"Kom igen nu Trever, vad ska vi göra?" frågade jag och han bara skrattade.´
"Du får se, vi är snart där." sa han och jag plutade missnöjt med läpparna, denna gången trodde jag faktiskt att han skulle berätta. Vi fortsatte att gå och jag hörde plötsligt massa skratt och jag kände doften av popcorn och sochervadd. Skulle vi gå på tivoli? Det verkade så! Vi gick en liten bit till och doften och ljuden blev starkare och till slut kom vi äntligen fram.
"Ska vi gå på tivoli?" frågade jag och log stort samtidigt som jag spelade chockad.
"Ja det ska vi, missnöjd?" frågade han och jag skakade snabbt på huvudet och han log snett mot mig.
"Kom nu, vi måste betala inträdde." sa han.
"Jag kan betala för mig själv." sa jag och och började att leta efter min plånbok i väskan.
"Glöm det Allison, jag betalar." sa han och jag suckade och han gick fram och betalde inträddet för oss.
"Kom nu, nu ska vi ha roligt." sa han och log mot mig och tog min hand. VI gick först runt och kollade vad det fanns för någonting innan vi bestämde oss för att åka.
"Du är inte rädd va?" frågade han och pekade mot en karusell som dom felsta människorna nog tyckte var läskig.
"Aldrig, så kom nu åker vi." sa jag och skrattade då jag såg hur chockad han blev.

"Förvånad?" frågade jag och flinade.
"Lite, men kom nu så åker vi." sa han och vi gick och ställde oss i kön. Efter att ha åkt en massa karuseller och spelat en massa spel, Trever lyckades till och med vinna en stor nalle till mig, besätmde vi oss för att gå hem.
"Jag har haft jätte roligt idag." sa jag och log mot honom när vi gick.
"Jag med." sa han och log ett gulligt leende mot mig. När vi kom fram till mitt hus så stannade vi båda, Trever hade besämt sig för att följa mig hela vägen hem trots mina protester. Jag log mot honom och han log tillbaka, långsamt höjde han handen och smekte mig lätt över kinden. Han böjde sig sen långsamt fram så att jag skulle hinna protestera om jag ville, men jag gjorde inte det. När våra läppar möttes så väntade jag på den där pirrande känslan jag hade fått med Justin skulle komma, men den gjorde inte det.

Jag drog sakta tillbaka huvudet och log mot honom, kyssen var ju inte dålig den saknade bara det där lilla extra.
"Jag måste gå in nu, vi syns väl snart igen?" frågade jag.
"Ja det gör vi." sa han och jag gav honom en lätt kyss på kinden innan jag gick in till huset.

Efter runt 1 timme var jag på väg hem igen, så i runt en timme hade jag suttit och pratat och lyssnat när Trever spelade. Och av någon konstig andledning kunde jag inte sluta tänka på honom, han var inte som alla andra människor. När jag kom hem så tog jag av mig ytterkläderna och gick till vardagsrummet där Anna satt och tittade på någon film på tvn.´
"Hej." sa jag och satte mig ner brevid henne.
"Hej vad är Seth?" frågade hon mig då hon märkte att han inte var med mig.
"Med någon tjej tror jag." sa jag.
"Okej, men han sköter sig." sa hon och jag suckade tyst.
"Kan ni aldrig glömma det, det var ett misstag." sa jag irriterat.
"Förlåt jag ska sluta nämna det hela tiden." sa hon och tittade skuldmedvetet på mig.
"Bra, för det är riktigt jobbigt att höra er prata om det hela tiden." suckade jag.
"Ja då glömmer vi bort det nu, jag vet att du är starkare nu än den gången." sa hon och jag nickade.
En ny film hann börja innan Seth kom hem, han log mot oss och satte sig ner brevid mig.
"Så vad tittar ni på?" frågade han.
"Åh vi har redan sett filmen, du känner igen den." sa jag och han tittade på tvn och suckade.
"Nej inte Twilight!" sa han och Anna började skratta.

"Hörrni, Twilight är faktiskt bra." protesterade jag och Seth flinade mot mig.
"Så nu tänder du på vampyrer som glittrar?" frågade han och blängde mot honom innan jag tittade mot tvn igen.
"Naw, blev Allison lite sur nu?" frågade Seth med tillgjord röst.
"Väx upp Seth!" sa jag irriterat.
"All, om du inte har glömt det så är jag äldre än dig." påpekade han.
"Såja nu lugnar ni ner er." sa Anna med besämt röst vilket fick tyst på oss båda. Vi hade stor respekt för Anna då hon var äldre än oss vilket också gjorde henne starkare.

När klockan började närma sig 10 så pep min mobil till, jag letade fram den och såg att jag hade fått ett sms, jag började att le när jag såg att smset var från Trever! Jag tryckte upp det och läste vad han hade skrivit.

'Hej, jag hoppas att jag inte väckte dig, men om jag gjorde det förlåt! Men jag undrar om du har lust att hitta på något idag? :)
xx Trever.'

Jag skrattade till, väcka mig? Det är omöjligt! Jag skrev ett sms tillbaka om att vi kunde ses där vi träffades imoron. När jag hade skickat smset sprang jag upp till mitt rum och letade fram nya kläder som jag tog på mig, sen fixade jag håret och sminkade mig.
"Varför så brottom, ska du träffa Justin?" frågade Seth leende när jag kom ner.
"Nej där hade du fel, ska träffa Trever." sa jag och tog på mig ytterkläder.
"Vem är Trever?" frågade han mig och jag förklarade snabbt om hur vi hade träffats igår.
"Så han är människa?" frågade han mig och rynkade på pannan.
"Ja och jag måste gå nu, hejdå!" sa jag och började snabbt gå mot stället där vi träffades igår.

När jag kom fram så var inte Trever där så jag satte mig ner och väntade på att han skulle komma, och under tiden så pep min mobil till så jag tog upp den och såg att jag hade fått ett sms från Justin.
'Hej, jag är ledsen för allting som hände igår... Men jag undra om du skulle vilja göra något idag?
xx Justin.'

Jag svarade direkt på vad han hade skrivit.

'Hej det är lungt Justin, men jag kan inte göra något idag, ska vara med Trever. Men imorgon kanske? :)
xx Allison.'

Jag fick inget svar tillbaka så jag la ner mobilen igen och kort där efter kom Trever.

"Hej!" sa jag och reste mig upp och gav honom en snabb kram.
"Hej förlåt, fick du vänta länge?" frågade han mig oroligt.
"Nej då, kom nyss." sa jag och han såg genast lättad ut.
"Men vad ska vi göra då?" frågade jag och han funderade en stund innan han svarade.
"Ingen aning men jag vet vad vi kan göra lite senare ikväll." sa han och jag tittade nyfiket på honom.
"Vaddå?" frågade jag och han log hemlighetsfullt.
"Får du se då." sa han och jag protesterade direkt men han sa inget utan fortsatte att le hemlighetsfullt.

Under kyssen så försökte jag känne dom känslorna som jag kände under Allisons och min kyss, men dom kom aldrig. Frustrerat avslutade jag kyssen och tittade på tjejen som log stort mot mig. Vad var det hon hette nu igen? Just det något på E... Just det, Emmy var det! Jag tittade mig runt och min blick stannade vid trappen där Allison stod och tittade kallt på Emmy och mig. När hon såg att jag tittde på mig himmlade hon med ögonen innan gick ut, jag tittade på Emmy igen som fortfarande log stort.
"Detta var nog den bästa kyssen jag har varit med om!" sa hon.
"Ehm, jag måste gå nu. Vi syns kanske någon dag." sa jag innan jag med snabba steg började gå ut. När jag kom ut tittade jag mig runt för att försöka få syn på Allison, men jag såg henne ingen stans. Hon kunde väl inte redan ha gått hem? Jag började sakta att gå runt i trädgården och såg henne sen sitta med Seth och någon annan tjej.
"Allison!" ropade jag, jag såg hur hon suckade och sa något till Seth innan hon reste sig upp och gick emot mig.
"Vad vill du?" frågade hon och tittade kallt på mig.
"Du det är inte som det såg ut..." började jag men hon himmlade bara med ögonen innan hon avbröt mig.
"Jag vet, kyssen var ett misstag så nu försökte du glömma det genom att kyssa den där tjejen. Det är lungt Justin, vi glömmer bara det och fortsätter vara vänner? Men jag måste gå, vi syns." sa hon och gav mig en snabb kram innan hon gick.
"Jag kysste henne bara för att se om känslorna jag kände när vi kysstes fanns i den kyssen..." sa jag tyst för mig själv.

Jag gick långsamt, fanns ingen andledningen till att skynda mig. För vad skulle jag göra när kom hem, titta på något som fanns på tvn? Glöm det, då gick jag hellre långsamt. Efter en stunds gående så hörde jag plötsligt någon som spelade på gitarr, nyfiket gick jag åt det hållet spelandet kom ifrån. Jag kom fram till en bänk där en riktigt snygg kille satt och spelade. Han hade inte sett mig då jag hade kommit bakom honom.
"Vad bra du spelar." sa jag tyst för att inte skrämma honom för mycket genom att prata högt. Men trots mitt försök att inte skrämma honom så hoppade han till ändå.
"Förlåt det var inte mening att skärmma dig." sa jag och satte mig ner brevid honom.
"Det är lungt, blev bara lite chockad över att någon kommer hit så här sent." sa han och log mot mig.

"Jag var precis på väg hem från en fest, varför sitter du själv här så sent och spelar för dig själv?" frågade jag och log.
"Kunde inte sova så kände bara för att gå ut och spela lite för mig själv. Trever heter jag förresten." sa han och sträckte fram handen.
"Allison." sa jag och skakade hans hand.

Hej ni, statestiken har sjunkit väldigt mycket den senaste tiden så jag skulle älska om ni kunde sprida bloggen vidare eller vilja göra ett länkbyte med mig.
Sen så undra jag om ni vet någon som gör gratis bloggdesigner? (a)

Men iaf ska ta och börja skriva på nästa chapter nu så den är uppe om någon timme. :)
Älskar er!

Puss!

Jag tittade runt bland alla människor från hörnet jag stod i. Vart Justin och Seth var för någonstan visste jag inte, det var nog minst en timme sen jag såg dom sist! Jag suckade tyst innan jag lämnade hörnet och började att gå bort mot dörren, det var riktigt påfrestande att vara inne i huset. Stupen brände av törst trots att det inte var så länge sedan jag jagade. När jag kom ut såg jag direkt Seth och en tjej en bit bort, dom kysstes och jag kände en lätt oro inom mig. Men jag lungnade ner mig lite, Seth var smart så han skulle nog aldrig dricka från henne här bland alla människor. Jag började att gå runt i trädgården och tittade mig omkring, jag stannade när jag kom fram till en bänk där jag satte mig ner.
"Hej, varför sitter du här helt ensam?" jag tittade åt höger där Justin stod och log mjukt mot mig, jag såg direkt att han inte var helt nykter.

"Hej, jag kände bara att jag var tvungen att komma där ifrån." sa jag. Han nickade och satte sig ner brevid mig, ingen av oss sa någonting men det var inte någon pinsam tystnad. Efter några minuter så tittade jag åt hans håll och han mötte min blick. Vi tittade in i varandras ögon och jag kunde inte neka det, Justins ögon var riktigt fina! Utan att bryta ögonkontakten lutade hans sig långsamt fram och jag kände hur paniken kom och jag kände mig som förlamad, jag hade inte längre någon kontroll över min kropp. När hans läppar mjukt mötte mina kände jag hur det pirrade till i hela kroppen, men ändå så kändes det så fel!

Jag försökte luta mig bakåt men kroppen var fortfarande som förlamad. Då lutade Justin sig tillbaka och jag såg hur förvirrad han var.

"Förlåt Allison! Jag skulle verkligen inte ha gjort det, det var ett misstag. Förlåt!" utbrast han innan han flög upp och sprang iväg. Jag stirrade på platsen som han för några sekunder satt på mendans allt spelades upp inom mig igen. Varför kysste han mig? Varför kände jag som jag gjorde? Varför kunde jag inte röra mig? Jag blev bara irriterad för att jag hade så många frågor men inga svar så jag reste mig upp och gick in i huset igen för att leta upp Justin och fråga varför han kysste mig. När jag kom in så såg jag inte honom någonstans så jag började att gå runt för att leta upp honom, för han kunde väl inte ha lömnat festen? Jag gick till köket men han var inte där så jag gick upp till övervåningen men där var han inte heller. Utan något större hopp så gick jag ner igen för att se om jag hade missat honom, och där var han. Dansandes med en vacker brunett, då hände något som förvirrade mig riktigt mycket, han lutade sig fram och kysste henne.´

"Men på fredag... En kille i flocken, Adam, ska ha fest på fredag då. Så... Vill du komma? Seth kan ju självklart följa med." sa Justin nervöst.
"Jag vet inte om det är så smart." sa jag och Justin tittade besviket ner i marken. "Men jag kan ju se, jag kanske kommer." sa jag och Justin sken upp i ett leende vilket fick mig att bli förvånad, ville han verkligen så mycket att jag skulle komma?
"Men när får jag veta om du kommer eller inte?" frågade Justin mig.
"Du får väl se om jag kommer på festen eller inte. Kan jag få adressen?" sa jag och Justin sa adressen som festen skulle vara på.
"Behöver du inte skriva upp det?" frågade Justin mig och jag flinade.
"Nej super minne vet du, men jag måste gå nu. Vi syns kanske ikväll då." sa jag och gav honom en snabb kram innan jag började att gå vägen hem.

När jag kom hem mötte Seth mig och log.
"Så hur gick det att tillbringa dagen med Jusitn?" frågade han mig och log retfullt.
"Det gick väl bra, önskar du att det var du?" frågade jag och han slog till mig på armen och vi båda skrattade.
"Nej jag har i alla fall lite bättre smak än så." sa han.
"Just det, har du hört något från Evelina?" frågade jag.
"Nej inte så mycket, sist jag pratade med henne hade hon fått upp ett färsk spår från några varulvar." sa han och jag nickade.
"Men följer du med ut och jagar? Justin bjöd med oss på en fest ikväll." sa jag.
"Visst, men vem var festen hos ikväll?" frågade han nyfiket.
"Någon Adam..." sa jag och undvek att säga att Adam var en varulv, Seth skulle direkt förbjuda mig att gå.
""Okej kom nu, du vill väl inte komma försent till din dröm varulv?" sa han och flinade. Jag väste som svar och visade huggtänderna, han bara skrattade och vi gick sen ut för att jaga.

Jag tittade mig osäkert i speglen, kunde jag verklien se ut såhär? 

Jag tittade mig kritiskt in i speglen och suckade, innan jag gick ner till vardagrummet där Seth satt och väntade på mig.
"Snyggt." sa han och log mot mig när jag kom ner.
"Du med." sa jag och log tillbaka.
"Så vart ska ni då?" frågade Anna oss nyfiket.
"På en fest som en i skolan har." sa jag.
"Ta det förskigt bara." sa Anna och Seth suckade.
"Ja det är ju inte så att vi kommer bli fulla." sa han. Vampyrer kan aldrig bli fulla, det var en sak som jag gärna hade velet teste, att bli full...
"Jag vet, men ni vet också vad jag menade." sa hon och höjde på ena ögonbrynet.
"Vi vet, vi jagade innan idag." sa jag och Seth och jag gick sen till hallen.
"Ha så roligt!" ropade Anna innan vi öppnade dörren.

"Du kom!" sa Justin glatt och omfammnade mig i en kram.
"Ja det gjorde jag." sa jag smått chockat, värst vad han var glad över att se mig.
"Ska vi gå in?" frågade han och log mot mig.

"Visst." sa jag och vi gick in i huset, festen var redan i full fart och flera stycken stod och dansade. Seth försvann någonstan och Justin drog med mig längre in i huset, han stannade till i köket hällde i något i ett glass, jag orkade inte bry mig om vad det var.
"Vill du ha något att dricka?" frågade han mig sen.
"Ehm... Du vill nog inte se mig dricka." sa jag och log snett.
"Inte med den visset nej, men dricker inte du?" frågade han mig.
"Vi reagerar inte på alkohol..." mumlade jag.
"Har du aldrig varit full?" frågade Justin mig och nu var han riktigt förvånat.
"Nej det har jag inte, och har du själv inte sagt att du inte dricker?" frågade jag irriterat.
"Förlåt, men nej jag brukar inte göra det. Men kom nu, nu ska vi ha roligt." sa Justin och log, han drog med mig igen till vardagsrummet. Jag försökte slappna av igen och glömma bort samtalet vi hade innan, som Jutin sa, nu ska vi ha roligt!

Vi satt nu på ett café och pratade om allt möjligt, innan dess hade vi gått runt i olika affärer men ingen av oss hade köpt särskilt mycket.
"Men hur blev du vampyr då?" frågade Justin och tog en tugga av mackan han hade köpt. Jag tittade ner i bordet innan jag tittade upp på Justin igen som tittade ursäktade på mig.
"Förlåt det var en dum fråga." sa han.
"Nej det var det inte alls, jag vet bara inte vad jag ska börja... Men okej bieber, nu ska du få höra min historia.. Min familj och jag vi var väldigt rika faktiskt, vi levde ett perfekt liv och jag var så lycklig. Min pappa skämde ofta bort mig med fina dyra klänningar, smycken, ja man kan säga att jag fick vad jag ville ha. Jag var 16 år när allt förändrades, det var då jag träffade Anna och Sam. Jag och Seth stötte på dom när vi gick ut i skogen för att plocka bär, dom hade inte druckigt på ett tag så Seth och jag såg direkt att dom inte var mänskliga. För om inte vi dricker på ett tag så blir vi mer och mer omänskliga och mera som monstert inom oss. Och eftersom dom då inte hade druckigt ett tag så var dom svaga så Seth och jag lyckades på något sett fly, och när vi kom hem berättade vi aldrig något för mamma eller pappa vilket vi borde ha gjort... Seth och jag vi gick hela tiden runt oroliga för att dom skulle komma tillbaka, men två veckor gick utan att någonting hände så vi började att slappna av. Men det var då dom slog till, och denna gången var dom starka. Seth och jag hade varit ute och gjort något, har glömt bort vad, men när vi kom hem möttes vi av en hemsk syn. Mamma, pappa, alla tjäner... Dom alla var döda. Vi visste direkt vad som hade hänt så vi flydda, vi sprang ut i skogen och försökte komma undan dom trots att vi innerts inne visste att det var omöjligt att fly. Efter vad som kändes som en evighets springade så ramlade jag och skakade mig så att jag inte kunde fortsätta att springa. Jag sa till Seth att han skulle fortsätta, men han vägrade. Så vi satt där och väntade, men dom kom aldrig men vi visste ändå att dom var där. Försår du? Dom lekte med oss. Men när det blev kväll så kom dom, och jag har nog aldrig varit så rädd som jag var då..." sa jag och rös till, alla suddiga minnen spelades upp inom mig.

"Men vad hände med han där Sam då?" frågade Justin.
"Han och jag var ute och jagade en kväll, vi blev då attakerade av varulvar. Dom dödade Sam, framför mina ögon." sa jag och jag såg hur chockad han blev.
"Men dom dödade inte dig?" sa han och jag skakade på huvudet.
"Jag lyckades fly." sa jag.

"Dom måste ha varit nybörjare, tränade varulvar skulle lätt ha kunnat ta två vampyrer." sa han och jag kände hur ilskan byggdes upp inom mig.
"Jaha, så du säger att vampyrer är klena?" sa jag och kände hur det blev svårare att behålla kontrolen och Justin såg det.
"Ehm..." sa han då han inte kom på något annat att säga.
"Det var väl det jag visste, hur kunde jag vara så dum att tro att vi kunde bli vänner?" sa jag irriterat och reste mig upp och lämnade cafét.
"Allison!" ropade Justin och greppade tag i min arm.
"Vad vill du?" väste jag och slet min arm ur hans grepp.
"Förlåt, det var dumt sagt." sa han och jag skakade trött på huvudet.
"Jag orka inte bry mig längre, för vad håller vi på med igentligen Jusitn? Varulvar och vampyrer kommer aldrig kunna vara vänner, vi är svurna fienden." sa jag.


En del av det hon sa var sant, varulvar och vampyrer var fiender. Men trots att jag visste det kunde jag inte släppa Allison, hon var speciell.
"Du rätt, vampyrer och varulvar är fiender. Men kan du se mig som din fiende? Jag kan i alla fall inte se dig som min." sa jag och hon tittade på mig innan hon skakade på huvudet.
"Nej jag kan inte se dig som min fiende, men det betyder inte att vi kan vara vänner." sa hon.
"Vi kommer på något." sa jag besämt. Hon suckade men log sen mot mig.
"Ja du ger väl inte upp så enkelt bieber?" sa hon och skrattade.
"Du har rätt." sa jag och flinade.

Ja som rubriken säger ska jag börja skriva på nästa chapter snart. Så den kommer upp någon gång under dagen. :)
Älskar er.

Puss!

Hej, god jul alla fina läsare! ❤
Hoppas att ni får allt ni önskar er och har en underbar julafton. :')

Och nu när jag håller på vill jag bara tacka er. Jag skulle aldrig ha orkat driva denna bloggen utan er! Det ni som läser och kommentera som får mig att fortsätta att skriva!
Jag älskar er, glöm inte bort det! ❤

Puss!

Det började att regna men jag struntade i det, klockan var runt 3 och jag hade varit ute ett bra tag. Jag hade tröttnat på att vara hemma så jag bestämde mig för att gå ut en stund. Gatorna var tomma, alla lampor släckta... Jag förstod inte hur vissa människor kan tycka det var läskigt, det är ju hur mysigt som helst. Eller ja, jag kunde ju försvara mig själv om något hände, det kan ju inte en människa. Jag stelnade till då jag hörde fotsteg bakom mig, vad gjorde människor ute nu?
"Titta det är en tjej där, undra vad hon gör ute nu?" hörde jag en av dom säga, jag hörde på rösten att han måste vara runt 16-18 år gammal.
"Hon kanske behöver hjälp." sa en annan, jag hörde hur dom gick emot mig så jag ökade på stegen.
"Ta det lungt, vi vill inte göra dig illa." ropade en av dom så jag stannade, jag visste ju att jag enkelt kunde springa ifrån dom.
"Vad vill ni?" frågade jag och tittade vaksamt på dom och vände mig om.

Jag tittade på dom och kände igen flera av dom från skolan, dom var runt 10 personer.
"Vi ville se om du behövde hjälp, det är ju inte direkt normalt att vara ute och gå 3 på natten." sa en av killerna och skrattade.
"Nej, så vad gör ni ute då?" frågade jag och flinade.
"Smart tjej, jag heter Eric." sa killen som såg äldst ut av dom alla.
"Hej, jag heter Allison." sa jag och log och skakade hans hand.

"All?" sa Seth och jag rykte till och satte mig upp i sängen. Jag visste att jag precis hade haft en syn, det hände inte alls ofta att jag fick dom. Och jag hade ingen aning om varför jag hade sett detta, fast som sagt dom flesta av mina syner var helt onödiga. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till dörren där Seth stod.
"Jag bara undrade vad du gjorde, du har varit där inne rätt länge nu." sa han och jag suckade.
"Tänkte bara lite, sen fick jag en onödig syn." sa jag och gick in till mitt rum igen och började att leta bland alla mina kläder för att leta fram något till skolan.
"Så vad handlade den om?" frågade han.
"Jag var ute och gick, det började att regna och helt plötsligt kom ett gäng killar. Runt 16-18 år gammla, dom undrade varför jag var ute så sent, jag tror att klockan var runt 3 på natten. Som sagt, helt onödig." sa jag och rykte på axlarna.

Jag gick längs korridoren på väg till mitt skåp och jag blev förvånad när jag kom fram, för vid mitt skåp stod Justin.
"Hej, vad gör du här?" frågade honom.
"Ville prata med dig." sa han och rykte på axlarna som att det inte var något konsigt med det.

"Okej, men jag har en lektion snart så det går inte." sa jag.
"Skippa lektionen." sa han och jag tittade förvånat på honom.
"Nej det vill jag inte, så flytta dig så jag kommer in i mitt skåp." sa jag men han flyttade sig inte.
"Nej kom nu, jag har redan planerat." sa han och log lite.
"Okej men jag kommer ångra detta, men får jag lämna mina böcker?" frågade jag och tittade menade på engelska böckerna jag höll i. Justin log snett och flyttade sig så att jag kom in i skåpet, jag låste upp det och la in böckerna och letade fram mig jacka som jag tog på mig.
"Förresten varför vill du göra något med mig, jag är vampyr. Har du glömt det?" frågade jag honom medans vi lämnade skolan.
"Nej det har jag inte glömt, men om du nu ska stanna så ja... Varför kan jag inte lika gärna vara vän med dig då? Jag har aldrig haft en vampyr vän förr." sa han och flinade.

"Hej Allison!" hörde jag Melissa ropa, jag tittade upp och såg hur hon kom gående emot mig.
"Hej, det var länge sen." sa jag och log emot henne och gav henne en kram.
"Ja, jag hann inte hälsa på dig innan första lektionen, men nu hann jag äntligen. Men vad har du hittat på under helgen då medans jag har varit sjuk?" frågade hon mig och log tillbaka.
"Evelina, min kompis, kom och hälsade på och var här ett tag. Synd att du inte hann hälsa på henne." sa jag och leendet bleknade.
"Ja det var det verkligen." sa hon besviket.
"Men ni kommer säkert att kunna träffas någon annan gång." sa jag och log igen.

