You smile, I smile - del 42.
Filed under: You smile, I smile.

"Jag har saknat dig så mycket." säger jag tyst och kramar hårdare om honom.
"Och jag dig." säger han och kramar mig tillbaka.
"Kommer du att behöva ge dig ut igen." säger jag tyst och tittar upp på honom.
"Nej, jag har skaffat ett jobb nu, så jag behöver inte ge mig ut igen." säger han och ler.

Jag tittar mig runt och ser att dom andra har gått iväg.
"Varför gick dom?" frågar jag.
"För att vi ska kunna få prata ifred dummer, jag märker att du inte ha blivit smartare sen sist jag såg dig syrran." säger han och skrattar.
Jag slår löst till honom på armen och ler.
"Har du blivit det då?" säger jag och flinar.
"Du, ska vi stå här och bråka om vem som är smartast, eller ska vi gå ut och så att du kan visa mig runt?" säger och han  ler.
"Okej, om du stå ut med att massa paparazzi kanske följer efter oss." säger jag och suckar.
"Jag står nog ut med det." säger han och ler snett.

Vi går till hallen och jag tar på mig mina skor och tar på mig min jacka och tar mina skor, vi sätter oss i bilen och kör till stan. När vi kommer fram letar vi upp ett café och jag beställer varm choklad med grädde och en kanelbulle och Alex tar det med. Vi sätter oss vid ett ledigt bord och jag smuttar försiktigt på chokladen för att inte bränna mig.
"Så nu får du berätta, du har inte nämnt Justin än, så vad ahr hänt?" frågar han. Jag känner hur det värker till när han säger hans namn...
Jag tar ett djupt andetag och berättar det jag sa för Emilia och Saga.
"Hur kunde dom göra så? Selena din kusin och Justin din pojkvän?" säger han förvånat.
"Det undrar jag med." säger jag tyst och tittar ner i bordet.
"Hur mår du?" frågar han mig mjukt. Jag suckar tyst, såklart skulle Alex se igenom mig.

"Efter som han gjorde så mot mig måste det vara något fel på mig." viskar jag.
"Meldoy, det är inget fel alls på dig." säger han skarpt.
"Men annars skulle han väl inte göra så mot mig?" säger jag och upp på honom och ser att han ser riktigt arg ut.
"Är du arg på mig?" frågar jag.
"Såklart att jag inte är arg på dig, vad fick du det ifrån?" frågar och ser riktigt förvånad ut.
"Jag ser ju att du är arg." säger jag och rynkar pannan lite.
"Jag är arg på dom, inte på dig." säger han och ler mjukt.

"Men nu byter vi samtalsämne, hur går det med dina två älsklings hästar?" fortsätter han.
"Det går toppen." säger jag och så börjar vi prata om dom, skolan, mina nya kompisar och hur jag trivs här. Och under hela denna tiden ängnade jag inte en ända tanke åt Justin.
Efter många timmas prat körde vi hem och jag går upp till mitt rum för att plugga då jag har ett prov i matte imorgon.
"Jag hatar verkligen matte." muttrar jag och öppnar boken.

'Nästa dag.'

Jag öppnar mitt skåp och tar ut matte boken ur väskan då det är min första lektion, och helt plötsligt blir det svart och jag har ett par händer framför ögonen.
"Gissa vem..." viskar Jesper i mitt öra.
"Jesper." säger jag och ler samtidigt som jag vänder mig om.

'Vi säger att killen är Jesper ;)'

"Ett rätt till Mel." säger han och flinar.
"Gud vad smart jag är!" säger jag och ler.
"Här står ni och pratar." hör vi Emilia säga och hon kommer fram till oss.
"Hej." säger jag och ger henne en kram.
"Vad glad jag blir, du ser mycket gladare ut idag." säger Emilia lyckligt.
"Ja, Alex är tillbaka, han kom igår." säger jag och ler stort.
"Vad roligt." säger dom båda och man ser att dom menar det.

Sen blir Jesper och jag tvungna att gå till lektionen så att vi inte kommer för sent.
"Hur gick det för dig på provet?" frågar Jesper mig när lektionen är slut.
"Super dåligt, jag blir inte förvånad om jag får IG." säger jag och suckar.
"Inte jag heller." säger han och grimaserar.

'När skolan är slut.'


Emilia och Jesper hoppar av bussen tillsammans med mig och Saga då dom ska följa med mig hem.
"Hej!" ropar jag när jag har kommit in.
"Hej!" hör jag Alex ropa och han kommer snart till hallen där vi alla håller på att ta av oss skorna. När Saga har tagit av sig sina försvinner hon upp till sitt rum.
"Alex detta är mina bästa vänner tvillingarna Emilia och Jesper. Emilia och Jesper detta är min bror Alexander." säger jag och dom ser hur dom skakar hand med varandra när jag har presenterat dom för varandra.

"Ska vi gå upp?" frågar jag Emilia och Jesper sen.
"Visst." säger dom båda och så går vi upp för trappan och in i mitt rum.

'En timme senare.'

"Förlåt men jag är tvugen att gå. Mamma behöver min hjälp." säger Emilia och suckar.
Jag börjar resa mig upp men hon hindrar mig.
"Titta du klart på filmen, jag hittar ut själv." säger hon ler.
"Okej, hejdå syns imorgon." säger jag och ger henne en kram innan hon går och Jesper och jag tittar klart på filmen som vi började se på mitt rum. När filmen är klar pratar vi lite om skolan och allt möjligt.

"Du..." börjar Jesper men tvekar.
"Ja?" frågar jag nyfiket.
"Jag känner att jag måste säga det nu, för du har rätt till att veta." säger han och tvekar igen och jag ser hur nervös han är.
Jag sitter och bara tittar på honom, har blivit stum. Och jag vet nog vad han ska säga men vet inte vad jag tycker om det. Jag ser hur han gör ett nytt försök men kommer helt av sig, han tittar på mig och lutar sig långsamt framåt för att ge mig chansen att avbryta det. Jag låter det ske och känner snart han varma läppar mot mina, jag besvarar kyssen och känner efter, och det känns inte fel alls.

'Tänk er honom utan tatueringarna. :)'

 Jag känner hur det pirrar till lite i kroppen, och när han avlsutar kyssen tittar han på mig och ler.
"Jag tror nog att du förtstod vad jag ville säga, man jag säger det ändå. Jag är riktigt kär i dig Meldoy, oc hjag har varit det hela tiden." säger han och tittar mig djupt i ögonen.


Omg, vad händer nu?! :o
Men vad tyx? :D

Och tack så hemskt mycket för alla kommentarer! Sen nu är jag nöjd för idag, jag har skrivit 3 delar och har ganska ont i fingrarna.
Så ni får nog vänta tills imorgon för nästa del. ;)

Puss&Kram.


Comments
Written by: Anonym

älskar novellen <3

2011-08-12 @ 14:30:47 -



Written by: Steffi xD

JätteBra ! :D Älskart ^^

2011-08-12 @ 16:28:52 -



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback