"Okej ni vet, så ska ni döda oss nu eller väntar ni på resten ut av flocken?" frågade Seth.
"Vi vill inte döda er, men vi kommer bli tvungna att göra det om ni inte lämnar staden." sa Ryan tyst.
"Men vi kanske inte vill lämna, vad tänker ni göra då?" frågade jag och tittade trotsigt på dom.
"Snälla, kan ni inte bara göra det?" sa Chaz och tittade bedjande på oss.
"Nej vi kanske inte vill det." sa jag besämt. Dom suckade och reste sig sen upp.
"Tänk över det, vi kan inte hålla tyst om detta hur länge som helst. Till slut kommer vi att bli tvugna att berätta för resten ut av flocken, och dom är inte lika dumma som oss genom att tveka." sa Justin innan dom gick.
"Hur ska vi göra?" sa jag och suckade.
"Jag vet inte hur ni vill göra, men det kanske är smartast att lämna? Ni vet ju inte hur stor denna flocken är." sa Evelina tveksamt.
"Ja, men vi får inte heller visa oss svaga." sa Seth och rynkade lite på pannan.
"Anna får besluta, men ska vi säga vilka det var? Hon kommer vilja döda dom, och vi står ju i skuld till dom." sa jag.
"Ja... Vi får ljuga lite. Vi får säga att vi var ute och jagade och att 3 varulvar kom på oss, och det såg ut som att dom kände igen oss." sa Seth.
"Smart, så gör vi." sa Evelina.

"Och ni är säkra på att det såg ut som att dom kände igen er?" frågade Anna och tittade forskade på oss, vi hade precis berättat våra lilla lögn för henne.
"Ja, så hur ska vi göra?" frågade Seth och hon suckade.
"Jag har ingen aning längre, men jag tror att vi stannar. Dom har ju inte visat några tecken på attack än så länge, men om dom gör det så lämnar vi genast." sa hon och vi nickade.
"Okej så gör vi." sa jag och log.

Idag var det fullmåne så idag skulle Evelina fortsätta med sin resa, Seth och jag hade sagt hejdå till henne innan vi gick till skolan då hon åkte då. Jag skulle sakna henne, men vi skulle nog ses snart igen. Jag stod nu vid mitt skåp och letade efter engelska boken när jag kände en hand på min axel, jag vände mig om och tittade in i Ryan och Chaz irriterade ögon.
"Vad vill ni?" frågade jag och skakade bort Ryan hand.
"Varför är ni fortfarande kvar?" viskade Chaz.
"Vi vill inte flytta, vi trivs här. Och just det, jag måste ha glömt att nämna det! Jag ska se om jag kan komma med i cheerleading laget." sa jag och log när jag såg hur chokade dom blev.
"Allison... Du vet, vi kan inte hålla inne denna hemligheten hur länga som helst. Till slut måste vi berätta för resten av flocken." sa Ryan plågat.
"Jag vet, men det är ödet som bestämmer hur allt slutar. Och eftersom ödet verkar vilja att vi ska stanna, ja då gör vi det." sa jag och stängde igen skåpet och gick.