"Ja hoppas det." sa hon.
"Men du är med i cheerleading laget va?" frågade jag och hon nickade och tittade frågade på mig.
"Jag ska prova och se om jag kommer med i laget idag." sa jag och hon sken gensat upp.
"Menar du det? Gud vad roligt om du kommer med." nästan skrek hon.
"Jag vet, men jag måste gå nu så att jag inte kommer försent." skrattade jag och stängde igen skåpet. Jag gav Melissa en kram och gick sen iväg till lektionen, matte... Usch.

Jag gick längs korridoren med cheerleading kläderna på och väskan hängande på axlen.

Jag log stort då jag såg hur alla tittade lite förvånat på mig, ja det var ju inte varje dag någon fick vara med i laget. När jag kom fram till Chaz och Ryan stirrade dom på mig.
"Allison vad håller du på med?" västa Ryan.
"Jag är med i laget nu, förvånad?" sa jag och flinade.
"Ja, jag trodde inte att du skulle göra det. Men skyll inte på oss, vi försökte skydda er." sa Chaz innan dom gick iväg.

När skolan var slut så gick jag hem, Seth hade slutat tidigare så han var redan hemma.
"Så jag hörde att min syster kom med i laget, grattis." sa Seth och flinande när jag kom hem.
"Tackar." sa jag och skrattade. Jag pratade en liten stund med Seth men gick sedan upp på mitt rum och la mig i sängen. Rätt onödigt igentigen, jag behöve aldrig vila utan var alltid pigg. Men jag tänkte tillbaka, tillbaka till tiden när jag var människa. Dom minnerna var suddiga. Det gjorde ont men sanningen var att jag nästan inte mindes mina föräldrar längre. Jag suckade, varför plågade jag mig själv genom att tänka på dom? Dom hatade mig säkert, för Seth och jag sprang iväg istället för att försöka rädda dom.

"Okej ni vet, så ska ni döda oss nu eller väntar ni på resten ut av flocken?" frågade Seth.
"Vi vill inte döda er, men vi kommer bli tvungna att göra det om ni inte lämnar staden." sa Ryan tyst.
"Men vi kanske inte vill lämna, vad tänker ni göra då?" frågade jag och tittade trotsigt på dom.
"Snälla, kan ni inte bara göra det?" sa Chaz och tittade bedjande på oss.
"Nej vi kanske inte vill det." sa jag besämt. Dom suckade och reste sig sen upp.
"Tänk över det, vi kan inte hålla tyst om detta hur länge som helst. Till slut kommer vi att bli tvugna att berätta för resten ut av flocken, och dom är inte lika dumma som oss genom att tveka." sa Justin innan dom gick.
"Hur ska vi göra?" sa jag och suckade.
"Jag vet inte hur ni vill göra, men det kanske är smartast att lämna? Ni vet ju inte hur stor denna flocken är." sa Evelina tveksamt.
"Ja, men vi får inte heller visa oss svaga." sa Seth och rynkade lite på pannan.
"Anna får besluta, men ska vi säga vilka det var? Hon kommer vilja döda dom, och vi står ju i skuld till dom." sa jag.
"Ja... Vi får ljuga lite. Vi får säga att vi var ute och jagade och att 3 varulvar kom på oss, och det såg ut som att dom kände igen oss." sa Seth.
"Smart, så gör vi." sa Evelina.

"Och ni är säkra på att det såg ut som att dom kände igen er?" frågade Anna och tittade forskade på oss, vi hade precis berättat våra lilla lögn för henne.
"Ja, så hur ska vi göra?" frågade Seth och hon suckade.
"Jag har ingen aning längre, men jag tror att vi stannar. Dom har ju inte visat några tecken på attack än så länge, men om dom gör det så lämnar vi genast." sa hon och vi nickade.
"Okej så gör vi." sa jag och log.

Idag var det fullmåne så idag skulle Evelina fortsätta med sin resa, Seth och jag hade sagt hejdå till henne innan vi gick till skolan då hon åkte då. Jag skulle sakna henne, men vi skulle nog ses snart igen. Jag stod nu vid mitt skåp och letade efter engelska boken när jag kände en hand på min axel, jag vände mig om och tittade in i Ryan och Chaz irriterade ögon.
"Vad vill ni?" frågade jag och skakade bort Ryan hand.
"Varför är ni fortfarande kvar?" viskade Chaz.
"Vi vill inte flytta, vi trivs här. Och just det, jag måste ha glömt att nämna det! Jag ska se om jag kan komma med i cheerleading laget." sa jag och log när jag såg hur chokade dom blev.
"Allison... Du vet, vi kan inte hålla inne denna hemligheten hur länga som helst. Till slut måste vi berätta för resten av flocken." sa Ryan plågat.
"Jag vet, men det är ödet som bestämmer hur allt slutar. Och eftersom ödet verkar vilja att vi ska stanna, ja då gör vi det." sa jag och stängde igen skåpet och gick.
 

Hej ni, förlåt jag vet att uppdateringen suger. Men allt är verkligen stressigt nu, julklappar ska köpas... Ja, ni vet.
Men imorgon slutar jag skolan. Sent va? Men då ska jag försöka hinna skriva. Jag lovar!
Hoppas att ni står ut med att vänta. Äskar er! ❤

Puss!

Varulvarn slutade att slåss och backade snabbt bakåt och tittade nästan chockat på oss. Evelina ställde sig vid mig och Seth och vi tittade hotfullt på dom, även om dom kände oss skulle dom dö. Ena varulven skakade på huvudet precis som att den inte kunde tro sina ögon, och då gjorde dom något som fick mig att bli riktigt förvånad. Dom vände sig om och sprang iväg. Evelina, jag och Seth tittade smått förvånat efter dom.
"Varför tror ni att dom sprang iväg? Kommer dom att hämta resten av flocken?" frågade jag lite oroat.

"Jag vet inte, men såg ni hur dom tittade på oss? Jag har aldrig varit med om något sånt här förr." sa Evelina och jag kunde höra att hon var osäker.
"Vi måste springa hem till Anna och berätta." sa Seth och vi skulle precis börja springa när vi hörde någon stöna till en bit ifrån oss. Just det människan! Jag sprang fram till henne och slickade över såret, som Evelina hade gjort när hon skulle dricka, för att stänga det. Jag lyfte upp henne och vi sprang bort till platsen Evelina hittade henne på för att lämna henne, sen sprang vi hem.

Efter en stunds springande kom vi till en glänta, där stannade vi till och skiftade tillbaka till människor.
"Såg ni det där?" sa Ryan upprört.
"Ja jag kan inte tro mina ögon, vampyrerna vi har jagat är Seth och Allison!" sa Chaz och skakade förrvirat på huvudet.
"Och kvinnan ni såg innan måste ha varit hon den vuxan som dom bor med, Anna har dom sagt att dom hetta va? Och hon den andra tjejen måste ha varit deras kompis." sa jag.
"Ja, Evelina heter hon." sa Ryan. Verkligheten slogs emot mig, hur mycket vi än inte ville var vi tvungan att döda dom.
"Vi har inget annat val, vi måste berätta för resten av flocken." sa jag dystert.
"Måste vi? Trots att dom är vampyrer så är dom våra vänner." sa Chaz men kunde inte låta bli att rysa till när han sa vampyrer.
"Chaz jag vill det inte heller, men det är vår plikt." sa Ryan sorgset.
"Men kan vi inte säga till dom att vi vet och be dom att flytta, då kanske vi slipper?" frågade Chaz hoppfullet.
"Det kan fungera, men tänk... Hur kommer dom att reagera när dom får reda på att vi är varulvar?" frågade jag men kunde ändå känna hoppet, vi kanske slapp döda dom!
"Jag vet inte, men vi måste pröva. Kom vi springer dit direkt." sa Ryan och skiftade form och började springa, Chaz och jag skiftade också och började att springa efter Ryan.

Vi satt hemma och väntade på att Anna skulle komma hem när det knackade på dörren, jag gick dit och log när jag öppnade dörren.
"Hej, vad gör ni här?" frågade jag glatt.
"Ehm... vi måste prata med er." sa Ryan och jag hörde att han var nervös, dom alla tittade sig faktiskt nervöst runt omkring.
"Okej kom in, Seth och Evelina är i vardagsrummet." sa jag och släppte in dom. Dom tog av sig ytterkläderna och följde oss in i vardagsrummet. Seth log när han såg dom och gick fram och hälsade, när alla hade hälsat satte vi oss ner i soffan.
"Vi vet..." började Justin nervöst.

