"Varför är du här egentligen Isabelle?" sa Caitlin när vi stod i kön till kiosken, rakt på saken var hon.
"Vad menar du?" frågade henne då jag inte alls förstod vad hon menade.
"Vi är inte den typen du normalt skulle vara med. Varför är du inte med din populära pojkvän eller Tilda och Sophie?" frågade hon mig.
"Så du har inte hört det?" mumlade jag och tittade ner i markern.
"Vad?" frågade hon mig.
"I normala fall skulle jag inte ha sagt något till dig, men rykterna kommer ändå snart att spridas..." suckade jag innan jag började berätta. "Igår efter skolan så var jag med Justin och sen åkte vi till en fest. Allting verkade gå bra och vi pratade med Sophie och så innan vi gick för att leta efter Tilda och Lucas. Vi hittade dom ingenstans så vi gick då ut för att leta där, och där hittade vi dom, hånglades." sa jag och tog ett djupt andetag och mina ögon fylldes med tårar men jag fortsatte. "Dom blev riktigt chockade när dom såg mig i Justin och fick panik, lika så jag. Jag sprang iväg men Justin hann ifatt mig och snart kom dom också. Det visade sig att dom hade haft ett 'förhållande' bakom min rygg. Jag sa att jag aldrig ville se dom mer och sen gick vi till bilen för att åka. Och då kom Sophie, och vet du vad det värsta är, Caitlin? Sophie visste om det hela tiden men berättade aldrig det för mig." sa jag och jag såg hur förvånad Caitlin var när jag hade berättat allt.
"Förlåt... Jag visste inte." sa hon tyst och jag skakade på huvudet.
"Det är okej." sa jag och sen blev det vår tur och vi köpte glassarna och gick sen med dom till Christian och Justin som hade väntat.
"Varför tog det så lång tid?" frågade Christian och började sen att äta av sin glass.
"Lång kö..." mumlade Caitlin och verkade helt inne i sina egna tankar.

Klockan var nu fyra och jag var hemma efter en faktiskt rätt rolig dag på stranden. Justin hade frågat om jag ville följa med dom hem men jag hade sagt att jag hade mycket att tänka på och ville bara vara ifred, vilket han förstod.
"Hur är det gumman?" frågade mamma mig oroligt när vi några timmar senare satt vid bordet och åt middag.
"Trött bara, många prov nu innan sommarlovet." sa jag vilket inte var en lögn.
"Bara någon vecka kvar nu, det orkar du." sa pappa och log varmt mot dig.
"Ja, det orkar jag." sa jag och log mot honom innan jag stoppade en köttbit i munnen.

När jag hade ätit upp dukade jag undan och gick upp till mitt rum och letade fram filmen A walk to remember.

Jag vet inte hur många gånger jag hade sett filmen, men den var alltid lika bra!
Jag snyftade för mig själv och kramade om kudden som jag höll i när eftertexten började rulla, filmen fick mig alltid att börja gråta. Jag reste mig upp och stängde av filmen och tittade sen på klockan som visade 11, jag visste inte vad jag skulle göra så jag gick och bytte om till pyjamas och tvättade bort sminket innan jag gick och la mig.

När jag vaknade nästa morgon var klockan lite efter 10, jag reste mig upp och tog på mig ett par shorts och ett linne då solen lyste ute. Jag satte upp håret i en hästsvans och kletade på lite mascara innan jag gick ner.
"Godmorgon gumman." sa mamma och log varmt mot mig.
"Godmorgon prinsessan." sa pappa och jag satte mig ner vid köksbordet där dom satt och åt frukost.
"Godmorgon." sa jag och log tillbaka och började bre en macka.
När jag hade ätit upp och hjälpt till att duka undan frågade mamma och pappa om jag ville följa med och besöka mormor och morfar, men jag sa att jag inte orkade.
"Okej, men skriv en lapp om du går någon stans." sa mamma innan hon gick.
"Jag lovar, ha så roligt." sa jag och hon gav mig en kram innan hon och pappa gick. Jag satte mig framför tvn och gjorde mig beredd för en långtråkig dag.

Jag tittade på ett avsnitt av pretty little liars och när det var slut så knackade det på dörren, jag reste mig upp och öpnnade och fick en chock när jag såg att Sophie stod där. Jag skulle precis stänga dörren men hon hindrade mig.
"Snälla Bella, vi måste prata." sa hon och tittade på mig med sorgsna ögon.

"Men om inte jag vill?" sa jag och tittade hårt på henne.
"Snälla?" frågade hon mig, men jag kände att det var alldels för tidigt för att prata. Jag hade ingen ork för det.
"Jag vill inte höra på dina lögner, för hur vet jag att det du säger är sant?" sa jag och stängde sedan dörren. Jag vet inte om jag var för hård mot henne, men just nu var allt för tidigt. Jag skulle aldrig kunna förlåta henne nu.

