Vi klev ut ur bilen och gick in i hotellet, allt var redan bestämt. Wille och Lia skulle sova i mitt rum då vi ville tillbringa all tid tillsammans så mycket som det går. Så en säng till hade plaserats i mitt rum så Lia och jag skulle dela säng och Wille fick ta sängen som hade kommit in i rummet. Jag öppnade dörren till rummet och klev in och tog av oss skorna innan Lia och Wille tittade sig runt och lämnade sina väskor.
"Gud vad fint och stort!" sa hon och fortsatte och titta sig runt.
"Ja verkligen." sa Wille och jag log.
"Vad bra att ni gillar det, men vad vill ni göra nu?" frågade jag och dom tänkte efter.
"Jag vill nog träffa Justin." sa Lia och Wille nickade.
"Vi måste måste ju se vem det är du är tillsammans med nu." sa Wille och skrattade då jag gick fram och slog till honom löst på armen.
"Du vet att vi inte är tillsammans på riktigt dummer." sa jag.

Men så blev det, vi tog på oss skorna och gick fram till Justins rum och knackade på, det dröjde inte länge innan hann öppnade dörren och sprack upp i ett leende då han såg oss.
"Hej Justin, jag hoppas att jag inte stör men jag vill presentera mina vänner. Justin, detta är William och Amelia. Wille och Lia, detta är Justin." sa jag och dom hälsade direkt på varandra.
"Men vill du hitta på något med oss?" frågade jag hann sen.
"Visst, vad ska vi göra då?" frågade han och jag tänkte efter.
"Jag skulle vilja gå till stan, Dee jag är i desperat behov av nya kläder." sa Lia och jag tittade på henne och nickade.
"Lia, är inte dina väskor redan fulla med kläder?" frågade Wille henne retfullt och hon tittade på honom som att han var dum i huvudet.
"Wille... Du vet väl att man bara köper en ny väska då?" sa hon och tittade menade på mig. Killar...
"Okej, då bör vi av till stan då." sa jag glatt.

"Lia denna måste du bara prova." sa jag och höll fram en snygg tröja till henne.
"Vad snygg!" utbrast hon och tog emot den.
"Hur mycket tänker ni igentligen köpa?" frågade Justin mig och tittade menade på alla kläder vi höll i.
"Ingen aning. Men blir du glad om vi sen går till en sko affär?" frågade jag och han sken upp, likaså Wille.
"Självklart." sa han och han och Wille gick bort sen en bit för att inte störa oss medans jag och Lia letade bland alla snygga kläder.

Jag kunde nog inte vara gladare nu, jag hade mina bästavänner hos mig och dom gillade också Justin. Vad skulle jag göra om dom inte skulle gillat dom? Ingen aning. Han och Wille kom faktiskt riktigt bra överrens, hade mycket gemensat. Som att båda älskar skor och musik.
Lia och jag klev sen efter ett tag ut ur affären med en massa kassar och vi började att gå till sko affären.
"Ska vi hyra en film sen och köpa en massa godis? Vi kan ha en filmkväll." sa jag och alla höll med så vi bestämde att vi skulle ha en filmkväll i vårat rum senare.


"Så Lia, nu måste du berätta allt som har hänt sedan jag åkte." sa jag och tittade på henne där jag låg på mage i sängen. Wille hade gått till Justin då dom skulle spela något tv-spel så Lia och jag passa på att kunne prata, utan att killarna var här.
"En massa." sa hon och suckade.
"Berätta." sa jag och tittade på henne och jag såg hur hon tittade ner i marken. Jag förstod inget, vi har alltid enkelt kunna berätta allt för varandra. Så varför var detta så svårt.
"Jag vet inte hur jag ska kunna berätta detta för dig." viskade hon.
"Försök." sa jag och hon tvekade.
"Okej... Jo du vet ju att jag har blivit kär i en kille. Jag såg honom kyssa en annan för att tag sedan så jag vet inte vad jag ska göra." sa hon och tårarna började långsamt rinna ner för hennes kinder.
"Vet han om att du gillar honom?" frågade jag och hon torkade bort tårarna och skakade sen på huvudet.
"Nej och jag kan inte berätta det för honom heller, inte nu i alla fall. Men vad tycker du om Justin?" frågade hon och bytte samtals ämnde.
jag tittade chokat på henne och små log lite sen.

"Justin är bara en vän och det vet du." sa jag sen.
"Han gillar dig, det vet jag. Men ser det på det sättet han tittar på dig." sa hon och log mot mig.
"Lia, det kallas skådespeleri, vi ska spela kära." sa jag och skrattade.
"Nej, jag menar allvar. Han är kär i dig, om inte är han nog den bästa skådespelaren jag har sett. Blickan han ger dig..." jag avbröt henne.
"Du har fel Lia, Justin kan inte vara kär i mig." sa jag och hon suckade.
"Okej, jag säger bara det jag såg. Vet du, ni skulle nog vara ett perfekt par. Ni är så söta tillsammans och han passar dig perfekt." sa hon.

"Jag kommer aldrig att titta på en skräckfilm igen." sa jag och tittade på eftertexten som rullade på tv:n. Jag kunde inte låta bli att rysa till då jag såg dom läskgigaste scenerna framför mig igen.
"Det säger du alltid Dee." Sa Wille jag skakade på huvudet.

Jag förstod mig ibland inte på den där killen, han kunde se på hur läskiga filmer som helst, men han reagerade aldrig!
"Jag håller med dig Dee, filmen var hemsk!" utbrast Lia,.
"Ja filmen var faktiskt lite läskig, men den var bra." erkände Justin.
"Jag tycker i alla fall att den inte var det." sa Wille och ryckte ppå axlarna och sträckte sig sen efter skålen med godis i och tog en bit.

"Usch, jag kommer aldrig att kunna somna i natt, jag sover ju själv." sa Justin och suckade.
"Sov här?" föreslog Lial
"Ja du kan sova med Wille." sa jag och flinade. Wille och Justin tittaden på varandra och rös sen till.
"Vad då? Lia och jag sover med varandra." sa jag och tittade oskyldigt på dom.
"Ja men det är anorlunda!" utbrast Wille.
"På vilket sett?" frågade Lia och rynkade lite på pannan. Wille tittade hjälpande på Justin, han rykte på axlarna på svar.
"Men jag vet inte, ni är tjejer! Men Dee du kan sova med honom, ni är ju tillsammans." sa han och blinakade.
"Vi är INTE tillsammans!" förklarade jag för honom med en suck. Igen... "Men jaja, jag sover väl med honom då inte du vågar. Men vi tar min säng, så Lia du får sova med Wille i hans. Ska vi gå Justin och hämta dina saker?" frågade jag och reste mig seh upp och Justin följde med mig till hallen där vi tog på oss våra skor och gick över till hans rum.  Vi tog av oss skorna, jag gick och satte mig i soffan medans Justin plockade ihop sakerna han skulle ha med sig till oss.

"Så vad tycker du om Wille och Lai än så länge?" frågade jag honom och små log.
"Jag gillar dom och det kommer säkert Chaz och Ryan också att göra. Ni gillar ju att ha roligt och det gör såklart vi med." sa Justin och log också.
Vi fortsatte och småprata innan vi gick tillbaka till vårat rum och fortsatte där att prata med Lia och Wille. Vi gick och la oss efter en stund så att vi skulle vara pigga när Ryan och Chaz kom.
Det skulle bli så spännade att äntligen få träffa dom!


"Naw, så söta ni är." hörde jag Lia säga. Jag vaknade långsamt till och det första jag märkte var att jag hade en arm som låg beskyddande om mig, och det var inte vilken arm som helst utan Justins! Jag märkte att han också vaknade då han tog bort armen och satte sig upp, jag öppnade ögonen och tittade på honom.
"Godmorgon." sa jag och han tittade ner på mig och log.
"Godmorgon själv." sa han och jag sträckte på mig innan jag också satte mig upp och ställde mig upp.
"Är det okej om jag tar badrummet?" frågade jag osäkert.
"Visst." sa Justin och jag sa tack innan jag letade fram ett par kläder och tog med mig dom in i badrummet.

"Mums det ser riktigt gott ut." sa jag och tittade på smårgåsarna som Lia och jag hade gjort.
"Det är bara vanliga mackor dummer." sa hon och skrattade.
"Ja men domma ser extra goda ut, jag vill bara äta upp den!" sa jag och hon skrattade ännu mera.
"Vad skrattar du för?" frågade Wille då han och Justin kom in i köket.
"Mackorna." sa Lia och tog två av tallrikarna och visade dom.
"Mums!" sa jag och hukade mig lite och låtsades att jag skulle ta ett bett av den.

"Stygg flicka! Du får vänta till frukosten." sa Lia och jag skrattade.
"Okej mamma." sa jag och Justin och Wille skrattade, och jag fattade inte varför. Vad då, vad var det för roligt med att jag var hungrig liksom? Efter vad som kändes som en evighet började vi äntligen att äta.
"Hur dags var det vi skulle hämta dom på flygplatsen?" frågade jag Justin när vi hade ätit upp.
"Vi åker om 20 minuter." sa han efter att ha tittat på klockan.

"Där är dom!" sa Justin och log stort och pekade på två killar som var på väg mot oss. Jag tittade noggrant på dom och såg att dom faktiskt var riktigt snygga, helst en av dom. När dom kom fram kramade Justin om dom och killarna tittade sen nyfiket på oss.
"Detta är Chaz." sa han och pekade på den extra snygga killen. "Och detta är Ryan." sa han sen och pekade på den andra.
"Chaz, Ryan detta är Demelza, Amelia och Wiliam." sa han och jag gick direkt fram och hälsade på dom med varsin kram.

Vi var nu tillbaka på hotellet och av någon andledning tog Chaz väldigt mycket uppmärksamhet av mig, jag hade lagt till väldigt mycket saker på vägen. Som att han hade väldigt vackra ögon, leende, jag gillade hans skratt... Jag måste vara sjuk för jag har aldrig reagerat såhär över någon kille förr, och jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet!

'1 vecka och 3 dagar senare.'

'Demelza's perspektiv.'


"Vad är det du är glad över?" frågade Justin mig medans jag hoppade glatt runt på inspelnings platsen.
"Minns du inte? Jag har faktiskt tjatat om detta i en vecka och 3 dagar! William och Amelia kommer idag!" nästan skrek jag och log stort.
"Just det!" sa Justin och slog sig i pannan. " Du har faktiskt tjatat lite om det, sen hur kunde jag glömma det? Chaz och Ryan kommer ju i övermorgon." fortsatte han och log.
"Vi kommer ha så roligt." sa jag och fortsatte dansa runt i rummet.
"Ehum... Demelza vad gör du?" sa Linneá skrattades och kom in i rummet.
"Dansar, ser du inte det?" sa jag och flinade och gjorde några dans steg till.
"Snyggt, väldigt snyggt." sa Linnéa flinandes och applåderande.
"Tack så hemskt mycket." sa jag med och bugade skrattades.
"Hörni vad håller ni på med här?" frågade Stefan och klev in i rummet.
"Inget, ingenting alls." sa jag och försökte hålla mig för skratt.l
"Det är bäst det, vi ska snart filma igen så gör dig igordning nu." sa han och tittade strängt på mig.
"Okej chefen." sa jag och gjorde honör och gick ut ur rummet, jag kunde höra hur Justin och Linneá började skratta men slutade tvärt då Stefan sa att dom också skulle göra sig igordning.

"Jag ska gå och lägga mig tidigt idag så att jag får träffa dom fortare." sa jag i bilen på väg tillbaka till hotellet.
"Smart." sa Justin och jag nickade ivrrigt.
"Hur dags ska vi hämta dom?" frågade jag mamma. Jag nästan stutsade i sättet, så ivrrig var jag. Men vem skulle inte vara det?
"Klockan 08.45 ska vi vara på flygplatsen. Justin du behöver inte vara orolig över henne, hon är alltid såhär när hon ska träffa dom." sa hon lungt och Justin log mot mig.
"Det ska bli spännande att få träffa dom, du pratar ju om dom så ofta." sa han och jag nickade.
"Dom är bäst! Sen ska det bli roligt att få träffa dina kompisar med." sa jag och vi hann inte säga så mycket mera innan bilen stannade framför hotellet och vi klev ut.

'Nästa dag.'


"Var är dom?" frågade jag oroligt medans jag tittade ut över flygplatsen för att se om jag kunde se dom.
"Ta det lungt, dom kommer snart." sa mamma och strök mig över håret. Jag svarade inte utan fortsatte och leta efter dom.
"Se vad var det jag sa?" sa mamma och pekade på Wille och Lia som kom gående mot oss med leende på läpparna.
"Lia, Wille!" halv skrek jag och sprang emot dom och kramade hårt om dom.
"Gick resan bra?" frågade jag sen och dom nickade.
"Den gick bra, som vanligt." sa Lia och jag tog tag i deras armar och drog dom efter mig då några paparazzi var på väg mot oss.
"Kom vi går till bilen och åker till hotellet." sa jag och dom tog upp sina väskor som dom hade släppt ner på marken då vi kramades.

När vi hade satt oss i bilen tog jag av mig min jacka så att jag bara hade mitt svara linne på mig.
"Tycker inte du också att det alltid är varmt i bilar?" frågade jag Lia och rynkade lite på pannan.
"Jo! Det är ju typ höst ute men sommar i bilen. Kom vi måste ta på oss solglasögon." sa hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade då jag förstod vad hon menade och tog på solglasögonen som hon räkte mig. Jag tittade på Lia som också hade tagit av sig jackan och tagit på sig solglasögonen.
"Så heta är vi, vi måste ta en bild och lägga ut på twitter." sa jag och flinade.
"Ja dom måste ha saknat oss och våra bilder." sa hon och jag skrattade och tog upp min iphone och tog en bild på oss.

"Eh... vad håller ni på med?" frågade Wille oss och stirrade på oss.
"Vad ser det ut som?" sa jag och han skakade på huvudet och suckade.
"Ni och för konstiga ibland." sa han och satte sig brevid mig så att jag satt i mitten. Lia och jag hade hunnit med allt det där medans som andra hade lagt in deras väskor.
"Ehm... Dee man se din bh." viskade Lia och jag tittade ner och drog snabbt upp linnet lite till.
"Tror du att man såg det på bilen med?" frågade jag skrämt.
"Titta då!" sa hon och jag tog upp iphonen igen och tittade på bilen och suckade.
"Ja, det gör man. Vad kommer dom att säga nu?" sa jag och skakade trött på huvudet.
"Strunta i det, vi ska ha kul nu." sa hon.
"Du har rätt, vi ska ha så himla kul." sa jag och sprack upp i ett stort leende. Jag tittade först på Wille som log mot mig och sen på Lia, mina bästavänner. Vad skulle jag göra utan dom?

Hans läppar masserade mina, mina händer åkte upp till ett hår. Plötsligt stelnade jag till, vad höll vi på med? Jag gillade inte Justin på det sättet, han var bara en vän. Jag drog huvudet tillbaka och skakade förvirrat på huvudet. Först kändes det bra men inte längre. Jag tittade ner i soffan då jag inte vågade möta Justins blick.
"Jag måste nog gå nu." mumlade jag och reste mig snabbt upp och gick fram till dörren och började att ta på mig mina skor. Jag hörde hur Justin reste sig upp och gick emot mig.
"Demelza..." började han men jag öppnade dörren och sprang iväg till mitt rum.
Jag vet att vi borde prata om det men jag kunde inte, jag var alldeles för förvirrad. Jag öppnade dörren till mitt rum och klev in och tog av mig skorna och la mig ner i min säng. Jag behövde Lia och Wille nu, ingen annan. Jag tog upp min iphone och tittade på en bild på Lia och mig.