"Den måste du köpa, seriöst den passar dig perfekt Evelina!" sa jag och Evelina tittade in i speglen som fanns i provrummet.
"Tycker du?" frågade hon och snurrade runt ett varv och tittade kritiskt.
"Ja! Men om inte du nu tänker köpa den så måste jag i alla fall ha en bild på dig med klänningen, Seth måste ju se hur snygg du är i den." sa jag och blinkade med ena ögat och tog upp min iphone och tog en bild på henne.

"Vad menar du?" frågade hon och tittade fårvånat på henne.
"Ja... Är inte det rätt uppdenbart att ni gillar vandra, eller flörtar ni bara på skoj eller?" sa jag och flinade retfullt.
"Jag vet inte vad du menar." sa hon och försökte titta strängt på mig men kunde inte hejda rodnaden som spreds på sina kinder.
"Inte?" frågade jag och skrattade.
"Nej, gå ut nu så att jag kan byta om ifred." sa hon och jag gick skrattade ut ur omkländningsrummet och började att leta bland alla kläder som fanns i affären.

　'Nästa dag.'

Näst sista lektionen avklarad, puh! Jag fattade inte varför jag tog beslutet att gå till skolan när jag hade kunnat vara hemma med Evelina, dumt val.
"Men killar, har ni och Justin lust att hitta på något med oss och Evelina?" frågade jag när jag stötte på Chaz och Ryan i korridoren, Melissa var tyvärr sjuk.
"Jag önskar att vi kunde, men vi hade redan planerat något annat." sa dom besviket.
"Okej, synd. Men ska ni hem alla redan?" frågade jag dom och tittade menade på ytterkläderna dom höll i.
"Ja, vi fick ta ledigt från sista lektionen. Men vi syns imorgon." sa dom och log och gav mig en kram och gjorde något handslag med Seth.

"Vad bra att ni kunde skippa sista lektionen, ni vet ju hur Eric blir." sa jag efter att jag hade hälsat på dom.
"Ja tur det, jag skulle inte orkat med hans gnäll om att det är svårat att hitta någon som hade kunnat ersätta vårat pass." sa Ryan. Vi gick in i skogen där vi mötte Taylor, Alex och Adam som vi skulle byta av.
"Har ni sätt något?" frågade Chaz.
"Nej det varit lungt." sa Adam.
"Men ring om ni ser något, vi drar nu." sa Alex innan dom sprang iväg. Vi bytte skepnad vilket var underbart, oftast fanns det ingen tid för mig att kunna göra det. Vi började att springa den vanliga rundan men plötsligt kände jag lukten av blod. Vi behövde inte prata utan vi förtsod direkt varandra och började att springa åt det hållet lukten kom ifrån. När vi kom fram såg vi en ung vacker tjej som drack ur en kvinnas kropp, vi reagerade direkt och kastade oss framåt. Hon skulle inte få döda flera människor.

"Var tror du hon är?" frågade jag Seth då Evelina inte var hemma.
"Hon kanske har gått ut i skogen och jagat..." sa han och innan meningen var slut sprang vi redan mot skogen. När vi kom fram till skogen kände vi direkt lukten av blod, vi började att följa spåret och när vi kom fram så möttes vi av en hemsk syn. 3 stycken varulvar höll på att attakera henne! Jag kände hur huggtänderna växte och kroppen gjorde sig redo för att strida, denna gången skulle inte varulvarna komma undan.

Seth och jag sprang fram till Evelina och jag slog undanv en av varluvarna och morrade hotfullt mot den. Varulven morrade tillbaka men helt plötsligt tittade den förvånat på mig, precis som att den kände igen mig...

Jag öppnde dörren hem åt Seth och mig, vi kom precis från Justin.

"Hej Anna, vi är hemma nu." sa jag och tog av mig skorna. Vi visste att hon skulle höra oss när vi gick utanför dörren men vi ropade ändå.

"Hej hur var det hos Justin?" frågade och kom till hallen och kramade lätt om oss.

"Det var roligt, fast Melissa skärde sig på en kniv." sa Seth och grimserade säkert vid tanken på blodets doft.

"Och ingen såg eran reaktion?" frågade hon och tittade skarp blick på oss, vi visste att hon inte var arg på oss utan bara orolig.
"Nej vi är helt säkra, dom blev alldeles för upptagna med att se hur det gick med henne." sa jag och Anna såg direkt mycket lungnare och log varmt mot oss.

"Vad bra, jag har förresten en överrasknign till er sen." sa hon och log busigt nu.

"Vaddå?" frågade Seth nyfiket.
"Får ni se..." sa hon hemlighetsfullt.

"Berätta!" sa Seth och visade huggtänderna och väste.

"Aldrig." sa Anna och Seth suckade besviket.

"Om du ska vara tråkig så..." sa han men började sen att skratta.

Det hade nu gått två timmar och vi hade fortfarande inte fått våran överraskning.

"När får vi den?" frågade Seth som nu hade blivit riktigt nyfiken.

"Den kommer nu." sa Anna och log glatt, vi hörde hur steg närmade sig dörren och gick upp. Seth och jag gick spänt bort till dörren och öppnade den när det började knacka. När jag såg vem som stod där sken jag upp i ett stort leende.

"Evelina!" utbrast jag och kramade hårt om min älskade vän.
"Allison!" sa hon och kramade mig hårt tillbaka. När vi hade kramats klart så gav Seth henne en kyss på kinden och kramade sen om henne.

"Vi har saknat dig, hur har du haft det?" frågade han henne när vi hade gått in.

"Rätt lungt, dödat några varulvar. Hur har ni haft det?" frågade hon.

"Inget särkilt har hänt, eller jo! Anna stötte ju på några varulvar här för någon dag sen." sa jag och Evelina tittade förvånat på mig.

"Varulvar? Här? Dom gömmer sig allt på ställen man verkligen inte har förväntat sig att se dom på, men tänker ni leta upp dom och döda dom vid fullmånen?" frågade hon oss nyfket men vi skakade på huvudet, hon tittade besviket på oss.

"Varför inte? Ni vet ju att vi får kraft av månen, det får ju inte varulvarna." sa hon.

"Vi skulle ha gjort det om vi kunde, men vi har ingen aning om vart dom gömmer sig. Men så fort vi hittar deras glömställe kommer vi att döda dom." sa Anna besämt.

"Bra, låt inte varulvar skrämma er. Dom har ingen kontroll över sig själva."

　'Nästa dag.'

"Han jag allt vilja sätta tänderna i." viskade Evelina tittade menade på en kille och slickade sig om läpparna. Evelina och jag gick runt på stan efter att jag hade varit i skolan, hon hade inte velat följa med utan ville hellre se sig omkring.

"Ja, han var ju riktigt snygg!" viskade jag tillbaka, vi fnissade till och stannade till vid ett skyltfönster och tittade.

"Han skulle jag aldrig sätta tänderna i, känner du hur konsigt blodet luktar? Han röker nog och tar droger." sa Evelina och rynkade på näsan hon nickade menade mot en kille som gick några steg efter oss.

"Usch ja! Jag fattar inte varför människorna inte tar hand om sina kroppar, liksom vad är det för mening med att låta dom försvinna så." sa jag och suckade, vi gick sen vidare och fortsatte att shoppa.

Hela min kropp ville kasta sig fram och låta tänderna skära ignom huden och dricka, men det lilla förnuft jag hade kvar protesterade. En inre strid började inom mig, djuret inom mig ville dricka av Melissas blod, men det mänskilga inom mig ville inte... Till slut vann den mänsliga delen inom mig och huggtänderna försvann men strupen brändes fortfarande av törst. Som tur väl var verkade ingen av dom andra har märkt något då dom hade sprungit fram till Melissa för att se till så att allt var okej med henne. Jag mötte Seths blick och jag såg att han också hade det svårt med blodet.

"Det är lungt, bara en liten skråma." skrattade Melissa och satte på ett plåster på fingret som Ryan hade letat fram.

"En liten skråma? Såg du inte hur mycket det blödde?" sa Ryan och tittade oroligt på Melissa.

"Det är lungt Ryan sa jag, ska vi gå och äta nu?" frågade hon lungt och vi gjorde som hon sa och satte oss ner och började att äta. Eller rättare sagt, dom åt medans Seth och jag uttråkat tittade på. Jag tittade på hur dom glatt åt upp pizzorna hade köpt och jag började att tänka, smakade pizzan lika gott som blod smakade för mig? Jag hade glömt bort hur vanlig mat smakade, en gång hade jag faktiskt försökt att äta vanlig mat, och ja... Tänk er att äta det äckligaste ni vet, så smakade vanlig mat för mig.

"Uh, jag orkar inte få ner en bit till!" stönade Melissa och la ena handen på magen för att visa hur mätt hon var.
"Säkert? Kan jag få den då?" frågade Chaz och tog en pizza bit som låg på hennes tallrik.

"Hur orkar du Chaz? Du är den som har ätit mest av oss alla." sa Justin och tittade smått frågade på Chaz.

"Ja, fast kan du komma på någon gång där Chaz inte har ätit mera än oss?" sa Ryan och skrattade.

"Nej, det har du rätt i. Det är bara för er att vänja er." sa Justin och log mott oss.

"Ja det är det väl." sa Seth och flinade.

Efter en stunds pratade vid bordet gick vi till sofforna och tittade på ytterligare en skräckfilm. Efter ungefär halva filmen somnade Chaz, Ryan och Melissa. Jag förstår dom och önskade att jag också kunde göra det, filmen var riktigt tråkig.

"Sämsta skräckfilmen på länge." muttrade Justin och blängde på skärmen där blod sprutade över allt.

"Varför valde ni den då?" frågade jag och log retfullt.

"Den verkade ju bra, och folk säger ju att den är bra." försvarade Justin.

"Ja, dom som sa det ljög inte lite för dig." sa Seth och började att skratta. När filmen äntligen var slut väckte vi dom andra för att reta dom lite.

"Är det redan morgon?" mumlade Chaz och jag tittade på klockan.

"Nej den är bara 5 minuter över 12." sa jag och skrattade.

"Och varför i hela friden väcker ni oss nu?" sa Ryan surt.

"För att vi har tråkigt och vill köra sanning eller konka." svarade Justin glatt.
"Men tänk om vi inte vill då, eller har vi inget val?" suckade Melissa och satte sig upp.
"Ni har inget val." sa Seth och flinade. Och så blev det, vi satte oss alla ner på golvet i en ring med en flaska i mitten.

"Jag börjar att snurra!" sa jag och snurrade på flaskan som stannade på Chaz.

"Konka!" sa Chaz och log utmanade mot mig. Och så fortsatta det, jag fick kyssa alla i rummet på kinden, Ryan fick jag kyssa i 3 minuter, jag fick kyssa Melissa i 5 minuter.

Men efter det tröttnade vi och dom besämtde sig för att gå och sova så det fick ju Seth och jag också då låtsas göra.

"All?" viskade Seth tyst för att inte väcka dom andra.

"Ja?" viskade jag tillbaka.

"Du vet, vi får inte bli för fästa vid dom. Du vet vad vi är, vi kommer aldrig kunna ha mänskliga vänner. Och du vet också att vi inte kan stanna här för alltid." viskade han.

"Jag vet..." viskade jag tillbaka.

Det var nu helg och vi hade nästan umgåts med Justin, Chaz, Ryan och Melissa hela tiden. Trots att Seth och jag är vampyrer älskar vi att bete oss som människor, det får oss att minnas tiden när vi var det. Idag var det då lördag och vi alla hade bestämt att vi skulle se på film hemma hos Justin. Jag hörde hur Seth kom gående mot min dörr och han öppnade, vi knackade aldrig på hos varandra då vi alltid hörde när någon kom.

"Har du lust att följa med ut och jaga? Det var en tid sen vi gjorde det sist och vi behöver nog det om vi ska vara med dom hela kvällen." sa Seth och jag suckade, det brände till i halsen och jag suckade igen. Det var en av andledningarna till att det sög att vara vampyr.

"Okej jag kommer." sa jag och slängde kläderna jag höll på att välja tills ikväll, det fick vänta. Vi sprang ner för trapporna och tog på oss skorna.

"Ska inte Anna med?" frågade jag medans vi sprang och letade efter någon människa vi kunde dricka från.

"Nej, hon var inte särskilt törstig än." sa han och vi stannade sen till vid en bro, jag drog ett djupt andetag och kände direkt doften av blod.

"Ska vi ta dom?" frågade jag Seth.

"Ja det gör vi, det är två personer så vi ta varsin och drar med dom till skogen där." sa han och nickade mot skogen lite längre fram. Jag nickade och kände hur törsten växte, nu skulle äntligen odjuret inom mig få blodet det ville ha. Seth och jag rusade fram till människorna innan dom han reagera, vi la handen för deras munnar så att dom inte kunde skrika. Ganska meningslöst, det var ingen här som kunde hjälpa dom, och även om någon skulle vara här så skulle Seth och jag kunna ta dom innan dom hann reagera. Vi drog med dom en bit in i skogen innan vi äntligen satte tänderna i dom och drack. Njutningen som blodet skänkte mig fick mig att rysa, jag drack nu med djupare klunkar. När jag väl blev tvungen att sluta att dricka för att inte skada männiksan suckade jag, jag var fortfarande törstig. Jag slickade över såret så det slöt sig, sen drog jag med handen över munnen för få bort blodet kring munnen. Jag tittade sen bort mot Seth som slöt såret på den han hade druckigt av innan han också torkade sig kring munnan.

"Vi skulle nog ha druckigt tidigare, jag är fortfarande törstig." suckade jag medans vi la tillbaka människorna där vi hittade dom. Människorna hade tuppat av och vi hade gjort så att dom inte skulle minnas något av det när dom vakande.

"Jag håller med, men vi kan nog gå och jaga imorgon ingen." sa han och vi började springa hem igen.

Vi knackade på hos Justin någon timme senare och han öppnade dörren leendes.
"Kom in, dom andra är där inne redan." sa han och vi log mot honom och gick in och tog av oss skorna. När vi gick in i vardagsrummet stannade jag och stirrade med öppen mun in i rummet, nästan hela rummet var fyllet med godis, chips, popcorn och läsk!

"Har ni köpt upp allt godis och allt i alla affärer som finns?" frågade Seth och skrattade samtidigt som han gick in och hälsade på dom andra. Jag log prövade innan jag också gick in och hälsade på dom.

Allt jag kunde tänka på var hur vi skulle göra nu? Dom skulle säkert märka om vi varken åt eller drack någonting...

Vi hade precis tittat på en skräckfilm som dom andra tyckte var hur läskig som helst, men jag och Seth hade inte kunnat hålla oss för skratt. Det hade varit en vampyr film, och människor hade en riktigt rolig tolkning av vampyrer.

"Kan vi inte beställa pizza? Jag är utsvulten!" sa Chaz och Melissa började att skratta.

"Du är allltid hungrig Chaz, men okej jag ringer och beställer. Vad vill ni ha?" frågade hon.

"Jag vill inte ha något, jag är hur mätt som helst av allt godis." ljög jag och Justin tittade frågade på mig.

"Du åt ju ingenting under filmen." påpekade han och jag log övertygade mot honom.

"Gjorde jag ju, men du var säkert för inne i filmen för att märka det. Jag såg ju hur du hoppade till ibland Bieber." sa jag och blinkade med ena ögat.

"Den var ju äcklig!" utbrast han och jag skrattade lättat, det gick att lura honom. Medans vi väntade på att pizzorna skulle komma satt Seth och jag mest och retade dom för att dom tyckte att filmen var läskig.
"Jag fattar fortfarande inte hur ni inte kan tycka att den var det minsta läskig. Antingen har ni sätt den förr eller så ljuger ni!" utbrast Chaz och precis då knackade det på dörren. Utan att vänta på svar så flög Chaz upp och sprang fram till dörren medans vi andra lungt följde efter honom.

"Tack så mycket." sa Chaz och gav han som serverade pizzorna pengar samtidigt som han tog emot kartongerna. Vi gick till köket och medans vi andra dukade fram så började Melissa att skära upp pizzorna. Jag stelade plötsligt till och kände hur strupen brände till och hur huggtänderna växte, hela kroppen gjorde sig bredd på att anfalla. Blodlukten hade spridit sig och jag såg på Seth som hungrigt tittade på Melissa, hon hade skurit sig på kniven...

'Allison's perspketiv.'

Jag och Seth gick till våra skåp och lämnade in våra yterkläder och tog våra böcker, hela tiden var vi på vakt. Varulvar var mycket listiga, och vi visste inte hur många dom var eller hur gamla. Så därför var vi tvungna att vara på vakt hela tiden. Vi såg hur Chaz, Ryan och Melissa kom gående mot oss.
"Hej." sa dom och log mot oss när dom kom fram.

"Hej." svarade vi och log tillbaka.

"Men ska ni göra något efter skolan? Ni verkar ju rikitgt snälla och vi skulle gärna lära känna er bättre." frågade Melissa oss.

"Nej vi ska nog inte göra något." sa Seth och Melissa sken upp.

"Så roligt! Men då syns vi här så fort skolan slutar." sa hon och vi nickade. Dom blev sen tvungna att gå då lektionerna började. Matte... Suck.

Skolan var nu slut och Seth och jag skulle bara lämna in våra böcker och ta på oss våra yterkläder och så skulle vi möta Chaz, Ryan och Melissa utanför skolan.
"Du ringde till Anna va?" frågade jag Seth medans vi gick längs korridoren.

