Jag kände hur bilen träffade mig med en hård smäll, en massa människor kom direk springades emot mig.
"Titta den är Demelza!" hörde jag någon skrika.
"Ring en ambulans någon!" skrek någon annan.
"Demelza stå ut, gör det mycket ont?" frågade någon annan. Gjorde det ont? Jag kände efter men kände ingen smärta, jag kände faktiskt inget. Jag försökte säga det men det gick inte, jag var som bort domnad från min egen kropp.
"Kan du svara mig Demelza, kan du röra handen?" frågade en annan mig, men jag kunde inte göra något. Jag kunde bara ligga kvar där på marken.
Efter en stund hörde jag ambulansen komma och någon berätta hur det låg till.

'Wille's perspektiv.'


Det kändes som en dröm där jag gick längs sjukhus korridoren, självklart låg inte Dee där inne. Det kunde inte bara vara hon! Men det var Dee som låg där inne... Men inom mig spelades ändå scenen där hennes mamma helt, hysterisk, kom instormande i rummet och sa att hon hade blivit påkörd. Jag skulle just säga till henne att det var en löngn, när jag såg att hon inte låg i sängen. Jag svalde hårt och sträckte mig efter Lias hand som stöd, hon tittade på mig och tryckte mig hand som svar. Vi båda var livrädda för vad vi skulle se. När vi kom fram till dörren så öppnade vi den och klev in. Dee låg där på sängen och såg så fridfull ut, precis som om hon sov. Men benet var lindat, som ett bevis på vad hon hade varit med om. Hennes mamma satt där på en stol brevid och såg på henne med tårfyllda ögon. Vi tog varsin stol och satte oss brevid henne, vi satt där under tystnat till en doktor kom in.

"Hur är det med henne?" frågade hennes mamma med skakig röst.
"Foten är illa stukad men inte bruten, hon har blåmärken över hela kroppen. Men det som ororar oss är att hon inte har vaknat än." sa han. Dom fortsatte prata men jag slutade lyssna utan tittade bara på Dee, varför vaknade hon inte?

'Demelza's perspektiv.'

'3 dagar senare.'


Det hade nu gått 3 dagar och jag kunde fortfarande inte röra mig, det var hemskt. Jag hörde hur oroliga dom andra var, och de tvar jobbigt att jag inte kunde svara dom att jag var okej. Just nu var jag ensam då dom andra motvilligt hade gått tillbaka till hotellet för att sova. Efter en stund öppnades dörren och någon kom in och satte sig på stolen intill sängen som jag låg i.
"Jag vet inte om du hör mig..." Jag kände dirket igen röst. Justin. "Jag hoppas att du vaknar snart, du skulle bara veta hur oroliga alla är..." sa han och blev sen tyst en stund innan han fortsatte. "Jag önskar att jag kunde var här oftare, men inspelningen tar så mycket tid! Vi är försesten snart klara, längtar inte du också att få se resultatet?" sa han och jag kunde höra hur han log. Dörren öppnades igen och jag kunde höra att det var Pattie.
"Justin du måste gå och sova, jag ser att du är utmattad."
"Okej jag kommer." muttrade han.
"Jag väntar där utanför." sa hon och stängde dörren.
"Som du kanske hörde måste jag går igen, men jag kommer tillbaka så fort jag kan." sa han och reste sig upp från stolen.
"Jag älskar dig Demelza." viskade han innan han lämnade rummet.

---

Så vad tyx? :D

Men hur tror ni att det kommer gå? Kommer hon att vakna eller vad kommer att hända? Och om hon vaknar vad är det hon har missat?
Sen tack för alla kommentarer, ni är bäst!♥

Puss.