You smile, I smile - del 31.
Filed under: You smile, I smile.

*Melody's perspektiv.*




Jag vaknar av att solen lyser igenom ett hål i taket i mina ögon. Jag sätter mig upp och försöker räkna ut hur många dagar jag har varit borta. Men det kan ju vara hur många som helst, vem vet hur många dagar jag har sovit.
"Undra hur många som letar efter mig, och hur är det med Staright? Tänk om dom inte har hittat henne, eller tänk om hon är skadad! Eller tänk om jag aldrig kommer hem, hur blir det med Destiny och Staright då. Nej, du måste tänka postitivt Melody, annars kommer du aldrig hem." Intalar jag mig.
Jag försöker komma på hur ett sätt att komma hem. Om jag fortsätter gå går jag antingen vilse eller så hittar jag hem. Vänta, så dum är jag! Jag har ju en mobilen. Jag suckar åt min dumhet och letar i ridbyxornas fickor men hittar inte den.
"Jag måste ha tappat den..." tänker jag och hoppet som jag byggts upp rasar igen.



"Emilia's perspektiv.*



"Tror du att Mel kommer idag? Hon var ju inte i skolan igår." frågar Jesper mig när vi sitter och äter frukost.
"Ja, undra varför hon inte var i skolan. Hon svarade inte på mina sms eller när jag ringde." säger jag och kan inte låta bli att bli lite orolig.
"Usch, tänk om det var en av er detta handlade om. Jag vet inte vad jag skulle göra då." säger mamma när hon kommer in i köket med ansiketet begravt i tidnigen. När hon har läst klart ge hon mig tidningen och Jesper kommer till min plats och vi båda börja läsa.

Ung flicka spårlöst försvunnen.

Och under det såg vi en bild på Melody.



När vi har läst det som står tittar Jesper och jag på varandra och jag ser att han är alldeles blek, vilket jag också säkert är.
"Nu vet vi varför hon inte svarar." säger Jesper tyst.
"Känner ni henne?" frågar mamma oss förvånat.
"Ja, det är hon som följde med oss till stranden." säger Jesper.
"Vi får hoppas att dom hittar henne och att hon mår bra." säger mamma.
Både Jesper och jag nickar och jag tittar på mina flingor som inte är uppätna men jag vet om jag tar en endaste tugga till kommer jag att spy.
"Jag vill inte ha mera." säger jag hest och reser mig upp och springer till mitt rum.



Efter en liten stund knackar det på dörren.
"Kom in." säger jag tyst och dörren öppnas och Jesper kommer in och sätter sig på kanten av sägen.
"Tänk att hon är försvunnen bara efter några timmar efter att vi såg henne." säger Jesper tyst.
"Ja, och tänk om om inte hittar henne? Och om dom gör det och hon inte lever?" säger jag.
"Tänk positivt." säger Jepser även om jag hör att han inte riktigt själv tror på det. För om detta skulle vara positivt skulle vi snart träffa henne i skolan.
"Tänk om vi aldrig kommer få lära känna henne bättre." säger jag och då brister det. Jag känner hur tårarna börja rinna längs mina kinder.

Jesper ta tag i mig så att jag sitter upp och lägger armarna runt mig och kramar mig, och jag hör sjölv hur han snart börja gråta.


Förlåt, denna delen är verken bra eller lång.
Men jag orkar verkligen inte skriva mera, för det har hänt en sak som jag är väldigt ledsen över.
Det finns en häst som jag gillar mycket och hon blev tvungen att avlivas idag. :(

Så det är däför, men jag hoppas att hon mår bra där hon är nu.
R.I.P Injah </3

Puss&Kram.


Comments
Written by: Steffi xD

Helt OK kapitel och jag är ledsen om det där med hösten Injah ^^

2011-07-28 @ 19:12:23 -



Written by: sara

Helt ok? Helt OK? Snarare helt bra kapitel.



2011-07-28 @ 21:25:07 - URL: http://http://jbieberstoriies.blogg.se/



Written by: Daniella

Mera sbälla

2011-07-29 @ 00:13:34 - URL: http://bieberuknownoveller.blogg.se/



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback