Vi går in i huset och sen upp till mitt rum. Jag går och hämtar gitarren och sätter mig sedan i sängen brevid Justin.
"Snälla måste jag?" frågar jag.

"Ja."
"Okej, men jag sjunger inte bra." säger jag. Jag fundera vilken låt jag ska ta och väljer Sel's låt Who says. Jag börjar spela och sjunga. (Här är en länk om ni vill lyssna på låten - http://www.youtube.com/watch?v=41OWqTeh-ek) Jag ser hur Justin tittar på mig och ser lite förvånad ut.

"Så vad tycker du?" frågar jag när låten äntligen är slut.

"Wow... Du kan verkligen sjunga!" säger han.
"Ljug lite till." säger jag och skrattar. Precis när Justin öppnar munnen för att säga något, hör vi hur dörren där nere öppnas.
"Mel? Jag är hemma!" hör vi Sel ropa.

"Sel? Vad gör hon hemma? Hon sa till mig att hon skulle sova över med Demi?" mumlar jag tyst för mig själv.
Vi hör hur hon går upp för trappen och öppnar där efter dörren till mitt rum.

"Hej, Mel... och Justin." säger hon ser riktigt förvånad ut när hon ser honom.
"Hej, Sel." säger jag och Justin samtidigt. Det blir en pinsam tystnad och vi alla rycker till när min mobil börjar ringa.
"JA!" skriker jag när jag ser vem det är, och Justin och Sel tittar på mig som om jag har blivit galen.

"Ehum... Jag ska gå för att svara." säger jag och ler stort. Jag går ut ur rummet och trycker på svara.
"Hej, Alex!" säger jag glatt.

"Melody, det är inte Alex." hör jag en man säga, och jag känner inte igen rösten.
"Vad har hänt?" säger jag och känner att jag inte kommer få ett bra besked.

Selena's perspektiv.

Justin och jag ser hur Mel springer ut ur rummet med ett stort leénde på läpparna. Mel... Hur kunde hon göra såhär mot mig? Hon sa ju att hon inte gillade honom! Hur mycket mer har hon ljugit för mig?
Tur att Demi blev sjuk, annars skulle jag väl fortfarande gå runt och tro att Justin har börjat gilla mig igen.

"Så är ni tillsammans?" frågar jag trots att jag igentligen inte vill veta.

"Nej." svarar han och ser lite besviken ut.
"Men du gillar henen?"
"Ja... Ja, det gör jag." säger han.

"Okej..." säger jag tyst och känner hur ont det gör.

"Du Selena... Kan du hjälpa mig med en sak? Jag vet att du säkert kommer säga nej. Men du kommer hitta någon annan som kommer gilla dig. Någon som är bättre än mig." säger han och jag tittar förvånat på honom.
"Okej? Vad vill du att jag ska hjälpa dig med?"

"Jag..." han avbryts av att hans mobil ringer, han tar upp den och svarar. Jag lyssnar inte på vad han säger utan funderar istället på vad det är han tänker be mig att göra.

"Du Sel... Jag tänker ta med Mel ut på middag. Och det kommer vara upp till henne om det ska vara som kompisar eller en dejt. Men en limosin kommer och hämtar den vid 7, så kan du säga det till henne?" säger han till mig när samtelet är slut och ser stressad ut.
"Okej..." säger jag.

"Tack så mycket!" säger han och ser lättad ut och ger mig en kram.
"Men jag måste gå nu. Det är en sak som har hänt." säger han går kort där efter. Förvånat sitter jag kvar på sängen.
"Han och Mel ska på dejt!" tänker jag förtvivlat. Efter denna dejten kommer det fler dejter, sen kommer jag se dom gå runt och kyssas... Jag kommer inte klara det!

"Var är Justin?" frågar Mel mig när hon kommer tillbaka. Jag ser att hon har gråtit, men jag bryr mig inte för det är hon som har tagit Justin ifrån mig.
"Han var tvungen att gå."

"Okej..." säger hon och sätter sig vid mig, och då får jag världens bästa idé!

"Du han bjöd ut mig på middag!" säger jag och ler stort. Jag ska spela Mel, för hon ska inte få honom.

"Åh, vad glad jag blir för din skull." säger hon och ger mig en kram.
"Ljug lite till kusin. Du vill säkret har honom själv." tänker jag men spelar med.

"Tack! Men kan inte du hjälpa mig välja kläder, smink och hår?" frågar jag, jag måste ju se ut som henne så mycket som möjligt.

"Självklart kan jag det. Gå och dusha du så letar jag fram kläder." säger hon och jag nickar som svart och går till badrummet.

När Selena har gått iväg går jag in i hennes rum och börja leta efter kläder till middagen. Jag skulle också vilja gå på middag... Avundsjuk? Nej, det får jag inte vara! Det är ju så här det ska vara, och klart att Justin inte vill ha mig.

Vänta, varför tänker jag ens på detta? Jag har ju aldrig gillat honom så.

Åh, vad jobbigt! Jag gillar honom samtidgt som jag inte gör det.

"Har du hittat något?" frågar Sel och jag rycker till. Hur länge har jag igentligen stått och tänkt?

"Ja. Du kan få se den sen. Först ska jag fixa håret och smiket." säger jag, Hon satte sig ner och jag fixade först håret och sminkade henne senare.
"Vad tycks?" frågar jag när jag är klar. För första gången sedana jag började fixa henne får hon se sig i speglen.

"Det blev ju riktigt fint." säger hon ser riktigt nöjd ut. Om jag ska vara ärlig är jag det med. Jag går in i gaderoben igen och hämtar klänningen.
"Vad tycker du?" frågar jag och håller upp en länning och jeans jacka.
"Det är så fin och sommrig! Jag måste prova det." jag ger henne klänningen och jackan, hon prova det direkt. Hon ser sen in i speglen igen.
"Åh, jag är så nöjd! Tack så mycket Mel." säger hon och ger mig en stor kram.

"Vad glad jag blir att du är nöjd."

"Hon lång tid är det kvar?" säger hon och börja se lite stressad ut. Jag tar upp mobilen och kollar klockan.
"10 minuter. Här är väska och skor." säger jag och ger henen det.

Vi går ner och där tar Sel på sig skorna och ger mig sedan en kram till.
"Lycka till." säger jag och ler mot henne.

"Tack." säger hon och ler tillbaka och går sedan ut.

"Hur mycket är klockan?"

"Den är 10 snart. Så upp med dig, det är snart frukost." säger hon och går sedan ut ur rummet.

Jag funderar på om jag ska ta och somna om, men då kommer väl säkert Sel in och häller vatten på mig. Jag suckar högt och reser mig upp och går in i ett av badrummen och tar en snabb kall dusch för att bli lite piggare.

När jag kommer ner till köket efter en kvart så ser jag att dom andra redan sitter och äter.
"Godmorgon." säger Mandy och ler när jag kommer ner. Men man ser att hon inte har glömt vad som hände igår.

"Godmorgon." säger jag och sätter mig ner och börjar äta.

"Så vad händer idag?" säger Rick efter en stund,

"Ehum... Jag ska på en intervju idag. Sen ska jag vara med Demi. Är det okej om jag sover över hos henne?." frågar Sel.

"Det är okej. Men vad ska du göra idag Mel?" frågar Rick.

"Det vet jag inte riktigt." säger jag efter att ha funderat en stund.
"Okej, men flickor jag och Mandy ska iväg idag. Och vi åker efter frukosten och kommer nog hem först sent ikväll. Är det okej för dig Mel?" frågar han.

"Självklart." säger jag.
Vi fortsätter att äta och prata lite och till slut är det dags för Mandy och Rick att gå.
"Hejdå" säger dom och ger oss varsin kram.
"Hejdå." säger jag och Sel samtidigt.

När dom har gått så vänder sig Sel mot mig.
"Jag ska gå upp och packa. Men är det okej att jag lämnar dig? Det känns inte direkt snällt." säger hon och tittar på mig med en frågande blick.
"Självklart är det okej. Vill du ha hjälp?"

"Visst." säger hon och ler och ger mig en lätt kram.

Vi går upp till hennes rum och packar ner lite kläder, smink osv. En stund senare har hon också gått.
"Så vad ska jag göra nu då." mumlar jag för mig själv. Jag går upp till rummet och sätter mig vid datorn och loggar in på facebook.
"Jag behöver en ny profilbild." tänker jag.

"Och vad ska jag göra nu då?" tänker jag rastlöst. Efter en stund lyckas jag komma fram till att jag ska gå till stallet.
"Hej sötnosar." säger jag när jag kommer fram till hagen. Jag går in och klappar dom lite.

"Mel?" hör jag någon ropa och när jag ser vem det är blir jag förvånad.

