Jag tittade mig runt i mitt nya rum som faktiskt var riktigt fint, men jag ville inget hellre än att kasta runt allt som fanns i rummet. Jag kände en sådan sorg inom mig, varför var kärlek så plågsamt men samtidigt så underbart? Jag tog min laptop och satte mig ner i sängen med den och startade den, jag loggade in på skype och kollade om Justin var inne men det var han inte så jag loggade ut igen. Men vad hade jag väntat mig, han var säkert upptagen. Jag stängde av datorn och la ifrån mig den, jag la mig sen ner i sängen och slöt mina ögon. Jag hörde hur Anna satt och spelade på pianot, hur Seth bläddrade i någon bok, och hur en hund började skälla. När rastlösheten kom ikapp mig så reste jag mig upp och gick ner, jag gick till hallen och tog på mig ytterkläderna.
"All, vänta!" ropade Seth och jag suckadde.
"Vad vill du?" sa jag och tittade frågande på honom.
"Vart ska du?" frågade han mig.
"Ut?" sa jag, var inte det självklart?
"Får jag följa med?" frågade han osäkert. Jag tittade på min bror, vi som stod så nära varandra gjorde inte det längre. Nu efter flytten gled vi bara längre och längre ifrån varandra. Jag saknade min Seth, han som jag kunde prata om allt med och som verkligen förstod mig.
"Okej..." sa jag och han log ett litet leende mot mig innan han också tog på sig ytterkläderna och vi gick ut.

"All, det är väl inte så farligt här?" frågade han mig medans vi gick längs Los angeles gator.
"Nej det är det väl inte, men det hade varit mycket bättre om jag inte hade blivit tvungen att flytta hit," sa jag kallt.
"Du vet att jag är ledsen, men vi var tvungna." sa han och stannade, jag tittade på honom och såg att han inte ljög, han var verkligen ledsen.
"Jag vet att du är ledsen, men det betyder inte att jag förlåter dig för det ni gjorde. Jag älskade honom Seth." sa jag tyst.
"Jag vet, men jag har en överrasking som nog finns där hemma. Jag hoppas att du förlåter mig då." sa han och log ett snett leende. Vi började att gå hem då jag blev nyfiken på vad Seth nu hade hittat på.

"Allison!" skrek någon jag mycket väl kände igen.
"Evelina!" skrek jag och vi omfammnades i en hård kram.
"Det var länge sen, och vad jag har hört så har det hänt en del sen jag besökte er sist." sa hon och log busigt mot mig.
"Ja en del har hänt." sa jag och tittade ner i golvet innan jag mötte hennes blick.
"Kom nu vill jag se ditt rum, sen går vi ut för att slippa att Anna och Seth hör vad vi säger." sa hon glatt.
"Kom då." sa jag och vi gick upp för trappen och in i mitt rum.
"Snyggt." sa hon och tittade sig runt. "Så ska vi ut nu? Först pratar vi sen kanske vi går och skaffa oss lite mat." fortsatte hon och jag nickade.　"Så om jag har förstått allt rätt så har du blivit kär i Justin, det var han och hans kompisar som attakerade mig, eller hur?" frågade hon mig efter att jag hade berättat allt.
"Så om jag har förstått allt rätt så har du blivit kär i Justin, det var han och hans kompisar som attakerade mig, eller hur?" frågade hon mig efter att jag hade berättat allt.
"Ja." sa jag.
"Du lyckas alltid att göra allt så komplicerat, du har lyckats med att kära ner dig i en varulv. Vampyrers största fiende." sa hon och jag log snett.
"Ja, jag är hopplös eller hur?" sa jag och hon skrattade.
"Ja, men jag älskar dig ändå Allison." sa hon och kramade om mig. "Men ska vi gå och leta upp lite mat?" frågade hon mig sen och jag nickade. När vi hade hittat en kvinna och en man så drog vi med dom till ett övergivet ställe, jag tittade på Evelina och såg hur hon särade på läpparna så att huggtändera blottades, hon sänkte sig sen över mannen och började att dricka.

Jag vände blicken mot kvinnan och gjorde lika dant som Evelina, jag särade på läpparna och böjde mig ner och började att dricka.

---

Vad tyx? :D

Jag vet att detta kapitlet var väldigt kort och så, men jag har massa läxor occh allt. Och sen blir jag inte heller så peppad när jag bara fick en kommentar på förra kapitlet?
Men nästa kapitel kommer upp så fort jag hinner. :)

Puss!