Chapter 31 - Grandma? Is it really you?
Filed under: Just cuz i am a celeb it don't mean i can be in love?

"Tänk om hon aldrig kommer att vakna?" sa Lia med skakig röst.
"Tänk postivit." sa Wille men man kunde höra att han själv inte gjorde det.
"Vi får hoppas att läkarna har rätt om att hon snart kommer att vakan." sa Justin.
Mendans dom pratade började det att kännas som att något drog mig bort från min kropp, paniken kom direkt. Jag var inte redo för att dö, inte redan! Ljuden försvann för en srund och årevände sen och jag la direkt märke till att jag kunde röra mig. Jag öppnade sakta ögonen och paniken blev starkare då jag tittade på mig själv, där jag låg i sjukhus sängen och Justin, Lia och Wille som satt på stolar intill.
"Du kan lungna dig min kära." sa en röst bakom mig, jag vände mig chokat om.
"Mormor?" sa jag med darrande röst och hon log som svar. Jag kastade mig i hennes famn och kunde inte hejda tårarna som rann längs mina kinder.

"Gråter du mitt barn?" frågade mormor oroligt.
"Bara glädje tårar, jag har saknat dig så." viskade jag.
"Jag har aldrigt lämnat dig, jag har alltid vakat över dig." sa hon.
"Är jag död?" frågade jag tyst.
"Nej då, man kan säga att du har tagit en paus." sa hon och log.

"En paus?" sa jag och skrattade.
"Ja det kan man säga." sa hon och log roat. "Det är riktigt fina vänner du har där." sa hon och nickade mot Willes och deras håll.
"Jag vet, dom är bäst." mumlade jag.
"Du kommer alltid att kunna lita på dom, dom kommer alltid att finnas vid din sida. Vilket inte en annan kommer att göra." sa hon och jag tittade oroligt på henne.
"Vad menar du? Vem kommer att svika mig?" frågade jag och mormor skakade sorgset på huvudet.
"Mer kan jag inte säga, men allt kommer att klarna sen." sa hon och plöstligt började något dra i mig igen.
"Du måste gå tillbaka nu, glöm inte att jag alltid kommer att vara vid din sida. Jag älskar dig mitt barn." sa mormor och kysste mig på min kind.
"Jag älskar dig också mormor." viskade jag och kramade hårt om henne.

Jag var nu tillbaka och jag kunde fortfarande inte röra mig, fast en skillnad var nu att jag kunde känna. Jag hörde hur någon kom in i rummet och personen smekte mig över håret.
"Inga förändringar?" frågade mamma, så det måste ha varit mamma som kom in.
"Nej, inga förändringar." sa Lia och suckade.
"Vi får inte ge upp hoppet, glöm inte att hon är stark." sa mamma och smekte mig över håret igen. Jag knöt händerna av frusteration, vänta? Rörde jag precis händerna?
"Hon rörde sig precis!" utbrast Justin, det måste ha varit han som höll mig i handen.
"Demelza? Är du där? Snälla gör om det." sa mamma. Jag använde all min styrka och försökte röra handen men inget hände jag försökte om och om igen men inget resultat.
"Är du säker Justin? Inget händer." sa Wille besviket.
"Helt säker." sa Justin allvarligt.

Jag försökte röra handen igen men som innan gav det inga resultat. Jag rynkade irriterat på ögonbrynen, vänta! Nu hände det igen! Jag kände hur lyckan bubblade upp inom mig, jag kunde röra mig lite igen.
"Såg ni det där!" utbrast Lia och jag hörde hur alla lyckligt instämde. Mamma sprang iväg för att hämta en doktor medans dom andra peppade mig till att röra mig igen. Jag använde all kraft jag hade kvar till att sakta öppna ögonen.

Så vad tyx? :D


Så nu har ni fått 2 st chapter idag. Men vad tror ni händer nu när hon har vaknat? Och vad menade hennes mormor med att en person kommer att svika henne? Säg gärna vad ni vill/tror ska hända. :)

Puss.

Comments
Written by: Nathalie

Gud vet faktiskt inte vem som skulle kunna svika henne !!

Men grymt iallafll <3

2011-10-20 @ 14:01:54 - URL: http://h



Written by: elena

super duper bra

2011-10-20 @ 16:43:50 -



Written by: Ida

Men vad bra kapitlet var :D

Jag tror att Justin kommer svika henne :(

2011-10-21 @ 23:31:47 -



Written by: Liiz

Meer:) Längtar till nästa kapitel:)

2011-10-23 @ 21:47:40 -



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback