Där satt Sebastian, han var en gammal vän till Lucas men hade flyttat till London för runt ett halvår sedan.
"Kom vi hälsar!" sa Tilda efter att hon hade visat för Sophie vem som satt en bit ifrån oss.
"Vem ska ni hälsa på?" frågade Justin förvirrat.
"En gammal kompis som sitter där borta, vi kommer strax." sa jag innan vi gick bort till Sebastian.
"Hej!" sa han och sken upp i ett leende när han såg oss och omfamnade oss i en kram
"Hej, det var länge sedan." sa jag och kramade honom tillbaka.
"Men vad gör ni här?" frågade han och såg ut att vara chockad men glad över att se oss.
"Vi är här med ett par kompisar, vad gör du här själv?" frågade Sophie.
"Min farbror har flyttat hit så är här över sommaren." sa han.
"Okej, vad roligt!" sa Tilda.
"Ja, men hur är det med Lucas Bella?" frågade han mig nyfiket och jag stelnade till och tittade besvärat ner i marken.
"Har han inte berättat för dig att dom inte är tillsammans löngre?" frågade Sophie honom.
"Nej, vi har inte pratat så mycket sedan jag flyttade." sa han och lät lite ledsen över det, jag visste att dom hade stått varandra nära.
"Sebbe, ska du inte presentera oss för dina kompisar?" frågade en kille och jag tittade på bordet där Sebastian där han satt innan och där satt en man som måste vara hans farbror, en kvinna och killen.
"Oj, Hampus detta är Isabelle, Sophie och Tilda. Tjejer, detta är min kusin Hampus." sa han och värkade vara lite generad över att han hade glömt att presentera oss. Hampus reste sig upp och hälsade på oss, han var riktigt snygg! När han hade hälsat på oss började han prata med Tilda och Sophie som intresserat lyssnade på vad han sa.
"Men varför tog det slut mellan dig och Lucas?" frågade Sebastian mig försiktigt.
"Jag upptäckte att han var otrogen mot mig." sa jag sorgset och Sebastian tittade chockat på mig.
"Lucas, otorogen, mot dig?! Med vem?" utbrast han och jag tvekade men bestämde mig för att berätta sanningen.
"Men Tilda, dom hade tydligen haft ett 'förhållande' bakom min rygg och Sophie visste om det." sa jag tyst och han såg ännu mera chockad ut.
"Och även är du fortfarande vän med dom?" frågade han misstroget.
"Ja, dom är ju mina bästavänner... Men det är inte som förrut mellan oss." sa jag och vi pratade lite till och vi bestämde oss sen för att träffas någon dag och vi gick sen tillbaka till Justin och dom andra.
"Vilka var det där?" frågade Ryan när vi hade satt oss ner.
"En gammal kompis, hans kusin, farbror och hans farbrors sambo." sa jag och Justin tittade på mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda.

Vi hade precis lämnat resturangen och jag kunde inte släppa bilen som min hjärna hade skapat. Bilden där Iasbelle kysste han den där Sebastian hon träffade på resturangen. Och det värsta var att jag störde mig något enormt på honom trots att inget hade hänt mellan dom. För mot min vilja hade jag börjat få känslor för henne, jag hade fått känslor för Isabelle. Jag tittade på henne där hon gick några steg framför mig och skrattade åt något som Chaz hade sagt. En värme spreds inom mig då jag hörde hennes klingade skratt och leendet som nästan alltid fann på hennes läppar.


"Justin vad tänker du på?" frågade Ryan som hade börjat gå brevid mig.
"Inget." sa jag men när han såg vem min blick var fäst på nickade han förstående.
"Du har fått känslor för henne va?" frågade han tyst och jag tänkte neka det först, men han var min bästavän så jag kunde inte ljuga.
"Ja, och hon känner inte lika dant för mig." suckade jag.
"Har du berättat för henne hur du känner?" frågade han mig förvånat.
"Nej, men jag är säkert på att hon inte känner så för mig." sa jag besviket.
"Men det kan du ju inte vara så säker på! Berätta för henne Justin, och om hon inte känner lika dant då vet du att hon inte är den rätta." sa han bestämt.
"Okej, någon gång ska jag göra det." sa jag med blicken fäst på Isabelle.
"Gör det innan det är för sent och hon får känslor för någon annan." sa han vilket fick mina tankar att rusa genom huvudet.