Nästa dag så tänkte jag först stanna hemma från skolan, spela sjuk. Men jag tvingade mig upp och tog en snabb dusch innan jag klädde på mig och sminkade mig. Jag gick sen ner och åt lite frukost och gick sen upp och borstade tänderna och sen bar det av till skolan. Jag kände hur en klump bildades i magen när jag gick genom korridoren och försökte ignorera den. När jag kom fram till skåpet suckade jag lättat då Sophie och Tilda inte hade kommit en. Jag öppnade skåpet och letade fram Engelska boken och stängde sen skåpet igen.
"Hej..." sa Tilda och jag vände mig om och där stod hon, hon tittade osäkert på mig och jag skulle precis gå när hon hindrade mig.
"Snälla, vi måste prata. Jag klarar inte av och förlora dig." sa hon och tittade nästan desperat på mig.
"Det skulle du tänkt på innan." sa jag hårt.

"Jag vet, jag var så dum! Hur kunde jag göra så mot dig?" sa sorgset. Jag såg hur Caitlin och Christian kom bakom Tildas rygg och jag såg hur Caitlin blev chockad när hon såg mig stå och prata med Tilda.
"Jag orkar inte prata mer." sa jag och skulle just gå men hon hindrade mig igen.
"Bell, snälla förlåt!" sa hon och då kom Caitlin fram till oss och gjorde något som förvånade oss båda, hon kramade om mig.
"Hej, det var roligt vi hade i lördags." sa hon och log mot mig.
"Hej... Ja det var det." sa jag och log osäkert mot henne och tittade mot Tilda som stirrade chokat på oss, vilket också alla som gick förbi oss gjorde.
"Vill du följa med mig till mitt skåp?" frågade hon mig och jag nickade, jag gav Tilda en sista blick innan jag följde med Caitlin.

Jag vaknanade av att solen lyste i mina ögon, jag sträckte på mig och satte mig sen upp i sängen. Jag skulle just smsa Tilda och Sophie och fråga vad vi skulle göra idag när jag minndes vad som hände igår. Tårarna började långsamt rinna längs mina kinder och jag tog ett djupt andetag och tvingande mig själv att lugna ner mig, jag reste mig upp och gick in i duschen och tog en snabb dusch och fönade sen håret, jag gick sen in i mitt rum och tog ett par mjukisbyxor och en skön tröja innan jag gick ner till köket. Klockan var runt 10 och även om det var lördag var mamma och pappa redan på deras jobb. Jag tog fram en skål och flingor och mjölk i den och satte mig ner vid bordet och började långsamt äta.
När jag hade ätit upp ställde jag skålen och skeden i diskmaskinen och gick sen upp till mitt rum. Jag letade fram en låda som jag hade massa bilder i, bilderna var på mig, Sophie och Tilda. Sen fanns det även några bilder på mig och Lucas där i också. Jag hällde ut dom alla på sängen och satte mig ner och tittade på dom. Jag begravde huvudet i mina händer och snyftade till, bilderna gjorde så en massa minnen spelades upp i mina tankar.

Klockan började närma sig 7 när vi var på väg hem igen, vi hade haft det riktigt roligt och Justin var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag trodde att han var en självisk och dryg, men har var underbar.
"Vad vill du göra nu?" frågade Justin mig leendes.
"Jag vet en fest som vi kan gå på om du vill, men du får välja." sa jag och tittade på honom.
"Vi kan väl gå på den, men du berätta adressen." sa han och jag nickade. Jag berättade adressen för Justin och efter ungefär en halvtimme var vi framme. När man klev ut ur bilen så kunde man tydligt höra musiken där inne och jag tittade osäkert på Justin.
"Men hur tror du att dom kommer reagera när dom ser dig?" frågade jag.
"Jag vet inte, ska få gå och se efter?" frågade han och flinade.
"Kom då." sa jag och vi gick till dörren och öppnade den och möttes direkt av dansande kroppar och hög musik.

Vi gick till vardagsrummet och jag såg direkt Sophie som satt och pratade med Hanna som gick i vår klass.
"Kom, måste bara hälsa på Sophie." sa jag och Justin nickade och vi gick bort till henne.
"Sophie." sa jag och hon sken upp i ett leende när hon såg mig.
"Bella!" sa hon kramade om mig och tittade sen nyfiket på Justin som hade satt på sig en keps så det var lite svårare att känna igen honom.
"Sophie detta är Justin." sa jag hon log åt honom.
"Hej Justin." sa hon.
"Hej." sa han och log snett åt henne.

"Var är Tilda?" frågade jag och jag såg hur Sophie blev nervös.
"Jag vet inte..." sa hon, och jag såg direkt att hon döljde något.
"Okej men kom Justin, vi går och leta upp henne." sa jag och Justin nickade.

Vi hade nu gått runt hela huset men hade fortfarande inte sett henne.
"Hon kanske är där ute." sa Justin och jag nickade och vi gick ut.
"Ingen har känt igen dig än." sa jag mednans vi gick runt i den stora trädgården. Tobias som hade festen var riktigt rik, eller hans föräldrar var rika.
"Ja, rätt skönt faktiskt. Jag älskar ju mina fans men det är skönt att kunna göra något utan att bli igenkänd." sa han och jag nickade förstående.
"Förstår det." sa jag och han log svagt mot mig. Vi gick under tystnad och jag fick sen syn på ett par som satt och låg och kysstes på marken. Jag kände direkt igen tjejen som låg över killen, det var Tilda.
"Där är Tilda." sa jag flindandes och pekade på henne. Dom snurrade runt så att killen låg överst och jag kände hur en klump i magen växte och mina ögon fylldes av tårar. Killen som nu låg överst var Lucas...
"Vad är det?" frågade Justin mig oroligt då han såg min reaktion.
"Kan vi gå?" viskade jag fortfarande med blicken på Tilda och Lucas.
"Okej..." sa Justin. Lucas och Tilda som måste ha hört röster slutade kyssa varandra och tittade upp, när våra blickar möttes såg jag skräcken i deras blickar.
"Isabelle?" stammade Lucas och Tilda, jag gav dom blick innan jag vände mig om och sprang och tårarna rann ner för mina kinder. Hur kunde dom?


"Isabelle, vänta!" hörde jag Justin ropa och strax där efter så tog han tag i min arm och tvingade mig att stanna.
"Vad är det som händer?" frågade han mig oroligt, såklart att han inte visste.
"Jag förstår inte hur dom kunde göra så mot mig!" snyftade jag.
"Jag förstår inte..." sa han osäkert.
"Tjejen där var Tilda, personen jag trodde var min bästavän. Killen hon kysste var Lucas, killen jag trodde älskade mig." sa jag och torkade bort tårarna från mina kinder men dom kom bara nya.
"Åh..." sa Justin och omfamnade mig i en kram. Och långsamt förstod jag allt. Nu förstod jag varför inte Tilda ville att jag skulle vara tillsammans med Lucas, varför inte Lucas ibland inte svarde när jag ringde eller smsade, Tildas blickar på Lucas... Och det gick långsamt upp för mig att Sophie visste allt, hon visste vad dom höll på med. Hur kunde dom göra så mot mig?

"Bella!" ropade Tilda och jag såg hur hon och Lucas kom springade mot mig och Justin. Justin släppte mig och jag torkade bort mina tårar, helst ville jag bara springa ifrån dom igen men jag var tvungen att veta hur dom kunde göra så mot mig.
"Vad vill ni?" frågade jag hårt.
"Jag är så ledsen..." snyftade Tilda och tårarna forsade ner för hennes kinder men jag kände inget medlidande.
"Du var min bästavän Tilda, hur kunde du göra så mot mig?" frågade jag henne argt.
"Jag vet inte, jag ångrar det Bell. Jag är så ledsen." sa hon och jag vände blicken till Lucas.
"Och du, hur kunde du vara otrogen mot mig? Jag älskade dig." frågade jag honom och han tog ett steg mot mig men jag backade snabbt.
"Jag vet inte, snälla förlåt Bell." sa han och jag skakade på huvudet.
"Jag vill inte ha något med er att göra mer. Jag litade på er, men ni svek mig." sa jag och tårarna började rinna ner för mina kinder igen, dom ryckte till precis som om jag hade slagit till dom men jag brydde mig inte.
"Kom Justin." sa jag tyst och vi började gå mot bilen igen.

Precis när jag skulle hoppa in så ropade någon på mig och jag såg hur Sophie kom springade mot mig.
"Vänta!" ropade hon och jag stannade och tittade frågade på henne när hon kom fram.
"Tilda berättade för mig, jag är så ledsen." viskade hon och skulle just krama om mig men jag backade undan.
"Jag vet att du visste vad dom höll på med. Varför sa du inget?" frågade jag henne sårat.
"Jag försökte, men Tilda sa att hon själv ville berätta." sa hon tyst.
"Bara håll dig undan från mig." sa jag och jag såg hur hennes ögon fylldes med tårar, men jag orkade inte bry mig utan hoppade in i bilen och Justin startade och vi körde iväg.

"Hur är det?" frågade han mig försiktigt.
"Hur tror du det är? Jag har just fått reda på att min pojkvän har varit otrogen med min bästavän, och min andra bästavän visste hela tiden om det." sa jag tonlöst.

Vi hade precis slutat första lektionen och var nu på väg till skåpen för att byta böcker. När vi kom fram låste jag upp skåpet och letade fram hemkunskapsboken och stängde sedan igen skåpet igen. Jag vände mig om och såg hur Lucas kom gående emot mig med ett litete leende på läpparna.
"Hej." sa han och kramade om mig när han kom fram.
"Hej, varför svarade du mig inte när jag ringde eller på mina sms igår?" frågade jag.

"Förlåt, men jag märkte det först i idag att du hade gjort det." sa han och skulle precis luta sig fram för att kyssa mig men jag lutade mig åt sidan och han tittade förvånat på mig.
"Vad är det?" frågade han mig osäkert.
"Jag måste gå nu." sa jag och började gå mot salen och Tilda och Sophie följde med mig.

"Tycker ni att jag var för hård mot honom?" frågade jag dom oroligt.
"Nej han förkännar det, du kanske hade något viktigt att säga." sa Sophie.
"Ja, du gjorde rätt." sa Tilda. Min mobil pep till och jag tog upp den ur fickan och såg att jag hade fått ett sms från ett nummer som jag inte hade med i min kontaktlista, men jag tryckte upp det och läste det.
'Hej glasstjejen, har du lust att hitta på något idag? Skulle gärna vilja lära känna dig bättre! :)
xx Justin.'
Jag blev lite förvånad över hans sms, jag trodde faktiskt inte att han skulle sms mig. Men vad kunde det skada om jag tackade ja till hans fråga?
'Hej Justin! Visst men var och när ska vi mötas? :)
xx Isabelle.'
Skrev jag och det dröjde inte länge innan min mobil pep till igen där Justin skrev att han kunde hämta mig vid skolan, det ända han behövde veta var när jag slutade, jag skrev att jag slutade vid 3 och sen la jag ner mobilen i fickan igen.
"Vem smsar du med?" frågade Sophie nyfiket.
"Justin, han vill lära känna mig så vi ska träffas idag." sa jag och log mot henne.

Klockan var nu 3 och jag hade precis slutat och kände mig lite spänd inför att träffa Jusitn, jag hade ingen aning om vad vi skulle göra.
"Snälla, kan inte du komma på festen hos Tobias ikväll?" frågade Sophie och tittade bedjande på mig.
"Jag vet inte, jag har ju lovat Justin nu att vara med honom." sa jag och tog min väska ur skåpet innan jag stängde den igen.
"Okej, men smsa eller ring mig om du kommer!" sa hon och kramade om mig och jag gick sen och gav Tilda en kram också.
"Men vi syns ikväll eller imorgon." sa jag och log mot dom innan jag började gå mot utgången. När jag kom ut tittade jag ut över parkeringen och fick syn på Justin omringade av några tjejer, osäkert började jag gå mot honom och han log mot mig när han fick syn på mig. Tjejerna vände sig om för att titta efter vad det var Justin tittade på, när dom såg mig så tittade dom argt och avundsjukt på mig.
"Hoppa in." sa Justin och öppnade bildörren åt mig.
"Tack." sa jag och log mot honom, jag hoppade sen smidigt in i bilen och stängde dörren efter mig och Justin gick runt bilen innan han hoppade in.
"Så vad är det vi ska göra?" frågade jag nyfiket när vi hade lämnat skolans parkering.
"Får du se." sa han och log hemligthetsfullt åt mig.

Vi körde i runt en halvtimme och kom till slut fram till en skog där han stannade och vi klev ut ur bilen.
"Vad gör vi här?" frågade jag honom förbryllat.
"Du ska få se." sa han och bagageluckan i bilen och tog fram en picknickkorg och en filt.
"Ska vi gå?" frågade han mig sen leendes och jag nickade och vi började följa en stig i skogen. Efter runt 10 minuter kom vi fram till en underbar liten glänta.
"Vad fint." andades jag och tittade mig ivrrigt runt.
"Visst är det?" sa Justin mjukt och la ut filten och vi satte oss ner och han plockade fram jordgubbar och dricka ur korgen.
"Det är underbart, men hur hittade du denna platsen?" frågade jag honom leendes.

"När jag flyttade hit kände jag inga och det var sommarlov, så då gick jag ofta runt och upptäckte olika platser. Det var då jag hittade denna platsen." sa han och tittade sig runt. Vi satt tysta en stund och bara njöt av lungnet som fanns här innan Justin öppnade munnen.

"Men berätta lite om dig själv." sa han och jag tänkte efter en stund innan jag började.
"Okej som jag berättade för dig innan heter jag Isabelle Kennedy, men dom flesta kallar mig för Belle eller Bell. Jag är född 4 Juni 1994. Mina två bästavänner heter Sophie och Tilda, och jag har en pojkvän som jag har varit tillsammans med i snart 1 år och han heter Lucas. Mina föräldrar heter Melena och Jack. Din tur nu." sa jag och han log mot mig innan han började.
"Jag heter då Justin Bieber, är född 1 mars 1994. Jag bor tillsammans med min mamma Pattie, och min pappa Jeremy bor kvar i Kanada med mina halvsyskon Jazmyn och Jaxon. Mina två bästavänner heter Ryan och Chaz, dom bor också i Kanda." sa han.
"Det måste väl vara jobbigt att vara utan dom? Din familj och dina vänner menar jag." frågade jag och han nickade.
"Ja, men som tur är mamma med mig hela tiden." sa han och log snett. Jag tittade på honom och blev imponerad, jag skulle aldrig klara mig och vara utan min familj och vänner som han.
"Men ångrar du det ibland, att du blev känd?" frågade jag och han tänkte efter.
"Ibland, men jag älskar det jag gör. Jag älskar att sjunga och jag älskar mina fans, så jag skulle inte ändra något om jag kunde." sa han allvarligt.

Jag var nu på väg till skolan igen, och tänkte tillbaka på vad som hade hänt igår. Jag kunde inte fatta hur jag kunde gå in i Justin Bieber och smeta ut glass på honom, hur kunde jag vara så klumpig? Jag suckade och gick in i skolan och gick bort till mitt skåp där Tilda och Sophie stod och väntade.
"Hur gick det igår med din älskling?" frågade Sophie och jag himlade med ögonen och låste upp skåpet och la in min väska och letade fram matte boken.
"Det gick bra, förutom att jag gick in i Justin Bieber och lyckades smeta ut glass över hela hans mage!" sa jag och smällde igen skåpet och Tilda och Sophie tittade på mig med upp spärrade ögon.
"Nu måste du berätta allt!" sa dom ivrrigt och jag tog allt från början medans vi gick till klassrummet.
"Gud vad pinsamt." skrattade Tilda när jag hade berättat klart.
"Ja, tur att jag inte måste träffa honom igen." sa jag och dom nickade instämmande.
"Men ska vi till stan idag?" frågade jag för att byta samtlasämne.
"Ja, förra gången jag var i stan såg jag ett bar ur snygga skor som jag måste köpa." sa Sophie uppspelt.

När skolan slutade åkte vi direkt till stan och började gå runt i affärerna.
"Vad tycker ni om den här?" frågade Tilda och höll tveksamt upp en svart klänning med ett rosa bälte runt midjan.
"Jätte snygg, du måste prova den Tilda!" kvittrade Sophie, Tilda log mot Sophie och vände blicken frågade till mig.
"Jag håller med Sophie, du måste prova den." sa jag och hon log stort och skynde sig bort till omklädningsrummen och vi följde lungt efter.
"Så vad tycker ni?" frågade hon och tittade tveksamt på oss när hon var klar och klänningen satt verkligen perfekt på henne.

"Alla killar kommer vilja ha dig när du har den på dig, eller just det, alla killar vill redan ha dig." sa jag och log stort på henne och hon skrattade nervöst och tittade varnande på Sophie.
"Vad är det?" frågade jag oroligt.
"Inget, men jag köper den nog, vad tycker du Sophie?" frågade Tilda snabbt.
"Köp den." mumlade Sophie och vände sig sen om och gick ut till kläderna och Tilda slank in i omklädningsrummet igen och jag tittade förbryllat efter dom.
När Tilda kom tillbaka efter att ha bytt om till sina klänningar låtsades både hon och Sophie som att inget hade hänt, vi följde med Tilda till kassan där hon köpte klänningen och sen gick vi och käpte Sophies skor som hon hade tjatat om.

När dom var köpa gick vi till ett litet mysigt café som vi alltid gick till när vi var i stan. Vi köpte varsin läsk och en bit kladdkaka och gick sen och satte oss vid ett bord och började prata.
"Visste ni att Hanna och Jake från fotbollslaget är tillsammans?" frågade Tilda och samtidigt plingade det till i dörren till cafét och Caitlin, Christian och någon kille kom in och beställde.
"Åh, nej inte hon." muttrade Tilda och jag suckade och drack lite från colan.
"Jag orkar verkligen inte med henne nu, hoppas att hon bara går förbi." sa Sophie och när dom hade beställt och började leta efter en plats men det fanns inga förutom brevid oss.
"Kan vi inte bara gå någon annan stans?" mumlade Caitlin.

"Nej kom nu, vi har redan beställt." sa Christian och vi hörde hur hon suckade innan hon satte sig ner, den mystiska killen hamlade brevid mig.
"Hej igen." sa han skrattades och jag tittade förvånat på honom och såg sen att det var Justin och allt jag ville var att resa mig upp och springa iväg.
"Hej." mumlade jag och tittade ner i på min kladdkaka. Snälla börja inte rodna, snälla börja inte rodna, tänkte jag och hade tur för en gångs skull.
"Har du tänkt smeta ner mig med glass igen?" viskade han i mitt öra.
"Förlåt det var verkligen inte med mening." sa jag och han började skratta.
"Jag vet, skulle bara se hur du reagerade." sa han och log busigt och jag blängde på honom.
"Tack, du fick mig att tro att du var arg." sa jag och kunde inte hålla mig utan började att le mot honom.

Vi alla reste oss upp efter en stund och gick ut från cafét, fast där skilljdes vi åt och Justin och dom gick åt höger och jag, Tilda och Sophie gick åt vänster.
"Isabelle vänta!" hörde jag Justin plötsligt ropa och jag vände mig om och såg honom komma springade åt mig, och jag såg också hur Caitlin och Christian förvånat tittade på honom.
"Vad är det?" frågade jag honom när han kom fram.

"Kan jag få ditt nummer? Vem vet, du kanske bli sugen på att smeta ut glass någon dag." sa han och skrattade.
"Du kommer aldrig glömma det där va?" frågade jag och höjde ena ögonbrynet.
"Men kan jag få det?" frågade han mig envist.
"Okej." sa jag och sa nummret som han knappade in på sin mobil.
"Tack." sa han och log stort mot mig innan han sprang tillbaka till Caitlin och Christian.
"Vad frågade han dig?" frågade Tilda mig nyfiket, dom hade inte hört då dom stod en bit bort.
"Han frågade efter mitt nummer." sa jag och tankarna for igenom mitt huvud, varför ville han ha mitt nummer?

"Men vad tycker du om Isabelle då, hennes attityd och utseende?" frågade Caitlin mig så fort jag kom tillbaka efter att ha tvättat bort all glass.
Att hon verkade snäll och var grymt snygg, tänkte jag men skulle aldrig få för mig att säga det. Och jag ville inte veta Caitlins reaktion om jag hade sagt det.
"Vet inte, vi pratade ju inte så mycket." sa jag och la mig ner på min handduk.
"Men hennes utseende?" envisades Caitlin. Jag förstod verkligen inte varför det var så viktigt för henne att veta vad jag tyckte om Isabelle.
"Hon såg väl okej ut." ljög jag, hon såg mer än okej ut.
"Okej." muttrade Caitlin, hon hade väl hoppas att jag skulle säga något annat.

"Men hon sa att hon skulle till sin pojkvän, vem är det?" frågade jag nyfiket.
"Lucas heter han, han är en av skolans mest populära killar. Men jag förstår inte vad det är för speciellt med honom." sa hon och rättade till en lock av hennes hår som hade fallit ner i ansiktet.
"Ljug inte Caitlin, du gillade honom också ett tag." sa Christian och Caitlin tittade irriterat på honom.
"Jag har bara sagt att han är snygg! Sedan skulle jag aldrig få för mig att gilla en kille som har den dåliga smaken att välja Isabelle." sa hon och jag tittade över stranden för att se om jag kunde se Isabelle. Och efter en stund fick jag syn på henne en bra bit ifrån oss, men jag kunde se hur kille som måste vara Lucas låg och smörjde in hennes rygg med solkräm.
"Vad tittar du på Justin?" frågade Christian och jag slog snabbt ner blicken men han hann upfatta vad jag tittade på.
"Varför tittar du på henne?" frågade han mig förvånat.
"Ville bara se vem Lucas var." sa jag lite för snabbt och Christian tittade konstigt på mig.
"Okej..." sa han och innan han la sig ner på sin handduk igen. Jag kastade en snabb blick bort åt Isabelle innan jag la också la mig ner och försökte rensa tankarna.

"Någon gång måste du berätta det för Bella, annars gör jag det!" sa Sophie envist och höll upp min mobil.
"Ja men jag kan inte, hon kommer att hata mig!" sa jag och tog tillbaka min mobil från Sophie.
"Hon kommer hata dig ännu mera ju längre tiden går." sa hon och jag suckade.
"Men Sophie, jag kan inte. Okej?" sa jag och hon tittade hårt på mig.
"Om du inte gör det snart så gör jag det!" sa hon och gav mig en sista blick innan hon lämnade mitt rum.


Jag suckade för mig själv och la mig ner i sängen, hur kunde jag göra så här mot henne? Det var inte meningen men vi var fulla och det spårade ut.
Men hur kunde du låta allt fortsätta, viskade en röst innom mig.
För att allt var så spännande, det var svaret. Och det var riktigt spännande att hålla på med Lucas och veta att vi när som helst kunde bli upptäckte. Att vi kunde skicka små heta sms till varandra medans han var med Bella, att så fort han inte var med henne så var han med mig... Allt det där gjorde mig upphetsad.
Men vad kommer hända när Bella kommer på er, viskade rösten igen och mitt hjärta sjönk.
Jag förstod inte hur jag igentligen kunde göra så mot henne, det hade varit än annan sak om Lucas hade varit någon annan. Men det var han inte, han var Bellas pojkvän och jag visste hur mycket hon älskade honom.　

När jag kom hem igen var klockan runt 8, jag tog av mig skorna och hängde väskan på en krok i hallen innan jag gick till köket där mamma och pappa höll på med kvällsmaten.
"Hej gumman." sa mamma och kramade mjukt om när jag kom in.
"Hej prinsessan." sa pappa och ruffsade om mitt hår, prinsessan hade han börjat kalla mig när jag var mindre för då ville jag bli en prinsessa.
"Hej, vad blir det att öta?" frågade jag och satte mig ner på en stol i köket.
"Spagetti och köttfärsås, vill du börja duka?" frågade hon och jag nickade och reste mig upp och började duka fram tallrickar, bestik och glas. Sedan några minuter senare så var maten klar och vi satte oss ner vid bordet och slevade upp maten på tallrickarna och började äta och prata om vad som hade hänt under dagen.

När jag hade ätit upp gick jag upp till mitt rum och tog min dator på skrivbordet och bärde med den till min säng där jag satte mig ner och loggade in. Jag kollade runt på olika sidor men inget speciellt hade hänt, jag loggade igen och la tillbaka datorn på skrivbordet. Jag letade sen fram min pyjamas och gick till badrummet där jag tog på mig den och sköljde bort sminket och satte upp håret i en knut, jag gick sen tillbaka till mitt rum och letade fram min favorit bok, the hunger games. Jag läste några sidor innan jag blev tvungen att släcka och gå och lägga mig då det var skola imorgon igen.

Mitt alarm på mobilen började tjuta och jag letade trött fram den och stängde av det, hur mycket jag än ville somna om så tvingade jag mig upp och gick med tunga steg till badrummet där jag tog av mig kläderna och gick in i duschen som jag satte igång. Jag skrek till då det kalla vattnet sköljde över mig och ändrade snabbt teperaturen så att det blev varmare. Jag duschade snabbt av mig och gick sen ut ur duschen och torkade mig och fönade håret så att det blev torrt. Jag gick sen till mitt rum och letade fram kläder, det blev att par jeans shorts och en snygg t-shirt då det var varmt ute.

 Jag tog på mig det och underkläder och gick sen till badrummet igen och sminkade mig och fixade till lockarna i mitt hår och tog på mig några smycken innan jag gick ner till köket.
"Vad fin du är gumman." sa mamma och log mot mig.
"Tack, du med mamma." sa jag och tog fram flingor och mjölk som jag hällde upp i en skål och började äte.
"Glöm inte att dricka." sa hon och ställde fram ett glas med apelsin juice.
"Tack, vad skulle jag göra utan dig?" sa jag och log mot henne och drack lite ur glaset innan jag ställde det ifrån mig och fortsatte att äta flingorna.
När jag hade ätit upp gick jag upp till badrummet igen och borstade tänderna och och gick sen ner till hallen och tog på mig mina ballerinaskor och tog min väska och en kofta i fall det skulle bli kallere under dagen.
"Jag går nu, hejdå!" ropade jag och öppnade dörren.
"Ha det så roligt!" hörde jag mamma ropa innan jag stängde dörren och började att gå tilll skolan.

När jag kom fram till skolan gick jag till mitt skåp och öppnade det och hängde in väskan och koftan innan jag tog engelska boken, penna och suddigum och stängde sedan igen skåpet igen. När jag hade gjort det så slingrade sig ett par armer runt min midja och jag vände mig om och mötte Lucas mjuka blick.
"Jag drömde om dig inatt." viskade han och jag log mot honom.

"Gjorde du? Jag hoppas att det var en bra dröm" sa jag och la mina armar runt hans hals.
"Det var det." sa han innan han böjde sig ner och våra läppar möttes i en mjuk kyss.

"Måste ni hålla på morgonen också?" suckade Tilda och jag avslutade kyssen och tittade på Tilda och Sophie som stod vid sina skåp och tittade på oss.
"Men då behöver ni väl inte titta då." sa Lucas irriterat och höll fortfarande om mig. Jag krånglade mig ur hans grepp och gick fram till Tilda och gav dom varsin kram.
"Hej!" sa jag och dom log mot mig, jag fattade verkligen inte vad dom hade emot Lucas. När jag hade hälsat på dom drog Lucas mig in i hans famn igen och kysste mig igen.

"Kom nu Bella, vi måste gå." sa Sophie och jag avslutade kyssen och Lucas tittade bedjade på mig.
"Kan du inte stanna en liten stund till?" frågade han och jag skakade på huvudet.
"Kan inte, vill inte ha kvarsittning." sa jag och pussade honom snabbt innan jag gick till Tilda och Sophie och vi började gå till salen där vi skulle ha lektionen.