"Ja det gjorde jag, så nu slipper hon oroa sig." sa Seth. När vi kom ut så såg vi direkt dom andra så vi gick fram till dom.

"Hej." sa jag och log mot dom.

"Hej, men gör det något om våran kompis Justin är med? Han har varit borta ett tag och det var ganska länge sedan vi såg honom sist." frågade Ryan och tittade osäkert på oss.

"Nej det är lungt." sa Seth och dom log mot oss.

"Men vi kan gå hem till honom, han bor inte så långt här ifrån." sa Chaz.
"Okej." sa jag och vi började att gå till mot han den där Justin. När vi kom fram till huset så kände jag direkt igen mig.

"Vi bor där." sa jag och log lite och pekade på vårat hus.
"Ni är rika eller hur?" sa Melissa och tittade inponerat på vårat hus.

"Huset är okej." sa Seth och rykte på axlarna som att huset inte var något speciellt. Vi gick fram till dörren och knacka på och det dröjde inte länge innan en kille kom och öppnade dörren. Jag kände direkt igen honom. Ja, jag är en vampyr men såklart vet jag vem Justin Bieber är. Justin hälsade direkt glatt på Chaz, Ryan och Melissa innan han tittade intresserat på mig och Seth.

"Vilka är ni?" frågade han nyfiket.

"Jag heter Allison och detta är min bror Seth, vi flyttade nyss hit." sa jag och log mot honom och hälsade på honom.

"Dom bor där borta." sa Chaz och pekade på vårat hus. När vi hade hälsat klart så gick vi in och jag tittade direkt runt i huset. Det var ett riktigt fint hus, det kunde jag inte neka.

"Så vad ska vi göra?" frågade jag efter att Justin hade visat oss runt i huset.

"Jag vill åka skateboard!" sa Ryan.

"Ja kan vi inte göra det?" frågade Melissa och tittade frågade på Justin och Chaz.

"Visst." sa Justin och Chaz, efter det tittade dom osäkert på oss.

"Vi behöver inte göra det om ni inte vill." sa Justin.

"Vi åker skateboard, säkert mycket bättre än er." sa Seth och tittade kaxigt på dom och jag flinade bara.

"En utmaning?" frågade Ryan och tittade intresserat på oss.

"Ja, och vi kommer klå er!" sa jag och log självsäkert. Och så blev det, vi alla gick hem och hämtade våra skateboard och sen gick vi till parken. Alla andra började att åka men jag stod först bara och tittade på, och dom var faktiskt riktigt bra.

"Så shawty har du gett upp?" viskade någon i mitt öra, jag vände mig om och log retfullt.

"Nej jag skulle bara titta på konkurentera, men jag ser inga." sa jag.

"Du säger att du duktig, men du har ju inte ens åkt något." sa Justin och höjde på ena ögonbrynet.

"Se och lär Bieber." sa jag och började åka.

"Wow, du är faktiskt riktigt duktig." sa Justin imponerat efter att jag hade åkt en stund.

"Ja, vad har ni lärt er att åka så bra?" frågade Chaz Seth och mig.

"Ja du vet Chaz det heter naturbegåvning, tyvärr så har ni inte det men ni kan ju alltid lära er att åka." sa jag och log.

"Inte lite kaxig är du." sa Melissa och skrattade.

"Nej med man ska ju inte ljuga." sa jag och rykte på axlarna men började sen själv att skratta.

Efter att vi hade åkte en bra stund och klockan hade blivit mycket gick vi hem, när vi kom hem väntade Anna på oss.

"Inga tänkten på varulvar?" frågade hon oss och vi skakade på huvudet.

"Nej inte ett ända tecken, dom måste vara riktigt smarta." sa Seth och Anna suckade missnöjt.

"Jag har inte heller sett något misstänksamt, men jag hålller fortfarande fast vid att vi ska stanna. Några små varulvar får inte locka bort oss." sa hon och vi nickade.

"Jag håller med, vi kommer ta dom när tiden är inne." sa jag och tittade bestämt på dom.

Hej ni, fick en fråga om vem novellen kommer handla om av killarna. Och då blev det Justin efter som att det var han flest av er ville att det skulle handla om. :)

Puss!

Hg vet att det inte har kommit upp kapitel på evigheter! Men har haft fullt upp med skolan, betygen sätts ju nästa vecka så har massa prov. Och skolan går ju tyvärr före. :(
Sen har jag också haft fullt upp med stallet då vi sätter upp en luciashow som vi spelar upp på söndag. Sen har ju konfirmationen och allt...! Så som ni ser har jag fullt upp. Men jag lovar att jag ska försöka hinna slänga in ett kapitel imorgon. :)
Älskar er.

Puss!

"Så hur var det i skolan?" frågade Anna så fort vi kom innanför dörrarna.

"Sådär, lite jobbigt med alla nya dofter du vet." sa jag och tog av mig skorna.
"Förstår det, men jag har fått ett jobb." sa hon och vi alla log, det var en bra start vi hade fått här.
"Så vad blev det denna gången?" frågade Seth.
"Fotograf." sa Anna nöjt.

"Vad bra." sa jag glatt.

"Men jag är törstig och ska ut och jaga, hänger ni med?" frågade Anna och jag skakade på huvudet.

"Nej det är inte så farligt än, jag kan vänta." sa jag.
"Jag kan också vänta." sa Seth och Anna nickade.

"Okej, men jag dra nu då. Hejdå!" sa hon och tog sen på sig skorna och sprang iväg.

Jag satt och läste en av mina favorit böcker när dörren öppnade och Anna kom in och såg riktigt skrämd ut. Seth och jag flög gensat upp ur soffan, redo för vad faran än var.

"Vad är det?" frågade Seth och såg vaksamt på Anna.
"Dom är här, varulvar." viskade hon och jag kände hur paniken kom.
"Du skojar va?" sa jag och hon skakade på huvudet.
"Jag hittade en hemlös kille som jag tog med mig till skogen för att dricka av, och precis när jag skulle sätta tänderna i honom hörde jag dom. Dom var två stycken men som tur väl han jag springa iväg innan dom han ta mig. Men dom jagade mig ända till skogen slut." viskade jag och man såg verkligen hur rädd hon var.

"Vad ska vi göra?" frågade Seth och Anna tänkte efter.

"Vi stannar..." sa hon tveksamt.

"Är det inte bäst att ge oss av om varulvar finns här?" frågde jag.

"Nej men vi ligger lågt och är inte i skogen ensama eller jagar ensama, och om inte det funkar ge vi oss av." sa hon besämt.

"Och ni är säkra på att det var en vampyr?" frågade Eric som var flockens ledare.

"Ja, vi såg hur hon precis skulle sätta tänderna i den stackars kvinnan." sa Ryan och rös till. Ryan och jag hade varit ute i skogen för att titta så allt var okej när vi såg henne, men tyvär hade hon märkt oss och sprungit iväg. Vi hade sprungit efter henne ända till skogens slut där vi inte kunde fortsätta. Så vi sprang tillbaka och skiftade tillbaka till människor och hjälpte kvinnan tillbaka ut ur skogen innan vi berättade allt för resten ut av flocken.

"Så vad ska vi göra?" frågade Jack.

"Vi ska fånga in dom där jäkla vampyrerna, jag tror inte att hon är ensam. Vi får dela in oss i grupper. Chaz, Ryan, ni får vaka tillsammans med Justin. Han skulle komma tillbaka imorgon va?" frågade Eric.

"Ja det skulle han, vi berätta allt för honom så fort han kommer hem." sa jag och Eric nickade nöjt innan han fortsatte med att dela in resten ut av flocken.

Jag gick runt på dom tomma gatorna, det var kväll så alla människor låg och sov. Jag kom ner till stranden och satte mig ner och tittade ut över havet. Det var rätt fint här, precis som på det förra stället vi bodde på. Men som vanligt stannade vi aldrig särskilt länge på samma ställe, bara tills någon började ana något, som att vi inte växte, eller så hade vi inte varit försiktigta nog.
Seth och jag gick i skola som vanligt medans Anna skaffade jobb någonstans. Anna var hon som förvandlande mig, Sam som var hennes partner dog för rätt länge sedan i en strid med varulvarna. Jag rös till, jag var med i striden. Sam och jag skulle bara ut och jaga då vi var törstiga, men så hade dom dykt. Vi hade inte märkt det, och när vi väl märkte det var det för sent att fly. Det var nära att jag dog, den riktiga döden, men jag lyckades smita vilket Sam inte gjorde.Jag satt kvar en stund till men blev sedan rastlös, jag reste mig upp och sprang hem vilket gjorde att jag bara var hemma på någon minut. Jag gick in och möttes av Seth som satt uttråkad och bläddrade bland alla kanaler på tvn och Anna som spelande på pianot. Jag gick och satt mig brevid Seth och tittade på tvn där dom visade någon film jag redan hade sett.
"Skulle vi till skolan imorgon?" frågade jag Seth bara för att ha något att göra.
"Idag menar du?" rättade Seth mig med ett leende.
"Jaja, ska vi det?" frågade jag.
"Om du vill så, det finns väl inte så mycket mera att göra?" frågade han.
"Nej det finns det inte." sa jag och suckade, jag hade gått i miljontals skoler. Men det var väl så här det skulle se ut så länge jag levde, vilket kunde vara hur länge som helst.

