helt i Evelina, Allison var viktigast.
"Seth!" ropade Evelina och jag tittade åt höger och såg henne stå där bland träden.
"Vad vill du?" frågade jag och stannade och tittade på henne, fattade fortfarande inte hur hon kunde göra så mot oss.
"Vad gör du här ute helt ensam?" frågade hon och började sakta gå emot henne.
"Först letade jag efter dig, men nu vill jag inte ha någonting med dig att göra längre." sa jag och hon tittade sårat på mig.
"Vad har jag gjort?" viskade hon och stannade några meter ifrån mig.
"Det vet du mycket väl." sa jag och hon tittade förskräckt på mig.
"Hur visst du?" frågade hon tyst.
"Träffade honom precis, hur i helvetet kom du i kontakt med honom?" frågade jag argt.
"Allt var ett misstag, jag råkade begå ett misstag och dom ville skada mig." sa hon och tårarna började rinna längs hennes kinder.

"Och då förråde du oss?" väste jag.
"Jag fick panik, jag ångrar det något enormt Seth." snyftade hon och började långsamt gå emot mig.
"Håll dig undan från mig, eller rättare sagt, håll dig undan från min familj." sa jag och tårarna strömmande ner längs hennes kinder.
"Snälla förlåt..." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Jag förlåter inte dig, det var ett misstag att du kom in i våran familj." sa jag och hon sjönk ner på marken och skakade av alla snyftningar. Trots att jag inte ville så hade jag ändå känslor för Evelina, jag hade älskat henne så länge. Jag stängde av känslorna och började att springa hemåt. På vägen hem så kom jag på att var bäst om jag inte sa något till Allison och Olliver förens jag hade pratat med Anna.

Precis när Justin skulle fortsätta prata så kom Seth in i rummet, han stelnade till chockat när han såg Justin sitta där.
"Och vad gör han här?" väste han så jag reste mig upp och la lungnade ena handen på hans arm.
"Olliver och jag träffade honom på stan och han ville prata." sa jag och Seth skakade bort min arm och vände sig om och gick upp till hans rum.
"Inte alls min dag idag." hörde jag honom irriterat säga när han gick upp för trappen, så fort Justin hade gått bestämde jag mig för att gå upp och prata med Seth.

"Så Justin?" sa jag och satte mig ner brevid Olliver igen.
"Jo... Jag vet inte vad som for igenom mig den dagen, jag har lovar dig Allison, jag har inga som helst känslor för Selena. Och ända sen den dagen har jag inte kunnat sluta tänka på dig, jag älskar dig." sa han och tittade mig djupt i ögonen.
"Men om du älskar mig som du säger att du gör, då skulle du aldrig ha gjort det." sa jag.
"Jag önskar att jag aldrig hade gjort det, men tyvärr kan jag inte gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Så det önda jag kan göra är att hoppas på att du kan förlåta mig." sa han tyst.

Efter en stund så bad Olliver Jusitn att gå, och det gjorde han faktiskt utan några protester. Han hade väl insett att det var bäst så. När Justin hade gått så gav Olliver mig en varm kram.
"Tack så mycket för att du stannade, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." viskade jag och han skrattade tyst i mitt öra.
"Tur att jag behöver dig lika mycket." sa han och kramade om mig lite hårade.
"Du behöver inte mig till någonting, du klarar dig utmärkt på egen hand." sa jag och han sköt mig infrån sig lite och tittade mig i ögonen.
"Nej det gör jag inte, innan jag träffade dig uppskattade jag inte livet alls. Men när jag träffade dig... Jag kan inte beskriva det, men du får mig att uppskatta livet Allison. Du har fått mig att tro att det faktiskt finns någon mening med det." sa han och skrattade sedan. "Förstod du någonting av det jag sa?" frågade han sedan och jag log mot honom.
"Faktiskt så gjorde jag det." sa jag och kysste honom lätt på kinden innan jag gick upp för trappan för att gå och prata med Seth.

"Kom igen, säg det Evelina!" sa jag då hon inte sa något, hon började göra mig riktigt nervös.
"Förlåt, jag kan inte säga något." viskade hon innan hon vände sig om och sprang ut igen.
"Vad tror du har hänt?" frågade Seth mig och jag rykt på axlarna.
"Ingen aning, hoppas bara hon inte har gjort något dumt som hon kommer ångra." sa jag och satte mig sen i soffan och tittade på tv eller pratade med Seth eller Olliver tills solen steg på himmlen.
"Ska vi gå ut och hitta på något?" frågade Olliver när klockan började närma sig 8.
"Visst, ska bara gå och byta om." sa jag och log mot honom innan jag gick upp till mitt rum och öppnade gaderoben. Det började äntligen bli varmt ute så man slapp äntligen alla tjocka kläder och kunde börja klä sig i lite tunna kläder, det var inte så varmt att man kunde gå i shorts, det var ju bara April än så länge. Jag letade fram ett par jeans och en snygg tröja och tog det på mig, jag sminkade mig sedan och fixade till håret.

"Så nu är jag klar." sa jag och gick ner till Olliver som stod där klar och ombytt.
"Toppen." sa han glatt, jag tog på mig mina converse och en tunnare jacka.
"Ska du med?" ropade jag till Seth.
"Nej jag stannnar hemma och väntar på Evelina som säkert kommer snart." scarade han så jag och Olliver gick då ensamma ut.

"Vart ska vi gå?" frågade jag och han rykte på axlarna.
"Vi bara går så får vi se varit vi hamnar." sa han och jag tyckte att det lät som en bra idé. Medans vi gick så pratade vi om tiden då vi inte var några vampyrer, bara vanliga människor och hur våra liv hade varit då.
"Om du fick välja nu, skulle du välja att fortsätta vara vampyr eller bli människa?" frågade han mig och jag tvekade.
"Jag tror att jag skulle fortsätta att vara vampyr, jag förtjänar inte chansen att få bli människa igen." sa jag sedan och Olliver tittade förvånat på mig.
"Varför inte? Det var ju inte du som valde att bli vampyr, det bara blev så." sa han.
"Ja, men det är meningen att jag ska vara vampyr." sa jag och han tittade på mig innan han suckade och skakade trött på huvudet.
"När ska du sluta klanka ner på dig själv och acceptera dina misstag?" frågade han och jag blängde på honom.
"Hur kan du säga att jag ska acceptera mina misstag när inte du acceptera dina egna?" frågade jag kallt och ökade sedan stegen.
"Förlåt, det var inte meningen att såra dig." sa han och kom ikapp mig, jag tittade på honom och minskade takten en aning.
"Okej, jag orkar ändå inte bråka." sa jag och han kramade om mig innan vi fortsatte gå och bytte samtalsämne.

Vi kom in till stan där en massa människor gick runt och shoppade, det var ju Lördag så dom flesta passade på då det inte var någon skola nu. Vi gick runt och tittade och helt plötsligt började en massa tjejer skrika och springa åt något som fanns bakom mig. Jag kännde hur hela kroppen stelnade till då jag var rätt säker på att jag visste vem som fanns bakom mig. Trots att allt inom mig skrek nej så vände jag mig ändå om och som väntat så stod Justin där, omringad av en massaa tjejer som bad om en bild eller autograf. Våra blickar möttes i några sekunder innan jag vakande till som ur en trans av att Olliver tog tag i min hand.
"Kom Allison." sa han och jag tittade på honom innan vi började gå. Inom mig fanns en strid, halva kroppen ville så gärna springa tillbaka till Justin och känna hans närhet, andra delen ville bara srpinga iväg från honom och aldrig mera se honom. Jag hörde hur springande steg kom emot oss bakifrån.

"Snälla Allison, stanna!" hörde jag Justin ropa, Olliver reagerade direkt och vände sig om.
"Varför ska hon stanna? Du kommer ju bara såra henne igen." sa han hårt och Justin tittade sorgset på mig innan han tittade på Olliver igen.
"Det var aldrig meningen att såra henne, det var ett misstag." sa han och jag tittade snabbt på Justin innan jag tittade på alla människor som stod runt omkring oss, dom ittade nyfiket på oss samtidigt som dom filmande allt som hände.

"Olliver, alla filmer och jag vill inte att alla ska få reda på vad som har hänt." viskade jag och han nickade förstående.
"Du har rätt, kom nu." sa han och tog ett bestämt tag i min hand som han hade släppt innan han ledde mig ut bland alla människor. Helt plötsligt tog någon tag i min andra han och jag vände mig om och såg att det var Justin.
"Vi måste verkligen prata Allison." sa han.
"Okej, kom då." mumlade jag och Olliver tittade förvånat på mig.

"Vill du prata med honom?" viskade han så tyst så att inte Justin skulle höra.
"Nej, men han kommer inte ge sig så lika bra att få det gjort." viskade jag i samma tonart. Vi började att gå hem till mig och Ollive, jag såg hur Justin tittade på min och Olliver sammanlänkade händermed ett ansiktsutryck som jag inte riktigt kunde tolka.

När vi kom fram så öppnade vi dörren och tog av oss ytterkläderna och jag ropade efter Seth men ingen svarade så vi var ensamma hemma, vi gick och satte oss i vardagsrummet och jag såg hur Justin nervöst skruvade på sig.
"Så vad var det du ville prata om?" frågade jag och han tittade på mig innan han vände blicken till Seth och sen tillbaka till mig.
"Kan vi prata ensamma?" frågade han och Olliver skrattade tyst.
"Jag skulle fortfarande höra vad ni pratar om även om ni går upp till Allisons rum, och jag tänker inte lämna dig ensam med henne." sa han bestämt och Justin suckade.
"Okej, men jag vet inte riktigt vad jag ska börja..." sa han osäkert.

Jag gick runt i skogen och letade efter Evelina, hon hade aldrig kommit hem och jag kände på mig att något var fel för annars skulle hon aldrig bete sig så. Jag lyssnade spänt efter tecken på att hon skulle vara här men allt jag hörde var ljuden från djuren runt okring mig.

Jag fortsatte gå några steg, helt plötsligt såg jag en skugga i trädet framför mig, sedan stog en kille framför mig. Vi betrakte varandra i några sekunder och jag la märke till att han var en vampyr, och i min ålder. Jag fortsatte betrakte honom vaksamt, trots att han var en vampyr så kunde jag inte slappna av då han utstrålade en sådan makt som fick mig att bli lite nervös.

"Och vad heter du då?" frågade han med ett litet leende på läpparna.
"Seth." sa jag och hans leende blev lite större.
"Seth alltså... Heter din syster möjligtvis Allison?" frågade han mig nyfiket och jag blev förvånad, hur kunde han veta det?
"Ja..." sa jag och han skrattade tyst.
"Du har en intressant syster, en riktigt skönhet. Så synd att hon har ställt till det för sig." sa han och skakade sorgset på huvudet och jag kände hur ilskan for igenom mig.
"Vad vill du min syster?" morrade jag och kände hur huggtänderna växte, han skulle inte kunna ta Allison utan att strida mot mig först.

"Vi skulle aldrig ha blivit intresserade av henne om det inte var för eran vän som ni litade på så mycket, hon kontaktade oss och sa att Allison hade varulvsvänner." sa han.
"Vad då 'vi'? Och vem kontaktade er?" frågade jag osäkert.
"Dom andra äldste, och eran vän Evelina kontaktade oss såklart." sa han och tittade på mig som om det inte var självklart. Jag kände hur skräcken for igenom mig, var killen en av dom äldsta? En av dom mäktigaste vampyererna som fanns? Och hur kunde Evelina förråda oss?