"Justin? Vad gör du här?" frågar jag när han kommer fram.

"Ville prata med dig." säger han tyst. Jag går ut ur hagen och ställer mig mot honom.
"Så vad är det du vill prata om?" säger jag.

"Jag vill veta varför du ignorera mig." säger han efter en stund.

"Det kan jag inte säga." säger jag, för jag tänker aldrig svika Sel.
"Varför inte?" fråga han och ser förvånad ut.
"Jag vill inte."
"Okej, men kan vi inte vara vänner i alla fall? Det är sjukt jobbigt att du ignorerar mig." säger med ett ansiktsutryck jag inte kan tyda. Jag funderar, att vara vänner kan väl inte skada. Även om Sel kanske bli arg nu, jag sa ju att jag skulle ignorera honom.
"Okej, det kan vi väl." säger jag tillslut och ler lite. Han ler stort och ger mig en kram.

"Har du ridit förut?" säger jag och ler finurligt.

"Ja... Varför undrar du?" säger han tveksamt.
"Vänta här." säger jag och springer sedan in i stallet. Jag har världens bästa idé! Jag hämtar ett grimskaft och springer sedan tillbaka.

"Vad tänker du nu hitta på?" säger han när han ser vad jag har hämtat.
"Följ med mig." säger jag och går in i hagen.

Justin tvekar men följer tillslut med och följer med mig fram till Starlight. Jag knäpper fast Starlight i grimskaftet och vänder mig mot Justin igen.
"Detta är min häst Starlight. Och du ska rida henne." säger jag och skrattar lite åt Justins anskiktsutryck.

"Aldrig att jag rider på den!" säger han och ser lite rädd ut,
"Jo, kom igen!" säger jag.
"Okej, på ett vilkor..." säger han efter en stunds fundering.
"Vadå för något?"

"Att du sjunger för mig sen." säger han. Jag stelnar till. Ska jag gå med på det?
"Okej, vi kör väl på det." säger jag.

Jag hjälper Justin upp på Starlight.
"Är detta verkligen säkert?" säger han och ser rädd ut.
"Jadå. Starlight är super snäll." säger jag och klappar henne på halsen.
"Så, jag har suttit på henne får jag komma ner?" säger han efter en stund.

Jag nickar och Justin hoppar av efter att jag har förklarar hur man gör. Han klappar Starlight på halsen och följer sedan med mig ut ur hagen.
"Så nu ska jag höra dig sjunga." säger han och ler retfullt mot mig.

"Ja, efter att jag har lämnat grimskaftet i stallet ja." säger jag. Han följer med mig in i stallet där jag lämnar grimskaftet, och sen går vi upp mot huset igen.

"Hjälp vad ska jag göra? Jag vill inte sjunga för Justin!" tänker jag panikslaget.

Bild 1. efterrätten 2. Selena's öga 3. text.

Jag fick sitte brevid Justin och Rick. Och på Justin's andra sida satt Selena som såg riktigt nöjd ut över det.

Maten som serverades var rikitigt god! Och nu kommer efterrätten ut och jag vet inte alls hur jag ska få ner den. Men jag äter och på något sett lyckas jag.

"Tack så mycket för maten, det var verkligen underbart gott. Och nästa gång får vi bjuda er på middag." säger Mandy och ler mot Pattie.

"Det var så lite så. Ni ungdomar kan få gå från bordet om ni vill. Ni vill säkert inte sitta och höra oss prata." säger Pattie och ler.

"Okej, tack för maten." säger Sel och Justin och reser sig upp.
"Ja, tack för maten. Det var verkligen riktigt gott." säger jag och ler mot Pattie och reser mig också upp.
"Ska vi gå upp på mitt rum?" frågar Justin mig och Sel.
"Visst." säger Sel och så går vi upp för trappan och in i hans rum. När vi kommer in tittar jag mig nyfiket runt. Hans rum såg lite ut som ett rum vilken kille helst skulle kunna ha. Förutom det att hans måste kosta sjukt mycket mer pengar än vad en normal person har. Vi sätter oss och pratar om olika saker tills jag känner att jag måste på toa.

"Ehm... Jag måste på toa... Men jag vet inte vad den är?" frågar jag blygt.

"Åh, kom jag kan visa vägen." säger Sel och så går vi ut från rummet och stannar framför en annan dörr.
"Här är den. Kan jag gå tillbaka till Justin.?" frågar hon mig snällt.

"Självklart." säger jag och går in på toan.

När jag kommer in stelnar jag till.
"Varför är allt så lyxigt? Jag blir ju rädd att förstöra något." tänker jag frustrerat.

Jag får på toa och tvättar sedan händerna. När jag går tillbaka så här jag att Justin och Sel prata, och jag hör mitt namn nämnas. Jag vet att det är fult att lyssna på vad andra pratar om man jag kan inte låta bli.

"Justin... Jag vet inte om du vet det men jag gilalr dig fortfarande. Och du fattar inte hur jobbigt det är för mig att se hur du tittar på Mel." säger Sel och jag hör att hon låter sårad.
"Förlåt Selena men jag har inte såna känslor för dig längre."

"Har du såna känslor för Mel?" frågar Sel och jag hör att hon låter riktig irriterad.
"Ja... Jag tror det." säger Justin och låter lite nervös.
"Vad har hon som inte jag har?" frågar Sel och snyftar till. "Jag har känt dig längre än vad hon har." fortsätter hon.

"Snälla, dom får inte bråka om mig." tänker jag och går in.
"Hej, vad pratar ni om." frågar jag spänt och tittar på Sel som är lite röd i ögonen.

"Inget..." säger Justin tyst.

"Sel... Kan jag få prata med dig?" fårgar jag och hon nickar som svar. Vi går ut ur rummet och ner för trappan och ut i trädgården för att ingen ska höra oss.
"Så vad är det du vill prata om?" frågar hon och ler sorgset mot mig.

Bild 1. Mel's frukost 2. Justin och Mel när dom kramas.

När jag har duschat klart så går jag in på mitt rum och in i min walk in closet och tar på mig kälder och går sedan ner. I köket väntade jag mig att se Mandy och Rick men istället så ser jag en lapp och lite pengar. Förvånat tar jag den och läser:

Jag lägger ner lappen igen och går fram till kylskåpet och tar fram frukost. Jag sätter mig vid bordet och börjar långsamt äta. När jag är klar så dukar jag undan och ställer mig mitt i köket och börjar genast tänka på vad jag ska göra.

'Knack knack.'

Jag går till hallen och öpnnar dörren och blir inte super förvånad när jag ser vem det är. Justin. Såklart kommer den personen jag helst inte vill träffa.

"Hej." mumlar jag.
"Hej." svarar han och ler lite.
"Selena är inte här." säger jag.
"Inte? Okej... Men vill du hitta på något?" frågar han och tittar blygt på mig. Förtvivlat försöker jag komma på en andlednig till att inte vara med honom.
"Ehm... Jag har tänkt gå till stan och shoppa."
"Perfekt!" tänker jag glatt.

"Oh... Men kan jag följa med? Fast då måste jag ringa Kenny."

"Okej då. Vänta här då så ska jag hämta min väska och lite sånt." säger jag och springer uppför trappan och in på mitt rum. Perfekt nu ska jag tilbringa min dag med Bieber på stan. Kan det bli bättre? Jag kunde ju inte säga nej när han frågade. Jag tar snabbt fram min väska, jacka och skor. Jag går sen ner till köket och tar pengarna och lägger ner dom i väskan och går sen till hallen igen och tar på mig skorna.
"Är du klar nu?" frågar Justin mig sen.
"Ja, är du?" frågar jag han nickar som svar så vi går ut och jag låser efter oss, och sen går vi till hans bil.

"Skulle inte du ringa Kenny?" frågar jag medans han kör till stan.

"Jo, jag gjorde det medans nu hämtade dina saker. Och han möter oss där."

"Okej."

Vi småpratar lite om allmäna saker medans vi åker och när vi kommer fram ser vi Kenny, så vi går fram till honom.
"Så det är du som är Melody?" frågar Kenny mig när vi kommer fram.
"Ja, det är jag." säger jag och ler lite.

Vi har nu gått runt i massa olika affärer och vi alla bär minst på 5 påsar var. Och trots att Justin har tjajat om att han vill betala så har jag inte låtit honom göra det. Vi var nu inne i en smyckes affär och jag ser ett underbart halsband som jag genast tar och när jag ser prislappen bara stirrar jag.

"Oh, vad fint!" säger Justin när han ser halsbandet jag håller i.

"Ja." mumlar jag.

"Ska du köpa det?"

"Nej..." säger jag sorgset.
"Varför inte?" frågar han mig förvånat.

"Kolla priset."

När han ser det får han ett litet leénde på läpparna.
"Jag kan köpa det till dig." säger han glatt.

"Nej!" säger jag strängt och drar sedan ut killarna ur affärerna

"Kan vi inte gå och äta?" frågar Kenny när vi kommer ut ur affären.
"Ja, kan vi inte gå och äta mcdonalds? Det ligger 5 minuter här ifrån?" frågar Justin.
"Visst." säger jag och Kenny.

När vi har fått vår mat och ätit lite så säger Justin att han behöver gå på toa och springer iväg.

Runt en kvart senare kommer han tillbaka.

"Var tog du vägen? Vi funderade på att gå och leta efter dig." säger Kenny och ser strängt på honom.
"Det var lång kö." säger han ursäktande.

"Okej." säger Kenny och vi fortsätter och äta. När vi har ätit upp så bestämmer vi oss för att gå in i några affärer till. När vi ska gå in i en klädaffär till så hejdar Justin mig, och Kenny som inte märker något fortsätter in i affären.

"Vad är det?" frågar jag honom förvånat.
"Jag vill bara ge denna till dig." säger han och blygt och ger mig en ask. Tveksamt tar jag emot den och öppnar den och ser halsbandet som jag tittade på i affären.
"Justin!" utbrister jag förvånat.

"Ska jag sätta på den dig?" frågar han och jag nickar. Jag drar undan håret och han sätter försiktigt på mig den. När han har gjort det vänder jag mig om igen och ger honom och mjuk kram.
"Tack så mycket." viskar jag.

"Var så lite." viskar han tillbaka och jag släpper honom.
"Ska vi gå in till Kenny?" frågar jag och han nickar.

Bild 1. Mel's tröja 2. Mel och hennes gitarr (Tänk er med den tröjan på bild 1.) 3. text.

"Okej, trevligt att träffas eller vad man säger men jag måste gå nu. Vi ses." säger jag och går går förbi dom men Destiny och in i stallet igen.

"Det gick ju verkligen bra idag Destiny." säger jag ironiskt.

Jag tränsar av henne och börja borsta henne. Samtidigt som jag gör det börja jag sjunga lågt på Ulrik Munters låt Moments ago.
"Såja tjejen, nu är du klar. Vil du ut i hagen?" frågar jag henne glatt. Destiny gnäggar till och puffar mjukt till mig.

"Ja, där fick jag nog ett svar på min fråga." säger jag och skrattar lite.

Jag sätter på Destiny sin grimma och grimskaft, och leder sen ut henne i hagen. När jag har släppt henne galoppera hon genast fram till Starlight och börja busa med henne. Jag ler lite för mig själv och går sedan upp mot huset igen.

"Herregud Melody! Vad har hänt med dig? Varför är du alldeles grusig?!" utbister Mandy när jag kommer in.

"Oj, jag måste inte ha fått bort allt..." svarar jag.

"Men vad har hänt?"

"Ja... Destiny och jag håller ju på med trix som att stegra osv. Och Sel såg när jag gjorde så Destiny stegrade och då skrek hon. Vilket gjorde henne rädd så hon började skena runt, vilket gjorde så att jag ramlade av." förklarade jag för henne.
"Har du ont?" frågar Mandy mig och ser oroligt på mig.
"Nejdå. Hade lite ont i huvudet först men inte längre. Men får jag ta en dusch?"

"Självklart! Känn dig som hemma."

"Tack." säger jag och ler och går upp för trappen, och sen in i ett av dom många badrummen. Där inne tar jag av mig alla kläder och in i duschen. Runt en kvart senare går jag ut ur duschen och börja torka mig, sen börja jag föna håret och när håret är någorlunda tort så lindar jag en handuk runt kroppen och går ut ur badrummet. När jag nästan är framme vid mitt rum så öppnas plötsligt dörren till Sel's rum, och Justin kommer ut. Jag stelnar till och lika så han. Jag känner hur jag generad jag blir, och som om det inte är nog med att jag bara står med en handuk runt kroppen inför honom så börjar jag såklart att rodna.