"Justin fokusera nu, du behöver skriva 3 låtar till, annnars kommer albumet aldrig ut." sa Scooter irriterat och jag blängde på honom.
"Du vet inte hur svårt det är, jag har ingen insperation alls nu." sa jag och han suckade.
"Förlåt det var inte meningen att bli så arg, men fansen väntar och vi behöver spela in." sa han och jag nickade.
"Jag vet..." mumlade jag och tittade ner i golvet på inspelings studion. Jag fattade inte varför jag inte kunde skriva, men så fort jag satte mig framför gitarren eller pappret tog allt stopp. Jag kände nur Scooter lungnade la handen på min axel och jag tittade upp och mötte hans blick.
"Åk hem och umgås med dina vänner här och försök åtefå insperationen." sa han och jag nickade lättat.
"Okej." sa jag och log mot honom.

"Ring så fort du börja skriva igen." sa han och jag nickade innan jag lämnade studion. Jag fiskade upp min mobil från fickan och letade upp Christians nummer och tryckte på ring.

"Tja bro!" sa han glatt när han svarade.
"Tja, Scooter gav mig några dagars ledigt då jag behöver skriva låtar. Lust att hitta på något?" frågade jag och satte mig i min bil.
"Klart, kom hem till mig om några minuter. Är strax hemma från skolan." sa han.
"Okej." sa jag och la sen på. Precis när jag skulle lägga ner mobiel och köra till Christan så pep mobilen till igen och jag såg att jag hade fått ett sms från Selena som jag tryckte upp för att läsa.

'Hej, jag vet att vi inte har umgåts så mycket sedan vi gjorde slut... Men jag saknar dig, jag vet patetisk ursäkt med det är sant. Så snälla Justin, vi kan väl umgås som bara vänner?
Kram Selena.'

"Isabella pappa och jag åker nu, var inte uppe för länge du vet att det är skola imorgon." ropade mamma nere ifrån hallen.
"Okej, ha det så roligt!" ropade jag tillbaka. Jag hörde hur dom pratade där nere innan dom öppnade ytterdörren och stängde sedan igen den, mamma och pappa skulle på någon middag hos mammas jobbar kompisar och jag var inte så sugen på att följa med. Jag letade fram min mobil och skickade snabbt ett sms till Lucas om att dom hade lämnat huset, sen sprang jag ner för trappen till hallen där det knackade på dörren efter några minuter.

"Hej." sa jag leendes när jag hade öppnat dörren.
"Hej snygging." sa han och gav mig en snabb puss innan han stängde dörren efter sig och tog på sig sina skor.
"Ska vi gå upp?" frågade han sen och jag nickade och vi gick upp för trapporna till mitt rum där jag satte mig på min skrivbordsstol.
"Kom hit istället." sa han och tittade bedjade på mig och klappade på platsen brevid honom på sängen.
"Nej, jag sitter bra här." sa jag och flinade busigt.
"Nu sårar du mig." sa han och spelade ledsen men började snart och flina. "Men om du inte tänker komma så får jag helt enkelt komma till dig." fortsatte han och reste sig upp och gick fram till mig och log busigt innan han böjde sig ner och kysste mig.

Fjärilarna började flyga runt i magen på mig som dom alltid gör när Lucas kysser eller rör vid mig. Min hand letade sig runt hans nacke upp till hans hår där jag tog av honom kepsen och satte den på mitt huvud och flinade busigt mot honom.
"Det var inte snällt." skrattade han och tog av kepsen från huvud och satte den tillbaka på hans.
"Jag älskar dig." svarade jag bara och log mjukt mot honom.
"Och jag dig Bell." sa han och pussade mig i pannan.

Denna novellen kommer handla om Isabelle Ella Kennedy som är född den 4 Juni 1994.
Hon är en helt vanlig tjej som bor i Atlanta. Hon är verken rik, särsilt populär eller något. Utan en helt vanlig tjej som går i skolan och umgås med vänner. Isabelle blir oftast kallad för Bella eller Bell och hon har inget emot det. Hon har två bästavänner som heter Tilda och Sophie, dom har hängt ihop sedan dagis.
Hon har också en pojkvän som heter Lucas och dom har varit tillsammans i snart 1 år, och hon älskar honom verkligen! Isabelle bor tillsammans med sin mamma Melena och Pappa Jack.

Isabelle kommer spelas av Danielle Campbell.


Men så vad tycker ni? Tror ni att novellen kommer bli bra? Skriv gärna vad ni skulle tycka var spännade som kan hända i novellen!
Prologen kommer så fort jag har fått veta vad några tycker. :)

Puss!