Jag tittade mig nervöst runt i skogen, det enda som hördes var mina spända andetag, vinden bland träden och djurens bultade hjärtan. Jag letade fram mobilen som fanns i fickan och kollade på klockan, han skulle ha varit här för 10 minuter sedan. Om jag hade tur så hade han glömt bort att vi skulle träffas, jag skulle precis springa iväg när han kom.
"Så Evelina du kom, jag väntade mig faktiskt inte det." sa han och jag vände mig om med ett ryck, jag hade inte hört honom komma.
"Ja, vi bestämde det ju." sa jag med en darrande röst, det var meningen att jag skulle låta självsäker med hur skulle jag kunna göra det när han stod framför mig? Han var så snygg och utstrålade en sådan makt jag aldrig hade varit med om. Han granskade mig upp i från och ner och jag kände mig så nervös inför hans blickar, rädd att han skulle göra något.
"Bra, och du hade tydligen lite information till mig?" sa han.
"Ja, men jag har redan berättat allt." sa jag och drog undan en hårslinga från ansiktet som envisades med att trilla ner för ögonen.

"Ja men bara över telefon, jag vill höra dig säga det." sa han bestämt.
"Okej, när Allison kom hit så träffade hon tre stycken pojkar som sedan visade sig vara varulvar, men hon drog sig inte undan från dom. Utan tvärt om, hon blev bara mer fäst vid dom." sa jag och skruvade på mig nervöst, jag fattade inte varför han tvingande mig att säga det igen.

"Fortsätt." sa han.
"Allison blev kär i den ena pojken, riktigt kär. Anna, Seth och jag var så klart emot det och försökte hindra henne, men det slutade med att Allison rymmde iväg med honom. Fast nu är hon tillbaka då han svek henne." sa jag och hoppdes att han skulle skona henne, han fick inte skada Allison.
"Och vem var pojken nu igen?" frågade han mig.
"Justin, Justin Bieber." sa jag och hoppades innerligen att han skulle göra något med Justin istället för Allison.

Jag startade datorn och så fort den var startad gick jag in på internet och letade fram en sida om Justin. Och såklart så stod det på sidan att Justin var på väg hem till Kanada nu, jag suckade irriterat. Varför var jag tvungen att göra en såndan stor sak över det? Han fick väl komma hit om han ville, det var ju inte så att vi behövde träffas eller så. Jag stängde av datorn igen och la den ifrån mig, det knackade på dörren och Olliver kom in.
"Hej." sa han och satte sig ner brevid mig i sängen.
"Hej." mumlade jag och han tittade oroligt på mig.
"Tänker du på honom?" frågade han och jag nickade.
"Han kommer hit idag, jag är så rädd över att behöva träffa honom." sa jag och han la ena armen om mig.
"Var inte det, jag lovar dig att han inte ska få skada dig så länge jag är här." sa han och jag log ett snett leende mot honom.
"Det kan du inte lova." sa jag.
"Jag ska försöka." sa han och jag log mot honom innan jag suckade.
"Varför får han mig att må så bra trots att han hela tiden får mig att gråta?" frågade jag och tittade ner i mitt knä.

"Sådan är kärleken." sa han och kramade om mig.

Vi satt en stund till på mitt rum och pratade innan vi gick ner till vardagsrummet där Seth satt och tittade på någon fotbollsmatch och mobbade spelarna för att dom var så långsamma.
"Vad du är elak Seth!" sa jag skrattades och satte mig ner brevid honom.
"Men ser du inte vad långsamt dom springer, jag skulle lätt vinna över alla spelarna om jag var med." sa han flinandes. Jag skulle just svara honom när dörren öppnades och Evelina kom in med ett stressat och sorgset ansiktsutryck, vi alla flög upp från soffan och tittade oroligt på henne.
"Vad har hänt gumman?" frågade jag och gick fram till henne och kramade om henne.
"Jag..." började hon och tittade sen panikslaget på oss.

När sista lektionen tog slut så skyndade jag mig ut och gick till skåpet, jag lämnade in böckerna och tog på mig min jacka. Jag tittade mig runt i hopp om att få syn på Melissa så vi kunde prata, men i stället fick jag syn på Olliver. Han log mot mig och började att gå emot mig då han också fick syn på mig.
"Hej, vad gör du här?" frågade jag honom då jag var riktigt förvånad över att se honom i skolan.
"Hej, ville träffa dig, vi har inte hunnit umgås så mycket dom senaste dagarna." sa han och omfamnade mig i en varm kram. Och det han sa var sant, vi hade inte hunnit umgås så mycket då han försökte lära känna Seth, Anna och Evelina med, sen så måste man hinna jaga också.
"Ja, vi båda har haft fullt upp." sa jag och han nickade.
"Ja, men har du tid nu?" frågade han och jag nickade.
"Självklart!" sa jag och han sken upp i ett leende.
"Toppen!" sa han och vi började att få mot utgången och jag kunde höra allas viskade röster.

