"Hej Allison!" hörde jag Melissa ropa, jag tittade upp och såg hur hon kom gående emot mig.
"Hej, det var länge sen." sa jag och log emot henne och gav henne en kram.
"Ja, jag hann inte hälsa på dig innan första lektionen, men nu hann jag äntligen. Men vad har du hittat på under helgen då medans jag har varit sjuk?" frågade hon mig och log tillbaka.
"Evelina, min kompis, kom och hälsade på och var här ett tag. Synd att du inte hann hälsa på henne." sa jag och leendet bleknade.
"Ja det var det verkligen." sa hon besviket.
"Men ni kommer säkert att kunna träffas någon annan gång." sa jag och log igen.

"Ja hoppas det." sa hon.
"Men du är med i cheerleading laget va?" frågade jag och hon nickade och tittade frågade på mig.
"Jag ska prova och se om jag kommer med i laget idag." sa jag och hon sken gensat upp.
"Menar du det? Gud vad roligt om du kommer med." nästan skrek hon.
"Jag vet, men jag måste gå nu så att jag inte kommer försent." skrattade jag och stängde igen skåpet. Jag gav Melissa en kram och gick sen iväg till lektionen, matte... Usch.

Jag gick längs korridoren med cheerleading kläderna på och väskan hängande på axlen.

Jag log stort då jag såg hur alla tittade lite förvånat på mig, ja det var ju inte varje dag någon fick vara med i laget. När jag kom fram till Chaz och Ryan stirrade dom på mig.
"Allison vad håller du på med?" västa Ryan.
"Jag är med i laget nu, förvånad?" sa jag och flinade.
"Ja, jag trodde inte att du skulle göra det. Men skyll inte på oss, vi försökte skydda er." sa Chaz innan dom gick iväg.

När skolan var slut så gick jag hem, Seth hade slutat tidigare så han var redan hemma.
"Så jag hörde att min syster kom med i laget, grattis." sa Seth och flinande när jag kom hem.
"Tackar." sa jag och skrattade. Jag pratade en liten stund med Seth men gick sedan upp på mitt rum och la mig i sängen. Rätt onödigt igentigen, jag behöve aldrig vila utan var alltid pigg. Men jag tänkte tillbaka, tillbaka till tiden när jag var människa. Dom minnerna var suddiga. Det gjorde ont men sanningen var att jag nästan inte mindes mina föräldrar längre. Jag suckade, varför plågade jag mig själv genom att tänka på dom? Dom hatade mig säkert, för Seth och jag sprang iväg istället för att försöka rädda dom.