Solen gick långsamt upp igen och jag gick upp till badrummet och tog en skön dusch, när jag var klar fönade jag håret och gick sen och letade upp kläder. Det var oktober så för människorna var det rätt kallt, som vampyr kände jag inte kyla. Jag tog på mig ett par snygga jeans, ett linne, skjorta och en scarf. Jag gick sen till badrummet och plattade håret och sminkade mig, när jag var klar så gick jag ner till vardagsrummet där Seth fortfarande satt, fast med nya kläder på sig. Jag tog upp min iphone och såg på klockan att vi var tvungna att gå, för som vanligt i nya skolor skulle man prata med rektorn innan.
"Kommer du?" frågade jag och Seth nickade och stängde av tvn och vi gick och tog på oss skorna och ytterkläderna.
"Lycka till i med första dagen i skolan." sa Anna och log retsamt mot oss.
"Tack så mycket, lycka till med första dagen på jobbet." sa Seth och flinade. Jag kramade om Anna innan vi började gå till skolan. Skolan låg nära oss vilket var bra, för att åka buss var riktigt drygt! Helst när man vet att det går flera gånger fortare att springa. När vi kom fram så gick vi in och letade upp stället där rektorn satt.

När vi gick ut sen hade vi fått våra skåps koder, våra scheman och en lapp som berättade varför vi var sena. Våra skåp låg nära varandra och då Seth går en klass över mig hade vi bara lunch tillsammans. När vi hade lämnat in våra ytterkläder och hämtat våra saker, som böcker, penna och suddigum som redan låg i skåpet, gick vi till våra klassrum. Jag knackade på dörren och en kvinna i runt 35 års åldern öppnade, hon tittade förvånat på mig men jag var vana vid att människor gjorde det, vi var vackra för dom.
"Hej, jag är ny här." sa jag och log mot henne och räckte fram lappen.
"Okej." mumlade hon och tog lappen och läste den. "Kom in, du kan börja med att presentera dig." fortsatte hon sen och släppte in mig. Jag klev in och möttes att flera stycken nyfikna ögon, jag började vant att presentera mig
"Hej, jag heter Allison Mason. Jag är då 16 år och flyttade hit för någon dag sedan, jag bor här med Seth som är min bror och min mamma Anna. Seth är ett år äldre så han går i en annan klass. Mina intressen är att fota, vara med kompisar och en massa olika saker. Min favorit färg är nog röd, räcker det?" frågade jag läraren och hon nickade.
"Du kan gå och sätta dig brevid Melissa." sa hon och pekade på en blond tjej med massa smink, säkert var hon populär. Jag gick fram till platsen och satte mig ner och läraren började direkt att berätta vilken sida vi skulle jobba med.

När lektionen var slut så tog jag mina saker och gick till Seth som stod vid mitt skåp och väntade.

"Rolig lektion?" frågade han och flinade.

"Historia." sa jag och suckade. "Vad hade du?" frågade jag sen.
"Matte." sa han och grimaserade.

"Okej, du vinner." sa jag och skrattade, jag öppnade mitt skåp och la in mina saker och bytte till dom böckerna jag skulle använda nu.
"Vad ska du ha?" frågade han och jag stängde skåpet.

"Engelska, du?" frågade jag.

"Hemkunskap." sa han och grimaserade igen. I hemkunskap kunde vi vara tvungna att äta, människo mat för oss var som att äta trä för en människa. Det gick att äta, men man ville helst slippa.

"Du vinner igen." sa jag och log.

"Tyvär så gör jag det." sa han, vi pratade en stund till innan vi var tvungna att gå till lektionerna.

Efter yterligare en lektion så var det lunch, Seth och jag la upp lite på tallrikarna och gick sen och satte oss ner vid ett bord och började att prata. Vi avbröts då ett par tallrikar ställdes ner på bordet, jag tittade upp och såg att det var två killar och en tjej som tittade frågande på oss.

"Är det ledigt?" frågade sen tjej.

"Ja, det är det." sa Seth och dom log tacksamt innan dom satte sig ner brevid oss.

"Jag heter Melissa och det här är Ryan och Chaz." sa hon och vi hälsade på varandra.

"Hej jag heter Seth och detta är min lillasyter Allison." sa han och jag och Chaz tittade intresserat på mig och log.

"Hej." sa han och jag log svagt tillbaka.
"Hej." sa jag och vi pratade lite och dom la snabbt märkte till att vi inte åt något.

"Inte hungriga?" frågade Ryan och nickade menade åt maten som låg på tallrikarna som vi inte hade rört.

"Inte direkt." sa jag och grimaserade. Vi hann inte prata så mycket mera då lektionerna snart började så vi gick och lämade tallrikarna och gick till skåpet och hämtade våra böcker.

"Allison skynda!" skrek Seth och tog tag i min arm och drog mig fram.

"Ja... Jag orkar inte." flåsade jag och tårarna brände bakom mina ögon, vi skulle aldrig klara oss.

"Vi har fortfarande en chans." sa han och jag tvingade mina ben att fortsätta fram, allt för min brors skull. Vi sprang genom skogen och grenarna piskade smärtsamt i mitt ansikte.

"Vi kommer inte att klara oss." snyftade jag och Seth kramade om min hand som han höll i.

"Vi fortfarande en chans." sa han men jag kunde höra hur han tvivlade. Var det gud dom straffade oss för att vi inte hade gått i kyrkan tillräckligt? Jag visste inte.

Jag hörde dom inte, men ändå visste jag att dom var bakom oss. Trots att dom var mycket snabbare än oss låg dom ändå bakom oss. Vi var deras leksaker, dom lekte lite med oss innan dom dödade oss.

Efter vad som kändes som en evighet så snubblade jag på en sten och föll ner på marken. Vi var nu i en glänta som skulle har varit hur underbar som helst i vanliga fall. Jag försökte resa mig upp men en hemskt smörta i benet. Tårarna som jag hade hållt inne rann nu ner för mina kinder, jag bet mig i läppen för att inte skrika rätt ut.

"Allison?" flåsade Seth och tittade smått panikslaget på mig.

"Jag kan inte...!" sa jag plågat, han tittade bakom mig innan han tittade in i mina ögon igen. "Fortsätt Seth, du har fortfarande en chans att överleva." fortsatte jag.
"Utan dig och utan våra föräldrar? Aldrig, jag dör hellre här med dig." sa han och sjönk ner brevid mig. Jag proterserade, han fick inte! Men när Seth hade besätmt sig för en sak så gick det nästan aldrig att få honom att ändra sig. Vi satt och väntade på döden vi visste skulle komma, men dom kom inte.
"Seth... var är dom?" viskade jag och Seth tittade bort mot skogen bakom mig.

"Dom är kvar." viskade han.

"Var tror du att mamma och pappa är?" frågade jag och Seth tänkte efter innan han svarade.

"Dom är nog där uppe, hos gud med resten av släkten." sa han och jag tittade upp mot himmlen innan jag tittade på Seth igen.

"Tror du verkligen att gud finns?" viskade jag och Seth tittade förvånat på mig.

"Såklart!" svarade han.

"Men... Men varför gör han såhär mot oss? Varför lät han dom döda mamma och pappa?" frågade jag och han strök bort tårarna från kinderna.

"Jag vet inte, men det finns säkert en andledning." sa han. En gren knäcktes bakom mig och både jag och Seth stelnade till av skräck. Jag vände mig plågsamt om och såg hur dom långsamt gick emot oss. Dom var 2 stycke, en man och en kvinna, dom skulle ha varit riktigt vackra om inte deras ögon hade lyst blodröda av törst. Mannen sa något på ett språk jag inte förstod och kvinnan nickade som svar, helt plötsligt försvann dom och sen kände jag hur ett par hände drog undan mitt hår och vred lite på huvudet.

"Välkommen till ditt nya liv." viskade kvinnan i mitt öra innan jag kände hur hennes tänder skar igenom min hud på halsen.