"Wow..." mumlar Justin tyst och biter sig i läppen som han gjorde innan.
"Glöm att detta hände." säger jag och går med snabba steg in i mitt rum och stänger och låser dörren efter mig. Hände verkligen det där? Hur ska jag nu kunna vara nära honom utan att bli röd som en tomat i ansiktet? Jag suckar och går in i min walk in closet och tar på mig underkläder och en stor t-shirt och sätter mig på sängen med min gitarr och block med alla låtar jag har skrivit. Tyst börja jag sjunga och spela lite på en ny låt. När jag har kommit en liten bit på den slänger jag en blick på klockan och ser att den redan är 23.30 så jag gömmer blocket igen och lägger gitarren på sin plats och lägger mig i sägen.

"Snälla gud låt Alex inte dö. Jag kommer inte klara mig utan honom." viskar jag och somnar kort efter det.

Bild 1. Mel's rum 2. Hagen 3. Destiny (den vita) & Starlight (den svarta) 4. När Destiny stegra med Mel på ryggen. (Tänk er utan sadlen.)

"Oj..." säger och kliver in i ett underbart rum. Rummet var minst dubbelt så stort som mitt hemma i sverige!
"Gillar du det?" säger Sel och blinkar med ena ögat mot mig.
"Wow... Ja det gör jag!" säger jag.

"Vad bra!" säger Sel lättnat. "Jag ska lämna dig ifred så du kan kolla dig runt lite. Och sedan måste jag ringa Justin. Jag hoppas att du kommer trivas här Mel." fortsätter hon och kramar om mig en gång till, sedan går hon ut i rummet och stänger dörren efter sig.

Jag tittar mig runt i rummet igen och kan fortfarande inte fatta att detta rummet är mitt! Jag öppnar två dörrar går in i en walk in closet där det redan hänger en massa kläder.
"Wow... Detta är helt otroligt!" säger jag tyst för mig själv. Jag går ut igen och stänger dörrarna efter mig och sätter mig på den stora sängen. Jag börjar tänka på Alex igen, har han det lika bra som mig? Mår han bra? Tänker han på mig? Jag suckar tyst och går ner igen till Mandy och Rick.
"Så vad tycker du om rummet?" frågar Mandy mig och ler,

"Det är underbart!" säger jag och ler stort tillbaka.
"Vad bra att du gillar det." säger Rick nöjt.

"Men jag har en fråga... Alex sa till mig att mina hästar, Destiny och Starligt skulle komma hit. Så när kommer dom?" frågar jag.
"Förlåt att jag glömde säga det, men dom har redan kommit. Ska jag visa dig stallet och hagen? För du vill säkert träffa dom." säger Mandy och jag nickar ivrrigt som svar. Vi går ut och följer en stig och så kommer vi till två stora hagar, ett stall, en paddock och ett ridhus.
"Hoppas att du gillar det." säger Mandy och tittar på mig.

"Är dom i stallet?" frågar jag och hon nickar som svar. "Är det okej om jag rider Destiny och släpper ut Starlight i hagen?"

"Självklar! Du får göra vad du vill." säger Mandy och skrattar lite. "Är det okej om jag går?" fortsätter hon.
"Jadå." svarar jag och hon ler mot mig och vänder sig om och går upp mot huset igen. Jag forsätter mot stallet och möts av Starlight och Destiny som gnäggar mig välkommen.
"Hej, tjejen. Vill du ut i hagen?" säger jag och går in i Starlights box. Hon puffar lätt på mig och jag tar på henne sin grimma och sätter fast grimskaftet och leder ut henne ur stallet, och sedan in i hagen där jag tar av henne grimman och släpper henne. Hon gnäggar och börjar genast galoppera runt i hagen, rulla sig för att sedan lungna ner sig och börja äta gräs.

Jag ler lite för mig själv och går sedan in i stallet igen och in till Destiny och hälsar på henne och tar sedan fram tränset och tränsar henne.

"Så gumman det blir barbacka idag. Skönt va? Jag har tänkt att vi ska träna lite idag på några trix. Roligt va?" säger jag till Destiny som frustar till svar. Jag tränsar klart och leder sedan ut henne till paddocken och sitter upp och börja skritta runt.

Efter en halvtimme har jag både skrittat, travat och galopperat.

"Så nu ska vi leka lite hjärtat." säger jag glatt.

Jag gör så att Destiny börja stegra.

"MEL!! Håll i dig!" hör jag Sel helt plötsligt skrika. Allt händer så snabbt! Jag tappar konsetrationen, och Destiny blir rädd och börja skena runt. Jag känner hur jag tappar taget och allt bli svart...

Jag vaknar av ett en flygplans personal lätt skakar på mig.

