Klockan började närma sig 7 när vi var på väg hem igen, vi hade haft det riktigt roligt och Justin var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag trodde att han var en självisk och dryg, men har var underbar.
"Vad vill du göra nu?" frågade Justin mig leendes.
"Jag vet en fest som vi kan gå på om du vill, men du får välja." sa jag och tittade på honom.
"Vi kan väl gå på den, men du berätta adressen." sa han och jag nickade. Jag berättade adressen för Justin och efter ungefär en halvtimme var vi framme. När man klev ut ur bilen så kunde man tydligt höra musiken där inne och jag tittade osäkert på Justin.
"Men hur tror du att dom kommer reagera när dom ser dig?" frågade jag.
"Jag vet inte, ska få gå och se efter?" frågade han och flinade.
"Kom då." sa jag och vi gick till dörren och öppnade den och möttes direkt av dansande kroppar och hög musik.

Vi gick till vardagsrummet och jag såg direkt Sophie som satt och pratade med Hanna som gick i vår klass.
"Kom, måste bara hälsa på Sophie." sa jag och Justin nickade och vi gick bort till henne.
"Sophie." sa jag och hon sken upp i ett leende när hon såg mig.
"Bella!" sa hon kramade om mig och tittade sen nyfiket på Justin som hade satt på sig en keps så det var lite svårare att känna igen honom.
"Sophie detta är Justin." sa jag hon log åt honom.
"Hej Justin." sa hon.
"Hej." sa han och log snett åt henne.

"Var är Tilda?" frågade jag och jag såg hur Sophie blev nervös.
"Jag vet inte..." sa hon, och jag såg direkt att hon döljde något.
"Okej men kom Justin, vi går och leta upp henne." sa jag och Justin nickade.

Vi hade nu gått runt hela huset men hade fortfarande inte sett henne.
"Hon kanske är där ute." sa Justin och jag nickade och vi gick ut.
"Ingen har känt igen dig än." sa jag mednans vi gick runt i den stora trädgården. Tobias som hade festen var riktigt rik, eller hans föräldrar var rika.
"Ja, rätt skönt faktiskt. Jag älskar ju mina fans men det är skönt att kunna göra något utan att bli igenkänd." sa han och jag nickade förstående.
"Förstår det." sa jag och han log svagt mot mig. Vi gick under tystnad och jag fick sen syn på ett par som satt och låg och kysstes på marken. Jag kände direkt igen tjejen som låg över killen, det var Tilda.
"Där är Tilda." sa jag flindandes och pekade på henne. Dom snurrade runt så att killen låg överst och jag kände hur en klump i magen växte och mina ögon fylldes av tårar. Killen som nu låg överst var Lucas...
"Vad är det?" frågade Justin mig oroligt då han såg min reaktion.
"Kan vi gå?" viskade jag fortfarande med blicken på Tilda och Lucas.
"Okej..." sa Justin. Lucas och Tilda som måste ha hört röster slutade kyssa varandra och tittade upp, när våra blickar möttes såg jag skräcken i deras blickar.
"Isabelle?" stammade Lucas och Tilda, jag gav dom blick innan jag vände mig om och sprang och tårarna rann ner för mina kinder. Hur kunde dom?


"Isabelle, vänta!" hörde jag Justin ropa och strax där efter så tog han tag i min arm och tvingade mig att stanna.
"Vad är det som händer?" frågade han mig oroligt, såklart att han inte visste.
"Jag förstår inte hur dom kunde göra så mot mig!" snyftade jag.
"Jag förstår inte..." sa han osäkert.
"Tjejen där var Tilda, personen jag trodde var min bästavän. Killen hon kysste var Lucas, killen jag trodde älskade mig." sa jag och torkade bort tårarna från mina kinder men dom kom bara nya.
"Åh..." sa Justin och omfamnade mig i en kram. Och långsamt förstod jag allt. Nu förstod jag varför inte Tilda ville att jag skulle vara tillsammans med Lucas, varför inte Lucas ibland inte svarde när jag ringde eller smsade, Tildas blickar på Lucas... Och det gick långsamt upp för mig att Sophie visste allt, hon visste vad dom höll på med. Hur kunde dom göra så mot mig?

"Bella!" ropade Tilda och jag såg hur hon och Lucas kom springade mot mig och Justin. Justin släppte mig och jag torkade bort mina tårar, helst ville jag bara springa ifrån dom igen men jag var tvungen att veta hur dom kunde göra så mot mig.
"Vad vill ni?" frågade jag hårt.
"Jag är så ledsen..." snyftade Tilda och tårarna forsade ner för hennes kinder men jag kände inget medlidande.
"Du var min bästavän Tilda, hur kunde du göra så mot mig?" frågade jag henne argt.
"Jag vet inte, jag ångrar det Bell. Jag är så ledsen." sa hon och jag vände blicken till Lucas.
"Och du, hur kunde du vara otrogen mot mig? Jag älskade dig." frågade jag honom och han tog ett steg mot mig men jag backade snabbt.
"Jag vet inte, snälla förlåt Bell." sa han och jag skakade på huvudet.
"Jag vill inte ha något med er att göra mer. Jag litade på er, men ni svek mig." sa jag och tårarna började rinna ner för mina kinder igen, dom ryckte till precis som om jag hade slagit till dom men jag brydde mig inte.
"Kom Justin." sa jag tyst och vi började gå mot bilen igen.

Precis när jag skulle hoppa in så ropade någon på mig och jag såg hur Sophie kom springade mot mig.
"Vänta!" ropade hon och jag stannade och tittade frågade på henne när hon kom fram.
"Tilda berättade för mig, jag är så ledsen." viskade hon och skulle just krama om mig men jag backade undan.
"Jag vet att du visste vad dom höll på med. Varför sa du inget?" frågade jag henne sårat.
"Jag försökte, men Tilda sa att hon själv ville berätta." sa hon tyst.
"Bara håll dig undan från mig." sa jag och jag såg hur hennes ögon fylldes med tårar, men jag orkade inte bry mig utan hoppade in i bilen och Justin startade och vi körde iväg.

"Hur är det?" frågade han mig försiktigt.
"Hur tror du det är? Jag har just fått reda på att min pojkvän har varit otrogen med min bästavän, och min andra bästavän visste hela tiden om det." sa jag tonlöst.