"Var det inte hon som var tillsammans med Justin Bieber?"
"Nej det är slut mellan dom, säkert för att hon var otrogen med den där killen som hon går med. Hon vill väl ha alla snygga killar!"
"Jag är glad att det är slut mellan hon och Justin. Jag fattar inte vad han såg i den otrogna bitchen."

Jag kände hur ilskan byggdes upp inom mig, var det jag som var den otrogna nu? Undra hur dom skulle reagera om dom fick reda på sanningen! Innan jag han börja gå emot tjejerna som viskade och berätta sanningen så fattade Olliver tag i min hand och kramade tröstande om den.
"Strunta i dom, det ör inte vört det. Sen så är det viktigaste att du vet sanningen, ingen annan." viskade han och jag log emot honom, han hade rätt.
"Så vad ska vi göra nu?" frågade jag medans vi gick hem från skolan, vi fick gå själva då Seth hade slutat tidigare än mig.
"Jag vet inte, men jag skulle gärna vilja använda min kamera." sa han glatt.
"Okej, då går vi hem och hämta din kamera då." sa jag och log mot honom.

När vi kom hem så hämtade vi kameran och gick sen ut igen, vi gick runt på stan och Olliver fotade ibland mig, ibland omgivningen.
"Hörru, nu räcker det men bilder på mig." sa jag skrattades efter att han hade fotat mig för säkert hundrade gången.
"Sluta se så förbaskat söt ut då!" sa han flinandes. Jag kände hur jag blev alldeles varm inombords, Olliver var verkligen en underbar vän!

Vi fortsatte att gå runt och det började långsamt att mörkna, vi hade säkert varut ute i timmar. Vi stannade utanför en kiosk och jag suckade trött när jag såg bilderna på framsidorna som klädde nästan alla tidningar i skyltfönstret. Det var bilder på mig och Justin, och sen bilder på mig och Olliver. Och rubrikerna på alla tidningar var nästan lika dana, den handlade om att jag hade lämnat Justin för att vara tillsammans med denna okända killen, Olliver.
"Oj..." mumlade Olliver förvånat.
"Förlåt, jag visste inte att det skulle bli såhär." sa jag fortfarande med blicken fast på tidningarna, bilderna på mig och Justin som var tagna när jag var som lyckligast.
"Vad säger du förlåt för? Det är ju inte ditt fel." sa han och tog sin hand under min haka och lyfte upp mitt huvud så att blickarna möttes.
"Så du är inte arg för att du hamnade i tidningen som min 'okända nya pojkvän'?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Såklart jag inte är arg på dig för det. Snarare så är jag arg på tidningen som var så lata att dom inte orkade ta reda på mitt namn." sa han och blinkade med ena ögat vilket fick mig att brista ut i skratt.
"Kom nu din tönt." sa jag fortfarandes skrattande.
Jag stirrade på tidnigen som var i mina händer och suckade trött samtidnigt som jag slängde den ifrån mig. I tidningen så stod det att Justin skulle komma hit för några dagars vila innan tourn fortsatte som vanligt.
"Vad är det All?" frågade Seth mig då han såg hur irriterad jag var. Vi var dom ända hemma då Anna var och gjorde något som vi inte hade någon aning om, och Olliver och Evelina var och jagade.
"Justin kommer hit och ska stanna här i några dagar!" stönade jag och begravde huvudet i händerna. Jag hade äntligen börjat sluta tänka på honom, och såklart ska han besätmma sig för att komma tillbaka då. Eller ja... Jag hade såklart inte slutat tänka på honom, men jag hade börjat komma över honom.