"Ursäkta fröken men vi ska snart landa." säger hon och ler varmt mot mig.

"Okej, tack." säger jag och ler tillbaka. Hon vänder sig om och går till nästa för att väcka den.

Efter några minuter har vi äntligen landat och jag går nu precis som alla andra för att hämta mina väskor. Och för en gångs skull ha jag lite tur för mina kommer väldigt snabbt. Jag tar dom och börja leta efter Mandy och Rick. Rick är ett smeknamn till Ricardo som vi ofta använder.Jag ser dom efter några minuter och börja långsamt gå mot dom.
"Melody!" utbriset Mandy när hon ser mig och småspringer mot mig och ge mig en stor kram. "Som vi har saknat dig hjärtat."

"Ja, det har vi verkligen." säger Rick och kramar mig också så fort Mandy har släppt.

"Sel ville också gärna komma men vi ville gärna slippa det där med paparazzi..." säger Mandy.

"Okej, men det gör inget." säger jag.
"Men ska vi gå?" säger Mandy. Jag nickar och Rick tar mina väskor trots att jag protestera.
"Dom är inte så tunga." säger han och ler.

"Så Mel nu är vi framme. Vad tycker du?" säger Mandy.

Jag öppnar dörren och ser ett enormt hus.

"Wow, vad fint!" säger jag och bara stirrar.

"Ja, men ska vi gå in?" säger hon och vi börjar gå efter Rick som redan har gått in med väskorna.
"Sel! Mel är här!" ropar Mandy när vi har kommit in. Det dröjer inte länge innan vi hör en dörr öppnas och någon som springer i trappen. Och när hon väl har kommit ner stelnar hon till och den kan inte jag heller låta bli att göra. Två år har gått sedan vi sågs sist och vi var redan då lika, men du är vi som kopior! Det var bara några centimeter och lite detaljer som skillde oss åt.

"Oj... Hej." säger Sel tveksamt.
"Hej..." säger jag minst lika tveksam.

"Ja, visst är ni lika?" säger Mandy. "Jag trodde nästan först att det var du Sel som gick emot oss på flygplatsen."

"Vi är verkligen lika Mel." säger Sel.

"Ja, det är vi verkligen." säger jag och ler tveksamt mot henne.

Hon ler tillbaka och ger mig sedan en mjuk kram som jag besvarar.
"Mamma... Kan Justin komma hit?" säger hon sedan när kramen är slut och vänder sig mot sin mamma.
"Ja, det kan han väl." säger Mandy och ler vänligt mot Sel.
"Ja, gud vad roligt." säger Sel glatt.

"Oh nej, inte Bieber! Alex sa ju att han inte skulle komma!" tänker jag.

"Mel du är inget galet fan va?" säger Sel.

"Nej. Verkligen inte!" säger jag utan att tänka mig för.

"Hater?" säger Sel förvånat.
"Uhm... Det tror jag inte. Jag bryr mig bara inte om honom. Tycker att all upmärksamhet han får är lite onödig." säger jag och skruvar obekävmt på mig. För Rick har kommit tillbaka och står och stirrar på mig precis som Sel och Mandy,
"Okej..." säger Sel och ser fortfarande förvånad ut. "Men kom så ska jag visa dit rum." fortsätter hon.
"Jag har ställt upp dina väskor på rummet." säger Rick.
"Okej, tack." säger jag och följer efter Sel uppför trapporna.

Bild 1. Melody 2. Alexander

Novellen handlar om Melody Isabella Gomez. Hon bodde med sina föreldrar på en gård i Sverige. Där har hon två hästar som heter Starlight och Destiny.
Hennes föreldrar heter Camilla Gomez och Erik Gomez.
Hon har också en bror som heter Alexander som är född 1992.

Mel som hon kallas är född 1994 hon har ingen speciell favorit färg. Hennes intressen är rida, sjunga, dansa, vara med kompisar och shoppa. Mel är nästan en exakt kopia av hennes kusin. Dom skulle kunna vara tvillingar förutom det att Mel är yngre och lite kortare.

Hennas kusin är då Selena Gomez men hon har inte så bra kontakt med henne utan det är mera Alex som har det.

Hennes föreldrar vad med om med tågolycka för två år sedan, så hon och Alex fick klara sig själva på dom pengarna dom fick. Men pengarna tog slut så nu ska Alex jobba som soldat och Mel ska flytta till sina kusiner som hon nästan inte har någon kontakt med.