Tårarna började långsamt rinna ner för mina kinder. Jag saknade dom något enormt. Jag hatade verkligen att jag var tvungen att vara ifrån dom. Jag strök bort tårarna med ena handen och letade upp Lias nummer och tryckte på ring.

Demelza (vanlig text.) Amelia (Kursiv text.)

"Hej Dee!" svarade hon glatt.
"Hej Lia, stör jag?"
"Självklart inte dummer. Men vänta, är du ledsen?" frågade hon oroligt, såklart skulle hon höra att allt inte var okej.
"Jag vet inte, en sak hände nyss och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Men strunt i det, jag kommer nog att kunna lösa det. Men hur är det själv? Wille säger att du undviker honom. Men va inte arg på honom för att han sa det, du vet att han bara är orolig du är ju hans bästavän."
"Ja, jag är inte arg på honom för det. Som du sa, jag är hans bästavän."
"Men du, kan inte ni komma hit någon dag? Jag vet att jag nästan bara kommer att jobba, men jag saknar er något enormt!"
"Självklart skulle jag vilja komma, våra mammor kan väl prata med varandra?"
"Ja det kan dom. Sen är skolan inget problem då Justin och jag också har en lärare ju."
"Toppen jag går och prata med mamma direkt. Älskar dig, puss."
"Älskar dig med, puss." sa jag och la sen på. Jag kände mig direkt gladare, Lia och Wille skulle kanske komma och hälsa på!

'Nästa dag.'


Jag skrattade åt vad intervjuaren sa och han log mot mig.

"Men då tackar vi Justin och Demelza för att dom kunde komma. Ge det söta paret en stor applåd." sa han och Justin och jag vinkade och log åt publiken och gick sen tillbaka backstage där Scooter, Stefan, Pattie och mamma stod.
"Det gick ju riktigt bra." berömde Stefan oss.
"Tack." sa jag och log. Dom gick sen och hämtade våra saker så det var bara jag och Justin kvar och det blev en pinsam tystnad, jag kände till slut att jag var tvungen att säga något..
"Jag var väl inte så dålig Bieber?" frågade jag honom och höjde på ena ögonbrynet.
"Nej jag hade väl fel." sa han och log snett.
"Men du Demelza, det där om igår..." mer hann han inte säga innan dom andra ropade på oss, jag suckade lättat. Detta samtals ämnet ville jag helst undvika.

'Amelia's perspektiv.'


"Amelia, du får inte gå ut, du måste plugga. Minns du det? Det var villkoret för att du skulle få åka till Demelza" sa mamma och tittade strängt på mig.
"Okej, men då tar jag med mig böckerna till parken. Nöjd?" frågade jag.
"Okej men då får du inte glömma bort att plugga." sa hon.
"Nej det ska jag inte. Hejdå." sa jag och tog min väska med böckerna i och gick vägen till parken. När jag kom ditt kunde jag slappna av. Det var så vacker och lungt.
Jag fortsatte att gå igenom parken för att komma till en bänk jag alltid satt på när jag var där.

"William, du är så rolig." hörde jag någon säga och började sen att fnissa. Jag stelade till, var Wille här? Vem var tjejen? Jag gick emot stället där rösten kom ifrån och stelnade till, Wille var där och... Daniella, tjejen som var besatt av Wille. Wille som tyckte att hon var extrem jobbig satt nu och hade picknik med henne?!

"Jag är så glad att vi gör detta tillsammans, och att vi är ensama för första gången. Nu kan du verkligen lära känna varandra. Men jag har bara en fråga, har det hänt något mellan dig och Amelia? Jag har inte sett er umgås på länge." frågade hon och jag kände hur ilskan började att byggas upp. Hur vågade hon fråga det? Det angår bara mig och Wille.
"Jag vet faktiskt inte, jag tror att hon är arg på mig för något. Men jag har ingen aning om vad." sa han och lät sårad.
"Men du ska veta att jag finns här för dig." sa hon och lutade sig lite emot honom.
"Ehum... Tack." sa Wille.
"Jag gillar dig William, jag har gjort det länge och det vet du." sa hon och kysste honom på kinden och lutade sig sen sig lite tillbaka igen.
"Ja..." sa han och såg ut att inte veta vad han skulle göra så Daniella tog saken i egna händer. Hon lutade sig fram igen och kysste honom, och Wille besvarade kyssen.
Jag stirrade på dom och kände hur tårarna brändes bakom ögonlocken.

Wille avlsutade sakta kyssen och Daniella lutade sig tillbaka igen med ett stort leende på läpparna.
"Jag trodde aldrig att du skulle besvara kyssen, jag har alltid trott att det är något mellan dig och Amelia." sa hon och Wille skakade på huvudet.
"Något mellan mig och Amelia? Nej det är inget sånt, självklart älskar jag henne men hon är min bästavän. Hon och Demelza är som mina systrar." sa han och med dom orden kunde jag inte hålla tårarna inne, dom började rinna längs mina kinder.
Han ser mig som min syster. Jag torkade bort tårarna men dom envisade mig med att hela tiden komma nya. Daniellas leende lyckades att bli större med det Wille sa och hon lutade sig fram och kysste honom igen. Jag kände hur något brast inom mig, jag orkade inte se mer så jag sprang iväg.
Jag älskade honom, men han såg mig som sin syster.

Jag flämtade chockat till, för i asken låg halsbandet jag hade tittat på.
"Cody... Det är för mycket jag kan inte ta emot det." viskade jag.
"Varför inte?" frågade han mig lite förvånat.
"Halsbandet kostar ju super mycket." sa jag och han skrattade till.
"Priset struntar jag i, jag vill att du ska ha det. Ska jag hjälpa dig att sätta på det?" frågade han mig och och jag nickade som svar. Han reste sig upp och gick till mig och tog försiktigt upp halsbandet ur asken, jag drog undan håret så att han kom åt. Jag rös till när den kedjan kom åt min hud då den var lite kall. Cody knäppte kedjan och jag la mitt hår tillrätta igen och Cody satte sig på sin plats igen.
"Vad tycker du?" frågade jag honom och log.
"Den passar dig perfekt." sa han och log tillbaka.

Jag tittade på Cody, han var faktiskt snygg. Om han var äldre så skulle jag nog bli kär i honom. Fast... ålder speler väl ingen roll?
"Vad tänker du på?" frågade han mig och jag rykte till.
"Inget." sa jag och skrattade tilll.
"Men är du klar?" frågade han och jag nickade.

'Justin's perspektiv.'


Jag tittade på bilderna på Demelza och Cody på datorn, jag kände hur avundjukan steg inom mig så jag tryckte ner sidan och stängde av datorn. Jag reste mig upp och slänge mig ner i sängen med en suck. Det var bara meningen att vi skulle spela kära, inte att jag skulle falla för henne! Men hur kunde man låta bli? Hon var perfekt.
Men jag trodde aldrig att jag skulle falla för henne.

Det värsta av allt var att jag aldrig skulle kunna berätta det för Demelza. När vi träffade Selena och Taylor kunde man se att hon fortfarande hade känslor för honom. Hade hon känslor för Cody med? För på bilderna såg det ut som att dom hade riktigt roligt. Jag suckade igen. Alla tankar som snurrade runt gav mig huvudvärk.
Det började att knacka på dörren så jag reste mig upp och gick fram till den och öppnade den och Demelza stod där utanför. Jag tittade på henne och förvånades som vanligt över hur vacker hon var.
"Hej." sa jag och log mot henne.
"Hej, stör jag?" frågade hon och såg lite orolig ut.
"Nej då det gör du inte. Vill du komma in?" frågade jag och hon nickade. Hon kom in och tog av sig skorna och vi gick och satte oss i soffan. Jag tittade på henne och såg att hon hade ett halsband jag aldrig har sett henne använda innan, det var verkligen vackert och passade henne perfekt.
"Fint halsband, köpte du det idag?" frågade jag och hon rörde vid halsbandet och tittade sen på mig och skakade på huvudet.
"Tack, halsbandet köptes idag men Cody köpte det till mig.
Jag kände hur avundsjukan bubblade upp igen. Jag skulle vilja ha köpt det till henne, men såklart köpte Cody det till henne.

'Demelza's perspektiv.'


Jag tittade på Justin som hade ett ansiktsutryck jag inte riktigt kunde tolka.
"Är något fel?" frågade jag honom försiktigt.
"Nej, självklart inte." sa han och log mot mig, men jag kunde se att leendet inte var riktigt äkta.
"Minns du att vi ska till intervjun?" frågade jag honom för att byta samtalsämne.
"Ja det minns jag. Tror du inte att du skulle kunna klara det utan mig då?" sa han och flinade mot mig.
"Du, jag har klarat av många intervjuer innan denna." sa jag och log självsäkert.
"Upp till bevis imorgon då." sa han och jag skrattade.
"Jag har inget att bevisa för dig Bieber." sa jag och knuffade till honom.
"Inte? Jag utmanar dig till att du inte vågar kyssa mig nu när det inte är några kameror i närheten." sa han flinades, han stelnade plötsligt till när han insåg vad han hade sagt. Han såg plötsligt riktigt osäker ut och jag visste inte vad jag skulle göra. Sa han verkligen det? Men okej, jag ska bevisa att jag vågar. Jag har aldrig backat undan från en utmaning utan att åteminstonde har provat. Jag lutande mig mot honom och mina läppar mötte hans, han la försiktigt sin hand mot min kind och våra tungor möttes.

Hej ni, jag har lite planer nu på vad som ska hända i novellen. Men jag vill också veta vad ni vill ska hända. Så nu har jag en fråga... Vad vill ni ska hända i novellen?
Men skriv bara inte tex. Bli tillsammans. Utan skriv också hur ni vill att dom ska bli tillsammans. :)
Och självklart få ni skriva mer än en sak som ni vill ska hända.
 
Nästa kapitel kommer troligtvis senare idag. :)

Puss&Kram.

Jag hoppade av bussen och gick upp mot skolan.

Jag öppande skoldörrarna och gick in, jag började gå längs korridorren till mitt skåp. När jag kom fram låste jag upp det och la in min väska, jag tog engelska boken, då det var min första lektion, penna och suddigum. Jag stängde dörren och hoppade till då Wille stod bakom mig.
"Skräm mig inte så!" utbrast jag och han flinade som svar.

"Var det inte roligt?" sa han och jag skakade på huvudet.
"Inte det minsta." sa jag.
"Okej, förlåt Lia för att jag skrämde dig." sa han men jag såg att han anstrände sig för att inte börja le.
"Okej jag förlåter dig, men du har inte hämtat dina böcker va?" frågade jag.
"Ser det ut som om jag bär några böcker dummer?" sa han och höll upp sina toma händer.
"Nej det gör det inte, så kom så går vi." sa jag och tog tag i hans arm och drog honom med mig till hans skåp. När vi kom fram så låste han upp och tog sin engelska bok, suddigum och penna då vi skulle ha samma lektion. När han hade tagit allt så gick vi tillsammans till lektionen och väntade utanför på att vi skulle börja.

"När pratade du med Dee sist?" frågade han mig medans vi väntade.
"Igår kväll, du då?" frågade jag.
"Igår, men vad tycker du om det där med Justin?" frågade han och jag hörde att han lät lite orolig.
"Jag vet inte, jag är såklart avudsjuk men vem är inte det liksom?" sa jag.
"Inte jag. Nej men, jag hoppas att ingen kommer på dom för då blir nog inte alla så glada över att dom har ljugit." sa han.
"Ja, vi vill ju inte att hon ska åka illa ut." sa jag och suckade.
Vi hann inte säga så mycket mera då lektionen började. Vi gick in i klassrummet och jag satte mig som vanligt på platsen brevid Wille.

"Andra dagen i skolan och jag är redan trött på det." suckade Wille medans vi gick ut från klassrummet och mot vårat skåp.
"Jag håller med dig." sa jag och öppnade skåpet och tog bytte engelska boken mot matte.
"Vad har du nu?" frågade jag sen samtidigt som jag stängde skåps dörren.
"Samma." sa han och flinade och jag log, tur eller vad då?
"Toppen." sa jag och han nickade och vi gick sen till hans skåp där han också bytte böcker innan vi gick till salen vi skulle vara i.

"Tråkigare lektion får man leta efter! Matte får mig till och med att längta efter engelska, och du vet ju hur vår lärare är." sa Wille och jag kunde inte göra något annant än att hålla med, matte är absolut det tråkigaste ämnet som finns!
"Har du lunch nu?" frågade han sen och jag nickade.
"Jag med, detta året fick vi faksikt ett bra schema." sa han.
"Ja förra året hade vi nästan inget lika och detta året är det toppen." sa jag och log stort mot honom.
Om jag inte hade Wille vet jag inte vad jag hade gjort. Han och Dee är mina ända vänner och utan dom hade jag inte varit något.

Vi gick till mitt skåp och lämnade mina saker innan vi lämnade Willes och gick sen till matsalen. Vi la upp lite av maten innan vi satte oss vid ett bord.
"Vad är det här?" frågade jag och tittade på maten och grimaserade.
"Jag vet faktiskt inte någon oätlig röra som vanligt." sa Wille och grimaserade han med.
"William!" utbrast någon och jag behöve inte ens titta upp för att veta vem det var. Daniella, tjejen som har varit kär i Wille i en evighet. Hon satte sig brevid Wille och tittade på honom och log stort.

"Hej gud vad jag har saknat er, helst dig Wille!" sa hon och Wille log lite besvärat som svar.
"Hej Daniella trevligt att se dig med." sa han sen tog sen en tugga av den oätliga maten bara för att behöva slippa prata.
"Men så vad har ni gjort i sommar då?" frågade hon och log glatt.
"Vi har varit med Demelza då hon var här i slutet av sommaren." sa jag och log. Jag såg hur Daniellas ögon blixtrade till av avudsjuka över att Wille hade varit med Dee.
"Ja så vi har varit mest med henne. Men vad har du gjort då?" frågade Wille och jag såg hur Daniella sken upp igen över att Wille frågade henne något. Hon var verkligen kär, eller var hon besatt?
"Jag har mest shoppat, legat på stranden och festat." sa hon.

Jag tittade på Daniella och kände hur blandade känslor flög runt i mig. Vad var det med mig? Jag hade aldrig reagerat såhär över att se Wille med någon tjej innan, helst Daniella då jag visste att Wille inte gillade henne. Så varför reagerade jag såhär nu? Var jag rädd över att Willes känslor hade ändrats över sommaren? Och varför skulle jag vara det?
Var det för att jag visste om han inte var min bästavän så skulle jag direkt bli kär i honom? För hur kunde man inte bli det, han hade allt ju allt jag ville att en kille skulle ha.

"Amelia hur mår du?" frågade Wille oroligt och jag väcktes upp från mina tankar och tittade upp på honom. Jag får inte bli kär i min bästavän.
"Jag mår bara bra." ljög jag och pressade fram ett leende.

---

Så vad tyx? :D

Förlåt att ni har fått vänta så länge men vad tycker ni om denna delen? Och hur kommer det bli mellan Lia och Wille? Kommer hon att falla för sin bästavän? Och om hon gör det hur kommer Demelza och Wille själv att reagera?
Ge tips och kommetera! :)

Puss&Kram.